Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

[true_blue]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Tyvärr är det inte så lätt att plocka russinen ur kakan både till sig själv och till andra. Eller lägga fram en linje som är lätt att hålla sig till. Det krävs en massa arbete att vaska fram guldkornen. Därför - försök att läsa igenom de "luddiga artiklarna" och försök att förstå dem - inte "slaviskt följa" utan försöka sätta ihop de olika systemen mot varandra.

De duktiga i de olika systemen kan utan problem rida varandras hästar! - Med lätthet. /T_B

 

[psychogrrl]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Problemet är ju att det är så få tränare som verkligen vet hur de kan hjälpa en ryttare med hennes sits och inverkan...

 

[Susan]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

hur vet du det?

 

[Susan]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Men erfarnehet är att hästar som är utbildade medelst vikthjälper blir mkt spända när ryttare med mindre fokus på kropspkontroll sitter upp.
En häst som är "uppfostrad med att skänkeln betyder mera aktivitet" blir skrämd av en alltför aktiv skänkel när "den redan är aktiv."

Vi vill ju alla att hästarna skall vara lyhörda för hjälperna och strävar efter att göra så små hjälper osm möjligt.
Hur kan man då rida varandras hästar oklanderligt? jag trodda att man som häst och ryttare var ett samstämt team ungefär som danspartners.

Om de bästa i sverige när de får ny häst antingen måste rida in sig på dennes hjälper -Tinne. eller lära den sitt hjälpsystem - Lussan så tror jag att detta med hjälper är både personligt, och också helt avhängigt av system.

Hjälpen för att öka - enligt det franska (enligt uppgift) är flytta ryttarens tungdpunkt framåt.

Men enligt SRS - ökar man med att rytmiskt trycka på med sätet, på en sådan utbildad häst så flyttar du bara fram tyngdpunkten i hästens kroppom du lutar dig framåt.

detta är verkligen komplicerat

 

[true_blue]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

De gamla officerarna red varandras hästar.

Och de "stora" gamla har tränat med och hos varandra. Finns tex en bild där kottas och carde rider tillsammans med theodoreuscu och otto-crepin på Alleges hemsida....

*** Storhet är inte bara att kunna, utan också att våga vara ödmjuk och be om hjälp och dela med sig. Ofta missuppfattas den attityden - frågar du blir = du kan inget. Mycket tråkigt!

 

[dressyrtant]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Men T_B, vilket underbart svar!!!!!!!!!!!!

 

[Curtis]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Ibland känns det som att vi lever och rider i en så liten ankdamm att det inte finns några alternativ.
Tessan

Det här känner jag inte alls igen mig i. För mig har snarare problemet varit att de instruktörer jag ridit för alla har sitt eget system och sina egna förklaringar. Tyvärr lite av: Det funkar för mig så det borde funka för dig. Rätt så usla pedagoger alltså.

Jag är också osäker på om Lette/Tibblin verkligen har haft så stort inflytande på instruktörerna och nu spekulerar jag bara. Är det någon som vet vilken litteratur de läser på Strömsholm? Det senaste är väl den nyöversatta Ridhandledningen som är tyskarnas officiella dito. Och den är bra!

Tror att det typiskt svenska är att vara så förskräckligt ambitiös. Jag har tidigare varit inne på den svenska ridskolans roll för svensk grundridning. Som Noir säger så byggs statuspyramiden på ridskolorna upp enligt vem som kan få den svåraste hästen på tygeln. Ambitionen att rida "på tygeln" är oerhört stor på ridskolan som fostrar så många ryttare. Det går för fort fram...

Lite oavslutade tankar...

Mvh Monika

 

[true_blue]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Hmmm tänk lite till - jag återkommer m svar....

 

[Curtis]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Men erfarnehet är att hästar som är utbildade medelst vikthjälper blir mkt spända när ryttare med mindre fokus på kropspkontroll sitter upp.
En häst som är "uppfostrad med att skänkeln betyder mera aktivitet" blir skrämd av en alltför aktiv skänkel när "den redan är aktiv."

Det du beskriver har jag varit med om. det blev väldigt tydligt när jag skulle rida MvW´s hästar. De gick överhuvudtaget inte från mitten av ridbanan förran jag andades ut och "släppte ner" benen.

Snacka om nybörjarkänsla...

Mvh Monika

 

[true_blue]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Men beror det på benen? Är det inte "total confusion" från vikten...?

 

[Curtis]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

EUREKA !!!!
(Detta var alltför luddiga svar. True Blue - Jag vill ha kvintesssensen En röd tråd ett tema. Det räcker inte med att skriva vad somman inte vill. Utan vad är idealet? Hur tar man sig dit?).
Emellertid, när jag läste ett par andra rader som Tessan skrivit på ett annat ställe så gick det upp en taljdank för fröken ”SUSAN”

De olika inriktningarna har i mångt och mycket helt olika hjälpsystem och därmed olika teorier. Vissa likheter finns, - men också mycket stora skillnader i hur man försöker påverka hästens rörelsemönster.

Det tyska systemet har sitt hjälpgivningssystem (det svenska - Bo Tibblin är en blek kopia)

Det Akademiska har ett eget ( baserat på Guinierre förmodar jag)

Spanska ridskolan har sitt

Egen von Neidorffs ridinstitut har sitt

Det portugisiska har sitt

Och det Franska har sitt eget hjälpgivningssystem.


Därmed förstår jag varför Kottas uppfattas så brutalt olika.

Åker man dit med AR system och teori i bagaget så blir man besviken - det ser inteut som man är van.

Åker man dit med det franska Hjälpgivningssystemet i bakhuvudet
- så förrstår man inte vad Karl’n håller på med och vill uppnå.

Åker man dit med von Neidorffs system i bakhuvudet - så blir man istället rentav upphetsad av bekräftelsen i att systemen är så lika.


Om man ser det så, så blir det också uppenbart varför så många har så svårt att rida för honom.
Det är så helt olika hjälpsgivningssystem, vilket jag försökte antyda i min artikel. – ska man rida för Kottas så är det bra att kunna kontrollera hästen genom sitt säte. Åtminstone vara inne på den linjen. Annars blir Karl’n bara frustrerad över den dåliga ridningen.

Själv är jag inte slavisk Kottasfan utan uppskattar all ridning som åsamkar hästen minimalt obehag.
En ridning - sits och hjälpgivning som tillåter hästen att bära oss på ett ergonomiskt korrekt vis.


Sedan vad den kallar sig är ointressant.
En ”skogsmulle” har också i allmänhet en häst med färre arbetsskador. Det är ofta ”våra ambitioner” som gör att hästarna går sönder.


Hmmm

Detta inlägg var mycket klargörande men samtidigt intresseväckande. Jag har nog inte varit riktigt medveten om att det skulle finnas så många olika "vägar till rom". Jag har i och för sig "utsatts" för alla möjliga instruktörer, men hittills har ingen diskuterat olika ridteorier med mig. Det är alltid "my way, or the highway"! Jag skulle vara mycket intresserad av att ta del av andras kunskaper om dessa olika teorier. Det borde vara väldigt lärorikt. Och det är ju lära mig jag vill.

Jag är inte speciellt intresserad att att hitta "det rätta" systemet eller den rätta teorin. Jag vill bara hitta ett system som fungerar, både för mig och min häst. Hittills har det jag själv har knåpat ihop fungerat bäst. Min tränares ridstil fungerar bra för henne och hästen jobbar fint, men det fungerar inte för mig.

Borde man inte kunna dra slutsatsen att det som förenar är korrekt och universalt? Det som sedan skiljer måste användas i rätt situation, till rätt ryttare och rätt häst och av rätt tränare. Jag tror att den bästa tränaren är den som kan vara öppen för andra och vågar pröva nya infallsvinklar.

Mvh Monika

 

[Curtis]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Hur menar du...?

 

[Susan]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Borde man inte kunna dra slutsatsen att det som förenar är korrekt och universalt? Det som sedan skiljer måste användas i rätt situation, till rätt ryttare och rätt häst och av rätt tränare. Jag tror att den bästa tränaren är den som kan vara öppen för andra och vågar pröva nya infallsvinklar.

Mvh Monika

SUSAN

 

[true_blue]

Kottas-clinicen i helgen? -> Curtis

Curtis frågar hur menar du

"total confusion.."
Få se om jag kan få till det.....

Jag svarade på:

"Men erfarnenhet är att hästar som är utbildade medelst vikthjälper blir mkt spända när ryttare med mindre fokus på kropspkontroll sitter upp.
En häst som är "uppfostrad med att skänkeln betyder mera aktivitet" blir skrämd av en alltför aktiv skänkel när "den redan är aktiv.""

Jag menar:

Att jag tror att hästens spänning kommer mer att ryttarens brist på viktkontroll än på ryttarens överdrivna användande av benen.
Även om det senare är dåligt också, så kan hästen stå ut med att bli tillsagd om aktivitet om sitsen är korrekt, och om sitsen är korrekt behövs inte så mycket skänkel - fra om sitsen är åt h-e så åker både ben och armar okontrollerat åt alla håll eftersom de sitter fast i bålen som är okontrollerad. Det skrämmer hästen....
Kort sagt, röd linje, ingen sits=ingen hand OCH ingen skänkel.

----/T_B

 

[true_blue]

Kottas-clinicen i helgen? -> Curtis

Om det var det här, så:

1.
Det här känner jag inte alls igen mig i. För mig har snarare problemet varit att de instruktörer jag ridit för alla har sitt eget system och sina egna förklaringar. Tyvärr lite av: Det funkar för mig så det borde funka för dig. Rätt så usla pedagoger alltså.

--- Mmmm den är väl en variant av ankdamm. Fast alla har sin egen. Sällan, sällan någon som kollar dammen bredvid eller låter sig svalkas av kunskapsoceanens böljör.....

2.
Jag är också osäker på om Lette/Tibblin verkligen har haft så stort inflytande på instruktörerna och nu spekulerar jag bara. Är det någon som vet vilken litteratur de läser på Strömsholm? Det senaste är väl den nyöversatta Ridhandledningen som är tyskarnas officiella dito. Och den är bra!

Varför skulle de inte ha haft det? Det har ju varit den litteratur som man har haft på kurserna. Plus filmerna som getts ut genom ridsportförbundet. Domarna har utbildats i detta system. Enda "försvaret" har ju varit att vara en "dålig elev", krypa ner i botten av ankdammen och dra ner pickelhuvan över örönen.

3
Tror att det typiskt svenska är att vara så förskräckligt ambitiös. Jag har tidigare varit inne på den svenska ridskolans roll för svensk grundridning. Som Noir säger så byggs statuspyramiden på ridskolorna upp enligt vem som kan få den svåraste hästen på tygeln. Ambitionen att rida "på tygeln" är oerhört stor på ridskolan som fostrar så många ryttare. Det går för fort fram...

Mmmm igen - så förskräckligt ambitösa är det få som är. Prestera när en lärare är där eller publiken tittar, ja. Kanske tom work-out en timme med hästen.
Men systematiskt träning och sökande efter kunskap - inte många. Särskilt om det handlar om att läsa på andra språk blir det svårt. Tom välutbildade drar sig för att läsa om häst på engelska har jag märkt. Och det språket tror man ju att alla svenskar är flytande på.


Lite oavslutade tankar...

Mvh Monika

Lite sorterade kommentarer. Jättekul att att det rör sig här - rätt skönt att få skriva och läsa intressata saker på svenska!!!! /T_B

 

[Susan]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Detta svar är allmänt till alla anhängare av "The French manner"

När jag frågar är jag inte ute efter att leta fel, jag är uppriktigt intresserad av att lära mera. Jag vill vara seriös. Just nu så verkar det som om grundtesen i det franska systemet är. - Kontrollerar du munnen och halsen så kontrollerar du hela hästen - är det en korrekt slutsats?

Du….. som skrev om att fransmännen analyserar så mkt. Vad kommer de fram till i sina analyser? Vad är slutsatsen?
Jag vill inte ha svar för att sätta en etikett på, och sedan lägga i ett undangömt skrymsle i min hjärna, utan är gediget intresserad av att veta mera. Om jag skall förstå det franska systemet så måste jag förstå grundtanken.
Jag kan läsa och läsa själv, men kommer inte att förstå om jag inte kan sätta det jag läser i ett sammanhang.

Det lilla jag förstått är att man genom flexioner av halsen vill få halsen (hela hästen?) att slappna av, samt att ryttaren använder sin vikt för att öka eller minska tempot ( tänk bakåt?)

Detta ger mig genast associationer till westernridningen. Som har samma tankar.
Den sägs ju bygga på den spanska traditionen. Liknar då det spanska (i spanien – inte i wien) och den franska ridstilen varandra?
Är det rentav så att det finns en sydeuropeisk ridstil?

Kan inte ngn som är haj på det här, bilda mig. För jag vill gärna vara bildad och inte fördomsfull.

Nu skall jag somär fingedyslektisk och ibland skriver helt obergipligt kanske inte säga någonting. Men ni som skriver långa inlägg, kan inte ni köra lite kommatering. Jag har problem med mina ögon och hajjar inte syftningar och annat utan komman.

MVH SUSAN

 

[Susan]

Sv: Någon som var på Kottas-clinicen i helgen?

Gissa om jag kände mig Nybörjare när jag gick från det svenska systemet - till det som jag tidigare har kallat Klassiskt ( men då nu tydligen får döpa om till Klassiskt enligt Egon von Neidorff). :smirk:

Jag fick öva på att göra halt utan att luta mig bakåt inte spänna ryggen eller bakåtverkande tygeltag. Nybörjare pytt - snarare totalt värdelös. Jag var ”självmordsbenägen” i en månad!!!

Var det värt det - Absolut
Jag tror att jag behövde den smärtsamma insikten för att våga satsa på att bryta mitt tidigare rörelsemönster.

Hmmmm

 

[Susan]

Sv: Kottas-clinicen i helgen? -> Curtis

Att jag tror att hästens spänning kommer mer att ryttarens brist på viktkontroll än på ryttarens överdrivna användande av benen.

----/T_B

Jag svarar eftersom det var mitt påstående från början. är dock osäker på vad du menar med viktkontroll.

- Dålig balans sned sitts får ryttaren att konstant knipa med en eller båda udnerskänklarna= säger till hästen mer aktivitet

- Dålig balans gör att underskänkeln inte är stilla = säger till hästen mer aktivitet.

- En hel del ryttare driver alla hästar vanemässigt i varje steg. = säger tillhäsetn mer aktivitet.

Om hästen redan är aktiv i den (o)balans den palcerats i av ryttarens sits vad skall den göra då annat äna att öka takten? Dvs. mer spring

När takten ökar tappar hästen balansen ännu mer. Och ramlar på ännu mer framåt. Varpå ryttaren börjar ta spjärn och tappar all balans ( utom i tygeln).
På den stackars känsliga välutbildde hästen strömmar adrenalinet. Hönan ägget ja.

Även när en ryttare med god balans kliver upp på en häst som är utbildad enligt vikthjälperna så kan hon på en halv sekund få en bra losgelassen rygg att bli stel som en pinne genaom att hon håller om istället för att slappna av i benen och sitta på rumpan.
Altså fran en schysst skritt till passagång på en sekund tillexempel, bara genom att hon inte slappnar av.
Hästen undrar - du använder båda skänklarna samtidigt vilken sida ska jag börja med? - jag börjar med båda (motverkar varandra) all rörlighet i ryggen stannar.

Hajjar Ni

SUSAN (alla svar kommer på en gång eftersom jag skriver frånkopplad)

 

[Susan]

Sv: Kottas-clinicen i helgen? -> Curtis

PS Självklart uppstår samm fenomen (att hästen spänner rygg och buk) när en ryttare använde skänkeln för övergångar (enligt ett annat system)
Den här hästen ä rvan att bli hjälp till balans i sitsen. och därefetr få en impuls till byte av gångart av sittbenen.

Istället kommer en skänkel som manar till mer aktivitet samtidigt som hästen skall byta gångart uppåt. ( Det är detta jag har emot skänkeln som hjälp)

 

[Curtis]

Sv: Kottas-clinicen i helgen? -> Curtis

Mmmm igen - så förskräckligt ambitösa är det få som är. Prestera när en lärare är där eller publiken tittar, ja. Kanske tom work-out en timme med hästen.
Men systematiskt träning och sökande efter kunskap - inte många.

Lite sorterade kommentarer. Jättekul att att det rör sig här - rätt skönt att få skriva och läsa intressata saker på svenska!!!! /T_B

Jag tror att massor av ryttare som rider enligt det "svenska" systemet är ambitiösa, även om de rider för TB. Problemet ligger snarare i att deras ambition inte gäller den egna kunskapen. Ryttare vågar inte lita till sig egen känsla eller sina egna tankegångar om hur en rörelse ska göras. Gör man det kan det tom hända att man får bannor av instruktören (ex Noirs "fula" tygeltag) även om instruktören kanske ser att hästen jobbar bättra av det. Man "får" inte göra så.

Nu snurrar jag in mig, men: Det största problemet är att det auktoritära stegen är för absolut och orubblig. Vi vågar inte rucka på den, vågar inte ifrågasätta offentligt. Vi vågar inte tro på oss själva. Hur många här har gått på en BT-clinic och ställt frågor om systemet? Hur många har skrivit en insändare? Hur många har startat en egen tidning för att informera? Brinner ens vi tillräckligt mycket?

Sedan känns det nästan på gränsen till nonchalant mot alla dem som lägger ner tid och pengar på att träna, att säga att de inte gör det systematiskt. Det finns många som kan vittna om hur noggrant deras tränare lägger upp tävlingssäsongen med sina elever. Att h'n följer med på småtävlingar m.m Att tränaren verkligen brinner för sina elever och vill att de ska lyckas. Om vi tror någonting annat så är det vi som har en egen ankdamm.

Fler tankar kommer. Ingen personkritik T_B, bara tankar!

Mvh Monika