Mitt liv med tvillingarna

[Mindra]

Att ha tvillingar är hitills inget av hur jag trodde de skulle vara, bortsett från att jag hela tiden trodde att de skulle vara underbart. Jag tror att jag haft lite tur också då dem faktiskt låter mig sova några timmar i sträck och faktiskt är vakna resp sover ungefär samtidigt.

Jag inbillade mig att de skulle vara vakna i skift, äta ständigt och att jag kanske inte skulle räcka till. Men jag har faktiskt hitills två väldigt nöjda små bebisar och känner att mamma rollen är jag hitills faktiskt ganska så bra på . Inte för en sekund har jag tänk att det skulle vara skönt med bara en i taget. Konstigt känns det men på ett bra sätt.

Det jag däremot märkt är att jag är lite mer paranoid än jag trodde jag skulle vara, kollar med spegel så de andas när de sover, tror att folk ska knycka vagnen om jag släpper den en sek (), vill helst att alla som kommer hem till oss ska tvätta händerna innan de ens tänker på att vara i samma rum. (Ingen behöver berätta om bra bacilusker och att barn inte skall vara för rena)

De är inte lätt när barnen blir så perfekta och mamman gör så gott hon kan för att vara detsamma

 

[Ajda]

Sv: Mitt liv med tvillingarna

Jag har en bild framför mig precis som du hade innan du fick dina tvillingar. Att de äter och sover i skift. Beundrar dom par med tvillingar. Det räcker gott och väl med en!

 

[Mindra]

Sv: Mitt liv med tvillingarna

hehe.. fast jag har aldrig velat ha tvillingar innan, å när de sa till mig att det fanns två därinne ville jag helst springa från min egen kropp en stund

Jag blev dubbelt så stor som alla andra (nej jag övedriver inte), min hud blev fet och jag glänste som att jag var insmord med vaselin, mina vader såg ut som tagna ur ricki lake talkshowen och från månad 5 så gick jag inte längre utan jag vaggade..

Mitt upp i detta charmiga tillstånd så såg jag det framför mig ; Inte få sova på tre år, få brösten urmjölkade tills de hänger likt två tubsockar med en varsin tennisboll längst ner, att de skulle skrika/bajsa/sova/få magknip i skift. Det fanns bara två som stod ut med alla mina klagomål och som fortfarande ville vara med mig hela tiden.. Mina hundar (som folk förövrigt rynkade på näsan och sa att jag var dum som skulle ha med små barn eftersom de råkar se ut som "media hundarna" som älskar att bita små barn i stycken)

Sen kom dem, två små änglar. Knubbiga små varelser som ändrade alla mina tankar om vad det innebär att vara tvillingmamma, de har redan nu utbyte av varandra trots att de bara är några månader gamla. Jag är inte mer sliten än någon annan småbarns mamma, jag har två små som jag inte ångrar en sekund. Min hud är ganska normal igen och min vikt likaså yey!! (Å mina hundar har inte slitet dem i stycken än)

 

[TinyWiny]

Sv: Mitt liv med tvillingarna

Jag kan bara gratulera och tacka för asgarvet när jag läste hur du trodde att det skulle bli

Barn är underbara och att då få två måste ju vara underbararest? eller det går ju inte att böja mer än underbarast

Grattis i allafall och jag håller tummarna att det fortsätter i samma spår, om inte har du denna ljuvliga tid att tänka tillbaka på när du/ni får tillfälliga svackor

 

[cirkus]

Sv: Mitt liv med tvillingarna

Ha ha, jag faller utanför ramen.

Jag var inget par, jag var bara jag ! Och så de två förstås :-)

Ursäkta trådkapet, men jag var spyfärdig på all litteratur om hur jobbigt det är med tvillingar och hur lycklig man skall vara att man är två för det var den enda överlevnadsfaktorn ! Jaha liksom, jag som var ensam skulle jag stoppa tillbaka den ena ungen och ta fram när det var lämpligt...

 

[Mindra]

Sv: Mitt liv med tvillingarna

Grattis i allafall och jag håller tummarna att det fortsätter i samma spår, om inte har du denna ljuvliga tid att tänka tillbaka på när du/ni får tillfälliga svackor

Vi lever på hoppet och övertygelsen att det inte blir svackor. Allt ska vara enkelt och en dans på rosor. Dock ligger det i planen att tillfälligt adoptera bort dem som tonåringar. Sen vill jag ha tillbaka dem när de blir riktiga människor igen.

 

[Mindra]

Sv: Mitt liv med tvillingarna

Ja men lite imponerad är jag av alla ensamma mammor, tvillingar eller inte. Självklart går det och alldeles uppenbart gick det bra för dig

Tycker dock att du skulle frågat om det gick bra att bara föda en i taget och spara den andra något år, mest för att kolla om du fick byta till annan avdelning med en krama dig själv tröja..

 

[Jamilia]

Sv: Mitt liv med tvillingarna

Grattis till tvillingarna! Hur gamla är de nu?

Jag har också tvillingar som blir 2 månader 15 december. Jag hade också väntat mig det värsta, kräk- och kolikbebisar som aldrig sov eller var nöjda. Så illa blev det inte som tur är! Men visst är det mer jobb en med en bebis, har en dotter som fyllde två i helgen och det var ju betydligt mindre jobb med henne när hon var liten. Det går ju liksom inte att komma ifrån att det är dubbelt så många blöjor att byta, två barn att mata osv. Jag tycker nog det är värst med storesyrran som tyvärr får mindre uppmärksamhet, tycker synd om henne... hon förstår ju inte riktigt.

Tvillingarna är som de flesta bebisar, sover ibland bra.. ibland mindre bra. Problemet är ju att det oftast inte är samtidigt som de sover illa och då får vi ju dubbelt så många sömnlösa nätter som vanliga småbarnsföräldrar. Men jag klagar absolut inte! Jag känner mig "utvald" och är otroligt lycklig att jag får uppleva något som de flesta andra inte får, just att bli tvillingförälder

Graviditeten var faktiskt ganska "enkel", inte värre än för många med en bebis i magen. Red sista gången v30 även om jag bara skrittade då. Magen var inte så himla stor även om jag låg på övre kurvan. Gick inte upp mer än när jag var gravid med en bebis i magen.