Sv: Mode med kandar?
Jag vet inte riktigt vad du menar med "ridas igenom" men visst finns det hästar som trivs utmärkt på stång. Om problemet är vad hästen har i munnen för dig så måste det betyda att det är för mycket hand i ridningen. (så tolkar jag det)
Med ett kandar kan man ju dessutom variera väldigt mycket och använda enbart bridongen om man vill det. Ingen häst ska ha stång/kandar i munnen förrän den är färdig för det, men när den är det kan man väl rida på det om hästen trivs bättre så. Så länge det handlar om ridning och inte en massa dragande i tyglarna.
En häst som går emot handen, flaxar med bogarna, höjer nacken, sänker ryggen, skjuter med bakbenen mot handen.. då tycker jag det är bättre att rida igenom den på någon form av tränsbett, rakt bett, eller ridkapson.
När man trycker på med skänklarna och möter upp med handen för att få hästen att trampa under sig, ge efter i nacken o höja ryggen så föredrar jag att göra detta på ett tränsbett för att få en ärlig eftergift.
Dessutom är kandaret till för att användas med en hand, så behöver man böja hästen görs detta också bättre med ett tränsbett.
Som du skriver så är ju kandaret ett utmärkt utbildningsverktyg med tanke på att man kan välja att rida på enbart bridongen, men då föredrar jag av ren bekvämlighet att använda enbart bridongen- för att det gör det enklare, då slipper jag ju ha ett par extra tyglar som bara är i vägen.
En häst som inte kommit så långt i sin utbildning och är stark föredrar jag oftast att använda en hjälptygel framför en skarp bettsling. Exempelvis en graman (fungerar dock inte alls på min egen). Som exempel hade jag en ponny på utbildning som var otroligt stark samt väldigt obalanserad i galoppen. Jag behövde enkelt beskrivet både gasa o bromsa för att få tillbaka honom i galoppen, detta fungerade bäst med graman. Jag red ca 3 pass där jag använde graman ca 10 min per pass för att visa honom att man kan galoppera långsamt o i balans.. sen fungerade det.. och det behövdes ingen mer gramanridning på den hästen.
Ett annat exempel är en häst som en ny elev kom med i somras.. den gick MKT emot hand.. jag provade att ta av nosgrimman och det blev ÄNNU VÄRRE.. så jag provade att sätta tyglarna i nosgrimman men lät bettet vara kvar men den var precis lika illa. Då tog jag av bettet men red den i nosgrimman, GICK KANON! Uppenbarligen hade den någon form av problem med munnen som gjorde att den just nu inte kunde ha metall i den..
Matten till hästen påstår att den fungerar på stångbett!?!? Hur i helvete kan detta stämma om den inte ens klarar av att gå omkring med ett metall bett i munnen utan tyglar? Jag tror inte på det.. Däremot kan den ha mer respekt för stången.
Visst finns det hästar som trivs på stång, det är inte stångbettet jag har något emot utan hur väldigt många använder/ missbrukar det.
Jag har oändligt många fler historier om starka bett jag skulle kunna berätta men risken finns att jag redan blivit långrandig..
Ett stort bekymmer har dock varit med de som plötsligt upplever att det inte fungerar längre.. och helvetet som kommer när man ska försöka skola tillbaka hästen på träns..
De två vanligaste effekterna i munnen jag upplevt är dels benhinneinflamation i lanerna.. när det blivit för mkt tryck där och hästarna inte kunnat avlasta med hjälp av tungan..
Och att de helt enkel blivit okänsliga, fått förhårdnader antar jag??
Jag vet inte hur du menar med för mkt hand? Det jag är ute efter är - som väl de flesta andra- att ha ett lätt stöd i handen. En häst som fölljer mej med ett lätt stöd o eftergift utan att varken spjärna mot handen eller släppa bettet.
Och en genomriden häst anser jag ska kunna gå så här oavsett vad jag rider på.. grimma, bett, kandar eller blankt kandar.
