När allt vänds upp och ner...

Du kan få barn senare, med en vettig person. Det är inte nu eller aldrig!
Jag är 32 så ibland känns det så. Nu eller aldrig men det behöver ju så klart inte vara men jag känner mig nog lite stressad eftersom jag vet en som kom i klimakteriet redan vid 35. Nu hade det säkert vissa orsaker men ändå. Jag ska försöka att inte tänka så.
 
Jag är 32 så ibland känns det så. Nu eller aldrig men det behöver ju så klart inte vara men jag känner mig nog lite stressad eftersom jag vet en som kom i klimakteriet redan vid 35. Nu hade det säkert vissa orsaker men ändå. Jag ska försöka att inte tänka så.

Sedan är frågan vilket pris man ska tvinga sitt barn att betala för sin egen stress. Jag tycker som sagts tidigare att Krambanans tråd kan vara bra att läsa, det belyser precis hur outhärdligt jobbigt det kan vara att tvingas vara sammanlänkad med en rövhatt genom åren.
 
Är din längtan efter ett barn viktigare än ett barns rätt till sunda föräldrar? Barnet kommer aldrig kunna bli fri från honom utan måste utstå hans känslostök eller så småningom välja bort. Hen kommer ha den far hen har oavsett hur bra du kan vara. Skulle du vilja växa upp med någon som han som far? Är det rätt att skyffla över ett svårt val på ett barn isf att själv göra det? Är det du som skall välja bort honom ur ditt liv eller ska barnet behöva ställas inför det faktum att hen ska behöva välja bort sin far?

Har fått min beskärda del av märkliga föräldrar genom mitt jobb. Rätt ofta funderar jag på vad dessa mödrar tänkte om sina män när de blev gravida.
 
Jag har beslutat att inte behålla barnet. Jag orkar inte dra i det just i dag men jag kommer inte behålla det. Jag vill bättre för mitt framtida barn än det här och han som pappa.

Ta hand om dig, koncentrera dig på att ta hand om dig. Låt allt som inte är verkligen, på riktigt akut vara till du har bättre förutsättningar att hantera det. Det gäller allt från disk till tunga beslut.
 
Jag vet att han vill veta så fort jag har bestämt mig. Jag vill vara ifred. Måste jag berätta innan, är det det enda rätta? Eller kan jag göra det efteråt?
Jag vet inte vad som är rätt och fel just nu, jag behöver nog bara få tänka lite själv kanske. Jag orkar inte med om han börjar bråka just nu och jag orkar inte med om han är elak lika lite som jag vill att han är snäll och gullig så jag kanske börjar vackla i mitt beslut.
 
Jag vet att han vill veta så fort jag har bestämt mig. Jag vill vara ifred. Måste jag berätta innan, är det det enda rätta? Eller kan jag göra det efteråt?
Jag vet inte vad som är rätt och fel just nu, jag behöver nog bara få tänka lite själv kanske. Jag orkar inte med om han börjar bråka just nu och jag orkar inte med om han är elak lika lite som jag vill att han är snäll och gullig så jag kanske börjar vackla i mitt beslut.
Du måste ingenting utom att tänka på dig själv. Berätta efteråt om du tycker det känns bättre, då slipper du ju ev bråk innan.
 
Jag vet att han vill veta så fort jag har bestämt mig. Jag vill vara ifred. Måste jag berätta innan, är det det enda rätta? Eller kan jag göra det efteråt?
Jag vet inte vad som är rätt och fel just nu, jag behöver nog bara få tänka lite själv kanske. Jag orkar inte med om han börjar bråka just nu och jag orkar inte med om han är elak lika lite som jag vill att han är snäll och gullig så jag kanske börjar vackla i mitt beslut.
Du behöver inte berätta för honom om du inte vill. För din egen skull gör du nog bäst i att inte ha kontakt med honom nu. Du behöver ta hand om dig själv och din egen hälsa, du har inget ansvar för hans välmående eller vetande nu. Kram!
 
Jag vet att han vill veta så fort jag har bestämt mig. Jag vill vara ifred. Måste jag berätta innan, är det det enda rätta? Eller kan jag göra det efteråt?
.

Det måste du inte - var ifred du. Han har inte direkt varit något stöd till dig hitintills så varför skulle han vara det nu? Tycker du resonerar så klokt oavsett beslut så vila i det någon dag. Kan du få prata ENSAM med en kurator?

Kram till dig!
 
Jag vet att han vill veta så fort jag har bestämt mig. Jag vill vara ifred. Måste jag berätta innan, är det det enda rätta? Eller kan jag göra det efteråt?
Jag vet inte vad som är rätt och fel just nu, jag behöver nog bara få tänka lite själv kanske. Jag orkar inte med om han börjar bråka just nu och jag orkar inte med om han är elak lika lite som jag vill att han är snäll och gullig så jag kanske börjar vackla i mitt beslut.
Som andra säger, du måste inte alls berätta. Varken nu, senare eller någonsin i hela ditt liv (även om det såklart kan vara rent praktiskt att berätta det någon gång). Med tanke på vad du berättat så tänker jag att du inte ens bör berätta något nu, gör det efteråt, gör du det nu lär han väl bara ställa till ett rent jäkla kaos på något vis och det är väl det sista du behöver. Säger som andra, fokusera på DIG och ditt välmående, skit i den där dåren.
 
Jag har beslutat att inte behålla barnet. Jag orkar inte dra i det just i dag men jag kommer inte behålla det. Jag vill bättre för mitt framtida barn än det här och han som pappa.
Klok som alltid :heart
Det kommer ordna sig, det kommer bli fler tillfällen i livet att få ditt efterlängtade barn.

Säg ingenting till honom, han har förbrukat sin rätt att få veta. Och därmed bespara dig det vredesutbrottet han mest troligt kommer släppa lös över dig...
 
Jag har beslutat att inte behålla barnet. Jag orkar inte dra i det just i dag men jag kommer inte behålla det. Jag vill bättre för mitt framtida barn än det här och han som pappa.
Ett bra beslut, tycker jag!! Har följt din tråd i tysthet, och har under en längre tid följt Krambanans tråd på "Föräldrar". Det verkar sannerligen inte vara någon dans på rosor att ha barn med en idiot!! All styrka till dig! :up:
Och som flera andra redan sagt: Du behöver inte berätta någonting förrän du själv vill!!
 
Jag vet att han vill veta så fort jag har bestämt mig. Jag vill vara ifred. Måste jag berätta innan, är det det enda rätta? Eller kan jag göra det efteråt?
Jag vet inte vad som är rätt och fel just nu, jag behöver nog bara få tänka lite själv kanske. Jag orkar inte med om han börjar bråka just nu och jag orkar inte med om han är elak lika lite som jag vill att han är snäll och gullig så jag kanske börjar vackla i mitt beslut.
Du har ansvar för dig! Gör det som känns bäst och fyller dina behov i den mycket svåra situation du befinner dig i. Behöver du vara ifred se till att vara det. Han får ta hand om sig själv. Tids nog tror jag att du kommer känna dig stark nog att berätta för honom. Vill du inte göra det face to Facebook så skriv ett brev. Du har tagit mer än nog av hans skrikande och elakheter.
 
Tack alla fina som skriver här, det hjälper mer än ni kan ana :heart

I kväll har jag lyckats äta lite, 1,5 laxfile och en avokado. Det låter inte mycket men med tanke på att jag inte ätit nåt förutom några godisbitar och en liter nyponsoppa sen i söndags så är jag för tillfället mätt på det lilla. Och jag behöver energi.....
Jag träffade en vän i dag när jag handlade mat till djuren som förskräckt undrade vad som hänt eftersom jag plötsligt är så mager (jag var smal innan allt det här) så jag försöker tvinga mig att äta igen med tanken om att det inte är så viktigt vad jag äter utan att jag faktiskt äter. Det låter dock betydligt enklare än vad det är....
Mina hyresvärdar är hemma igen från sin utlandsvistelse vilket betyder att jag kan åka iväg om jag känner det och inte låst hemma på gården längre. Det känns skönt på ett sätt för nu kan han inte kontrollera mig eller vet var jag är, jag kan göra som jag vill. Jag är heller inte helt ensam på gården vilket känns bra. Dom vet bara att det är slut och att det inte varit så vackert och att han inte är snäll.
Jag står dom inte så nära men det var ändå skönt att höra att dom finns där om jag behöver.
 
Tack alla fina som skriver här, det hjälper mer än ni kan ana :heart

I kväll har jag lyckats äta lite, 1,5 laxfile och en avokado. Det låter inte mycket men med tanke på att jag inte ätit nåt förutom några godisbitar och en liter nyponsoppa sen i söndags så är jag för tillfället mätt på det lilla. Och jag behöver energi.....
Jag träffade en vän i dag när jag handlade mat till djuren som förskräckt undrade vad som hänt eftersom jag plötsligt är så mager (jag var smal innan allt det här) så jag försöker tvinga mig att äta igen med tanken om att det inte är så viktigt vad jag äter utan att jag faktiskt äter. Det låter dock betydligt enklare än vad det är....
Mina hyresvärdar är hemma igen från sin utlandsvistelse vilket betyder att jag kan åka iväg om jag känner det och inte låst hemma på gården längre. Det känns skönt på ett sätt för nu kan han inte kontrollera mig eller vet var jag är, jag kan göra som jag vill. Jag är heller inte helt ensam på gården vilket känns bra. Dom vet bara att det är slut och att det inte varit så vackert och att han inte är snäll.
Jag står dom inte så nära men det var ändå skönt att höra att dom finns där om jag behöver.
Helt rätt tänkt av dig, att det inte spelar så stor roll vad du äter som att du äter. Du behöver energi för att orka tänka och orka fungera, din kropp behöver bränsle, din mage behöver jobba och du behöver energi för att orka läka. :up:
 
Det känns skönt på ett sätt för nu kan han inte kontrollera mig eller vet var jag är, jag kan göra som jag vill. Jag är heller inte helt ensam på gården vilket känns bra. Dom vet bara att det är slut och att det inte varit så vackert och att han inte är snäll.

Du, det här får mig att fundera på vad du inte berättar för oss. Att du känner så som du beskriver ovan får mig att få magkramp. Det här är ingen bra människa, om han får dig att på allvar känna som du skriver.

Ta hand om dig, på alla sätt. Och det låter suveränt att du ändå fått i dig så bra med mat, verkligen. Tvinga dig inte, men blir du sugen på något, ät. Sov när du kan, ät när du kan. Det är första regeln i krisläge. Viktigare än vad som går att poängtera.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag behöver era goda råd. Jag hade tänkt fråga om det är någon här som är bra på konflikthantering, men jag tror nog inte det är där som...
2
Svar
33
· Visningar
2 730
Senast: Tora
·
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 398
Senast: Amha
·
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
1 578
Kropp & Själ Ursäkta rörig text, men det är natt. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp. Jag mår jättedåligt och är desperat. Har...
Svar
6
· Visningar
1 044

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Avels fråga

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp