En vän sedan 30 år gick bort i somras efter lång tids sjukdom. På sin dödsbädd förklarade hon med all önskvärd tydlighet för sina föräldrar (inga andra arvtagare finns) att hon ville att jag skulle ta hand om hennes häst och om jag inte ville det så skulle han slaktas, hon ville inte att han skulle säljas.
Föräldrarna kontaktade mig om saken och för mig kändes det då som en självklarhet att ta hand om hästen. Hon blev jätteglad för att jag gjorde det och 4 dagar efter att jag hämtat honom "släppte hon taget".
Nu till mitt lilla problem - den här vinterns foderpriser har gjort att jag har svårt för att klara ut detta rent ekonomiskt. Ett halvblod äter en del även om han är lättfödd... Frågan är bara hur jag ska ta mig ur detta. Han är liksom en häst som jag inte har något större behov av.
Jag har en överlåtelsehandling som visar att hästen är min, så rent juridiskt är jag fri att göra vad jag vill med hästen. Men moraliskt är det en svårare fråga...
Sviker jag förtroendet från min vän om jag säljer honom?
Ska jag skicka honom till slakt?
Ska jag ringa och rådgöra med hennes föräldrar innan jag gör något alls?
HUR hade Du gjort?
Föräldrarna kontaktade mig om saken och för mig kändes det då som en självklarhet att ta hand om hästen. Hon blev jätteglad för att jag gjorde det och 4 dagar efter att jag hämtat honom "släppte hon taget".
Nu till mitt lilla problem - den här vinterns foderpriser har gjort att jag har svårt för att klara ut detta rent ekonomiskt. Ett halvblod äter en del även om han är lättfödd... Frågan är bara hur jag ska ta mig ur detta. Han är liksom en häst som jag inte har något större behov av.
Jag har en överlåtelsehandling som visar att hästen är min, så rent juridiskt är jag fri att göra vad jag vill med hästen. Men moraliskt är det en svårare fråga...
Sviker jag förtroendet från min vän om jag säljer honom?
Ska jag skicka honom till slakt?
Ska jag ringa och rådgöra med hennes föräldrar innan jag gör något alls?
HUR hade Du gjort?