När allt vänds upp och ner...

[tanten]

Har du ens läst hur TS beskriver att mannen beter sig? Han är ju galen redan nu, beter sig oerhört elakt och får TS att må riktigt uselt. Skulle du rekommendera någon av dina vänner att skaffa barn med en sådan för att "folk kan alltid råka ändra sig"? TS säger dessutom själv att den här mannen inte visar några som helst tecken på att vilja ändra sig. Vill en person inte ändra sig, då kommer den inte ändra sig.

Diskuterade jag med TS? Nej.
Jag svarade Fan of Bill

 

[Nyponblomman]

Jag är hemma igen... jag lever tror jag. Jag vet inte. Jag befinner mig i nån slags chock igen tror jag....det här inlägget kommer bli rörigt....

Det gick apdåligt hos kuratorn. Vi kunde inte kommunicera alls och jag gjorde allt jag kunde för att hålla mig lugn. Han öste skit, sa att jag ljög osv och ifrågastte allt. Jag sa hur jag kände, att jag kände att han inte var mogen och att beslutet låg hos mig. Att jag inte vill ha honom som han är nu, då säger han att han är kär i en annan kvinna.......... och det var som att någon hällde en hink kallt vatten över mig och hindrade mig från att andas.....Jag fick en ångestattack där och då som jag febrillt försökte kväva, samtidigt som jag försökte andas och förstå....utbytt på bara 4 dagar?
Eller var han bara elak och ville såra mig? Jag tror inte hon finns men vad vet jag......

Jag orkar inte skriva allt nu....men senare framkom när vi lugnt pratade i två timmar på en bänk att han inte hade kännt så när han gjorde slut med mig i söndags. Att han inte vet vad han känner men att ett intresse finns men att han aldrig kommer erkänna det för henne och han vill inte ha ett förhållande med henne eller någon just nu. Hon skickar gulliga sms och han får bekräftelse, mer än så är det inte.
Han har inte heller helt stängt dörren till oss men han kan inget lova om vad som händer i framtiden och att han behöver vara själv just nu och hitta sig själv. Han ska försöka hitta nån proffesionell att prata med.
Han vill ha barnet, jag frågade honom rakt ut.
När vi satt där på bänken redde vi ut mycket, det kändes som förr, det kändes bra även om jag är ledsen och i nån slags chock känns det som.
Han är på nåt vis svartsjuk har jag märkt. Men samtidigt vill han ju inte ha mig?
Jag sa det rakt ut att han kändes som han själv igen där när vi pratade på bänken och undrade vart han varit sista veckorna. Han visste inte men han kunde förstå att jag reagerat som jag gjort och blivit osäker så som han behandlat mig.
kuratorna fick honom att inse att vi inte ska kommunicera via sms och telefon. Nu ska vi höras om några dagar över telefon för att bestämma en neutral plats att prata vidare på och det är nog en bra plan.

Just nu rusar tankarna om han bara nämnde henne för att såra mig? finns hon? vem är hon i så fall? finns det en chans att vi kan få det här att funka om han söker hjälp? eller väntar jag förjäves? vill jag ha honom? Och så känner jag mig förnedrad utbytt och ångesten sliter i mig......

 

[Lovisaleonora]

Jag hade haft svårt att bygga en trovärdig framtid med någon som slänger ur sig saker bara för att såra mig. Att sitta och bara vilja vara elak och leta efter sårande saker att säga är för mig värre än om det faktiskt funnits en annan kvinna som han är uppriktigt kär i. Det har ju inte med mig att göra, medan hans elakheter mot mig har direkt med mig att göra.

Jag tycker inte han verkar tilldragande ALLS. Han visar hur han hanterar er relation efter så kort tid, tänk då hur han gör när ni är ordentligt involverade.

Är du verkligen kär i den personen han är, när han visar ALLA sidor?

 

[Gnapp]

Vill han ha dig, eller vill han bara inte vara den som blir bortvald? Vill han ha dig, eller bara en skuggbild som han kan ta fram när han vill och stoppa i en garderob annars? Vill han ha barnet på riktigt (med allt det medför) eller bara för att det är lätt att säga "vill ha"?

 

[fjordis]

Låter som en riktig pärs att ta sig igenom! All styrka till dig nyponblomman!

Han låter inte som en bra partner om han beter sig såhär redan efter några månader (trots hans privata problem med sin familj). Det ger inte honom rätt att behandla dig som han gör. Du är värd bättre!

Om du väljer att behålla barnet, hur funkar det långsiktigt ifall att han inte finns där och ställer upp som pappa. Det är tufft att klara sig ensamstående. Har du familj och vänner som kan hjälpa dig med allt vad det innebär med ett barn? Och skulle hans familj kunna vara till hjälp även om ni går skilda vägar?

Stor kram

 

[Lovisaleonora]

Vill han ha dig, eller vill han bara inte vara den som blir bortvald? Vill han ha dig, eller bara en skuggbild som han kan ta fram när han vill och stoppa i en garderob annars? Vill han ha barnet på riktigt (med allt det medför) eller bara för att det är lätt att säga "vill ha"?

Jag skulle vilja byta "han" mot "Nyponblomma". Då blir frågeställningen mer intressant för ts.

 

[Nyponblomman]

Jag sitter på en strand med hunden i solnedgången och försöker andas, försöker tänka.
Jag blir arg i mellanåt och vill såra honom lika illa som han sårar mig. Men jag är ju egentligen inte sån men om jag ville så vet jag precis vilka knappar jag ska trycka på.
Ditt inlägg @Lovisaleonora var rakt och ärligt och gjorde ont att läsa men du har en poäng där.
Jag behöver resa mig och ser framåt nu men han öppnade en dörr i dag till den framtiden vi hade planerat tillsammans och med graviditeten får det mig att vackla. För tänk om allt blir annorlunda nu och när han söker hjälp? Fast jag vet att jag förtjänar en man som behandlar mig bättre. Jag vet det innerst inne och det stör mig att han troligtvis (kanske) tror att det är lugna gatan nu men jag sitter fortfarande här och försöker att bara andas mitt i allt.

 

[BernT]

Jag sitter på en strand med hunden i solnedgången och försöker andas, försöker tänka.
Jag blir arg i mellanåt och vill såra honom lika illa som han sårar mig. Men jag är ju egentligen inte sån men om jag ville så vet jag precis vilka knappar jag ska trycka på.
Ditt inlägg @Lovisaleonora var rakt och ärligt och gjorde ont att läsa men du har en poäng där.
Jag behöver resa mig och ser framåt nu men han öppnade en dörr i dag till den framtiden vi hade planerat tillsammans och med graviditeten får det mig att vackla. För tänk om allt blir annorlunda nu och när han söker hjälp? Fast jag vet att jag förtjänar en man som behandlar mig bättre. Jag vet det innerst inne och det stör mig att han troligtvis (kanske) tror att det är lugna gatan nu men jag sitter fortfarande här och försöker att bara andas mitt i allt.

Ska inte säga att jag varit med om samma, men iaf något liknande. Jag blev mer eller mindre tvingad att göra en abort (jag ville verkligen verkligen inte) och det var hemskt. Mådde så otroligt dåligt. Men idag är jag kanske inte glad för jag tycker fortfarande det var en hemsk upplevelse, men jag är lättad över att jag inte behöver ha idioten som skulle varit pappan i mitt liv.

Nu har jag barn med min sambo, och det har varit så fint att få dela hela upplevelsen med någon som varit glad för det sen stunden vi fick det positiva testet. Som varit med på alla besök på Mvc, alla ultraljud, som handlat och pysslat om mig när jag inte orkat, som älskar sin dotter över allt. För mig var det ändå viktigt, att själva graviditeten och framförallt barnet är något fint som man delar och känner glädje över/inför, vilket mitt ex inte gjorde, visst han kanske hade ändrat sig längre fram, men helt ärligt troligtvis inte.

Jag känner igen känslan att vilja ge igen, att få honom att få lika ont. Jag lyckades antagligen inte med det, mest för att jag inte kom på någon "hämnd" och för att jag läkte och gick vidare. Idag bryr jag mig inte, han är bara en parantes i mitt liv, vilket är skönt eftersom han lika gärna kunde blivit en huvudperson i mitt liv om vi hade haft ett barn ihop.

Jag kan och ska inte råda till varken eller men både du och ditt barn förtjänar bättre!

 

[Centaur]

Öppna ögonen, han är en elak skitstövel!

Läs dina egna inlägg och föreställ dig att det är din bästa kompis som skrivit dem. Vad skulle du råda henne att göra?

Du måste välja själv men jag hade aldrig velat ha vare sig ett förhållande eller barn med honom. Tänk att behöva förhålla sig till en sån skitstövel resten av livet? Tänk på alla bråk det kommer bli angående barnet. Tycker du att han verkar som en bra pappa? Förtjänar ett oskyldigt litet barn att ha honom som pappa?

 

[Mia_R]

Jag sitter på en strand med hunden i solnedgången och försöker andas, försöker tänka.
Jag blir arg i mellanåt och vill såra honom lika illa som han sårar mig. Men jag är ju egentligen inte sån men om jag ville så vet jag precis vilka knappar jag ska trycka på.
Ditt inlägg @Lovisaleonora var rakt och ärligt och gjorde ont att läsa men du har en poäng där.
Jag behöver resa mig och ser framåt nu men han öppnade en dörr i dag till den framtiden vi hade planerat tillsammans och med graviditeten får det mig att vackla. För tänk om allt blir annorlunda nu och när han söker hjälp? Fast jag vet att jag förtjänar en man som behandlar mig bättre. Jag vet det innerst inne och det stör mig att han troligtvis (kanske) tror att det är lugna gatan nu men jag sitter fortfarande här och försöker att bara andas mitt i allt.

Problemet är ju att han kanske inte kommer söka hjälp när det kommer till kritan och du har inte så mycket tid på dig egentligen, det är ju inte så du kan pausa graviditeten och se tiden an. Du måste utgå från dig själv och där du är nu, utan att ta hänsyn till honom. Oavsett hur du väljer måste du se ett liv utan honom som det troliga.

Visst, under kan hända, han kanske söker hjälp och inser att han måste kämpa för er, men om det nu skulle vara så kan ni troligen skaffa ett barn längre fram, under bättre förutsättningar. Om inte så har du alla möjligheter att gå vidare med ditt liv utan band till honom och träffa någon som älskar och värdesätter dig för den du är.

 

[purity_666]

Jag måste ha missat något. Han har behandlat dig illa och får dig att må dåligt. Han har gjort slut. Så varför vill du envisas med att träffa honom hela tiden?
Är det för att prata om barnet? Då kanske det räcker att träffas med 3:e part.

Det känns lite som ett steg till för att plåga dig själv. Du lockar och lockar på honom fast du vet att det bara blir skit och du mår sämre. Vad händer om du släpper all kontakt med honom, förutom gemensamma samtal med 3:e part? Kanske släpper hans frustration så han inte blir så elak sen när det lugnat sig. Förhoppningsvis mår du bättre när det inte är drama i din vardag varje dag. Som det är nu söker du ju upp dramat lite också, när du söker kontakt med honom.

Vad hoppas du ett möte er emellan ska leda till? Att ni blir tillsammans igen? Varför då? Att ni ska kramas och vara vänner? Det är ju inte realistiskt just nu. Så vad vill du uppnå med att envisas om att ses och prata ut?

Mitt enda råd just nu är att släppa. Han har gjort slut, tack och lov. Var inte den som jagar eländet då. Var ledsen, sörj det som kunde ha varit men lev inte med en romantiserad bild av karln. Han är allt du inte vill ha så var tacksam över att han inte jagar dig och du inte kan komma loss. Nu kan du gå vidare till något bättre. Hämta dina saker. Det är slut. Oavsett om du behåller barnet eller inte så är ju er relation slut. Så släpp det. Gör saker som får dig att må bättre istället.

 

[Nyponblomman]

Jag måste ha missat något. Han har behandlat dig illa och får dig att må dåligt. Han har gjort slut. Så varför vill du envisas med att träffa honom hela tiden?
Är det för att prata om barnet? Då kanske det räcker att träffas med 3:e part.

Det känns lite som ett steg till för att plåga dig själv. Du lockar och lockar på honom fast du vet att det bara blir skit och du mår sämre. Vad händer om du släpper all kontakt med honom, förutom gemensamma samtal med 3:e part? Kanske släpper hans frustration så han inte blir så elak sen när det lugnat sig. Förhoppningsvis mår du bättre när det inte är drama i din vardag varje dag. Som det är nu söker du ju upp dramat lite också, när du söker kontakt med honom.

Vad hoppas du ett möte er emellan ska leda till? Att ni blir tillsammans igen? Varför då? Att ni ska kramas och vara vänner? Det är ju inte realistiskt just nu. Så vad vill du uppnå med att envisas om att ses och prata ut?

Mitt enda råd just nu är att släppa. Han har gjort slut, tack och lov. Var inte den som jagar eländet då. Var ledsen, sörj det som kunde ha varit men lev inte med en romantiserad bild av karln. Han är allt du inte vill ha så var tacksam över att han inte jagar dig och du inte kan komma loss. Nu kan du gå vidare till något bättre. Hämta dina saker. Det är slut. Oavsett om du behåller barnet eller inte så är ju er relation slut. Så släpp det. Gör saker som får dig att må bättre istället.

Om du läser igen så skriver jag att prata med tredje part inte alls går men när vi pratar bara han och jag så går det om vi gör det öga mot öga annars går det inte. Och ja det är graviditeten vi behöver prata om vilket vi också gjorde häromdagen samt redde ut en del missförstånd från båda sidor helt lugnt och det var bra. Jag vill ju kunna kommunicera med människan oavsett vad vi är. Vi jobbar dessutom ihop och jag vill inte riskera jobbet och sitta utan inkomst mitt i allt.
Jag har redan hämtat mina saker. Han har dock inte hämtat sina men jag ska lämna dom i hans skåp på jobbet.
Jag jagar honom inte men har velat prata om graviditeten. Jag har inte jagat honom för att få honom tillbaka.
Jag har redan förklarat för honom att jag inte vill ha honom som han är nu och att jag knappast lär ha sex med honom igen efter vad som händes sist.

 

[OutOfService]

Nu säger ju visserligen "din" kille att han vill ha barnet, men tyvärr det man måste ha i bakhuvudet är att idioter säger vad som helst för att få sin vilja igenom. Killen jag vart gravid med ville visserligen att jag skulle göra abort, men ganska sa alla dom rätts sakerna när vi pratade ensamma. Att han vill att vi ska göra det här rätt, att han ville att vi skulle va tillsammans längre och flytta ihop innan osv.. Och ja jag köpte hans snack, han vart fantastisk och stöttande, men men 1 vecka efter aborten dumpade han mig på sms och hörde aldrig av sig igen.

Visst kan det vara så att han kan ändra sig och visa sig va en bra pappa. Men i det läget du är nu så är man fruktansvärt sårbar och mottaglig för att bli manipulerad, för att man så gärna vill att det ska va bra man vill så gärna tro att människor kan ändra sig. Att man har en stor barnlängtan gör dig ännu mer känslig.

Så återigen, vill du behålla så tycker jag som fler har skrivit att du måste ställa in dig på att bli ensam. Du måste räkna med att gå igenom hela graviditeten, förlossningen och barnets liv ensam. En person som beter sig såhär i en kris kan du inte lita på, oavsett vad han säger. Och även om han söker professionell hjälp, så kan det ta väldigt lång tid innan det hjälper och han kan bli ännu värre under tiden. Så isåfall är det bättre att du gör allt själv och så får han höra av sig längre fram när han fått hjälp ett tag. För beslutet om barnet måste du ta själv utan att prata med honom.

 

[Nyponblomman]

Jag vill väldigt gärna ha barn, det är nog det som gör det hela så svårt.
Men jag vill inte ha barn med honom.

Jag behöver fundera, landa. Snälla sluta inte påpeka vilken idiot han är för jag behöver fortfarande höra det. Jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera allt och gå tillväga. Ena stunden reser jag mig för att i nästa stund falla handlöst i ångesten känns det som.
Jag har egentligen inte ens brutit ihop helt än och gråtit ut. Kanske därför ångesten inte släpper? Det kanske är överlevnadsmekanismen som gör det?

Jag vill inte bråka med honom men just nu skulle jag bara vilka trycka till honom och säga att han inte är så jävla perfekt som han tycks tro utan en riktig jävla skitstövel och att saker och ting faktiskt inte var så bra som han vill tro utan jag blundade för en hel del inser jag nu.

Jag är så trött på min jäkla offerkofta att jag bara vill slänga av mig den och bränna upp den men jag lyckas inte riktigt få av mig den just nu

 

[kolblakkur]

Jag vill väldigt gärna ha barn, det är nog det som gör det hela så svårt.
Men jag vill inte ha barn med honom.

Jag behöver fundera, landa. Snälla sluta inte påpeka vilken idiot han är för jag behöver fortfarande höra det. Jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera allt och gå tillväga. Ena stunden reser jag mig för att i nästa stund falla handlöst i ångesten känns det som.
Jag har egentligen inte ens brutit ihop helt än och gråtit ut. Kanske därför ångesten inte släpper? Det kanske är överlevnadsmekanismen som gör det?

Jag vill inte bråka med honom men just nu skulle jag bara vilka trycka till honom och säga att han inte är så jävla perfekt som han tycks tro utan en riktig jävla skitstövel och att saker och ting faktiskt inte var så bra som han vill tro utan jag blundade för en hel del inser jag nu.

Jag är så trött på min jäkla offerkofta att jag bara vill slänga av mig den och bränna upp den men jag lyckas inte riktigt få av mig den just nu

Barn kan du få ändå, detta är inte på något sätt sista chansen. Du kan tom skaffa barn på egen hand genom insemination, du måste inte vänta på rätt kille. Då slipper du dessutom anpassa ditt och ditt barns liv efter någon annan.

 

[Gnapp]

Så återigen, vill du behålla så tycker jag som fler har skrivit att du måste ställa in dig på att bli ensam. Du måste räkna med att gå igenom hela graviditeten, förlossningen och barnets liv ensam.

Rent krasst: gå igenom graviditet och barnets uppväxt ensam är inte det värsta alternativet. Se på Krambanans tråd; man kan behöva gå igenom alltihop (tänk tjugo år framåt) med en idiot som använder barnet som vapen i ett maktspel mot en.

 

[tolksele]

Jag vill väldigt gärna ha barn, det är nog det som gör det hela så svårt.
Men jag vill inte ha barn med honom.

Här är en viktig del tycker jag.

 

[Lovisaleonora]

Så återigen, vill du behålla så tycker jag som fler har skrivit att du måste ställa in dig på att bli ensam.

Nej, värre. Inställning måste vara att ts ska dela barn med en potentiell idiot. Alla tecken tyder på att han är en väldigt stökig person när det kommer till känslolivet. Och det tycker jag verkligen inte är en bra start för ett barn, att växa upp med en stökig förälder.

 

[Lovisaleonora]

Snälla sluta inte påpeka vilken idiot han är för jag behöver fortfarande höra det.

Du är absolut ingen idiot, och ingen ska komma och påstå det heller. Du reflekterar väldigt vettigt och fungerande över din situation, långt ifrån idiot. Idiotiskt hade varit att gå på det som sägs i ord, utan att överväga vad det har för värde i handling.

Att han kommer till sans och säger en del som han säkert vill ska vara sant, tas direkt ut av hans handlande när det kommer till kritan. Och så fort det börjar bli det minsta kaos i hans huvud (och det kan du inte påverka, vad som händer i framtiden i hans liv) så ballar han ur och tar ut sitt kaos på den som finns i närheten, t ex dig.

Nä, det här är ingen person jag vill ha en relation med. Och långt ifrån vad jag anser vara ens med tvekan godkänt föräldramaterial.

 

[Centaur]

Du kan få barn senare, med en vettig person. Det är inte nu eller aldrig!