Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

["antti"]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

" Allt står redan i tex. Tibbans bok.
Då väckes en intresant fråga, om det redan finns så lätt tillgängligt? Varför har fler inte hittat det redan? "

 

[true_blue]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

- Har du någon aning? Jag har försökt forska lite i vad som har hänt. Kunde konstatera att von Blixen lärde ut lätthet lika väl som Balkenhol och Carde. (Och Kottas).
Ulla Stålberg skriver i sin bok om att följa huvudets och halsens rörtelser, och det står i ridinstruktionen ....

Så när slutade man att följa instruktionen och varför? Jag kan bara för min personliga del vara glad att jag lyckats hitta lärare som hjälpt mig på vägen mot ridning med lätthet. Skulle önska att fler hästar och ryttare slapp träningsvärk osv efter varje ridpass...

Sen skulle jag verkligen vilja att alla gamla och goda ryttare kunde "komma ut" och lära ut god ridning.....innan det är för sent.

 

[Curtis]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Ok! Intressant. Måste testa!

Monika

 

["antti"]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

- Har du någon aning? Jag har försökt forska lite i vad som har hänt. Kunde konstatera att von Blixen lärde ut lätthet lika väl som Balkenhol och Carde. (Och Kottas).
Ulla Stålberg skriver i sin bok om att följa huvudets och halsens rörtelser, och det står i ridinstruktionen ....

Vad händer om man flyttar ansvaret till dagens ryttare.
Dvs. rida som det står.

 

[Susan]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Que?
Menar du att Tibban och Kottas är på samma linje?

 

["antti"]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

"Vad händer om man flyttar ansvaret till dagens ryttare.
Dvs. rida som det står."

 

[Curtis]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Problemet är att det är det folk gör. Eller snarare tror att de gör. Fråga du runt lite och se hur många ryttare som säger sig inte rida enligt TR. Jämför sedan med resultatet. Inte särskilt upplyftande anser jag.

Mvh Monika

 

[true_blue]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Jag kanske uttruckte mig alldeles för poetiskt - men man använder ju begreppen - och säger lätthet - men i verkligheten finns inte lättheten när hästen inte tar halvhalter utan bara överböjer... Visst - det blir inget motstånd mot handen när du drar, men det ÄR INTE lätthet.

osv osv osv.....

Jag har lyssnat på många ryttare som berättar om vad de gör, men när man ser det i verkligheten eller rider deras häster ... hästen "skvallrar" -

 

["antti"]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

"Då väckes en intresant fråga, om det redan finns så lätt tillgängligt? Varför har fler inte hittat det redan? "

 

[Susan]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Detta är mer ett allmänt inlägg men vet ju inte hur man gööör då.

Den kvinessens som jag har fått av Bo Tibblin är att ridning är att
:Stämma av hästen mellan hand och skänkel"

Hos de tyska ser jag:utveckla dessa sex kvailiteter hos hästen
"Balans - Avslappning - Kontakt med handen - spänst - Styrka.

Hos SRS: "behärska din sits och behärska din häst" Rid hästen Lugn. framåt och rakrikta honom" samling tränas systematiskt i korta repriser.

Kan någon vänlig själ berätta för mig vad som är Kvintessensen ur det franska systemet.
Målet lätthet ja. Men för mig som är fruktansvärd obildad därvidlag så beteyder detta inget annat än vad som står i ordboken = Icke tung Icke svår.

Vilka är kriterierna på lätthet och hur tar man sig dit?

Hur slutmålet ser ut enligt det tyska systemet begriper jag, men hur ansas "lätthet se ut irelation till detta?

Bilda mig gärna - I så kunniga i det franska systemet.

PS som svar till Antti . Jag tror inte man kan lägga ansvaret på ryttarena - inte med de bilder som i min "Ta tyglarna" eller i Tibblins videoserie. Bilderna ska väl illustrera idealet och dessa bilder är då rakt inte mitt ideal. Tränarna försöker väl sedan efterlikna bilderna och sedan är alla lika vilse...

 

[true_blue]

Kottas-clinicen i helgen? - Lätthet....Susan

Du kan väl börja med att läsa första sidan på Allege-Ideals hemsida:

"Literature and equestrian lightness together …

“As much as my servant, my horse is my friend. I expect him to serve me; but my pleasure in riding him is only complete if we share an understanding, confidence, and mutual friendship.

While one might have thought that the horse, replaced by machines for transporting and hauling, would have disappeared from our world, young people today are more and more attracted to riding. For this we should rejoice, for the benefits they draw from it and will draw in future. It is worth noting that this is the only sport where man has as his partner a representative of the animal world. And I do mean partner, not adversary. In this way riding is a physical and mental connection with nature and a marvellous school of character.

I only consider my horse well trained when he desires to please me. This definition will perhaps seem strange to some. But my experience as an old horseman allows me to insist that a horse, if he has been properly schooled and is loved, repays in kindness the one that rides him and seeks to please him.

Dogs are not alone in loving man and wanting to assist him; the horse does so as well, in a way that is different and less apparent and that must be discerned and encouraged.

I maintain that a horse can want to present himself in a lovely frame, take pleasure in hacking out, develop a passion for jumping; and I have even known horses that acquired a sense for the hunt and that actually hunted with you. But this collaboration, this understanding, this cooperation—so satisfying—is obtained neither through fear nor constraint. The essential word for training is lightness .

The horse's mouth is delicate and sensitive flesh. Held with a rough hand it will become hardened, while with a light hand it will respond to the softest direction. The quality of a rider is not measured by the length of his spurs but by the silent dialog

established between the man's leg and his horse's side. And the horse himself will become light.
Lightness has never meant weakness or slackness.
Lightness requires intelligence, vigilance, elegance.
Lightness is the centuries-old hallmark of the French School and is what lies behind its achievements and its glory. Lightness is not only important in dressage competition and the superb performances of the Cadre Noir. It is important at all levels of riding, and as riding increases in popularity, it is important for training the instructors for the growing number of riding academies.
I could therefore not be more pleased that an association, under the direction of horsemen of the highest prestige, has been created with the goal of preserving and promoting this great and beneficent tradition.
And I consider it an honor to have been invited to pronounce over the cradle of Allege-Ideal these few words of christening.”

Maurice Druon of the Académie française. "

 

[fio.]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Nä jag håller med videoserien är helt horribel av BT, jag nästan skäms när jag ser den faktiskt .

Saken är den att BT vill säkert lära ut allt det där som Kottas och Balkenhol mm KAN lära ut, man måste få ryttaren att förstå vad dom som lär ut egentligen är ute efter och det har inte BT lyckats med.

Jag antar att BT är nöjd med resultatet som finns på hans videoserier men då har han inte förstått att det han vill lära ut inte borde se ut som det gör på hans videoband.

*någon som fattade det där*

 

["antti"]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

" Allt står redan i tex. Tibbans bok."
SE MED ÖPPNA ÖGON "tex. Tibbans bok"

Alla kommer med undanflykter istället för att se var problemet finns. Fast alla innerst inne vet.

 

[fio.]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Problemet med Tibban och hans bok/filmer är ju att han INTE ser att resultatet han uppenbarligen är nöjd med inte stämmer överens med det han tror han lär ut.
Om nu ryttarna som visar rörelserna och ridningen är så obegåvade att dom inte klarar av att visa vad han vill ha fram kanske man inte skall ge ut den filmen/boken.
Eller du kanske tycker det som visas där är bra nog?? Isåfall är det väl lika bra att slänga det där pappret med Kottas instruktioner för det är så långt ifrån varandra att det inte ens går att kombinera

 

[Curtis]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Men Antti, kan inte du tala om var problemet finns? Jag vet inte vad du menar när du säger att:
" Fast alla inners inne vet". Jag har "undersökt" innerst inne på mig och där fanns inte något svar på din fråga. Jag hänger inte med på vad du försöker uppnå i denna diskussion. Förklara för mig som om jag vore 5 år. Det skulle hjälpa om du ville vara lite mer utförlig och inte så kryptisk.

Mvh Monika

 

[Carmenzita]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Jag kan hålla med om att det som står i Tibblins bok inte är fel. Problemet är, som många andra säger, att mannen inte lever som han lär. Han visar upp kassa exempel.

Problemet är väl att vi är så extremt dåliga ryttare i Sverige. Eller, inte ryttare kanske, utan hästmänniskor. Ett annat problem är att många har råd att skaffa häst och ge sig ut på tävlingar utan att gita sätta sig in i ridning och gå den långa vägen. På det sättet var det kanske bättre att endast de riktigt förmögna med riktigt mkt pengar och tid hade råd att hålla häst? Om det nu är "riktig" ridning som står på agendan. (Detta är givetvis skilt från hobbyridningen, huvudsaken är ju förstås att så många som möjligt har kul med sin häst)

Ett annat problem är att det är extremt svårt att bli bättre än sin tränare. Om tränaren är Bo Tibblin som redan tycker att en viss kvalitet på ridning är bra nog, är det svårt att som på en ingivelse från ovan börja fundera på "vad händer om jag blir mer effektiv i min sits? Ska det vara så här wobbligt?" (e d).

Ytterligare ett problem är att folk har så extremt låg basnivå i detta landet. Folk känner ju knappt igen god ridning när de ser den. (Här kan jag tyvärr inte undgå att tänka på Kottas ). Därför finns det utrymme för "quick-fixar", charlataner, och jag vet inte allt. För folk ser inte att det basala är lagt fel. Men det kan ju vara imponerande ändå! Piaff på hängande tygel - det imponerar på många!

 

[Noir]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Ibland känns det som att vi lever och rider i en så liten ankdamm att det inte finns några alternativ. Vi rider på ett visst sätt i sverige och ibland tror jag att det allt kommer ut Tibblans och Lettes böcker. Jag har ridit för instruktörer som kallat de övningar jag gjort för "fula" samt att jag gjorde "fula" tygeltag (ledande innåt, hur kan det bli fult?). De fanns nämligen inte med i denna persons manual. Sen har jag ridit för otaliga instruktörer som är så rädda för att låta hästen sträcka ut sig några steg. "Ja men han hamnar ju på bogarna" eller "Han blir ju lång" som om en liten paus mellan arbete vore det värsta.

Jag har funderat varför ridning är så anti-intellektuellt i detta landet. I Frankrike läser man en massa, och det klart att läsa istället för att rida gör en ju inte till bättre ryttare, men i dessa kommunikationens dagar borde folk verkligen kunna få tag på alternativt tänkande. De kommer ju dessutom bevisligen hit! (Kottas, Carde...)

Jag ser att det finns 2 kategorier dressyrryttare (groooovt generaliserat). De som var stalltjejer, kanske inte trivdes i skolan och inte hade "läshuvud". Kroppsspråk funkade bättre, samt hierarkin i stallet gav ordning. Kanke de hoppa de först p.g.a mer fart och fläkt, men har skadat sig eller tänkt om (blivit rädda?)

Sen finns det alla dessa advokater och jurister som rider. Högutbildade människor som vill göra något kontrollerat och sofistikerat som "aktiv fritid" eller för att tävla.

Men gemensamt har de alla i tankegången att "ridning är något man jobbar och sliter och kämpar för att bli bra på". Ridning är svårt och man måste ta i för att komma över problem och komma vidare. Den som kommer längst är den som kämpar mest. Och med instruktörer blir det feedback på det. Man driver och gör om övningen och ger mer och mer hjälper och hästen svettas av spänning och ryttaren också. Efter 55 minuter säger instruktören "nu är det mycket bättre" och det måste ju vara för att man har kämpat sig till det, eller hur?

Jag tror att mycket utav kampen skulle kunna vara att prova nya saker och försöka känna av hur hästen känns. Att tänka om är ju som bekant "jättejobbigt" så den största ansträngningen skulle nog kunna vara att läsa några vitt skilda böcker, se några vitt skilda videos, prova några alternativa instruktörer (varför inte en westerninstruktör? Eller en med hopp-markarbete?) och försöka känna efter vad som gör att hästen funkar i ridningen.

Varför är det så svårt för "dressyr"ryttare?

Tessan

 

[true_blue]

Kottas-clinicen i helgen? - Lätthet....Susan

Ett till svar:

http://groups.msn.com/Allege-IdealS...ID_Message=6&LastModified=4675456491363835704

En artikel till, från "svenska hemsidan"

 

[Susan]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

EUREKA !!!!
(Detta var alltför luddiga svar. True Blue - Jag vill ha kvintesssensen En röd tråd ett tema. Det räcker inte med att skriva vad somman inte vill. Utan vad är idealet? Hur tar man sig dit?).
Emellertid, när jag läste ett par andra rader som Tessan skrivit på ett annat ställe så gick det upp en taljdank för fröken ”SUSAN”

De olika inriktningarna har i mångt och mycket helt olika hjälpsystem och därmed olika teorier. Vissa likheter finns, - men också mycket stora skillnader i hur man försöker påverka hästens rörelsemönster.

Det tyska systemet har sitt hjälpgivningssystem (det svenska - Bo Tibblin är en blek kopia)

Det Akademiska har ett eget ( baserat på Guinierre förmodar jag)

Spanska ridskolan har sitt

Egen von Neidorffs ridinstitut har sitt

Det portugisiska har sitt

Och det Franska har sitt eget hjälpgivningssystem.


Därmed förstår jag varför Kottas uppfattas så brutalt olika.

Åker man dit med AR system och teori i bagaget så blir man besviken - det ser inteut som man är van.

Åker man dit med det franska Hjälpgivningssystemet i bakhuvudet
- så förrstår man inte vad Karl’n håller på med och vill uppnå.

Åker man dit med von Neidorffs system i bakhuvudet - så blir man istället rentav upphetsad av bekräftelsen i att systemen är så lika.


Om man ser det så, så blir det också uppenbart varför så många har så svårt att rida för honom.
Det är så helt olika hjälpsgivningssystem, vilket jag försökte antyda i min artikel. – ska man rida för Kottas så är det bra att kunna kontrollera hästen genom sitt säte. Åtminstone vara inne på den linjen. Annars blir Karl’n bara frustrerad över den dåliga ridningen.

Själv är jag inte slavisk Kottasfan utan uppskattar all ridning som åsamkar hästen minimalt obehag.
En ridning - sits och hjälpgivning som tillåter hästen att bära oss på ett ergonomiskt korrekt vis.


Sedan vad den kallar sig är ointressant.
En ”skogsmulle” har också i allmänhet en häst med färre arbetsskador. Det är ofta ”våra ambitioner” som gör att hästarna går sönder.


Hmmm

 

[Treintaydos]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Ny här och kastar mig direkt in i diskussion, det är säkert emot all netiquette, så jag hoppas att jag blir förlåten. Jag har följt några av diskussionerna just på det här forumet ett tag, det är intressant.
En stor skillnad mellan Sverige och Frankrike, inte bara inom ridningen, är att man i Frankrike intellektualiserar allt, och sen intellektualiserar man lite till, medan vi i Sverige har nåt slags inre motstånd mot att tänka för mycket.
Båda angreppssätten har sina bekymmer, speciellt vad gäller en fysisk aktivitet som ridning, som kräver övning för att utföras. Det är ju helt uppenbart att man inte kan lära sig rida väl genom att bara läsa massor med böcker om hästens rörelsemekanik, titta på videos eller clinics eller diskutera på forum. Däremot kan böckerna, videorna och diskussionerna ge ny inspiration för att själv testa nya saker på hästryggen och hjälpa en att komma vidare i utvecklingen.
Vad jag vill säga här är att en kombination av teori och praktik, det franska och det svenska, är det enda raka.
Dessutom anser jag att för oss hobbyekipage är ridning för en tränare som inte är helt perfekt i allt ändå är bättre än att inte träna för någon alls, alternativt bara träna för en snäll fransman/elak österrikare som kommer ett par gånger om året. Vardagstränaren kan åtminstone korrigera basproblem som ryttarens sits och inverkan, något som den gästande tränaren förhoppningsvis inte ska behöva ägna sig åt när han väl kommer.