Mitt barns sömn

[Fille]

En vän till mig gjorde också det men var tvungen att sluta med den metod som sömncoachen lärde ut eftersom hon mådde så dåligt av vad hon uppmanades att göra mot sitt barn. Det var mycket om att det är ett nederlag att någonsin behöva plocka upp sitt barn, oavsett hur mycket den grät, och att som mest fick man sitta bredvid spjälsängen och vara med barnet. Hon fick också lära sig att man ALDRIG någonsin ska låta barnet samsova, även om barnet har feber eller behöver mer närhet. Min vän var desperat för hon var helt slut och barnets pappa var helt värdelös och hon har fortfarande svårt att förlåta sig själv för att hon försökte med metoden så länge hon gjorde.

Jag blir förvånad över hur många som rekommenderar den här personen.

Hon sa själv häromveckan att det är okey att samsova vid sjukdom eller mardröm tex? I en video

 

[Voeux]

Min första var så fram till ca 9 månader då det konstaterades att han var allergisk not ägg och mjölk. Jag fick sluta äta det (och han också såklart)tills jag hade slutat amma.

Fanns det några andra tecken på allergin? Sonen har ju haft en del magstrul som visserligen blivit mycket bättre nu, men hos barnläkaren pratade de om att utreda mjölkallergi men efter att vår läkare rådfrågat med en mer senior läkare blev svaret bara mer Laktulos och Resulax.

 

[Lingon]

Att jag inte ligger kvar med barnet tills det somnar/selar/guppar till sömns, utan det har somnat av sig självt sen ca 6 mån ålder.

Men du sa ju själv att du sjunger samma sång om och om igen? Då är du ju ändå där och barnet somnar ju inte alls själv.

 

[vemsomhelst123]

Men du sa ju själv att du sjunger samma sång om och om igen? Då är du ju ändå där och barnet somnar ju inte alls själv.

Vi gjorde det när barnet var 6 månader, och satt tysta en bit ifrån senare, numera (sen typ 2 års ålder) slänger (ja det gör vi, på uppmaning från barnet ) i sängen sen säger vi godnatt och går ut.

 

[gulakatten]

Hon sa själv häromveckan att det är okey att samsova vid sjukdom eller mardröm tex? I en video

Jag följer henne inte så jag har ingen aning om vad hon lägger ut publikt. Men min vän och hennes partner coachades av henne och då var det ett tydligt budskap om att aldrig samsova.

Jag är generellt sett skeptisk till sömnträning, i usa är det bara ett annat ord för cry it out-metoden. Och jag är fortsatt skeptisk efter vad min vän berättat.

 

[Voeux]

Hon sa själv häromveckan att det är okey att samsova vid sjukdom eller mardröm tex? I en video

Jag vet inget om den här sömncoachen men personligen har jag inställningen att våra barn får samsova hur mycket de vill, för mig är det viktigare att de får närhet och trygghet än att vi vuxna sover bra. Sen om jag skulle misstänka att vi alla, även barnen, sover sämre av det eller att det skulle bli problem med sömnen under flera år så får det väl diskuteras men just nu är de båda pyttesmå och jag tror de mår bra av vår närhet. För sonens del tror jag dessutom det snarare gör vår sömn bättre, både hans och vår. Men det är såklart hemskt individuellt det där. Vi sover i varje fall med våra barn och planerar att göra så ett bra tag till.

Sidospår. Grannen berättade att deras son kom in till dem fram tills han blev 8 och de frågade till och med skolkuratorn om det var OK. Men de alla somnade om snabbt och sov bra så föräldrarna tyckte inte att det var något problem för dem, de var mest oroliga för om något inte stämde med sonens utveckling. Men skolkuratorn sa bara att alla barn växer tillslut upp och blir stora, det är ingen brådska. Nu är han 13 och grannen är glad om hon ens kan få en kram

 

[vemsomhelst123]

Jag följer henne inte så jag har ingen aning om vad hon lägger ut publikt. Men min vän och hennes partner coachades av henne och då var det ett tydligt budskap om att aldrig samsova.

Jag är generellt sett skeptisk till sömnträning, i usa är det bara ett annat ord för cry it out-metoden. Och jag är fortsatt skeptisk efter vad min vän berättat.

Jag fattar det, men vi som kört någon typ av light variant på sova själv sen tidigt har det så mycket enklare att orka vara mer än föräldrar än om vi skulle lägga timmar på att söva/sova bredvid barn. Jag känner så många som lägger timmar på att söva barn, jag visste redan innan jag fick barn att jag inte kommer göra det. Lika lite som jag tillåter att gå ifrån matbordet innan alla är klara. Man har olika ”måsten” som förälder tror jag, att lära barnet somna själv var mitt.

 

[gulakatten]

Jag fattar det, men vi som kört någon typ av light variant på sova själv sen tidigt har det så mycket enklare att orka vara mer än föräldrar. Jag känner så många som lägger timmar på att söva barn, jag visste redan innan jag fick barn att jag inte kommer göra det. Lika lite som jag tillåter att gå ifrån matbordet innan alla är klara. Man har olika ”måsten” som förälder tror jag, att lära barnet somna själv var mitt.

Jaha..? Jag har inte sagt ett ord om hur du nattar ditt barn. Om du låter barnet ligga och gråta länge så tycker jag att det är riktigt problematiskt. Om ditt barn är lugn och nöjd och somnar efter en stund så är väl det jättebra?

Min vän uppmanades att aldrig plocka upp dottern hur mycket hon än grät. Och tro mig, grät gjorde hon. Min vän mår fortfarande dåligt över detta.

Sen alltså, sorry men ingen väljer att lägga timmar på att natta barn. Jag har en unge som somnar rekordsnabbt men jag inbillar mig inte att det är för att vi är briljanta föräldrar utan fattar att vi bara haft en jädra tur med en lättsövd unge.

 

[vemsomhelst123]

Jaha..? Jag har inte sagt ett ord om hur du nattar ditt barn. Om du låter barnet ligga och gråta länge så tycker jag att det är riktigt problematiskt. Om ditt barn är lugn och nöjd och somnar efter en stund så är väl det jättebra?

Min vän uppmanades att aldrig plocka upp dottern hur mycket hon än grät. Och tro mig, grät gjorde hon. Min vän mår fortfarande dåligt över detta.

Sen alltså, sorry men ingen väljer att lägga timmar på att natta barn. Jag har en unge som somnar rekordsnabbt men jag inbillar mig inte att det är för att vi är briljanta föräldrar utan fattar att vi bara haft en jädra tur med en lättsövd unge.

Mitt barn är större nu, men många föräldrar till 4-åringar lägger timmar på att natta sina barn, jag har inte lagt mer än 10 min sen hon var 1. Jag lät aldrig mitt barn gråta sig till sömns jag tror absolut inte det funkar för alla barn eller alla föräldrar, men är man helt slut kanske man behöver tips.

 

[gulakatten]

Mitt barn är större nu, men många föräldrar till 4-åringar lägger timmar på att natta sina barn, jag har inte lagt mer än 10 min sen hon var 1. Jag lät aldrig mitt barn gråta sig till sömns jag tror absolut inte det funkar för alla barn eller alla föräldrar, men är man helt slut kanske man behöver tips.

Jag förstår fortfarande inte varför du svarar mig. Jag vände mig mot sömncoachen som alltså instruerat att aldrig plocka upp barnet, oavsett hur länge den gråter, och att samsovning är ett nederlag även om barnet har det behovet. Om du inte håller med - vad argumenterar du emot? Återigen: det kvittar för mig hur du nattar! Jag förstår att du är stolt över din nattning och verkar se det som en bedrift? Trots att det är ett lotteri hur bra ens barn sover och vad de behöver för att somna. Ingen förälder nattar i timmar för att de vill!

Det verkar än märkligare att komma in i en sån här tråd och stoltsera med hur bra ens barn sover, när TS beskriver en tuff situation.

 

[gulakatten]

@Voeux Förstår att det är tufft! Har ni testat apan på grenen-greppet eller vad det heter? Så somnade ofta vår dotter när hon var liten, för då kunde hon få prutta lite och sen slappna av. Om det är magen som stör honom kanske det funkar? Jag orkade dock inte bära så så när det behövdes fick maken göra det. Det blir ju tungt liksom.

 

[AlinaT]

Det är därför han får sova på sidan nu för tiden, ena armen sitter fast och jag upplever att han blir lugnare i kroppen. Ibland med sällan rullar han över på mage på natten och jag låter honom sova så, och efter diskussion med BVC ska både sidan och magen vara OK nu för tiden eftersom han är 6 månader och kan vända sig själv åt båda håll. Även om rygg alltid är allra säkrast såklart. Problemet är ju dock att jag inte kan natta honom på mage eftersom han behöver skumpas runt och packas in sas Men får kanske överväga att natta honom i famn/på sidan och sedan välta över honom… Värt att fundera på i varje fall.

Ja men exakt.
Fick lite mer flashbacks och minns ett tillfälle där jag gick runt med honom o skumpade, sjöng, vaggade, gosade.. o han var helt förbannad. Till slut la jag honom i sin säng o tänkte han får va i två minuter så jag får andas o börja om, för stressnivån blir ju så hög.
Han skrek tills jag la ner honom, så mildrades skriken o efter 10-15 sekunder blev han tyst så jag kunde ge honom nappen, därefter slocknade han. Lärde mig efter det att han ville inte bli buren på utan ville få va ifred, på mage.

Nu är det ju inte som att alla är stöpta i samma form, men det var hur han var.
Han är den enda av mina barn som kan komma o gosa om han har svårt att somna, men som innan han somnar går tillbaka till sin säng för att han tycker det är skönast själv . De andra om de behöver närhet eller har drömt något ligger ju mer än gärna kvar så länge de får..

 

[Fille]

Jag vet inget om den här sömncoachen men personligen har jag inställningen att våra barn får samsova hur mycket de vill, för mig är det viktigare att de får närhet och trygghet än att vi vuxna sover bra. Sen om jag skulle misstänka att vi alla, även barnen, sover sämre av det eller att det skulle bli problem med sömnen under flera år så får det väl diskuteras men just nu är de båda pyttesmå och jag tror de mår bra av vår närhet. För sonens del tror jag dessutom det snarare gör vår sömn bättre, både hans och vår. Men det är såklart hemskt individuellt det där. Vi sover i varje fall med våra barn och planerar att göra så ett bra tag till.

Sidospår. Grannen berättade att deras son kom in till dem fram tills han blev 8 och de frågade till och med skolkuratorn om det var OK. Men de alla somnade om snabbt och sov bra så föräldrarna tyckte inte att det var något problem för dem, de var mest oroliga för om något inte stämde med sonens utveckling. Men skolkuratorn sa bara att alla barn växer tillslut upp och blir stora, det är ingen brådska. Nu är han 13 och grannen är glad om hon ens kan få en kram

Jag har samsovit med barn i 6,5 år, så är inte emot det, börjar dock bara bli lite trött på det då ena tvillingen sover väldigt dåligt!

 

[Voeux]

@Voeux Förstår att det är tufft! Har ni testat apan på grenen-greppet eller vad det heter? Så somnade ofta vår dotter när hon var liten, för då kunde hon få prutta lite och sen slappna av. Om det är magen som stör honom kanske det funkar? Jag orkade dock inte bära så så när det behövdes fick maken göra det. Det blir ju tungt liksom.

Tigern i trädet? Vi gjorde det en del när han var mindre men nu tror jag nästan han är för stor, och tung! Men vankar man på honom så somnar han alltid, oavsett grepp. Jag tror nog det största problemet är att han vaknar så mycket. Nu nattade jag honom för en timme sedan och han har redan vaknat två gånger så vi fått springa upp och klappa på honom, och sett i babymonitorn att han vevat runt en del med armarna där emellan också. Det är som att han sover lätt, och oroligt.

 

[gulakatten]

@Voeux Haha ja så hette det! Men förstår att han är för tung, armen går ju typ av när man bär så.

 

[Madalitso]

Tack för era svar! Jag uppfattar också att han sover bäst när hans utrymme att veva runt begränsas, selen har han alltid älskat och på nätterna samsover vi nu. Jag brukar dra mig undan lite när han somnat för att få lite utrymme, men kanske skulle han sova bättre om jag stannar kvar nära och håller om. Man ligger ju inte så skönt då men det skulle nog vara bättre ändå än att behöva vakna så mycket.

Har han någonsin sovit i sovpåse? Alltså en sån man har istället för pyjamas. Armarna kan ju fortfarande veva och det brukar vara gått om utrymme till benen, men fångar ju ändå upp en del. Dottern sov ett tag bara tupplur om vi satte på sovpåse, annars vaknade hon till och började försöka med nya saker motoriskt, men sovpåsen hindrade det lite och hjälpte att hon somnade om igen istället för att vakna mer.

Åkpåse till vagn kanske också hade kunnat hjälpa på lite liknande sätt, men kanske inte är optimalt om han rullar över till mage?

 

[nejlica]

Tigern i trädet? Vi gjorde det en del när han var mindre men nu tror jag nästan han är för stor, och tung! Men vankar man på honom så somnar han alltid, oavsett grepp. Jag tror nog det största problemet är att han vaknar så mycket. Nu nattade jag honom för en timme sedan och han har redan vaknat två gånger så vi fått springa upp och klappa på honom, och sett i babymonitorn att han vevat runt en del med armarna där emellan också. Det är som att han sover lätt, och oroligt.

Jag har alltid tyckt det varit så jobbigt att springa upp och natta om barn som vaknar på kvällen. Fyraåringen kan numera gå och lägga sig medan vi fortfarande är uppe och vakna, men tidigare med henne och nu med åttamånadersbebisen har de liksom fått sitta med i soffan och somna där tills det är dags för mig och maken att sova och då har vi burit med barn upp. Upplever att det är det som ändå ger oss någon form av möjlighet att sitta ned och varva ned lite på kvällen.

Nu sover lillasyster så extremt mycket bättre än storasyster någonsin gjort/gör så henne skulle vi nog kunna gå upp och lägga i sin säng, men med storasyster kom jag knappt ned för trappan innan jag behövde gå upp igen så jag bara la ned det helt. Var en stor lättnad faktiskt.

Storasyster hade långa perioder när hon vaknade varje halvtimme natten igenom och det enda jag egentligen kan ge råd om är att ta varannan natt, oavsett vilken förälder som jobbar. Den som är med barnen behöver liksom orka nog att hålla liv i det/dem också... Inget jobb är viktigare än det (vill bara understryka, eftersom jag fick så många "men tar han varannan natt, han jobbar väl?"). Och det går över. Nu är hon fyra och vaknar bara någon enstaka gång per natt utan att behöva sövning.

 

[soom]

Jag fattar det, men vi som kört någon typ av light variant på sova själv sen tidigt har det så mycket enklare att orka vara mer än föräldrar än om vi skulle lägga timmar på att söva/sova bredvid barn. Jag känner så många som lägger timmar på att söva barn, jag visste redan innan jag fick barn att jag inte kommer göra det. Lika lite som jag tillåter att gå ifrån matbordet innan alla är klara. Man har olika ”måsten” som förälder tror jag, att lära barnet somna själv var mitt.

Jag blir lite provocerad av det här. Jag har lagt MÅNGA timmar på att natta barn. Det har jag inte gjort för att jag tycker det är kul utan för att jag varit tvungen. Jag har provat allt utom skrikmetoder. Det har funnits tillfällen när jag kunde sålt ungen för att slippa en enda läggning till. Jag har känt mig som världens sämsta förälder som inte ens kan lägga mitt eget barn. Skönt för er att ert barn somnar lätt, men jag vill påstå att det handlar mindre om att ni ”gjort rätt” och mer om att det är så ert barn funkar.

Innan jag fick barn visste jag att ungen fick äta det som serverades, här skulle inte lagas nåt annat, och man måste faktiskt smaka innan man kan säga att man inte gillar nåt. Det tycker jag fortfarande är ganska rimligt, men det tycker inte mitt barn. Jag fick ett väldigt selektivt barn som hellre är hungrig än äter nåt hon inte äter, och jag kunde lika gärna be henne smaka bajs som, säg linssoppa eller ägg. Så när jag nu fått prova på det här i verkligheten så insåg jag att jag hellre lagar special till henne än att även min meny ska bestå av pasta, korv och pannkakor. Det där med principer funkar ju bra så länge barnet fogar sig.

 

[soom]

Jag har alltid tyckt det varit så jobbigt att springa upp och natta om barn som vaknar på kvällen. Fyraåringen kan numera gå och lägga sig medan vi fortfarande är uppe och vakna, men tidigare med henne och nu med åttamånadersbebisen har de liksom fått sitta med i soffan och somna där tills det är dags för mig och maken att sova och då har vi burit med barn upp. Upplever att det är det som ändå ger oss någon form av möjlighet att sitta ned och varva ned lite på kvällen.

Nu sover lillasyster så extremt mycket bättre än storasyster någonsin gjort/gör så henne skulle vi nog kunna gå upp och lägga i sin säng, men med storasyster kom jag knappt ned för trappan innan jag behövde gå upp igen så jag bara la ned det helt. Var en stor lättnad faktiskt.

Storasyster hade långa perioder när hon vaknade varje halvtimme natten igenom och det enda jag egentligen kan ge råd om är att ta varannan natt, oavsett vilken förälder som jobbar. Den som är med barnen behöver liksom orka nog att hålla liv i det/dem också... Inget jobb är viktigare än det (vill bara understryka, eftersom jag fick så många "men tar han varannan natt, han jobbar väl?"). Och det går över. Nu är hon fyra och vaknar bara någon enstaka gång per natt utan att behöva sövning.

Detta! Det är ju rena semestern att vara på jobbet jämfört med att vara hemma med barn. Fullt rimligt att den som jobbar har huvudansvar för barn när den är hemma.

 

[Guldaskig]

Kan någon form av gungande vagga vara något? Vi sa några gånger när våra barn sov som sämst att det nog hade kunnat funka. Någon typ av säng som en kan fästa i taket och sen få den i gungning. Känns som en skonsam grej för ens egen kropp (om det funkar) och som en rörelse många bebisar skulle gilla.

Vi har också testat allt med våra tre barn, kontentan är väl att alla barn är så otroligt olika och att de som har barn som är lätta att lägga inte förstår kampen som vi andra får ta med våra svårsövda barn…

Vårt tredje barn som nu är 1,5 år snart har sovit större delen av sitt liv på mage trots att det inte är att rekommendera. Han sover dock så oerhört bra då så det har fått vara så.