Någon här som fått missfall?

[Ramona]

Sv: Någon här som fått missfall?

Jag fick missfall i 12,5 vecka och jag blödde något enormt. Satt och chattade med Enya faktiskt och kunde inte förstå varför jag hade sådan mensvärk. Jag visste att jag var gravid för alla tecken visade att jag var det, utom de 2 st graviditetstesterna jag gjort som båda visade negativt.

När det väl började blöda så slutade det inte på flera dagar. Första dagen blödde jag pyttelite, andra dagen lite mer och tredje dagen var det som ett vattenfall. Det bara rann och rann! Och smärtan var helt galen. Det var Enya som tvingade iväg mig till läkare och väl där inne kunde de se tillräckligt med hormoner för att veta att jag hade fått ett missfall.

Jag såg ingen säck, bara blod i stora klumpar. Det var ingen vacker syn!

 

[Madick]

Sv: Någon här som fått missfall?

Jag tittade i den otroligt braiga lampan under snittet Den var som en spegel, så jag kunde se allt detaljerat.

"Min" lampa var inte alls så bra. Jag provade att titta där men det syntes bara en massa blurr.

 

[RIA]

Sv: Någon här som fått missfall?

*kl*

Lovade ju en uppdatering

Provsvaren kom idag.
Dom kom fram till att det var en slemhinna från livmodern och det fanns inga som helst graviditetsrester i det som jag blött ut, så missfall är helt uteslutet.

Känns hur skönt som helst, behöver jag inte fundera mer på det :-)
Å känns väldigt bra att det inte var rester sen förlossningen som suttit kvar så länge.

Blödde i lite mer än 2 veckor så lite skumt är det väl, men tur var inget farligt i alla fall.

 

[Cizma]

Sv: Någon här som fått missfall?

Jag har fått 2 missfall och en återbildning men mina missfall har vart så pass stora så dom har varit tvungen att skrapa... har dock blött kraftigt vid bägge två och rejält ont...

 

[Mirre]

Sv: Någon här som fått missfall?

Nja har påbörjat en medicinsk abort som slutade i akut skrapning.
Men det blir ju som ett missfall, symptomen sas är detsamma.
Det blödde MASSOR!! Verkligen mycket och länge.

Så på sambons 80 års fest då fick jag världens störtflod.
Yeeeey lyckat tillfälle. Vi åkte hem till svärföräldrarna, jag duschade och det fullkomligt forsade. Efter en stund blev jag yr och konstig och vi åkte in till akuten. Blödandet gav sig inte förrän efter ett bra tag. Gick på toa på sjukhuset och fick en dec lång avlång klump i handen, efter det gav det sig.
Var lite kvar så dem skrapade.

 

[escodobe]

Sv: Någon här som fått missfall?

*kl*

Lovade ju en uppdatering

Provsvaren kom idag.
Dom kom fram till att det var en slemhinna från livmodern och det fanns inga som helst graviditetsrester i det som jag blött ut, så missfall är helt uteslutet.

Känns hur skönt som helst, behöver jag inte fundera mer på det :-)
Å känns väldigt bra att det inte var rester sen förlossningen som suttit kvar så länge.

Blödde i lite mer än 2 veckor så lite skumt är det väl, men tur var inget farligt i alla fall.

Jag råkade ut för något liknande i tonåren.
Hade en grotesk mensvärk, värre än vanligt och då brukade jag ändå ha rejält ont. Dan efter kom långt mer blod,klumpar och konstigheter än normalt, det riktigt plumsade ner i toa när man tog i.
Jag borde inte ha varit gravid men eftersom jag inte åkte till sjukhuset så kan jag ju inte vara 100% säker men jag gissade att det kunde bli konstigt ibland då man läst om liknande i tjejtidningar.

Jag antar att alla de där "Mitt livs novell" var till någon nytta *s*. Idag hade jag nog i och för sig åkt in för att kolla mig om det hade hänt men jag var rätt duktig på att stoppa huvudet i sanden på den tiden.

 

[cirkus]

Sv: Någon här som fått missfall?

Så på sambons 80 års fest då fick jag världens störtflod.

det var en gammal sambo ;-)

Fy så jobbigt att sånt händer i precis fel tillfälle mitt i släktkalaset.

 

[Rosenda]

För längesen fick jag ett missfall där allt kom ut helt intakt. Jag var på sjukhus och personal som jobbat jättelänge kom och tittade, för de hade aldrig sett något liknande. Jag minns att jag satt och höll något som liknande ett blodstrimmigt ägg. Jag kunde inte se in i det, men jag visste att där inne fanns mitt pyttelilla barn. Det kändes som ett magiskt ögonblick. Då sörjde jag barnet som aldrig fick bli färdigt, men nu när jag har två barn, som har en pappa som alltid funnits till för dem, till skillnad från den där gången för längesen, tänker jag att det nog inte var meningen att jag skulle bli mamma då. Men jag glömmer aldrig hur jag satt med det vackra blodstrimmiga ägget och insåg att detta var så nära livets begynnelse, allas vår början, som jag någonsin skulle komma.