Någon som velat ha olika antal barn???

[Maléne]

Vill så gärna ha ett till barn, problemet är bara att sambon är nöjd med ett barn

Har ni varit i samma sits? hur gjorde ni för att inte deppa ihop totalt? skulle det funka att gå till en psykolog tro?

Funderar på hur jag ska göra? jag älskar ju honom så valet att gå är inte helt lätt heller och skulle nog inte träffa någon ny heller för den delen. Måste bara acceptera hans vilja trots att det bara skriker i mig, det värsta är att ibland kan har vela lite och det ger mig lite hopp varje gång

 

[Björk]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Har ni varit i samma sits? hur gjorde ni för att inte deppa ihop totalt? skulle det funka att gå till en psykolog tro?

Ja, det har jag. Inför barn nummer ett först och främst. (finns en lång gammal tråd om det härinne; måste ha skrivit den ungefär 2005 kanske? En jobbig tråd var det då jag kände att min sambo blev hårt "bedömd" i den. Medan jag stod som 36åring och inte visste alls vad jag skulle göra om han bestämde sig för att han helt enkelt inte ville ha några barn. )

Jag visste redan när vi träffades (och sa det) att "någon gång vill jag ha barn". Jag visste också att jag nog ville ha minst ett, helst två.

När äldsta barnet var nästan ett år frågade jag sambon; jag ville gärna ha en till. Han sa nej. Jag var ledsen, han kände sig "trängd". Jag sa till honom att jag måste få sörja det; att han inte ville ha en till. Men jag var beredd att sörja och gå vidare. Med tanke på att han var tveksam ens till ett barn.

När jag just hade börjat med p-piller igen så ändrade han sig hastigt och lustigt (kanske ett par månader efter hans "nej"). Den främsta orsaken var nog hans tankar kring syskon; han har själv tre syskon och väldigt nära kontakt med främst ett av dem. Jag blev glad, men meddelade honom att "om du nu ångrar dig så blir jag oerhört besviken!" men då sa han att jag ju känner honom; när han väl bestämt sig så ÄR det liksom så han tycker och känner. Och sån är han.

Nu har vi två barn och jag är fullt nöjd (har haft en massa andra problem mellan graviditeterna som gjorde att vi kanske inte skulle KUNNA få barn alls. Finns tråd om det också härinne... ). Jag känner att det räcker; av flera skäl: jag tycker två är "lagom", min livmoder kanske inte klarar en graviditet till, jag är dessutom förmodligen för gammal (43 år fyllda). Sambon har däremot chockat mig för någon månad sen när han sa att "tja, hade det inte varit för din ålder och livmodern så ... då hade jag kanske faktiskt kunnat tänkt mig en till..". Lite på skämt, halvt allvar. Och han har för några dagar sen (när ungarna varit speciellt krävande) tagit tillbaka den idén.

Nå, hur gör man då?
För min del så hade jag nog helt enkelt accepterat och levt vidare med ett barn och varit nöjd med det. Jag ville fortsätta leva med mannen ifråga. Dessutom skulle jag inte vilja förorsaka en separation med huvudorsaken att jag skulle få ett barn till... Det kändes som en dum anledning liksom. Men det är klart; om ledsenheten "äter upp" ens känslor för den andre så kanske separation ÄNDÅ blir resultatet och ....

Beroende på din ålder, hur länge diskussionen/ämnet varit aktuell och fler faktorer så blir mina funderingar lite olika. Har det nyss kommit upp och ert äldsta barn är ganska litet ännu och du inte är så gammal så har du ju "tid" att avvakta lite. Försöka släppa frågan x antal veckor/månader för att låta honom få lite mer "tid" på sig att kunna fundera kring saken. Du bör ju naturligtvis klargöra HUR viktigt det här är för dig; att DU verkligen vill och att du VILL att han ska tänka över ordentligt i grunden hur han känner (eftersom du känner att han "velar" ibland).

Om diskussionen förekommit länge; under flera år kanske; så är det väl dags för honom att tala klartext. Vill han inte så får han säga det; inte "vela" omkring det hela för att han inte orkar ta konflikten eller din sorg över det. (Eller tolkar du vissa saker han säger som "velande" när han egentligen tycker han varit solklar i sin ovilja till fler barn? Som någon slags förhoppningar som väcks hos dig.)

Och då har du valet att bestämma hur viktigt för dig det är; är det viktigare än relationen ni två har; ja, då finns ju bara valet att lämna. Är det inte det; ja då är valet att komma över. Och ja, då tror jag en psykolog/samtalspartner kan vara väldigt bra!

Det är inte lätt, jag vet. Jag hoppas du kan få en lösning på det här snart.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Jag är i samma sits men tvärtom. Jag tycker att det är perfekt som det är nu, med ett barn, men min sambo vill att hon ska få ett syskon.
Från början var min tanke att ha två barn men när dottern var född så tyckte jag att situationen var optimal. Säkerligen kan det spela in att jag är ensambarn och min sambo uppvuxen med flera syskon.

Han ser det nog som att ensambarn riskerar att bli väldigt ensamma. Jag, som inte känt mig ensam, håller inte med om det. Min familj har ofta rest tillsammans med andra familjer och jag har nära vänner som jag ser som syskon.
Han ser också fördelar med syskon i det här med att man lär sig att dela med sig osv. Visst ligger det något i det men jag vill inte skaffa barn av en sådan anledning. Jag vill skaffa barn för att jag vill ha barn.

Jag är såpass ung att det mest troligt inte är någon fara på taket än på länge men min sambo är sju år äldre och vill inte bli för gammal för småbarn.

Vi får se. Jag känner mig än så länge säker på att jag inte vill ha fler barn och jag tror inte att jag kommer ändra mig. Min sambo har sagt att han oavsett inte kommer lämna mig men det är såklart en svår sits för oss båda.

Hoppas att ni kan komma vidare i er relation och att ni på något sätt kan finna en lösning, vilken det nu blir.

 

[Breaktown]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Förlåt om jag blandar ihop dig med någon annan nu men jag hade helt för mig att din dotter redan hade ett syskon?

 

[LadyCovergirl]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Jag funderade på om jag skulle ta med det i mitt svar.

Ja, min dotter har ett syskon på sin pappas sida.
Det min sambo menar med syskon är alltså ett syskon som vår dotter skulle bo med. Det gör hon inte nu. Hon har öht aldrig träffat sitt syskon.

 

[KrullTroll]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Sitter i en liknande sits fast annorlunda.

Min man och jag har inga barn tillsammans. Jag har en son från ett tidigare förhållande och min man har 3 från två tidigare förhållanden.
Strax efter att hans sista barn föddes så gjorde han valet att sterilisera sig. Detta är drygt 10 år sedan.
Han var helt öppen med detta då vi träffades och ville att jag skulle fundera över det ordentligt innan jag gjorde mitt beslut.
Jag valde kärleken till honom och det har jag ALDRIG ångrat. Dock kan jag önska att jag aldrig behövt göra valet.
Men visst är det för jävla tufft ibland. Min dröm var ju att ge min son ett syskon eller möjligtvis två, jag har nu fullt upp med att hitta en annan dröm. Jag sörjer mitt ofödda barn, jag sörjer nedstängningen av min livmoder.
Min man är den man jag vill ha som pappa till mitt barn så att lämna honom finns inte på kartan.
Någonstans inom mig när jag i nyförälskelsen gjorde valet så hoppades jag väl att vår kärlek skulle få honom att vilja göra om sitt beslut och skaffa ett kärleksbarn med mig. Men numera inser jag att det inte kommer hända. Det har heller inte varit något han har hintat om utan bara mina egna tankar och önskningar.

Fördelen är att min man försår (eller försöker iaf) hur tufft detta är för mig när det är tufft. Oftast tänker jag inte mycke på det för då skulle det bli ohållbart. Men när det händer så är han där och tröstar, håller om och bara finns och torkar mina tårar.
Han är rädd att jag kommer lämna honom pga detta, men för mig är det absurt. Varför skulle jag?
Det är honom jag vill ha som pappa, vad ger det mig då att leta upp någon annan.

Det är ett tufft läge, men du måsta försöka prata med din sambo/man. Och sen får du göra beslutet om hur du ska göra.

 

[Breaktown]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Aha då förstår jag

 

[Pillis___]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Samma här, våran dotter blir 6år imorgon har länge längtat efter ett till barn, men min sambo säger att han inte är mogen för flera barn, men händer det så händer det, men man blir ju inte yngre heller...men men man kan ju inte få allt heller...men vad som står högst på dotterns önskelista är att få en lilla syster..men om några månader får hon en liten kusin...blir ju nästan som ett syskon...men ändå inte.

Men man vet aldrig vad som sker och ibland känner jag mig så egoistisk när jag vill ha flera barn, när han inte vill.

Men jag älskar honom så, jag skulle aldrig lämna honom för att få flera barn det finns inte på kartan, det är han eller ingen helt enkelt.

 

[ako]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Men nu förstår jag faktiskt inte; Skulle det ö h t vara fysiskt MÖJLIGT att ångra en sterilisering? I ett fall som ert, om han nu skule kunna tänka sig ett barn till ändå men det inte går p g a sterilisering, skulle inte spermadonation unna vara aktuell?

 

[Mabuse]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Ja, en steriliserad man är ju fortfarande fertil. Så det går att få barn ändå, även om det såklart är krångligare.

 

[Petruska]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Genom att man typ syr ihop vad nu den manliga "motsvarigheten" till äggledare (spermaledare??) heter?

Är det en operation som sjukvården bistår med, eller får man bekosta det själv? Oviktigt i sammanhanget, men jag är lite nyfiken. Vet du?

 

[lady_mike]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Kl

Dr Phil berättade i ett av sina program att han hade stereliserat sej innan sista pojken. När frugan hade sagt att hon var lite ledsen över det så gick det att återställa hans funktioner. Det är inga garantier att det funkar men i de flesta fall går det.

En kvinnligs äggledare bränns väl av på tre ställen. Har en vännina som fick göra det under ett kejsarsnitt.

 

[ako]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Där ser man. Alltid lär man sig något nytt

 

[imzork]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Genom att man typ syr ihop vad nu den manliga "motsvarigheten" till äggledare (spermaledare??) heter?

Sädesledare.

 

[Mabuse]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Genom att man typ syr ihop vad nu den manliga "motsvarigheten" till äggledare (spermaledare??) heter?

Är det en operation som sjukvården bistår med, eller får man bekosta det själv? Oviktigt i sammanhanget, men jag är lite nyfiken. Vet du?

Det är möjligt att det går att sy ihop, men annars kan man också gå direkt in i testiklarna och hämta spermier, och sen göra en ivf. Men man får bekosta det själv, såvitt jag vet.

 

[Kattennizze]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Kl

Dr Phil berättade i ett av sina program att han hade stereliserat sej innan sista pojken. När frugan hade sagt att hon var lite ledsen över det så gick det att återställa hans funktioner. Det är inga garantier att det funkar men i de flesta fall går det.

En kvinnligs äggledare bränns väl av på tre ställen. Har en vännina som fick göra det under ett kejsarsnitt.

Ja fast det behöver inte heller betyda att man inte är fertil så länge man har åtminstone en fungerade äggstock. Då kan man plocka ut äggen via dem och sen plantera in dem i livmoderna (befruktade alltså). Jag som inte har några äggledare har fått tre barn utan dem alls. Och precis som Mabuse skriver kan man göra detsamma med spermier. Sen kan man också använda donerad sperma och/eller donerade ägg. Så tekniken finns, men det var det ju inte frågan om här egentligen.

 

[KrullTroll]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Ja, du har ju redan hunnit få alla svar ser jag

 

[Maléne]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Tack för era svar, jag har precis fyllt 28år och våran dotter fyller 2 i januari, hade helst sett att jag redan var tjock nu då jag inte vill att det ska skilja så mycket på dom, både för deras och min skull. Det tog många års tjat att få nummer ett, men det är han väldigt tacksam för nu Han visste att jag ville ha 2st barn, då vi renoverar vårat hus för på övervåningen kommer det att bli 2 barnrum. Han brukar flina när jag frågar om han gick med på att skaffa 1 barn för då har han mig fast .
Tex. nu sist när vi var hos hans mamma så pratade vi om att vi skulle byta bil och då sa hans mamma att ja det är väll en lämplig bil om ni ska ha fler barn och då sa jag med en irriterad röst att det ska vi ju inte och då säger hans mamma förvånande, va, det sa du ju sist när vi pratade och kollade på honom och då flinade han lite som vanligt .
Jag mår verkligen jättedåligt över detta, slutar nästan alltid med att jag börjar gråta när vi har sex då han inte vill komma i mig. Jag känne ändå som du att jag vill inte att mitt älskade barn som jag redan har ska behöva bli varannan vecka barn pga utav en sådan här grej, jätte svårt läge. Det går inte diskutera något med honom heller för han blir bara irriterad. Min kropp och jag bara skriker efter en till känns som alla runt omkring skaffar barn på rullande band, alla utom jag känns det som. Jag försöker se det från hans sida med men min längtan är för stor!

 

[Mabuse]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Ett stort problem verkar ju vara att han flinar åt dig när du pratar om det, det funkar ju inte. Jag skulle börja med att försöka lösa det, så att ni kan prata med varandra, och han ger ärliga svar på dina frågor istället för att flina åt dig.

 

[SweetPanther]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Nu har jag inte barn, och har ingen erfarenhet i huvudfrågan, men jag håller med Mabuse, att det är flinandet som är problemet. Jag hade blivit fruktansvärt sårad om min sambo skulle flina åt mig istället för att prata med mig om såpass allvarliga samtalsämnen som barn.