Nån med lastbilchaffis?

[muppia]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Det var just det jag också eftersökte, om det verkligen var stressigt och så. Men det verkar som det beror på vad för unge man har. En sovande unge eller en pigg unge



*kl*
En fråga... Är mannen självisk om han inte vill byta arbetstider för det ska gå runt? (alltså t.ex min sambo kan ju byta åkeri för att kunna åka hem varje kväll, köra t.ex grusbil. Då byter han ju inte yrke utan bara arbetstider.)
Man tänker ju att mamma ska vara hemma och klara sig själv osv. Sambon har en tanke om att jag endast har deltidsjobb om han tjänar bra på sitt jobb då har jag ju egen tid utan barn ett par timmar om dagen o kan därför rida och så. Men jag vet inte om jag vill vara hemmafru på deltid, jag vill ju tjäna egna pengar också och känna att jag tillför familjen något.

 

[Silverkedjan]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

En fråga... Är mannen självisk om han inte vill byta arbetstider för det ska gå runt? (alltså t.ex min sambo kan ju byta åkeri för att kunna åka hem varje kväll, köra t.ex grusbil. Då byter han ju inte yrke utan bara arbetstider.)
Man tänker ju att mamma ska vara hemma och klara sig själv osv. Sambon har en tanke om att jag endast har deltidsjobb om han tjänar bra på sitt jobb då har jag ju egen tid utan barn ett par timmar om dagen o kan därför rida och så. Men jag vet inte om jag vill vara hemmafru på deltid, jag vill ju tjäna egna pengar också och känna att jag tillför familjen något.

Skaffa inte barn med en man som inte vill prioritera dem före jobbet och sina leksaker.

Har han bra lön har han också bra föräldrapeng. Han kan ta nästan hela föräldraledigheten och du jobba med diverse hemma på gården och deltid utanför hemmet.

Är han inte beredd att vara hemma med sitt barn, så skaffa helt enkelt inte barn med honom.

 

[Hexa]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Känner igen mig jätte mycket i det du skriver. Jag känner att jag håller på att gå under, krävande jobb, barn, hästar, hundar och allt annat man måste göra, och allt måste jag göra ensam. Jag hinner inte göra någonting som är bara för mig, som tex att rida.
Ska man verkligen fortsätta att bo ute i buschen, med hästar, när man ändå inte kan utnyttja det man har. Men sen har ju hästar varit hela mitt liv alltid så det känns ju konstig att leva ett "vanligt" liv, samtidigt som det lockar!
Hur gör man? Hur tar man ett så viktigt beslut?

 

[muppia]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Du har väl rätt i det.
Han har sagt att han kommer vara hemma med barnet och utnyttja pappaledigheten. Sen kommer han ju ta hand om dem också när han är hemma.
Men jag skulle ju helst se att han bytte arbetstider så att han kom hem varje dag.
Det är ju inte ändå läge för barn just nu men det är ju bra och höra sig för o så vad andra tycker. Samt hitta lite lösningar i förväg. Och också veta vad som kan vänta. Förstås.

 

[ameo]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Det kan ju också vara så att när det väl kommer till kritan så inser han själv att han vill tillbringa mer tid med barnen och byter arbetsgivare för att underlätta för sig själv....

I vårt fall har maken hela tiden, sen vi träffades, försökt hitta tjänster så nära hemma som möjligt. Det tog bara drygt 7 år att hitta nuvarande anställning inom normalt dagpendlingsavstånd - fast han blir ju ändå ivägtvingad till huvudstaden några dagar i veckan, periodvis...

 

[muppia]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Ja, det är nog mest det jag hoppades på, att han skulle känna att han vill vara nära sitt barn och inte vara borta så mkt. Men vi märker hur det kommer bli

Tär det inte på förhållandet att maken är borta så mycket? Det känns lite lönlöst att jag flyttade 60 mil för att bli sambo så får jag ändå se honom bara på helger och då tillbringar vi inte våra helger tillsammans hela tiden. Fast jag ångrar inte att jag flyttade, hittade ett par underbara vänner som gärna gör mig sällskap när jag är ensam.

På tal om vänner, dit ska jag ikväll så därför är det dags för mig att röra på röven lite och fixa stallet nu

*kl*
Hoppas på ännu fler svar från fler i samma situation. Jag vill veta så mycket som möjligt, jag gillar att ha lite framförhållning så jag är beredd på det värsta som kan förväntas.

 

[ameo]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Tär det inte på förhållandet att maken är borta så mycket?

Både och - man hinner ju inte direkt nöta ut varandra...
Det beror nog på hur beroende man är av att mötas fysiskt varje dag och hur bra man är på att aktivera sig själv när gubben inte är hemma. Det hade nog varit rena döden om jag inte haft lätt för att aktivera mig själv.

Min gubbe flyttade 50 mil till mig, för övrigt.

 

[Guldaskig]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Muppia! Funderade inte du på att ge upp förhållandet med din pojkvän för någon månad sen? Och nu vill du ha barn och gård och hela köret ihop med honom?

 

[muppia]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Nej jag vill inte ha barn med honom. Inte gård heller. Förrän om några år.
Vi har det jättebra nu och har haft det bra i ett bra tag nu. Och jag räknar med att vi håller ihop ett tag så därför är det väl bra att börja ta reda på saker nu.

 

[Sar]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Du har redan fått flera goda råd men jag tänkte vara motvalls och ge din några varningens ord istället.

1. När det gäller att vara gravid samtidigt som hästen så kan det vara ett stort problem om du är ensam hemma, höggravid och måste dra ut ett föl som ligger fel. Eller om man själv åkt in för att föda och hästen får komplikationer vid fölningen.

2. Det är heller inte helt lätt att passa på ett föl (som kanske måste åka in och ut flera gånger på ett dygn för att vädret är dåligt om man själv är snittad eller ligger inlagd på neo p.g.a. prematurt eller sjukt barn.
Detsamma gäller givetvis om fölet blir moderlöst.

3. Ridningen med små barn kan vara svår att få att fungera om man är mycket själv. Risken finns ju alltid att åka av och slå sig sanslös och vem tar då hand om bebin? Kan du däremot ha sällskap på gården under ridtid bör det lösa sig fint.

4. Har du tillgång till kompetent hästvakt om du och bebin blir inlagd på sjukhus eller om du får havandeskapsförgiftning eller ngt liknande som gör att du måste ligga still.

Jag vill absolut inte ta död på dina förhoppningar och glädje, det här fungerar säkert utmärkt för många.
Men vi låg inlagda i över en månad på sjukhus i samband med mina barns födelse och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag hade hästen inhyrd och flera "hästvakter" som tog hand om honom. Jag hade helt enkelt ingen möjlighet eftersom jag själv ble sjuk. Halva tiden låg vi dessutom på ett sjukhus 13 mil hemifrån.

 

[Tuvalisan]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

jadu så lever jag mitt liv då min man jobbar som lastbilschaffis och jag jobbar ständig natt inom vården. de dygn han är borta ligger allt på mej, med hästar, katter hund och inte minst barnen o hemmet.

men allt går, det gäller bara att hitta en balans och kanske ha ngn runt sej som kan ryka in om du tex blir sjuk och inte kan ta hand om allt just då han är borta. tack vare hans jobb har vi en del lediga veckodagar ihop ist för bara kvällar och det kan vara positivt just när det handlar om barn eftersom de ofta är trötta o kinkiga på kvällarna.

 

[Sablar22]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Min sambo kör också lastbil...och är pappa

Ansvaret ligger på mig,
jag fixar allt!

Sambon har inga fasta arbetstider utan det är väder och
årstidsbundet.
Sommartid så kör han grus, fullt ös medvetslös är det
som gäller för att få ut så mkt grus som möjligt under säsongen.
Ligger ofta kvar i lastbilen under veckorna för att få så mkt som möjligt
gjort. Kommer hem på fredagen och kraschar!
Sover ikapp och tadaaaa..så är det söndag igen.
Utöver gruskörningen så saltar (lut) han vägar också.
Div. maskinflyttar kan också dyka upp med jämna mellanrum.

Vintertid så är det plogning och grusning som gäller.
Ibland kan han åka 02 och komma hem vid 14.
För att sen åka vid 19 osv.
Det hänger på nederbörd och väglag.
Blir det väldigt lite plogning/grusning så hoppar han in på
en annan lastbil och kör virke istället.

Själv jobbar jag 50% och lägger mitt eget schema.

Vi bor i villa, har hund och två katter.
Hästen har jag hos mina föräldrar, så stallplats,
foder och spån har jag gratis (tack föräldrarna )
Brorsan och jag hjälps åt med hästarna.

Jag kan sakna saker som att handla tillsammans tex.
Det existerar inte hos oss.
Att alla sitter samlade vid middagen, det sker
alldeles för sällan.
Tonåringen har sina grejer som han vill göra,
lillen har ju lite aktiviteter han med..
och sambon..ja där handlar det ju om han är klar
vid middagstid eller inte.

Om jag hade haft körkort hade nog allt känts lite
lättare iaf, då hade det gått fortare till och från jobb.
Kunnat handla mera än det man orkar bära hem.
Tonåringen hade kunnat åka oftare till sina vänner
om jag hade kunnat åka och hämta honom osv.

Hade jag inte haft en snäll och förstående släkt,
otroligt lättsam häst, en gudomlig hund, hyggliga ungar
och underbara grannar (som ofta kör mig)
DÅ hade jag nog flyttat till en lgh och levt
ensam med lillen.

 

[muppia]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Men att höra att du kan sköta allt själv och dessutom utan körkort...
Att jobb 50% verkar vara ett annat alternativ också. Hur gammal är den lillen?

Hur gjorde du när du var gravid och sånt där med ridningen?

 

[Sablar22]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Lillen är 3½ och är positiv till det mesta mammsen hittar på
då går allt mkt lättare.

Hästen har gått på lösdrift fram tills nu.
Fri tillgång på grovfoder och vatten fyllde dom
som bodde på gården.
Det var min LYX, jag kunde komma och gå när jag ville
när det fanns tid helt enkelt.
Inga tider att passa i stil med in och utsläpp.

Sonen hade sin bästa kompis på samma gård
och lekte hejvilt medans jag ägnade mig åt hästen.
Hade en tjej som red några ggr/v ut i skogen i äkta
skogsluffarstil

 

[Hrima]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Muppia! Funderade inte du på att ge upp förhållandet med din pojkvän för någon månad sen? Och nu vill du ha barn och gård och hela köret ihop med honom?

Precis vad jag tänkte skriva.

Muppia: vad bra att ni har rett ut allt. Att han har bestämt sig för att älska dig och inte älska själva situationen på att slippa vara ensam.
Ni måste verkligen ha jobbat på, med ert förhållande .

 

[Luff]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Man ska alltid, precis som du gör, vrida och vända på alla möjligheter. SEN så ska man lägga till tanken att med barn blir det ALDRIG som planerat. Det kan bli underbart men troligtvis inte på det sätt som man föreställde sig.
Det mesta går - självklart kan man sköta barn o en gård. Men det kanske är roligare att få lyxa och bara umgås med barnet den korta tiden.
Jag gillar att ha och göra så jag ser inte något problem i att min man jobbar 4 kvällar i veckan. Nu har vi inte hästar för tillfället men när barnen var små så mockade jag när dom sov och red så säkert som gick.

 

[kallbastu]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Skaffa inte barn innan du är klar med din utbildning och har fått ett stabilt jobb!

 

[Alanis]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Nu kanske det är knapprån att svara på din fråga, men jag tror det är så här för vår del i beslutsfattandet.
Sonen är snart två år. Alltså har det snart gått tre år sedan jag kunde göra som vanligt med hästarna. Då hade jag en sjukpensionär som promenadkördes och en unghäst som inreds och kördes in. Nu ska sjukpensionären tyvärr avlivas nästa vecka och det har väl gjort att det känns ganska självklart att bestämma sig. För vår del var det mycket för sjukpensionärens skull vi flyttade till gård, låta henne gå med snäll kompis, motionera efter mående och ha det bra. Den unga hästen är nu i sina bästa år och relativt outbildad. Det kommer inte att bli bättre de närmaste åren utifrån planer på fler barn. Jag vill egentligen inte ha inackorderingar även om det skulle kunna vara till hjälp. Alltså får jag inackordera min häst, eller helst skaffa en fodervärd. Då bor man ju inte ens på gården med hästar och kan lika bra flytta.
Jag kommer sakna friheten på landet men längtar efter gatlyktor, affärer på gångavstånd, lekplatser och förskola i närområdet, asftalterad parkering. Som det är just nu är vi i skogen mer sällan än när vi bodde i stan.

 

[Tamzy]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Vilken bra tråd du skapat! Sitter med ungefär samma funderingar som du, men min sambo är inte lastbilschaufför, han jobbar skift.
Han är ju aldrig långt hemifrån, men skiften gör av vi, beroende på hur mitt arbetsschema ser ut, bara möts i dörren vissa perioder, medans andra perioder ses vi väldigt mkt.
Jag har häst, och det, ihop med hans skiftgång och mina arbetstider, jag kan jobba både dag, och kväll, så har jag börjat fundera hur det löser sig om det kommer ett barn med i bilden.
Jag följer denna tråden med stort intresse! Jag är som du, jag vill "planera", lr iaf ha ngn slags plan för framtiden, trots att man aldrig i förväg kan veta hur det kommer att fungera. Får man en bebis som har magknip ofta och man blir mkt vaken på nätterna, lr får man en bebis som sover bra, och man själv är pigg på dagarna.
Sådant kan man aldrig förutspå, men endå känns det som en "grövre" plan för framtiden, med arbetstider, husdjur, hem osv osv, känns som lite säkrare, innan man börjar fundera på barn.

 

[muppia]

Sv: Nån med lastbilchaffis?

Nä, mitt liv går inte alltid som planerat heller men det finns ju en riktlinje att följa oavsett hur planen ser ut, i slutändan så löser det sig. Alltid! Jag försöker få med in alla möjligheter och omöjligheter så jag vet vad som KAN vänta. Det är ju omöjligt att se vad som SKA vänta

Tamzy - Jag tänkte väl det, att det nog finns fler som undrar samma sak. Alla har ju inte ett 7-16 jobb. Jag försöker vara optimistisk och ville höra att det verkligen finns någon annan som klarar det. Kan hon så kan jag också!

Sar - missat ditt inlägg totalt Det du nämnt var väldigt bra. Jag behöver inte bara uppmuntran jag måste också veta ALLT, vad som kan bli problem osv. Det gör att jag tänkt till lite, jag kanske ska låta hästen betäcka ett par månader senare än jag blivit gravid. Då hinner jag ha fött och så när fölet ska komma. Jag har två underbara vänner och jag hoppas de är kvar om några år, de skulle säkert ställa upp för mig ett par kvällar i veckan, så kan jag ta hjälp av medryttare eller någon liknande. Ditt inlägg fick mig att fundera lite extra. Det där om att det händer någon olycka när jag rider har jag redan tänkt på, jag har fortfarande inte riktigt hittat en lösning ännu. Jag hoppas vi hittar en gård som inte ligger alltför avlägset så jag kan komma överens med någon granne om att smsa när jag sitter upp och sen under tiden skicka lite sms då och då. Blir jag tyst i en halvtimme kanske så kommer personen och kollar till oss. Det kan ju funka. *fundera*
Nåja, några år kvar, jag hinner skaffa fler lösningar Förhoppningsvis har jag någon snäll inackordering som kan titta till bebisen när jag rider och hon är i stallet och fixar.

Sen som Tuvalisan sa - man behöver någon som backup. Det ska vi nog kunna ha, med sambons familj och vänner och mina vänner. (Jag har flyttat 60 mil hemifrån, annars hade min mamma säkert ställt upp )


TACK för era svar!