När allt vänds upp och ner...

[Modest]

@Nyponblomman Jag reagerar mest på att han verkar så oerhört arg, liksom helt fylld med ilska. Jag tycker att det är oroande.

 

[Nyponblomman]

@Nyponblomman Jag reagerar mest på att han verkar så oerhört arg, liksom helt fylld med ilska. Jag tycker att det är oroande.

Det är nog mest att han är så frustrerad över att han känner att han inte har kontroll någonstanns just nu. Han har inte kontroll över hemmet, bankens beslut, mig och det här och så säger hans pappa en sak (hans pappa är en idiot och inte bara enligt mig) och dom som säger tvärt om tror han står på min sida fastän dom aldrig ens valt sida. Jag tror han egentligen bara är så jävla förvirrad, deprimerad,frustrerad och känner att han tappat kontrollen på allt.

 

[Nyponblomman]

Jag har gjort en abort en gång. Den var inget trevligt milt sagt och jag är totalt livrädd för att göra en till. Jag är också narkosräddoch känner därför att det inte är något alternativ. Jag vill dessutom väldigt gärna ha barn men jag hade inte tänkt mig det hela så här.

Så jag vet inte. Just den delen känns som limbo och det känns mer självklart att behålla....

 

[Modest]

Det är nog mest att han är så frustrerad över att han känner att han inte har kontroll någonstanns just nu. Han har inte kontroll över hemmet, bankens beslut, mig och det här och så säger hans pappa en sak (hans pappa är en idiot och inte bara enligt mig) och dom som säger tvärt om tror han står på min sida fastän dom aldrig ens valt sida. Jag tror han egentligen bara är så jävla förvirrad, deprimerad,frustrerad och känner att han tappat kontrollen på allt.

Det måhända. Fast oavsett hur frustrerad, maktlös, ledsen, etc. man är så har man inte frikort att bete sig hur som helst, tycker jag.

 

[Mia_R]

Jag har gjort en abort en gång. Den var inget trevligt milt sagt och jag är totalt livrädd för att göra en till. Jag är också narkosräddoch känner därför att det inte är något alternativ. Jag vill dessutom väldigt gärna ha barn men jag hade inte tänkt mig det hela så här.

Så jag vet inte. Just den delen känns som limbo och det känns mer självklart att behålla....

Jag förstår att du mår väldigt dåligt just och att du gärna vill ha barn, men förutsättningarna är ju inte de bästa så jag förstår även tankarna på abort. Så här tidigt finns ju möjligheten till medicinsk abort och då behöver du inte sövas. Prata med din kurator, när du mår så här dåligt så håller jag med de andra att en abort kan vara lämpligt. Jag är rädd att du kommer må väldigt mycket sämre under en graviditet då hormoner, illamående mm spökar och har du dessutom ditt ex som bråkar med dig så gör det inte saken lättare. En graviditet kan vara väldigt jobbig även för den som lever i ett lyckligt förhållande och du måste tänka på dig själv först och främst.

Nog är du väl värd att träffa en man som både älskar dig, kan uppföra sig som folk och som gärna blir pappa till ert barn?

 

[Nyponblomman]

Det var en medicinsk abort jag gjorde den gången.....

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker inte du ska basera ditt beslut på rädsla. Försök basera ditt beslut på synen att livet är ombytligt, föränderligt och att det mesta är möjligt. Utom att ändra på andra.

Tycker du att du kan erbjuda ett barn en bra situation - go for it. Om du känner dig tveksam, prova att fundera på vad du hade valt om du fått drömscenariot. Hur långt är du ifrån? Är det nära nog? Eller är det en så usel kompromiss att det inte kommer bli något av det du tänkt dig?

Har du en rädsla för den sjukvårdsinsats som krävs, och den rädslan är vad som stoppar dig i beslut, tycker jag du ska adressera rädslan.

 

[Raderad medlem 6459]

@Nyponblomman Om du verkligen VILL ha barnet och är OK med att ha den här mannen, potentiellt bråkande och tjafsande, i ditt liv i 20 år till: behåll. Att behålla pga att man inte vill göra abort känns däremot galet.

 

[OutOfService]

Jag gjorde en abort för 3 år sedan och det var inget lätt beslut. Min spontana känsla var att behålla för att jag precis som du alltid velat ha barn och dessutom va allt annat rätt med jobb, boende, bil osv.. Enda felet var den potentiella pappan, vi hade bara dejtat i 5 veckor.
Jag velade och funderade i flera veckor och påverkades av killen som absolut inte ville ha barn, men i slutändan gjorde jag aborten för min skull. För det car inte så jag ville ha barn, jag ville att förutsättningarna skulle vara bra från början, jag ville ha en familj, någon att dela det med.

Och visst finns det stunder jag ångrar mig och funderar på hur livet hade sett ut om jag inte gjort abort, men men den killen visade sig sen va ett svin och jag hade inte velat va tvungen att ha honom i mitt liv i resten av mitt liv. Så nej, innerst inne ångrar jag mig inte.

Sen ska du göra vad DU vill, inte vad han vill. Men du ska behålla av rätt anledning. Och oavsett vad du tror så kan du inte räkna ned att han blir bättre, du ska snarare ställa in dig på att han är ett svin och kommer att fortsätta vara. Vill du ha barn med en idiot?

 

[tanten]

Det måhända. Fast oavsett hur frustrerad, maktlös, ledsen, etc. man är så har man inte frikort att bete sig hur som helst, tycker jag.

Frikort och frikort.

Varje människa gör nog det bästa den kan - utifrån given situation.
Med det bagage, de erfarenheter och kunskaper han hittills fått så blir det itne bättre än såhär. Fast människor utvecklas. Bara för att han är en potentiellt idiotisk pappa så är det inte sagt att han kommer att vara sådan när barnet när skolåldern. Man skla aldrig tappa hoppet om folk.

Däremot verkar han inte vara något att hänga i julgranen just nu och definitivt inget partnermaterial i det här skicket.

Men kanske han kan bli en bra pappa när allt lugnat sig och han med.

 

[Raderad medlem 6459]

Man skla aldrig tappa hoppet om folk.

Jo, det ska man visst. Jag säger inte att TS ska göra det, om den här mannen, men givetvis ska man inte år ut och år in gå och hoppas på människor som konstant bevisar exakt hur jävliga, odugliga eller ruttna de är.

Hade jag blivit gravid och pappan var en man som betedde sig som TS (ex?) partner, och velat behålla barnet, hade jag haft noll och inga förväntningar på mannen. Jag hade varit inställd på att få ro runt det hela själv, kanske brottas en del med mannen och hans besvärliga släkt och om det kändes OK: då hade jag behållt. Jag hade aldrig någonsin behållit ett barn och hoppats på att mannen ska bli en superpappa när barnet blir äldre, baserat på inget annat än blint hopp om människors godhet. Särskilt inte när det finns så fruktansvärt många odugliga pappor därute.

 

[Lovisaleonora]

Jo, det ska man visst. Jag säger inte att TS ska göra det, om den här mannen, men givetvis ska man inte år ut och år in gå och hoppas på människor som konstant bevisar exakt hur jävliga, odugliga eller ruttna de är.

Fast det är ju inte frågan. Jag behöver inte tappa hoppet om människor, men jag kan välja att bryta med dem för jag orkar inte vänta på att det kanske möjligen ska ske en förändring.

 

[Raderad medlem 6459]

Fast det är ju inte frågan. Jag behöver inte tappa hoppet om människor, men jag kan välja att bryta med dem för jag orkar inte vänta på att det kanske möjligen ska ske en förändring.

Ah okej. Skulle jag bryta med en människa betyder det för mig att jag tappat hoppet om en bra relation (eller vad det nu rör). Så det är väl olika för olika människor helt enkelt.

 

[Lovisaleonora]

Ah okej. Skulle jag bryta med en människa betyder det för mig att jag tappat hoppet om en bra relation (eller vad det nu rör). Så det är väl olika för olika människor helt enkelt.

Tappa hoppet om relationen gör jag titt som tätt (det är ju liksom kört om jag inte känner mig manad, och det har inte direkt med motparten att göra).

Däremot hoppet om att människan ifråga kan förändra sig, det tappar jag nog aldrig. Men ibland är det fullständigt egalt för mig om så sker, för jag bryter och går oavsett.

 

[tanten]

Jo, det ska man visst. Jag säger inte att TS ska göra det, om den här mannen, men givetvis ska man inte år ut och år in gå och hoppas på människor som konstant bevisar exakt hur jävliga, odugliga eller ruttna de är.

Hade jag blivit gravid och pappan var en man som betedde sig som TS (ex?) partner, och velat behålla barnet, hade jag haft noll och inga förväntningar på mannen. Jag hade varit inställd på att få ro runt det hela själv, kanske brottas en del med mannen och hans besvärliga släkt och om det kändes OK: då hade jag behållt. Jag hade aldrig någonsin behållit ett barn och hoppats på att mannen ska bli en superpappa när barnet blir äldre, baserat på inget annat än blint hopp om människors godhet. Särskilt inte när det finns så fruktansvärt många odugliga pappor därute.

Fast nu tolkar du mig fel.

Med att aldrig tappa hoppet om folk menar jag att man inte ska befästa sin uppfattning och vägra se om någon verkligen förändrar sig.

Det innebär inte att man själv ska "år ut och år in gå och hoppas på människor som konstant bevisar exakt hur jävliga, odugliga eller ruttna de är"

Man ska agera utifrån given situation i nuet!!! I TS fall har hon ju sett vad han är och vad han går för just nu och måste absolut agera utifrån det. Något annat är otänkbart. Men att totalt bestämma sig för hur en människa är - det är fel.

Jag jämför med alla människor som jag återsett efter många år och som pratar och agerar som om jag inte förändrats ett dugg från den person jag var i mina unga tonår. Någon liten utveckling har det väl ändå varit...

Människor utvecklas. Alla människor. Men åt vilket håll vet man inte och man vet inte vilka saker som ändras.

 

[Raderad medlem 6459]

Man ska agera utifrån given situation i nuet!!!

Oj vad du skriker.

 

[Inte_Ung]

Oj vad du skriker.

Ser du vad som står där då?
Eller är du fullt upptagen med att reagera på fetstilen?

 

[Inte_Ung]

han behagar höra av sig när han känner för det

Är han enda barnet?
Eller har han syskon?
Jag får tankar om ett endabarn som inte har frigjort sig från föräldrarna.
Och att det kommer nu vilket ger en massa turbulens kring honom.

 

[Nyponblomman]

Jag har pratat med honom. Vi ah fått en tid hos kuratorn i morgon vid tio. han ska komma dit säger han. Jag vill prata lite innan dess men han har inte tid, kanske säger han. Vi ska ses vid sex i kväll i så fall. jag räknar dock inte att han dyker upp även om jag påpekade att han borde peioritera det för att vi ska få ett bättre möte i morgon.

Han är arg för gårdagen. Han kan inte förstå hur jag kunde förnedra honom så..... Han har heller aldrig skrikit på mig eller varit arg på mig sista dagarna (!!!???) Han tycker jag är larvig som inte äter och går till jobbet. Och så är jag elak som gjorde så jag gjorde i går för han skrek aldrig på mig eller blev arg.....enligt honom själv.

jag vet varken ut eller in igen. Jag måste vila en stund nu, jag är helt slut efter samtalet med honom.

 

[Nyponblomman]

Är han enda barnet?
Eller har han syskon?
Jag får tankar om ett endabarn som inte har frigjort sig från föräldrarna.
Och att det kommer nu vilket ger en massa turbulens kring honom.

Han är enda barnet och har nog inte helt frigjort sig tyvärr.