När allt vänds upp och ner...

[Nyponblomman]

Du, det här får mig att fundera på vad du inte berättar för oss. Att du känner så som du beskriver ovan får mig att få magkramp. Det här är ingen bra människa, om han får dig att på allvar känna som du skriver..

Jag har insett att han varit ganska kontrollerande, velat veta allt och manipulerat mig till både det ena och det andra för sin egen vinning skull, han hörde av sig gång på gång tex och fick mig ju att lämna min roadtrip som jag gjorde för att få vara ifred och tänka själv och komma hem en dag tidigare för att han ville ses, men när jag väl kom hem sen så ändrade han sig på 10 minuter och orkade inte ses....... och han visar ju fortfarande att han stör sig på att jag är "ute och åker" om han hör talas om det och inte vet var jag ska eller vad jag ska göra.
Men jag tror inte att han kommer dyka upp här hemma, det tvivlar jag starkt på att han törs för han vet vem min HV är. Han hör ju inte av sig heller nu så det just nu tror jag att det är ganska lugnt men jag vet ju att han störtkoll på mitt schema, varenda minut och ev byten jag gjort på jobbet.

 

[Javan]

Jag har insett att han varit ganska kontrollerande, velat veta allt och manipulerat mig till både det ena och det andra för sin egen vinning skull, han hörde av sig gång på gång tex och fick mig ju att lämna min roadtrip som jag gjorde för att få vara ifred och tänka själv och komma hem en dag tidigare för att han ville ses, men när jag väl kom hem sen så ändrade han sig på 10 minuter och orkade inte ses....... och han visar ju fortfarande att han stör sig på att jag är "ute och åker" om han hör talas om det och inte vet var jag ska eller vad jag ska göra.
Men jag tror inte att han kommer dyka upp här hemma, det tvivlar jag starkt på att han törs för han vet vem min HV är. Han hör ju inte av sig heller nu så det just nu tror jag att det är ganska lugnt men jag vet ju att han störtkoll på mitt schema, varenda minut och ev byten jag gjort på jobbet.

Alltså jag tror du har duckat en kula här... han låter bara värre och värre för varje inlägg du gör. Jag får rysningar längs ryggraden av det du berättar. Kontrollerande, manipulativ, elak och jäkligt charmerande emellanåt för att väga upp sina fula sidor.

Nu när du inte är låst på gården ska du inte ta och fara och hälsa på någon någon annanstans för att få lite andrum? Gärna en bra bit bort?

Jag tycker han verkar riktigt obehaglig och verkar inte dra sig för något och omvandlar sanning efter vad som passar honom just nu.

 

[Nyponblomman]

och omvandlar sanning efter vad som passar honom just nu.

Precis så fungerar han och oavsett vad man säger så är hans sanning ändå den enda.

 

[Javan]

@Nyponblomman

Nu ska jag vara lite obehaglig kan han vilja att du ska behålla bebisen för att han då VET att han alltid har ett sätt att kontrollera dig och kunna påverka dig?

 

[Inte_Ung]

Jag har beslutat att inte behålla barnet. Jag orkar inte dra i det just i dag men jag kommer inte behålla det. Jag vill bättre för mitt framtida barn än det här och han som pappa.

Jag tror att det är säkrast för dig i framtiden.
Den mannen verkar farlig och det bästa är nog att ha så få band till honom som möjligt.
Du behöver inte berätta något för honom alls.
Varken före eller efter faktiskt.
Helt ärligt så har du inga som helst förpliktelser mot honom på något vis.

 

[Mabuse]

Parterapi är säkert toppen men efter två månader? Om det behövdes skulle jag inte ha så mycket hopp om förhållandet.

Jag skulle också ha svårt för att "planera framtiden tillsammans" efter så kort tid. Två månader är ju nästan dejtstadiet.

Fast planera framtiden i någon mån gör man väl i så snart man blir tillsammans? Det är ju det som är att vara tillsammans, att båda tänker sig någon sorts framtid ihop.

Jag skulle nog tycka det hela var illavarslande, att inte kunna dela problem ens med sin partner utan istället använda partnern att avreagera ilska och ångest på när det blir jobbigt. Att föräldrarna lägger veto som partnern rättar sig efter gällande vad vi får prata om.

Låter som en jobbig människa att vara partner till.

 

[Nyponblomman]

@Nyponblomman

Nu ska jag vara lite obehaglig kan han vilja att du ska behålla bebisen för att han då VET att han alltid har ett sätt att kontrollera dig och kunna påverka dig?

Jag tror han vill att jag ska behålla för att då har han åstadkommit något inför sina föräldrar. Han hade en lovande idrottskarriär tills hans knä totalpajade nån gång vid 18. All press gjorde att han till slut fick ett blödande magsår av det. Han är i sina ögon ingen, han duger inte, han åstadkommer inget och nu har han gjort det. Han lyckades träffa mig och gjorde mig gravid. Och kanske finner han en en slags trygghet någonstanns i det hela eftersom jag är den som uppmuntrat honom och stöttat honom på rätt sätt och som han säger att vi kommer alltid finnas i varandras liv.
Jag är inte säker på att han ens vet att han har ett stort kontrollbehov.

 

[Lovisaleonora]

Jag är inte säker på att han ens vet att han har ett stort kontrollbehov.

Första meningen som kommer upp i huvudet.

Run, Forrest. Run.

 

[Nyponblomman]

Jag tror att det är säkrast för dig i framtiden.
Den mannen verkar farlig och det bästa är nog att ha så få band till honom som möjligt.
Du behöver inte berätta något för honom alls.
Varken före eller efter faktiskt.
Helt ärligt så har du inga som helst förpliktelser mot honom på något vis.

Jag kanske låter helt naiv nu men jag tror inte han är farlig. Jag är uppvuxen med en farlig man (min bror) och det här är inte alls samma sak. Han må vara llt det där ni redan radat upp om elak, manipulativ, kontrollerande m.m. men inte farligt, men obehaglig ja.

Vi jobbar ju ihop, eller om varandra såvida han inte tar extra pass nu för då måste vi tillbringa hela dagarna ihop. Jag har bett honom att inte göra det men han tänker inte ta hänsyn till det. Han vill ju åt pengarna.

Jag måste kolla runt efter annat, men först måste min anställning gå över i fast vilket sker om lite mer än en månad och då kan jag kanske begära förflyttning eller nåt om jag inte hittar ett annat fast innan dess.
men inte just i dag just nu för det orkar jag helt enkelt inte.

 

[chio]

Jag tänker borderline....eller narcissim.?

 

[Nyponblomman]

Jag tänker borderline....eller narcissim.?

Jag vill inte sitta här och sätta nån diagnos på honom men tycker inte att han stämmer in på nåt av dom.
Jag tror snarare han är ett resultat av en pressad uppväxt där han sett sin far behandla sin mor så som han behandlar mig, hela livet fått höra att han inte är bra nog och inte får något gjort, att han vrider ut och in på sig själv för att duga och hur han än gör så är det aldrig tillräckligt bra. Aldrig.
och mitt i allt det så kan jag på ett sätt tycka synd om honom för jag tror att han om han ville, gick i terapi, kom ifrån gården och sina föräldrar så kanske han kunde bli en ganska bra kille. Nu kommer det troligtvis aldrig någonsin ske. men ändå. Någonstanns känner jag då att jag inte heller vill tillhöra den skalan som gör honom illa genom att säga att han inte duger, att det är därför bland annat som jag gör dom val jag gör med barnet bland annat.
Det kanske låter som att jag förskönar det hela, det är inte min mening men jag var själv en helt annan person en gång i tiden pga av min egen familj, Jag bröt, gick i terapi och förändrades.Jag är i dag en helt annan person än var jag var då.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tänker borderline....eller narcissim.?

Vilket syfte fyller det att sitta och diagnostisera honom här på forumet?

 

[Mabuse]

Jag tänker borderline....eller narcissim.?

Jag tänker alldeles vanlig och mentalt frisk människa med gremlinsar. Och ganska dålig förmåga att hantera dem. Så kan man ju vara utan att vara sjuk.

 

[Centaur]

Jag har beslutat att inte behålla barnet. Jag orkar inte dra i det just i dag men jag kommer inte behålla det. Jag vill bättre för mitt framtida barn än det här och han som pappa.

Klokt beslut!

 

[Vallmo]

Jag vill inte sitta här och sätta nån diagnos på honom men tycker inte att han stämmer in på nåt av dom.
Jag tror snarare han är ett resultat av en pressad uppväxt där han sett sin far behandla sin mor så som han behandlar mig, hela livet fått höra att han inte är bra nog och inte får något gjort, att han vrider ut och in på sig själv för att duga och hur han än gör så är det aldrig tillräckligt bra. Aldrig.
och mitt i allt det så kan jag på ett sätt tycka synd om honom för jag tror att han om han ville, gick i terapi, kom ifrån gården och sina föräldrar så kanske han kunde bli en ganska bra kille. Nu kommer det troligtvis aldrig någonsin ske. men ändå. Någonstanns känner jag då att jag inte heller vill tillhöra den skalan som gör honom illa genom att säga att han inte duger, att det är därför bland annat som jag gör dom val jag gör med barnet bland annat.
Det kanske låter som att jag förskönar det hela, det är inte min mening men jag var själv en helt annan person en gång i tiden pga av min egen familj, Jag bröt, gick i terapi och förändrades.Jag är i dag en helt annan person än var jag var då.

@Nyponblomman Jag har inte varit så aktiv i tråden, men jag har läst allt.
Det som slår mig är att nu när du inte träffar honom, så verkar du mycket mer sammanhållen och väldigt mycket mindre stressad.
Det märks i dina inlägg väldigt mycket, tycker jag.

Jag tycker också att du har hanterat allt bra och insiktsfullt.
Jag tror att dom beslut du har tagit är väldigt kloka.
Det märks att du mår väldigt mycket bättre utan honom.

Ta hand om dig.

 

[Nyponblomman]

Jag vacklar.... Jag har sån ångest. Jag är så leden över att jag tappat bort mig själv, att han har sån makt över mig. Att han är ett svin, att jag måste ta en massa jobbiga beslut, att han sårar och bryter ner mig och att jag inte är stark nog att rakryggat säga ifrån, att jag trodde bättre om honom och för att jag fortfarande tror bättre om honom under helt andra omständigheter.
Att han kommer bli arg på mig oavsett hur och när jag berättar, och så det här med jobbet.
Jag vill bara resa mig och hata honom men det går inget vidare just nu.

 

[Lovisaleonora]

Jag vill bara resa mig och hata honom men det går inget vidare just nu.

Jag tror du ska lägga det åt sidan. Koncentrera dig på dig själv och dina känslor. Inte honom och din relation till honom, hur den nu ser ut.

Håller med ovanstående att du verkar betydligt närmre dig själv när du INTE har kontakt med honom. Det säger rätt mycket om hur han får dig att må. En relation ska ta fram det bästa hos dig och din partner. Inte det sämsta. Ni verkar ju ta fram de sämsta sidorna hos varandra.

 

[Inte_Ung]

Jag kanske låter helt naiv nu men jag tror inte han är farlig.

Jag tänkte mest farlig för din mentala hälsa.
Inte farlig typ våldsamt farlig.
Det blev kanske litet otydligt där.

 

[chio]

Vilket syfte fyller det att sitta och diagnostisera honom här på forumet?

Inget alls...försökte bara hitta en tänkbar förklaring till hans beteende...att det inte alltid är att man "rår för" sitt beteende. Jag ber så mycket om ursäkt. /Mamma till en dotter med adhd

 

[Nyponblomman]

Jag tänkte mest farlig för din mentala hälsa.
Inte farlig typ våldsamt farlig.
Det blev kanske litet otydligt där.

Ja där är han helt klart farlig eftersom han lyckats få nån form av makt över mig.....