Mitt barns sömn

[Libbsticka]

Våra barn är ju lika gamla och jag har det lite liknande nu. Han är nära att lära sig krypa och det känns som att hjärnan bearbetar allt i sömnen. Läggningen på kvällen tar mycket längre tid. Fasthållnimg och vaggning som gäller med sprattlande kropp, gråt och bakvänd banan. Sover max 20 min i sträck på dagtid och bara i famn. Vaknar gärna för dagen vid fyra. Eller så väcker han sig själv genom att vända sig på mage och ställa sig på alla fyra. Det är tufft nu men även det här kommer ta slut

 

[FeatherCloud]

Jag blir lite provocerad av det här. Jag har lagt MÅNGA timmar på att natta barn. Det har jag inte gjort för att jag tycker det är kul utan för att jag varit tvungen. Jag har provat allt utom skrikmetoder. Det har funnits tillfällen när jag kunde sålt ungen för att slippa en enda läggning till. Jag har känt mig som världens sämsta förälder som inte ens kan lägga mitt eget barn. Skönt för er att ert barn somnar lätt, men jag vill påstå att det handlar mindre om att ni ”gjort rätt” och mer om att det är så ert barn funkar.

Innan jag fick barn visste jag att ungen fick äta det som serverades, här skulle inte lagas nåt annat, och man måste faktiskt smaka innan man kan säga att man inte gillar nåt. Det tycker jag fortfarande är ganska rimligt, men det tycker inte mitt barn. Jag fick ett väldigt selektivt barn som hellre är hungrig än äter nåt hon inte äter, och jag kunde lika gärna be henne smaka bajs som, säg linssoppa eller ägg. Så när jag nu fått prova på det här i verkligheten så insåg jag att jag hellre lagar special till henne än att även min meny ska bestå av pasta, korv och pannkakor. Det där med principer funkar ju bra så länge barnet fogar sig.

Känner igen mig. Är det en sak jag lärt mig är det att det bara går att "träna" barn i väldigt begränsad omfattning. Personligheten skapar liksom grundförutsättningarna.

Ettan sov uruselt, från sitt första dygn i livet, sov inte ens på bb. Sov bara korta pass på dagen, vägrade vagn, var svårlagd på kvällen, grät/skrek sig till sömns i princip hela första halvåret trots att vi alltid låg bredvid, vaknade så fort han tappade nappen, var vaken på nätterna, vaknade okristligt tidigt. Etc. Efter 4 har han börjat sova bättre och nu vid 5,5 är det ganska bra men han sover fortfarande inte hela natten om vi inte samsover.

Tvåan sover som en stock. Alltid somnat utan knussel, utan napp etc från starten. Sover hela natten. Aldrig gråtit eller skrikit vid nattning. Har vi gjort något annorlunda? Inte en enda grej... Barn är olika.

 

[Imogen]

Jag fattar det, men vi som kört någon typ av light variant på sova själv sen tidigt har det så mycket enklare att orka vara mer än föräldrar än om vi skulle lägga timmar på att söva/sova bredvid barn. Jag känner så många som lägger timmar på att söva barn, jag visste redan innan jag fick barn att jag inte kommer göra det. Lika lite som jag tillåter att gå ifrån matbordet innan alla är klara. Man har olika ”måsten” som förälder tror jag, att lära barnet somna själv var mitt.

Det skulle inte kunna vara så att om det bara vore så enkelt att bestämma sig för att ”det där tänker jag inte göra” och sen träna efter någon metod, så skulle inte så många lägga timmar på att natta barn?

Om jag tittar enbart på vårt äldsta barn finns det mycket jag skulle säga blev bra för att vi bestämt oss för att göra si eller så. Med facit i hand när man tar in hans två yngre syskon i ekvationen framstår den föreställningen som lite lätt naiv. Och då menar jag inte att ettan var lätt och de yngre svårare, de var olika!

 

[vemsomhelst123]

Jag förstår fortfarande inte varför du svarar mig. Jag vände mig mot sömncoachen som alltså instruerat att aldrig plocka upp barnet, oavsett hur länge den gråter, och att samsovning är ett nederlag även om barnet har det behovet. Om du inte håller med - vad argumenterar du emot? Återigen: det kvittar för mig hur du nattar! Jag förstår att du är stolt över din nattning och verkar se det som en bedrift? Trots att det är ett lotteri hur bra ens barn sover och vad de behöver för att somna. Ingen förälder nattar i timmar för att de vill!

Det verkar än märkligare att komma in i en sån här tråd och stoltsera med hur bra ens barn sover, när TS beskriver en tuff situation.

Nej jag ser det inte som en bedrift, mer en lättnad. Det jag ”argumenterar” emot är att vi verkar ha gjort ungefär som den där sömncoachen förespråkar och det fungerade och har fungerat fram till nu. Om Ts är så slut så kan det vara värt att prova. Jag är fortfarande övertygad om att vårat barn inte hade sovit så bra om vi inte lärt henne att somna själv.

 

[vemsomhelst123]

Det skulle inte kunna vara så att om det bara vore så enkelt att bestämma sig för att ”det där tänker jag inte göra” och sen träna efter någon metod, så skulle inte så många lägga timmar på att natta barn?

Om jag tittar enbart på vårt äldsta barn finns det mycket jag skulle säga blev bra för att vi bestämt oss för att göra si eller så. Med facit i hand när man tar in hans två yngre syskon i ekvationen framstår den föreställningen som lite lätt naiv. Och då menar jag inte att ettan var lätt och de yngre svårare, de var olika!

Så är det säkert, men alla jag vet som ”tränat” efter någon metod verkar ha fått ett ganska bra resultat just när det gäller sömnen. Nu bad ju Ts om hjälp Och det verkar ju som den här sömncoachen kunnat hjälpa folk, utan att jag vet exakt vad som förespråkas förutom det jag läst på Instagram, som verkar handla mycket om att få barnet att kunna somna själv.

 

[Blyger]

Är han hungrig?

 

[SaraXX]

Fanns det några andra tecken på allergin? Sonen har ju haft en del magstrul som visserligen blivit mycket bättre nu, men hos barnläkaren pratade de om att utreda mjölkallergi men efter att vår läkare rådfrågat med en mer senior läkare blev svaret bara mer Laktulos och Resulax.

Nej inga tecken. Vi testade först eliminering, dvs utesluta allt sånt ur vår kost, och på 3 dagar hade vi en helt annan bebis.

Samma när vi skulle testa att introducera, det tog 3 dagar så var det tillbaka.

 

[Lingon]

Nej jag ser det inte som en bedrift, mer en lättnad. Det jag ”argumenterar” emot är att vi verkar ha gjort ungefär som den där sömncoachen förespråkar och det fungerade och har fungerat fram till nu. Om Ts är så slut så kan det vara värt att prova. Jag är fortfarande övertygad om att vårat barn inte hade sovit så bra om vi inte lärt henne att somna själv.

Jag förstår fortfarande inte vad det är du hävdar du lärt henne. Ni körde en taktik, en i mina ögon mycket enkel variant som fungerar om barnet har lätt för att somna och det lyckades eftersom ert barn har lätt för att somna. Det har absolut inget att göra med TS situation! Eller så är du mycket dålig på att förklara vad du menar. Det låter som, om man läser det du skriver, att antingen hade ditt barn mycket lätt för att somna själv eller så körde ni taktiken "låt barnet skrika tills det somnar av utmattning och lär sig att det inte lönar sig att ropa på mamma/pappa".

 

[vemsomhelst123]

Jag förstår fortfarande inte vad det är du hävdar du lärt henne. Ni körde en taktik, en i mina ögon mycket enkel variant som fungerar om barnet har lätt för att somna och det lyckades eftersom ert barn har lätt för att somna. Det har absolut inget att göra med TS situation! Eller så är du mycket dålig på att förklara vad du menar. Det låter som, om man läser det du skriver, att antingen hade ditt barn mycket lätt för att somna själv eller så körde ni taktiken "låt barnet skrika tills det somnar av utmattning och lär sig att det inte lönar sig att ropa på mamma/pappa".

Eller så finns det medelvägar.. tex gå in så fort barnet skriker och sjunga lite, lyfta upp vid behov men ändå låta barnet somna själv. Det tog jättemycket tid första veckan/veckorna, sen har det inte varit några problem. Jag har inte skrivit något om hur det var innan vi började med det, det var inte långt ifrån Ts situation framförallt tidigt på natten.

 

[vemsomhelst123]

Jag blir lite provocerad av det här. Jag har lagt MÅNGA timmar på att natta barn. Det har jag inte gjort för att jag tycker det är kul utan för att jag varit tvungen. Jag har provat allt utom skrikmetoder. Det har funnits tillfällen när jag kunde sålt ungen för att slippa en enda läggning till. Jag har känt mig som världens sämsta förälder som inte ens kan lägga mitt eget barn. Skönt för er att ert barn somnar lätt, men jag vill påstå att det handlar mindre om att ni ”gjort rätt” och mer om att det är så ert barn funkar.

Innan jag fick barn visste jag att ungen fick äta det som serverades, här skulle inte lagas nåt annat, och man måste faktiskt smaka innan man kan säga att man inte gillar nåt. Det tycker jag fortfarande är ganska rimligt, men det tycker inte mitt barn. Jag fick ett väldigt selektivt barn som hellre är hungrig än äter nåt hon inte äter, och jag kunde lika gärna be henne smaka bajs som, säg linssoppa eller ägg. Så när jag nu fått prova på det här i verkligheten så insåg jag att jag hellre lagar special till henne än att även min meny ska bestå av pasta, korv och pannkakor. Det där med principer funkar ju bra så länge barnet fogar sig.

Förstår att det provocerar lite, det provocerar säkert ännu mer att vårat barn inte får annan mat (även om vi oftast försöker se till att det finns något hon gillar) men man behöver inte äta något man inte gillar hemma hos oss, då får man vara hungrig tills man kan få tex kvällsfika/frukt (frukt kan man få ganska direkt). Det har ju inget med att sitta kvar vid matbordet att göra huruvida man äter eller inte, jag är inte heller alltid hungrig/äter upp, det är bara en trevlig stund på dagen där vi samlas och maten är sekundär.. men det har ju inte med frågeställningen i tråden att göra. Och vi har massa andra saker vi inte har så mycket regler kring, vi är långt ifrån perfekta föräldrar. Men de saker som var viktiga för oss har vi hanterat typ på samma sätt som att det inte är förhandlingsbart att ha säkerhetsbälte.

 

[Imogen]

Så är det säkert, men alla jag vet som ”tränat” efter någon metod verkar ha fått ett ganska bra resultat just när det gäller sömnen. Nu bad ju Ts om hjälp Och det verkar ju som den här sömncoachen kunnat hjälpa folk, utan att jag vet exakt vad som förespråkas förutom det jag läst på Instagram, som verkar handla mycket om att få barnet att kunna somna själv.

Fast det finns ju mängder med människor som hävdar att 5-minutermetoden fungerar alldeles utmärkt och får barn som sover jättebra också. Det betyder inte att det är en rimlig metod.

Jag har bara så svårt att förstå perspektivet att träna ett spädbarn i självständighet, vilket det ju blir om inte barnet från början är en sådan bebis som trivs med att ligga själv.

 

[vemsomhelst123]

Fast det finns ju mängder med människor som hävdar att 5-minutermetoden fungerar alldeles utmärkt och får barn som sover jättebra också. Det betyder inte att det är en rimlig metod.

Jag har bara så svårt att förstå perspektivet att träna ett spädbarn i självständighet, vilket det ju blir om inte barnet från början är en sådan bebis som trivs med att ligga själv.

Det finns ju också forskning som visar att det inte ”skadar” barnen. Jag har aldrig provat, så jag vet inte alls hur det hade påverkat oss, men jag hade definitivt varit beredd att prova om det annars hade varit läggning i flera timmar..

 

[Voeux]

Har han någonsin sovit i sovpåse? Alltså en sån man har istället för pyjamas. Armarna kan ju fortfarande veva och det brukar vara gått om utrymme till benen, men fångar ju ändå upp en del. Dottern sov ett tag bara tupplur om vi satte på sovpåse, annars vaknade hon till och började försöka med nya saker motoriskt, men sovpåsen hindrade det lite och hjälpte att hon somnade om igen istället för att vakna mer.

Åkpåse till vagn kanske också hade kunnat hjälpa på lite liknande sätt, men kanske inte är optimalt om han rullar över till mage?

Vi har funderat på sovpåse. Köpte precis en till dottern som vägrar täcke men blir kall, och för sonens del tror jag det skulle hjälpa eftersom han nu har börjat dra så mycket i täcket. Ska testa!

 

[Kaching]

Hur var det, samsover ni jämt? Min ville bara samsova 6-8 månaderna. När började vi fasa ut amningen nattetid och hon började sova längre perioder blev hon mest störd av att dela säng med två andra, så då ville hon hellre sova i egen säng.

När hon i sin egna säng vevar och fäktar mycket vid läggdags så är det ofta för att hon är varm, kall eller gasig.

Vi är väldigt nöjda med sovpåse för filt och täcke stör hon sig jättemycket på så det blir bara en distraktion för henne.

 

[Voeux]

Jag har alltid tyckt det varit så jobbigt att springa upp och natta om barn som vaknar på kvällen. Fyraåringen kan numera gå och lägga sig medan vi fortfarande är uppe och vakna, men tidigare med henne och nu med åttamånadersbebisen har de liksom fått sitta med i soffan och somna där tills det är dags för mig och maken att sova och då har vi burit med barn upp. Upplever att det är det som ändå ger oss någon form av möjlighet att sitta ned och varva ned lite på kvällen.

Nu sover lillasyster så extremt mycket bättre än storasyster någonsin gjort/gör så henne skulle vi nog kunna gå upp och lägga i sin säng, men med storasyster kom jag knappt ned för trappan innan jag behövde gå upp igen så jag bara la ned det helt. Var en stor lättnad faktiskt.

Storasyster hade långa perioder när hon vaknade varje halvtimme natten igenom och det enda jag egentligen kan ge råd om är att ta varannan natt, oavsett vilken förälder som jobbar. Den som är med barnen behöver liksom orka nog att hålla liv i det/dem också... Inget jobb är viktigare än det (vill bara understryka, eftersom jag fick så många "men tar han varannan natt, han jobbar väl?"). Och det går över. Nu är hon fyra och vaknar bara någon enstaka gång per natt utan att behöva sövning.

Vi gjorde så i början. Eller rättare sagt, helt i början sov han bara på oss så då var han i soffan av den anledningen i 2 månader. Sen när han började sova själv så sov han i liggdelen för vagnen som vi sedan lyfte med oss upp. Men vi läste någonstans att bebisar somnar om lättare ifall de somnar på samma ställe där de sedan ska sova hela natten. Att miljön sas inte är ny när de vaknar till och spanar runt. Jag vet inte evidensen bakom det men det lät tillräckligt logiskt för att vi skulle börja natta honom i hans bedside crib. Dessutom var han ljudkänslig så vi fick smyga så mycket, och uppe var det mörkt och tyst. Han hade en fas när han sov ganska tungt 19-23 och sen började veva runt lagom tills att vi hade somnat, det var ju trist för sömnen men då fick vi i varje fall egen kväll. Nu har det blivit lite tvärtom, värre 19-23 och lite bättre efter det.

Håller verkligen med om det där med den som jobbar. Nu är det säkert olika beroende på vilket jobb man har och hur bebisen är dagtid. Men att det är den som går till jobbet som ska sova är definitivt ingen självklarhet, framför allt inte just nu när vi har två småbarn att rodda dagtid.

 

[Voeux]

Kan någon form av gungande vagga vara något? Vi sa några gånger när våra barn sov som sämst att det nog hade kunnat funka. Någon typ av säng som en kan fästa i taket och sen få den i gungning. Känns som en skonsam grej för ens egen kropp (om det funkar) och som en rörelse många bebisar skulle gilla.

Vi har också testat allt med våra tre barn, kontentan är väl att alla barn är så otroligt olika och att de som har barn som är lätta att lägga inte förstår kampen som vi andra får ta med våra svårsövda barn…

Vårt tredje barn som nu är 1,5 år snart har sovit större delen av sitt liv på mage trots att det inte är att rekommendera. Han sover dock så oerhört bra då så det har fått vara så.

Vi har funderat mycket på det. Jag har väl varit lite restriktiv med att köpa nya saker, det känns som att det är något nytt som behövs varje vecka just nu, och just vagga har jag tänkt inte räcker eftersom de vaggar så lugnt och han ändå behöver lite ”rusk”. Men å andra sidan kan det nog vara så att han behöver lite både och, lite mer gung vid just insomning men det kan hända att vagga skulle räcka när han vara vaknar till lite grann. Värt att fundera en vända till på!

 

[Voeux]

Är han hungrig?

Det tror jag inte. Han är likadan precis efter matning som innan.

 

[Voeux]

Nej inga tecken. Vi testade först eliminering, dvs utesluta allt sånt ur vår kost, och på 3 dagar hade vi en helt annan bebis.

Samma när vi skulle testa att introducera, det tog 3 dagar så var det tillbaka.

Ska kolla med BVC igen ang detta. Tack för tips!

 

[Imogen]

@Voeux min första tanke var också mjölkproteinallergi. Ingen egen erfarenhet men min brorsdotter var precis som du beskriver och visade sig vara allergisk. Det konstaterades vid 5 månader. Idag är hon drygt 2 år och har vuxit ifrån allergin

 

[Voeux]

Hur var det, samsover ni jämt? Min ville bara samsova 6-8 månaderna. När började vi fasa ut amningen nattetid och hon började sova längre perioder blev hon mest störd av att dela säng med två andra, så då ville hon hellre sova i egen säng.

När hon i sin egna säng vevar och fäktar mycket vid läggdags så är det ofta för att hon är varm, kall eller gasig.

Vi är väldigt nöjda med sovpåse för filt och täcke stör hon sig jättemycket på så det blir bara en distraktion för henne.

Vi lägger honom i egen säng men det blir att han hamnar i vår säng under natten. Dock misstänker jag att hans egen säng börjar bli för liten, han får tag i madrasskanten och drar i och pillar på träpinnarna. Inatt la jag honom direkt i vår säng och han rörde sig rätt mycket och över större yta, men sov faktiskt ganska bra. Så en vet, han kanske behöver space nu för tiden.