När allt vänds upp och ner...

[Azalea]

Inget alls...försökte bara hitta en tänkbar förklaring till hans beteende...att det inte alltid är att man "rår för" sitt beteende. /Mamma till en dotter med adhd

Dom spekulationerna känns väl inte särskilt relevant för diskussionen? Det förändrar ju inte på något sätt situationen TS är i.

/Azalea, har ADHD

 

[Lovisaleonora]

Inget alls...försökte bara hitta en tänkbar förklaring till hans beteende...att det inte alltid är att man "rår för" sitt beteende. Jag ber så mycket om ursäkt. /Mamma till en dotter med adhd

Varför är det viktigt att hitta en förklaring? Och vadå inte rår för sitt beteende? Självklart ansvarar man som vuxen människa för sina handlingar.

Tycker det är väldigt tråkigt mot TS att försöka förminska hennes reaktioner i förhållande till den här mannens svinaktiga beteende mot henne i en känslig situation.

 

[Vallmo]

Dom spekulationerna känns väl inte särskilt relevant för diskussionen? Det förändrar ju inte på något sätt situationen TS är i.

/Azalea, har ADHD

Håller med.
Förstår inte vad adhd skulle ha att göra med att man tror att personen i fråga har en personlighetsstörning.
Det är två väldigt olika diagnoser med helt olika orsaker.

En personlighetsstörning är ingen ursäkt för att bete sig som Ts ex har gjort.
Han är vuxen och då ansvarar man över sina egna handlingar, diagnos eller ej.
Hans diagnos kanske kort och gott är "rövhatt".

 

[chio]

Men jösses....jag bad om ursäkt, sluta hoppa på mej och återgå till vad tråden handlar om egentligen. Nu har jag rapporterat mej själv och hoppas moderatorn tar bort min elaka kommentar.

 

[chio]

Och förlåt till ts....inte alls min mening att förringa (som nån sa) din situation och dina känslor. ;-(
Hoppas att allt löser sej till det till det bästa.

 

[Vallmo]

Men jösses....jag bad om ursäkt, sluta hoppa på mej och återgå till vad tråden handlar om egentligen. Nu har jag rapporterat mej själv och hoppas moderatorn tar bort min elaka kommentar.

Mitt inlägg var absolut inte menat som ett påhopp på dig.
Vet inte om det uppfattades så?
Ber om ursäkt för det om det var så.

Det var mer ett allmänt inlägg där jag spann vidare på hur vanligt det börjar bli med att man "skyller på" diagnoser.
Framförallt när män beter sig som skit.
En diagnos kan aldrig frånta människan att ta ansvar över sina handlingar.

För övrigt tycker jag inte att det var så farligt att du skrev som du gjorde.
Det har jag också gjort. Flera gånger. Det är lätt hänt.
Det ligger i människans natur att söka förståelse och orsak till det mesta.

 

[TinkerBell]

Tja, jag tänker ju att det är inte alla graviditeter som resulterar i fullgånget barn!
Missfall händer ju... hint hint! Om du ni vill slippa drama om huruvida du ska säga nåt om aborten, eller om du ska berätta!

 

[Nyponblomman]

Tja, jag tänker ju att det är inte alla graviditeter som resulterar i fullgånget barn!
Missfall händer ju... hint hint! Om du ni vill slippa drama om huruvida du ska säga nåt om aborten, eller om du ska berätta!

Flera har föreslagit det, jag är dock inte säker på att jag kommer så lindrigt undan ändå. I bästa fall säger han väl att det är bra, i värsta fall anklagar han mig för att det är mitt fel.

 

[Lovisaleonora]

...i värsta fall anklagar han mig för att det är mitt fel.

Att du bara har anledning att fundera över det scenariot säger mig att han inte behöver höra mer än ett avmätt "hej" från dig.

 

[Nyponblomman]

Att du bara har anledning att fundera över det scenariot säger mig att han inte behöver höra mer än ett avmätt "hej" från dig.

oavsett hur jag gör så är jag ganska säker på att han kommer ifrågasätta om jag ens är/varit gravid enbart för att vara elak eftersom han inte fått nåt bevis på det från nån barnmorska eller liknande fastän jag erbjöd mig att visa testen jag gjorde eller att han kunde köpa ett nytt så skulle jag göra det med honom.
Han skapar ju som sagt sina egna sanningar om en del saker varefter det behagar honom.

 

[Lovisaleonora]

Du får gå vidare med insikten att du har stött på en rövhatt. Du behöver inte bevisa ett skit för dig. HAN har bevisat för dig att han är just en rövhatt. Det räcker med bevisning där.

 

[Fan of Bill]

oavsett hur jag gör så är jag ganska säker på att han kommer ifrågasätta om jag ens är/varit gravid enbart för att vara elak eftersom han inte fått nåt bevis på det från nån barnmorska eller liknande fastän jag erbjöd mig att visa testen jag gjorde eller att han kunde köpa ett nytt så skulle jag göra det med honom.
Han skapar ju som sagt sina egna sanningar om en del saker varefter det behagar honom.

Vem är han att ifrågasätta någonting? Vad är det som gör att du känner att du fortfarande vill ha kontakt med honom och prata om er två, visa test och bevisa?
Det är ju slut mellan er, så varför ska ni ens ha en fortsatt dialog

Men för enkelhetens skull, (om du känner att du måste hålla honom uppdaterad) vore inte det allra lättaste vara att säga att du hade fel, att du aldrig varit gravid utan bara trodde det? För du lär inte få något stöd från honom ändå som det låter på det du skriver om honom

 

[Mia_R]

oavsett hur jag gör så är jag ganska säker på att han kommer ifrågasätta om jag ens är/varit gravid enbart för att vara elak eftersom han inte fått nåt bevis på det från nån barnmorska eller liknande fastän jag erbjöd mig att visa testen jag gjorde eller att han kunde köpa ett nytt så skulle jag göra det med honom.
Han skapar ju som sagt sina egna sanningar om en del saker varefter det behagar honom.

Du har ingen som helst anledning att öht tala om något för honom, varken ett påhittat missfall eller en abort. Försök hitta ett annat jobb, helst på annan ort, så du kommer bort från honom.

De första inläggen tänkte jag att han hade för mycket omkring sig och var på bristningsgränsen och därför uppförde sig som en skitskalle, men ju mer jag läser det du skriver så är jag nu helt övertygad om att du ska försöka ha så lite som möjligt att göra med honom för din egen skull.

Har du semester kvar att ta ut? Isf hade jag tagit ledigt, åkt bort utan att tala om vart och fått samla dina tankar ifred och försöka komma på vad du vill göra med resten av ditt liv. En andningspaus fri från störningar, känna luften fylla dina lungor och slappna av för första gången på länge. Har du någon du kan hälsa på? Jag är säker på att det finns plats hos många av oss här på buke.

 

[Nyponblomman]

Vem är han att ifrågasätta någonting? Vad är det som gör att du känner att du fortfarande vill ha kontakt med honom och prata om er två, visa test och bevisa?
Det är ju slut mellan er, så varför ska ni ens ha en fortsatt dialog

Men för enkelhetens skull, (om du känner att du måste hålla honom uppdaterad) vore inte det allra lättaste vara att säga att du hade fel, att du aldrig varit gravid utan bara trodde det? För du lär inte få något stöd från honom ändå som det låter på det du skriver om honom

Nu missförstår du mig helt, jag vill inte ha nån kontakt med honom alls nu. Vi har inget mer att prata om mer än att han kommer vilja ha reda på mitt beslut till slut. Jag erbjöd honom detta med testen i samband med att jag berättade att jag var gravid och inget annat.
Och att säga så att jag bara trodde att jag var gravid sätter mig i värre dager än att säga att jag fick ett missfall och den ilskan vill jag absolut inte uppleva hos honom och du om nån vet hur noga jag är med sanningen och avskyr lögner....

 

[Fan of Bill]

Nu missförstår du mig helt, jag vill inte ha nån kontakt med honom alls nu. Vi har inget mer att prata om mer än att han kommer vilja ha reda på mitt beslut till slut. Jag erbjöd honom detta med testen i samband med att jag berättade att jag var gravid och inget annat.
Och att säga så att jag bara trodde att jag var gravid sätter mig i värre dager än att säga att jag fick ett missfall och den ilskan vill jag absolut inte uppleva hos honom och du om nån vet hur noga jag är med sanningen och avskyr lögner....

Då har jag missförstått, skönt! Blev riktigt orolig där ett tag för dig och vad han gör med dig och styr dig.

Det är så sjukt att han blir arg på dig! Och ja, jag vet vad du anser om lögner, men nöden har inte någon lag... men om du inte vill, ska du självfallet inte göra det. Gå inte emot din magkänsla.

 

[Nyponblomman]

Du har ingen som helst anledning att öht tala om något för honom, varken ett påhittat missfall eller en abort. Försök hitta ett annat jobb, helst på annan ort, så du kommer bort från honom.

De första inläggen tänkte jag att han hade för mycket omkring sig och var på bristningsgränsen och därför uppförde sig som en skitskalle, men ju mer jag läser det du skriver så är jag nu helt övertygad om att du ska försöka ha så lite som möjligt att göra med honom för din egen skull.

Har du semester kvar att ta ut? Isf hade jag tagit ledigt, åkt bort utan att tala om vart och fått samla dina tankar ifred och försöka komma på vad du vill göra med resten av ditt liv. En andningspaus fri från störningar, känna luften fylla dina lungor och slappna av för första gången på länge. Har du någon du kan hälsa på? Jag är säker på att det finns plats hos många av oss här på buke.

Jag har ingen semester att ta ut. Det hade varit skönt att komma bort annars men jag har ju helgerna så jag ska försöka åka bort varannan helg när jag är ledig. Gillar roadtrips
Jag har jobbat ganska hårt med mig själv både i går och i dag med att tänka om, tänka framåt, plocka fram drömmarna jag hade och tappade när jag träffade honom och planera en ny framtid.
Jag måste jobba kvar tills jag hittar nåt annat, jag är livrädd för att bli arbetslös och förstöra ekonomin och det är min plan med att byta jobb eller be om förflyttning när jag är fast sen men just nu i dag och kommande dagarna orkar jag inte dra i det.

 

[a1agnlju]

Nu missförstår du mig helt, jag vill inte ha nån kontakt med honom alls nu. Vi har inget mer att prata om mer än att han kommer vilja ha reda på mitt beslut till slut. Jag erbjöd honom detta med testen i samband med att jag berättade att jag var gravid och inget annat.
Och att säga så att jag bara trodde att jag var gravid sätter mig i värre dager än att säga att jag fick ett missfall och den ilskan vill jag absolut inte uppleva hos honom och du om nån vet hur noga jag är med sanningen och avskyr lögner....

Men är det inte bara bäst att tala om att du beslutade dig för att göra abort, punkt! Vad han sedan säger eller tycker om saken är hans huvudvärk och inte din. Dansa inte runt honom för att inte trampa på ömma tår. Smällar får man ta i livet och det får han snällt bli varse nu då, "suck it up"!!

Nej, jag är inte arg på dig ts, jag är redigt förbannad på det där kräket du råkat ut för! Det är många som blivit illa behandlade och fått självförtroendet och självkänslan körd i botten av dominanta missnöjda föräldrar. Det finns andra sätt att hantera sådana upplevelser än att fortsätta på den banan själv!

 

[Vallmo]

Du har ingen som helst anledning att öht tala om något för honom, varken ett påhittat missfall eller en abort. Försök hitta ett annat jobb, helst på annan ort, så du kommer bort från honom.

De första inläggen tänkte jag att han hade för mycket omkring sig och var på bristningsgränsen och därför uppförde sig som en skitskalle, men ju mer jag läser det du skriver så är jag nu helt övertygad om att du ska försöka ha så lite som möjligt att göra med honom för din egen skull.

Har du semester kvar att ta ut? Isf hade jag tagit ledigt, åkt bort utan att tala om vart och fått samla dina tankar ifred och försöka komma på vad du vill göra med resten av ditt liv. En andningspaus fri från störningar, känna luften fylla dina lungor och slappna av för första gången på länge. Har du någon du kan hälsa på? Jag är säker på att det finns plats hos många av oss här på buke.

Jag tänkte precis så också i början, dvs att han var pressad och därför inte klarade av att tänka på annat än gården och ekonomin.
Sen har det framgått mer och mer att det är något som är väldigt fel med honom.

Jag tycker också att du bara ska strunta i honom. Du har ingen upplysningsplikt gentemot honom. Du är inte skyldig honom något heller.
Han har förbrukat sitt förtroendekapital.
Jag skulle avråda från att dra några vita lögner. Det strular nog bara till sig mer i långa loppet, tror jag.

Ta hand om dig!

 

[Nyponblomman]

I bland kan man ju tro att kroppen vet vad som ska ske eller vad som bestämts, jag började blöda i natt så jag är ganska säker på att det är ett missfall, jag har haft lite ont i magen sista dagarna men trodde det berodde på att jag inte lyckats äta så mycket och så har jag inte kännt mig gravid alls och det gjorde jag förra gången och jag nämnde det senast häromdagen till en vän att jag tyckte det var skönt för att det underlättade mitt beslut men att det nog var lite konstigt.
Jag mår ganska bra fysiskt men jag vet inte riktigt vad jag känner i skrivande stund.....

Jag har lite ångest för jobbet och att möta kollegorna i kväll. Jag är så rädd om mitt jobb och kan inte förlora det mitt i allt. Det skulle vara katastrof. Men jag tänker att så länge jag är lugn, sköter mig proffessionellt och gör allt jag ska så borde det väl inte vara någon fara? Vad skulle han kunna göra? Jag förstår att han känner alla sen många år tillbaka där och jag är den "nya" och att det skvallras en hel del. Att sen hans bästa vän jobbar där som byter av mig ibland och en kollega som jag ska bytas av med i kväll, håller honomom ryggen och avskyr mig gör inte saken mindre jobbig. Jag vet att hans bästa vän vet om det hela även om han säger att så inte är fallet. Hon avskydde mig tills vi blev tillsammans sen blev hon rent av trevlig. Nu har jag ingen aning....
Jag vet dessutom inte alls hur många som vet om graviditeten men jag vet att han har berättat för fler än han har sagt och det känns jobbigt....

 

[a1agnlju]

I bland kan man ju tro att kroppen vet vad som ska ske eller vad som bestämts, jag började blöda i natt så jag är ganska säker på att det är ett missfall, jag har haft lite ont i magen sista dagarna men trodde det berodde på att jag inte lyckats äta så mycket och så har jag inte kännt mig gravid alls och det gjorde jag förra gången och jag nämnde det senast häromdagen till en vän att jag tyckte det var skönt för att det underlättade mitt beslut men att det nog var lite konstigt.
Jag mår ganska bra fysiskt men jag vet inte riktigt vad jag känner i skrivande stund.....

Jag har lite ångest för jobbet och att möta kollegorna i kväll. Jag är så rädd om mitt jobb och kan inte förlora det mitt i allt. Det skulle vara katastrof. Men jag tänker att så länge jag är lugn, sköter mig proffessionellt och gör allt jag ska så borde det väl inte vara någon fara? Vad skulle han kunna göra? Jag förstår att han känner alla sen många år tillbaka där och jag är den "nya" och att det skvallras en hel del. Att sen hans bästa vän jobbar där som byter av mig ibland och en kollega som jag ska bytas av med i kväll, håller honomom ryggen och avskyr mig gör inte saken mindre jobbig. Jag vet att hans bästa vän vet om det hela även om han säger att så inte är fallet. Hon avskydde mig tills vi blev tillsammans sen blev hon rent av trevlig. Nu har jag ingen aning....
Jag vet dessutom inte alls hur många som vet om graviditeten men jag vet att han har berättat för fler än han har sagt och det känns jobbigt....

Jag tror det här tänkandet och ältandet, vändandet på varje sten, är lite typiskt för forum som detta och jag känner rent spontant. Tänk inte så mycket!

Bli av med jobbet t ex.? Vi bor i ett land där det är oerhört knepigt att ge folk sparken även om personen i fråga inte sköter sitt jobb så att säga. Det gäller även om man är visstidsanställd eller provanställd. Att du haft ett förhållande med en på arbetsplatsen, du är inte den första i så fall och det är verkligen inte något skäl till att ge någon sparken.

Sedan det där med att folk tycker saker och skvallrar hit och dit. Åsikter kommer folk alltid ha oavsett vad som händer. Låt det rinna av dig. Visa vem det är som är vuxen! Frågar någon så är det bara att säga som det är (att mörka eller ljuga rör bara till saker och ting). Tycker den som frågar att du gjorde rätt så är väl det bra, tycker den att du gjort fel, ja, det var ju tråkigt.

Och som sagt: Tänk inte så himla mycket! Bygg inte upp en massa "tänk om"-scenarion. Då mår du bara dåligt alldeles i onödan.

Det kanske verkar som om jag tar det hela med en klackspark, men det gör jag inte. Men jag tycker att det ältas och mals så mycket om saker man inte kan ändra på ändå. Då är det bästa att bara gå vidare och inte oroa sig så mycket för vad andra tycker eller vems parti folk väljer att ta. Det är ditt liv och ditt val, inte någon tävling om att vinna flest väljare till ditt eget parti.