Någon som velat ha olika antal barn???

[Maléne]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Ja ni har rätt i att det är väldigt sårande att han bara skämtar bort det, men det är typ det eller så blir han sur =( jättejobbigt, jag brukar fråga varför han inte vill ha fler barn, men han svarar bara att han inte vill, orkar och hinner inte. Jag har, och tar fortfarande allt med översta ansvar med våran dotter, hinner knappt aldrig rida längre (min mamma hjälpte mig mycket första året men dog utav cancer för 8månader sedan ) men han har inte skippat många kvällar på gymmet, så fattar inte riktigt vad han menar med det? fattar han inte attt han kommer att umgås med båda samtidigt sen?
Han har ingen förståelse för min sorg över det utan det brukar vara, vad är det nu? lipar du över det nu igen, skärp dig och var nöjd att du har ett barn jag är jättenöjd med henne hon är bäst men vill ju ha en till sån underbar varelse

 

[Hyacinth]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Jag är säkert trist, men jag tror ju inte ett barn till är lösningen. Ni pratar inte, han är tvär, du gråter och tar allt ansvar.

 

[Petruska]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Ja ni har rätt i att det är väldigt sårande att han bara skämtar bort det, men det är typ det eller så blir han sur =( jättejobbigt,

Jag har, och tar fortfarande allt med översta ansvar med våran dotter, hinner knappt aldrig rida längre... men han har inte skippat många kvällar på gymmet

vad är det nu? lipar du över det nu igen, skärp dig och var nöjd att du har ett barn

Varför vill du ha fler barn med honom?

 

[Modest]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Han låter som en riktig skitstövel. Förlåt

 

[Maléne]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Det låter nog värre än vad det är han är en superbra pappa och han älskar mig och våran dotter utav hela sitt hjärta, har dock väldigt svårt att prata om sina känslor
Han ville inte ha barn från början då han inte ville "offra" sitt liv för det (man får ju priotera annorlunda när man blir förälder) så då gjorde vi en liten deal, jag tar nätter och det översta ansvaret för barnet, konstigt i mångas öron men för oss funkar det trots allt relativt bra, det var inget klagande utan mest att jag inte förstår att han inte orkar
Jag förstår ju honom att det är jättejobbigt att höra ett evigt tjatande om att jag vill ha en till,och tror att det blir hansförsvar lite då han också blir sårad, han känner det som att jag aldrig är nöjd .
Igår verkade det lite som att han kanske kan tänka sig fler barn men inte än och där är också ett krux till, för min del så är det nu som gäller så barnen ändå har "nytta" utav varandra också och inte bara blir syskon utan jag vill också att de ska vara vänner och att småbarnsåren inte ska vara så utdragna, låter säkert lite konstigt men så känner/tänker jag.

Min fråga i tråden var ju trots lite hur jag ska lyckas komma över min stora längtan efter ett till underbart litet liv

 

[WBanna]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Jag förstår inte varför man inte kan nöja sig när den ena parten inte vill ha fler och man redan har fått ett fint barn tillsammans. Varför hetsa vidare efter fler barn och bli oense, istället för att vara glad över det barn man har och ha det bra tillsammans? En jäkla klyscha är vad det är att "det skulle ju vara så bra för barnet att få ett syskon". Jag har inga syskon och jag har aldrig någonsin lidit av det, jag har haft kompisar att leka med istället och mest tyckt att det har varit skönt att få ha mam&pap för mig själv.

Var lycklig över det du har och ta vara på det, istället för att deppa ner dig över något som inte finns.

 

[Petruska]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Ok, du beskriver din man som rätt hopplös. När folk i tråden, däribland jag, reagerar på det, tar du tillbaka och slätar över. Jaja, det ser vi ofta.

Så visar du hurdan möda du lägger ner på att förstå honom. Inte ett ord om hans möda att förstå dig.

Dessutom har du ju uppenbarligen i detalj planerat hur din familj ska se ut och hur relationerna mellan (de ofödda) syskonen ska vara beskaffad. Eftersom du tydligen vet så väldigt exakt hur du vill ha det, förstår jag inte riktigt varför du inte pratade med din man om det på tidigt stadium, och så kunde du helt enkelt ha letat upp någon annan man sen, som vill ha samma familjepaket som du, istället för att gå runt och vara besviken med den här mannen?

Därutöver skulle jag personligen inte känna mig lugn inför en sådan längtan efter ännu ett barn som du uttrycker. Vad säger att du sen inte vill ha ett "underbart litet liv" till, och ännu ett, och ännu ett? Vem vet var detta ska sluta?

Jag har nog tyvärr inga råd när det gäller att komma över den där känslan, men att testa helt nya sätt att se på relationer, män, kvinnor, familjer och syskonskap, kan kanske vara en väg.

 

[Mabuse]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Fast det är väl inte så konstigt att vilja ha två barn? Jag har alltid velat haft två barn, av flera skäl. Roligt för alla att vara del av en större familj med flera syskon, och roligt för mig att ha flera barn, och förhoppningsvis roligt för barnen att ha ett syskon. Efter det första barnet hade jag blivit väldigt ledsen om vi inte hade fått fler, jag ville verkligen ha ett till. Man kan längta lika mycket efter det andra barnet som efer det första.

Nu har jag fått två barn, och är nöjd. Jag vill inte ha fler, men är väldigt glad över att ha två barn. Så att man inte är nöjd efter ett barn innebär inte alls att man aldrig blir nöjd.

 

[Petruska]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Nej, och den stora majoriteten verkar ju bli nöjd efter just två barn, även om vi numera allt oftare möter att folk verkar känna att de behöver förklara varför de inte vill ha tre, tycker jag.

Men i TS fall verkar det ju inte ha funnits någon riktig diskussion om hurdan familj parterna vill ha. Om jag tänker mig läget att jag låter mig nästan övertalas till att få ett barn, och något senare startar en ny övertalningskampanj om ännu ett barn - då hade jag inte litat på att det var ett barn till det handlade om. Det kan handla om lite vad som helst, tänker jag, och det kan också ta sig lite vilka uttryck som helst. Men att få barn nummer två som lösning på uttryckt barnlängtan, när det redan finns ett barn i familjen - nej, jag har svårt att se mig lugn i den situationen.

Det där om hur man tänker sig att syskonen ska relatera till varandra osv, är faktiskt inte heller något jag hade låtit mig bevekas/lugnas av. Syskonrelationer kan utvecklas åt alla möjliga håll, både bra och dåliga. Jag hade inte tagit risken att få fler barn om jag hade precisa önskemål för hur syskonen skulle fungera tillsammans.

 

[Mabuse]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Nej, sånt kan man ju aldrig veta, men de flesta syskon som växer upp tillsammans har ju än någon gång i livet glädje av varandra. Och vet vi att TS inte velat haft två barn hela tiden, och också sagt det till partnern, men att han nu ändrat sig efter det första och inte vill ha två längre?

Självklart är det mycket sociala normer som gör att man vill ha just två barn, men det gör ju inte känslan mindre stark att vilja ha dem, de flesta av våra starka livsönskningar är förmodligen normpåverkade, om inte rent av normorsakade.

 

[Maléne]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

tack för att du inte är lika dömande Mabuse

Jag har alltid tänkt mig två barn, varför vet jag inte? Saken är att vi varit ihop sen gymnasiet . Jag kan inte påstå att jag "tvingat" på honom några barn, jag hade typ bestämt mig för att lämna vårat förhållande pga min barnlängtan så enligt mig så var det ju han själv som valde att skaffa barnet dock för att han ville bli av med mig, men hade han absolut inte velat ha barn så hade han ju låtit mig gå min egna väg. Han har vetat att jag tänkt mig två barn sen så vet man ju aldrig jag skulle ju lika gärna kunnat känna att det räcker med ett barn. Jag vill inte ha ett andra barn bara för syskonaspekten, jag vill ha ett till barn för att jag vill uppleva detta mäktiga en gång till, och det blir nog ingen större skillnad egentligen då jag aldrig hade så mycket tid till mitt första barn heller då stallet var tvunget att skötas och jag körde min mamma mycket till behandlingar och provtagningar mm så min tanke om bebisar är inte att kunna ligga och mysa i sängen nu heller . Ja det är ju konstigt om man har tanken om att ens barn ska bli ovänner, sen finns det visst sånna det är bara att se på min sambo, han har sagt upp kontakten med sin bror och har inte mycket kontakt med sin familj överhuvudtaget förutom med sin far. Men jag tror det har mycket med ens uppfostran att göra om man lär sig att ens familj är viktigast eller inte, man måste inte vara bästa vänner såklart, men jag har jättebra kontakt med mina systrar och det är nog mycket tack vare min mamma? Jag är så glad över att ha mina systrar, mammas död hade varit ännu jobbigare om jag inte hade haft dom. Vi bor på landet och närmsta möjliga vännen bor 1,5km bort men antagligen så kommer det att vara drygt 2-3km till kompisarna och det tar många år innan hon kommer att få ta sig den vägen själv och det är inte jämt man kommer att hinna med att köra och hämta hos vänner heller för den delen. Täta syskon känns som att dom har mest "nytta" utav varandra under småbarnsåren men vad vet jag?

 

[Mabuse]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Jag tycker fortfarande det låter problematiskt att han inte kan prata med dig om detta, även om han har svårt att prata känslor så måste man ju lära sig det, det funkar inte att bara flina åt sin partner när han eller hon vill prata om sånt som är viktigt.

Sen, hur man kommer över att inte få sitt andra barn som man velat ha? Jag vet inte, jag hade nog inte gjort det, utan alltid varit lite ledsen över det, och kännt mig lite sviken av partnern ifall han först velat haft två barn och sen ändrat sig efter det första. Det är ju en väldigt jobbig sits, har man barn ihop redan blir det ju också tufft att lämna enbart för att få ett till med någon annan.

 

[Calazirya]

Sv: Någon som velat ha olika antal barn???

Men usch, varför klampar du rakt över ts känslor?