Sv: Moraliskt dilemma
Jag är tacksam för alla era svar.
Det som just nu gör att jag tvekar angående slakt är helt enkelt att jag har haft nog med döda hästar de senaste åren. Det blir för mycket rent känslomässigt för mig just nu. (att jag principiellt inte tycker att det är någon skillnad mellan att slakta friska kossor eller en frisk häst är ju en annan sak, när jag inte måste ta hand om eländet själv.)
Det som komplicerar saken litegrann också är att jag egentligen inte har pratat med min vän själv om detta, utan enbart med hennes mamma. Och jag tolkade det hon sa som att alternativen var att hästen skulle till mig eller till slakt.
Jag har inte haft någon direkt kontakt med min vän de senaste ca 4 åren egentligen, helt enkelt för att hon har varit för sjuk för att orka med när jag ringt upp och de gånger hon själv varit pigg nog så har hon inte hört av sig ändå. Så jag blev milt sagt förvånad när jag blev kontaktad om detta.
Efter att jag hade hämtat hästen så hade min vän bett sina föräldrar att de skulle hjälpa henne att få prata med mig i telefonen, men det hade inte blivit läge för det - enligt mamman. Och sen var det för sent... Tyvärr...
Det jag lovade föräldrarna var att hästen skulle bli kvar här så länge han hade ett meningsfullt liv här. Min tanke var att jag skulle kunna komma igång med min egen ridning på honom - än så länge har jag bara konstaterat att sadeln jag fick med var alldeles för smal i bommen :smirk:... Närmare ridning än så har jag inte varit på evigheter...
Men det slutar nog med att han blir kvar här, den här gången i alla fall. Så får vi se vad som händer sen.
Vad gäller medryttare så är det nästan omöjligt att få någon vettig att komma ut hit och rida, plus att jag inte ens är säker på om jag vill ha någon annan rännande här. Och fodervärd känns inte aktuellt.