Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Att skriva här hjälper massor. Men jag behöver också mer av det fysiska för att orka tror jag.Men...det är ju jättebra! Lev på nyponsoppa. Glöm bara inte bort att berömma dig själv.
Det är helt ok att inte tycka något är roligt, i vissa perioder i livet så kan det ibland kännas som om inget är roligt. Vet ibland att rådet ges till människor i kris om att besöka en diakon, kanske är det något för dig? O det behöver inte alls röra någon tro, religion utan bara en annan människa att prata om det här som händer dig. Är du hjälpt av att skriva på forum, som vi gör nu? För det är ju också ett sätt att vara social eller är du mer typen av människa som behöver mer fysisk närhet?
Jag förstår att det gör ont. Jag förstår att du inte vet vart du ska ta vägen. Men sen förstod jag nog inte sista två raderna. Hur menar du nu? Är det det som gör ont just biten att han stänger ute dig?
*pepp*
PMa TS och åk dit.Jag finns i ts område från och med helgen.
PMa TS och åk dit.
När du är där har du många av oss med dig i tanken.
Jag har funderat på det där ganska mycket, jag kan absolut skriva ett brev, problemet är att han läser det han vill mellan raderna och han är väldigt duktig på att läsa mellan så som han tycker, dvs han läser ut saker som inte ens nämns. Det är problemet vi haft i våra sms konversationer och därav att dom inte alls fungerat.@Nyponblomman
Vad tror du om brev? Ibland om jag mår dåligt kan det vara för tufft att träffa någon (tänkte på ur killens synvinkel, han verkar ju mått dåligt tråden igenom).
Brev är inte lika snabba som sms och han kan inte skrika på dig som på telefon, men det är ändå ett sätt att kommunicera.
Såsom jag tolkar vill du att ni ska kommunicera (och det vore ju väldigt bra tycker jag)
Jag har funderat på det där ganska mycket, jag kan absolut skriva ett brev, problemet är att han läser det han vill mellan raderna och han är väldigt duktig på att läsa mellan så som han tycker, dvs han läser ut saker som inte ens nämns. Det är problemet vi haft i våra sms konversationer och därav att dom inte alls fungerat.
Fast ett skrivet brev är ju inte samma sak som ett sms. Du har ju möjligheter att utveckla texten på ett helt annat sätt, ändra och lägga till eller ta bort som du vill. Har du skrivit brev tidigare till honom?Jag har funderat på det där ganska mycket, jag kan absolut skriva ett brev, problemet är att han läser det han vill mellan raderna och han är väldigt duktig på att läsa mellan så som han tycker, dvs han läser ut saker som inte ens nämns. Det är problemet vi haft i våra sms konversationer och därav att dom inte alls fungerat.
Jag tror inte jag kommer få honom att skriva ett brev, han gillar inte att skriva alls.Typiskt.
Du kan inte be/föreslå att han skriver ett brev? Han vill ju uppenbarligen säga saker, fast han gör det på helt fel sätt
Han skulle komma till mig på morgonen så vi kunde prata ansikte mot ansikte eftersom det inte går så bra över telefon så jag kunde berätta om samtalet med BM och att planen var lite ändrad, besöket vid tolv var inställt och att vi skulle fåen tid till kuratorn i stället m.m.Är inte säker på om jag fattat rätt, men kom ni överens om att han skulle komma till dig och så gjorde han inte det utan kom till en plats där han ville ses, och så blev han förbannad på dig för att du inte kom dit?
jag är absolut inte emot ett samarbete men jag känner inte längre att jag kan leva mitt liv med att han ska bestämma allt,och jag ska sitta och vänta på att han behagar hra av sig när han känner för det även om jag säger att det är brådskande (dvs vänta flera dagar), eller att han bestämmer en tid och plats och inte dyker upp när vi ska prata, vem jag ska prata med, när vi ska ses, var vi ska ses, hur jag ska gå till väga med allt, hur jag ska säga och vad till vem. Jag måste någonstanns få bestämma själv. Jag behöver inte bestämma allt, absolut inte men vi måste mötas halvägs någonstanns och det går inte så länge han bara är arg och skriker.Jag vet inte vad du tänker att ni ska kunna komma fram till nu när ni verkar vara på så totalt olika planeter. Att prata nu tror jag ärligt talat är helt fruktlöst. Ni kan inte ens komma överens om en plats att träffas på - bägge är låsta i sina positioner och ingen verkar ett dugg intresserad av någon form av samarbete.
jag är absolut inte emot ett samarbete men jag känner inte längre att jag kan leva mitt liv med att han ska bestämma allt,och jag ska sitta och vänta på att han behagar hra av sig när han känner för det även om jag säger att det är brådskande (dvs vänta flera dagar), eller att han bestämmer en tid och plats och inte dyker upp när vi ska prata, vem jag ska prata med, när vi ska ses, var vi ska ses, hur jag ska gå till väga med allt, hur jag ska säga och vad till vem. Jag måste någonstanns få bestämma själv. Jag behöver inte bestämma allt, absolut inte men vi måste mötas halvägs någonstanns och det går inte så länge han bara är arg och skriker.
När han har lugnat ner sig så tror jag det är möjligt.Men måste ni verkligen mötas halvvägs överhuvudtaget?
Tror du att det ens kommer att vara möjligt?
När han har lugnat ner sig så tror jag det är möjligt.
Jag brottas med dom frågorna hela tiden just nu.Du kommer aldrig kunna tvinga med honom på tåget. Just nu verkar det som att du får tänka igenom vad DU vill. Önskar du ha det här barnet med en i bästa fall en frånvarande pappa, i värsta fall en som gör allt till ett helvete?
Det verkar inte som att ni har känt varandra så länge. Kanske är det såhär han hanterar kriser? Är det något du känner är okej att leva med? (Även om du väljer att inte vara tillsammans så finns han ju i ditt liv för mycket lång tid framöver om du behåller barnet).
Ovanstående är frågor som dyker upp i mitt huvud när jag läser din text, du behöver absolut inte svara utan kanske bara fundera.
Du skriver precis vad jag själv sitter och tänker just nu....Han har tydligt visat vem han är när det blir pressat läge i hans huvud. Hur han hanterar kriser, hur han hanterar människor i relationer. Vilket bagage han har (pappa som instruerar i bakgrunden) - kort sagt: du gillar inte den han visat att han är.
Du gillar inte den han är. När smekmånaden är över går det inte att förställa sig längre. Vill du verkligen ha barn med den här mannen och hans familj?