När allt vänds upp och ner...

[Nyponblomman]

Jag var inte såhär osäker som jag är nu i början och första månaderna. Han fick mig att känna mig mer älskad än vad jag någonsin kännt förut, han fick mig att må så bra, vi hade så kul ihop. Det fanns ingen anledning till att känna osäkerhet. Sen hände det med gården och på dagen förändrades allt. Inga kramar, kyssar,knappt inga svar på sms eller svar när jag ringde och inte alltid ringde han upp. Plötligt hade han inte tid att träffas. Klart man blir osäker när allt vänder över en dag till raka motsatsen.

En vän frågade var den där fina underbara killen jag träffade tog vägen och det undrar jag med....

Jag mår inte bra i det här, inte alls. Dessutom ringde dom från mvc om att det skett ett fel med min tid i dag, den är ju ändå bara för om man vill ta ett test och jag har ju gjort tre stycken så hon ansåg inte att det var nödvändigt. Däremot har hon skickat en slags akut remiss till deras kurator. Hon tyckte vi borde gå dit båda två. Jag vet inte om jag får med honom dit men jag tror att det vore bra.

Hon var bra hon jag pratade med, hon sa att jag borde sluta prata med honom när han börjar skrika på mig. Att om vi ska prata så borde vi göra det öga mot öga eftersom han verkar hantera det bättre just nu och flyger han i luften så är det bara för mig att gå än att han ska vara elak över telefon eller sms och så ska jag sitta där med en klump magen.

Så jag har ringt honom och bett honom komma hit. Det gick bra. Sen ringde han upp och exploderade i telefon. Sen har han fortsatt ringa och skicka sms men jag orkar inte svara honom just nu.

Jag ska träffa en vän/sköterska på vc i eftermiddag. Det känns bra, jag behöver det just nu.

Usch jag känner att jag skriver så otroligt osammanhängande just nu men allt är så rörigt. Han borde ha varit här nu vid det här laget även om han skulle duscha som han sa men han har inte dykt upp.
Så i värsta fall står han väl där vid mvc vid tiden vi hade, och det är klart jag skulle kunna fortsätta dansa efter hans pipa och göra precis som han vill men jag orkar inte, jag måste få göra det på mitt sätt nu. Jag måste få nån sorts kontroll i allt.Jag orkar inte med hans kaos.

 

[Mia_R]

Jag tycker du gör helt rätt som satsar på dig själv och har börjat prata med någon om det här, fortsätt med det och ignorera honom när han inte kan uppföra sig. Du vill ju inte vara någon sophink som bara får ta skit när han mår dåligt. Sätt gränser och ta inte skit på telefon. Upplys honom att om han har något att säga får han ta det personligen, det är så väldigt mycket lättare att vara otrevlig när man slipper se den man sårar.

 

[Korven]

Valet är ditt, men jag rekommenderar dig att gå in på Föräldrar och läsa några trådar om hur livet blir när man binder sig vid en hopplös karl för 20 år framåt... Och hur det blir för barnet att ha den som pappa.

Ja det finns ju några "lysande" exempel på det.

 

[Nyponblomman]

Han dök aldrig upp sen hos mig. Han skickade sms när han stod utanför mvc och undrade var jag var. och när jag inte svarade ringde han och då vet jag att han fortfarande är arg, sen dess har jag inget hört. Han vet att jag inte vill kommunicera via sms om sånt här. han vet att jag inte vill ta det över telefon, jag har sagt det så många gånger men han ska absolut göra på sitt sätt.

Jag har alltid strävat efter enkelhet i mitt liv. Jag vill inte ha en massa krångel och jag inser nu att det är nästan bara det som varit sista tiden. Och jag skäms nästan över hur jag vänt ut och in på mig själv för hans skull.....

Är jag elak som inte vill höra av mig till honom och förklara? Han kunde ju ha kommit som han sa i morse utan att krångla, bråka och bli elak och så hade han vetat allt. Men han ställer ju alltid in, ska ändra hit och dit för att sen komma på nån egen ide om hur allt ska vara......det var min första tanke när vi la på i morse efter han sagt att han skulle komma att han aldrig skulle dyka upp, det gick för lätt....

Jag är hemma från jobbet i dag och i morgon. Jag vet inte riktigt vad han har sagt till våra kollegor, jag vet inte hur jag ska gå en hel dag på jobbet med ett leende just nu. Jag skulle helst vilja sjukskriva mig hela veckan som det känns just nu.

 

[Nyponblomman]

Jag tycker du gör helt rätt som satsar på dig själv och har börjat prata med någon om det här, fortsätt med det och ignorera honom när han inte kan uppföra sig. Du vill ju inte vara någon sophink som bara får ta skit när han mår dåligt. Sätt gränser och ta inte skit på telefon. Upplys honom att om han har något att säga får han ta det personligen, det är så väldigt mycket lättare att vara otrevlig när man slipper se den man sårar.

Tack för dina svar det du skriver känns så självklart på nåt vis även om jag har svårt att formulera det själv just nu, men ja sophink är en bra jämnförelse tyvärr......

 

[Mia_R]

Tack för dina svar det du skriver känns så självklart på nåt vis även om jag har svårt att formulera det själv just nu, men ja sophink är en bra jämnförelse tyvärr......

Om du mår dåligt tycker jag att du tar sjukledigt den här veckan. Jag är själv en sån som biter ihop och jobbar på men ibland så är det enda vettiga att ta en paus och få sörja. Måste du lösa av honom den här veckan? Det går inte att byta så du slipper träffa honom om du jobbar?

 

[Nyponblomman]

Om du mår dåligt tycker jag att du tar sjukledigt den här veckan. Jag är själv en sån som biter ihop och jobbar på men ibland så är det enda vettiga att ta en paus och få sörja. Måste du lösa av honom den här veckan? Det går inte att byta så du slipper träffa honom om du jobbar?

Jag ska sjukskriva mig resten av veckan i morgon. Han jobbar inte denna och nästa vecka men det spelar ingen roll, jag orkar inte.
Jag har fått en tid på vc om typ 10 dagar till en psykolog. Frågan är hur jag ska orka fram till dess. Hon min vän/ sköterskan ska ringa och puscha på mvc kuratorn i morgon. Jag vet inte heller om det är bra eller dåligt för det betyder antar jag att jag måste träffa honom då....Jag får heller inte ta mina lugnande vilket gör det outhärdligt när paniken och ångesten kommer krypande. Jag fick ett nummer till akutpsyk på vc men vill inte gå dit. jag vill bara ha nåt att ta när paniken och ångesten kommer på samma gång. Värst är ensamheten just nu. Jag känner mig så otroligt ensam....

 

[chio]

Men gumman...jag vet inte alls vem du är eller vart du bor...men jösses vad man skulle vilja vara hos dej....du borde inte vara ensam just nu....har du ingen kompis som kan komma över en stund?

 

[Squie]

Jag ska sjukskriva mig resten av veckan i morgon. Han jobbar inte denna och nästa vecka men det spelar ingen roll, jag orkar inte.
Jag har fått en tid på vc om typ 10 dagar till en psykolog. Frågan är hur jag ska orka fram till dess. Hon min vän/ sköterskan ska ringa och puscha på mvc kuratorn i morgon. Jag vet inte heller om det är bra eller dåligt för det betyder antar jag att jag måste träffa honom då....Jag får heller inte ta mina lugnande vilket gör det outhärdligt när paniken och ångesten kommer krypande. Jag fick ett nummer till akutpsyk på vc men vill inte gå dit. jag vill bara ha nåt att ta när paniken och ångesten kommer på samma gång. Värst är ensamheten just nu. Jag känner mig så otroligt ensam....

Kan du vara hjälpt av att att göra något fysiskt o något kreativt? En del människor blir hjälpta av att skriva, rita, måla, bygga ngt, sy, etc. Kanske kan det hjälpa dig?

Annars kan en hjälp vara att dricka något varmt och/eller att dra täcket omkring dig så att du får taktila känslan av en kram.

*pepp*

 

[Nyponblomman]

Kan du vara hjälpt av att att göra något fysiskt o något kreativt? En del människor blir hjälpta av att skriva, rita, måla, bygga ngt, sy, etc. Kanske kan det hjälpa dig?

Annars kan en hjälp vara att dricka något varmt och/eller att dra täcket omkring dig så att du får taktila känslan av en kram.

*pepp*

Jag varken äter eller dricker för tillfället och har inte gjort sen i Söndags. Det går inte, en halv kopp kaffe och kopp te men sen är det stopp. Jag vet att jag måste men jag kan inte för tillfället. Jag äter alltid dåligt när jag mår dåligt men inte som nu. Nu är det bara stopp.
Och det gör så klart att jag ingen ork har. jag skulle säkert behöva ut och gå lite, kanske skritta en sväng på hästen men jag orkar inte för tillfället. Helst skulle jag bara vilja sova bort allt men det går ju inte när ångesten håller i en i ett järngrepp.

 

[Nyponblomman]

Men gumman...jag vet inte alls vem du är eller vart du bor...men jösses vad man skulle vilja vara hos dej....du borde inte vara ensam just nu....har du ingen kompis som kan komma över en stund?

Nej jag har ju inte det...ingen häromkring.Det skulle nog kännas bättre om jag inte var helt ensam men jag vet ingen jag kan ringa hit just nu och ångesten äter upp mig nu

 

[TinyWiny]

Nej jag har ju inte det...ingen häromkring.Det skulle nog kännas bättre om jag inte var helt ensam men jag vet ingen jag kan ringa hit just nu och ångesten äter upp mig nu

Kanske någon bukefalist finns i närheten om du vill hinta om var du bor?

I vilket fall skickar jag en stor varm kram.

 

[Squie]

Jag varken äter eller dricker för tillfället och har inte gjort sen i Söndags. Det går inte, en halv kopp kaffe och kopp te men sen är det stopp. Jag vet att jag måste men jag kan inte för tillfället. Jag äter alltid dåligt när jag mår dåligt men inte som nu. Nu är det bara stopp.
Och det gör så klart att jag ingen ork har. jag skulle säkert behöva ut och gå lite, kanske skritta en sväng på hästen men jag orkar inte för tillfället. Helst skulle jag bara vilja sova bort allt men det går ju inte när ångesten håller i en i ett järngrepp.

Kan du äta plock-mat? Lite ost, ett ägg, någon tomat, handfull nötter? För jag förstår att du inte kan äta mat eller en hel måltid, det kan i perioder i livet kännas för övermäktigt. Det viktiga som jag ser det är inte vad du äter...utan att du äter. Kan du dricka...tänker på typ drickyoghurt. En shot proviva eller dyligt. Liten mängd med mkt innehåll.

För att ladda energi i en kris tänker jag mig att du kanske behöver göra sådant som är enbart roligt. Personligen gillar jag inte alls att promenera..men att skritta en sväng barbacka är betydligt trevligare. Sen har hästar en förmåga att läka oss människor bara genom att vara.

Är du road av att skriva? För ibland hjälper det att skriva om sin ångest. Hur den känns, vad du tänker, etc. Eller måla kring hur du mår, hur du ser på livet nu, etc. O bara låta pennan, penseln, kritan, etc röra sig fritt. Det finns en kraft i skapandet som man nog inte ska glömma bort. Sen om man väljer att rita kan man alltid ägna sig en stund åt att fundera vad är det min kropp vill säga mig? Vad säger bilden mig om vad som händer i mitt liv o ev. lösning på det hela. Det blir en form av gratis, egen terapi.

 

[Nyponblomman]

Kan du äta plock-mat? Lite ost, ett ägg, någon tomat, handfull nötter? För jag förstår att du inte kan äta mat eller en hel måltid, det kan i perioder i livet kännas för övermäktigt. Det viktiga som jag ser det är inte vad du äter...utan att du äter. Kan du dricka...tänker på typ drickyoghurt. En shot proviva eller dyligt. Liten mängd med mkt innehåll.

För att ladda energi i en kris tänker jag mig att du kanske behöver göra sådant som är enbart roligt. Personligen gillar jag inte alls att promenera..men att skritta en sväng barbacka är betydligt trevligare. Sen har hästar en förmåga att läka oss människor bara genom att vara.

Är du road av att skriva? För ibland hjälper det att skriva om sin ångest. Hur den känns, vad du tänker, etc. Eller måla kring hur du mår, hur du ser på livet nu, etc. O bara låta pennan, penseln, kritan, etc röra sig fritt. Det finns en kraft i skapandet som man nog inte ska glömma bort. Sen om man väljer att rita kan man alltid ägna sig en stund åt att fundera vad är det min kropp vill säga mig? Vad säger bilden mig om vad som händer i mitt liv o ev. lösning på det hela. Det blir en form av gratis, egen terapi.

Jag har fått i mig lite nyponsoppa. allt annat är det bara stop med.
jag förstår vad du menar med att göra något roligt. tyvärr känner jag inte att nåt är roligt alls för tillfället. Inget.
Jag mår bäst av att prata om det och slippa vara ensam. Det verkar vara det jag inte kan åstadkomma heller. Att skriva ger inte samma sak och att måla är inte min grej.
Det gör så ont och jag vet inte var jag ska ta vägen, jag kan inte släppa det att det här är inte han, utan det är depressionen som jag vet inte hur jag ska uttrycka det är orsaken?

 

[Nyponblomman]

Kanske någon bukefalist finns i närheten om du vill hinta om var du bor?

I vilket fall skickar jag en stor varm kram.

Jag finns i östergötland, dom jag känner bor flera timmar bort, jag känner inte många här.

 

[TinyWiny]

Jag finns i östergötland, dom jag känner bor flera timmar bort, jag känner inte många här.

Så synd. Då är du långt ifrån mig

Det finns ingen vän du kan ringa?

 

[Squie]

Jag har fått i mig lite nyponsoppa. allt annat är det bara stop med.
jag förstår vad du menar med att göra något roligt. tyvärr känner jag inte att nåt är roligt alls för tillfället. Inget.
Jag mår bäst av att prata om det och slippa vara ensam. Det verkar vara det jag inte kan åstadkomma heller. Att skriva ger inte samma sak och att måla är inte min grej.
Det gör så ont och jag vet inte var jag ska ta vägen, jag kan inte släppa det att det här är inte han, utan det är depressionen som jag vet inte hur jag ska uttrycka det är orsaken?

Men...det är ju jättebra! Lev på nyponsoppa. Glöm bara inte bort att berömma dig själv.

Det är helt ok att inte tycka något är roligt, i vissa perioder i livet så kan det ibland kännas som om inget är roligt. Vet ibland att rådet ges till människor i kris om att besöka en diakon, kanske är det något för dig? O det behöver inte alls röra någon tro, religion utan bara en annan människa att prata om det här som händer dig. Är du hjälpt av att skriva på forum, som vi gör nu? För det är ju också ett sätt att vara social eller är du mer typen av människa som behöver mer fysisk närhet?

Jag förstår att det gör ont. Jag förstår att du inte vet vart du ska ta vägen. Men sen förstod jag nog inte sista två raderna. Hur menar du nu? Är det det som gör ont just biten att han stänger ute dig?
*pepp*

 

[Mia_R]

Jag varken äter eller dricker för tillfället och har inte gjort sen i Söndags. Det går inte, en halv kopp kaffe och kopp te men sen är det stopp. Jag vet att jag måste men jag kan inte för tillfället. Jag äter alltid dåligt när jag mår dåligt men inte som nu. Nu är det bara stopp.
Och det gör så klart att jag ingen ork har. jag skulle säkert behöva ut och gå lite, kanske skritta en sväng på hästen men jag orkar inte för tillfället. Helst skulle jag bara vilja sova bort allt men det går ju inte när ångesten håller i en i ett järngrepp.

Jag hade inte brytt mig så mycket i att du tillfälligt inte orkar äta, så länge det är tillfälligt. När min värld rasade och varje andetag gjorde ont så var fysisk aktivitet det enda som hjälpte mot ångesten. Det hjälpte mig att andas och jag kunde sova hjälpligt istället för att klättra på väggarna och klösa ner tapeterna. Jag sprang bort min ångest även om jag fortfarande hade en hel kärra med skit i många år som jag drog runt på, men det hjälpte mig när det var akut och luften tog slut att träna massor.

Synd vi är långt ifrån varandra, annars hade jag kunnat släpa runt på dig så du fått älta allt som gör ont.

 

[Nyponblomman]

Så synd. Då är du långt ifrån mig

Det finns ingen vän du kan ringa?

Det finns vänner som jag kan ringa men ingen som kan komma hit.

 

[Nyponblomman]

Jag hade inte brytt mig så mycket i att du tillfälligt inte orkar äta, så länge det är tillfälligt. När min värld rasade och varje andetag gjorde ont så var fysisk aktivitet det enda som hjälpte mot ångesten. Det hjälpte mig att andas och jag kunde sova hjälpligt istället för att klättra på väggarna och klösa ner tapeterna. Jag sprang bort min ångest även om jag fortfarande hade en hel kärra med skit i många år som jag drog runt på, men det hjälpte mig när det var akut och luften tog slut att träna massor.

Synd vi är långt ifrån varandra, annars hade jag kunnat släpa runt på dig så du fått älta allt som gör ont.

Jag brukade älska att springa förr, just nu känns varje andetag som att det gör ont, varje rörelse varje steg. Jag vet inte ens hur jag ska klara mig runt min 6 km runda på en promenad ens.
Jag klarar med nöd och näpe att ta hand om alla djuren på gården. Kanske är det min räddning mitt i allt, jag måste med andra ord ta mig ut ur huset pga av dom.