Misslyckat ledarskap!

[Brandgul]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Tar henne ur situationen. Lika omöjligt som det är att avleda så är det omöjligt att korrigera bort. Hon kan gå lös och få tokutfall om hon t.ex. ser en annan hund apportera och hon inte får vara med, det behöver alltså inte vara någon "farlig" situation. I ett sådant läge när hon är "upprörd" så har jag korrigerat henne utan resultat. Det tog lång tid innan jag fattade vad jag höll på med och jag har fått jobba länge på vår relation efter det Om man är helt fullpumpad med adrenalin så känner man knappt smärta och samma sak är det med hunden, hur ska den kunna sortera?

Så det är att jobba förebyggande. Försöka att lägga så mycket lydnad som möjligt på hunden. Undvika situationer som man (för tillfället) inte klarar av och jobba sig framåt. Vissa saker har jag helt släppt, det orkar jag inte lägga ned energi på. T.ex. skulle jag aldrig låta henne sitta och titta på när andra hundar leker, det har jag skippat (tidsödslande, det finns viktigare saker att fokusera på) Varför provocera fram ett utbrott?

Men sen finns det ju livsälskare som också kan blockera sig T.ex en glad hund som älskar folk Men det är ju inte alls samma sak och det är svårt i skrift att avgöra vad envar hund är för typ... Men ibland känner man att inte något "stämmer"...

Sen är det att ligga steget före. Inte låta hunden stissa upp sig. Vet jag att det kommer att bli något hon inte klarar av så komenderar jag ligg (vårt sätt) och är hård att hon t.ex. inte får titta på det hon inte gillar, hon får inte börja dra upp öronen utan det är ligg och titta på matte som gäller. Förebyggande alltså...

 

[Aliide]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Ah, samma visa som här då. Det går inte att avleda eller korrigera bort. Man har ju testat båda delarna med inget resultat. Nu är han förvisso otillgänglig så det jag kört med är att inte låta honom hälsa (eller bli hälsad på) av främmande människor. Börjar han stissa upp sig finns det ingen chans att bryta honom. Så jag låter honom helt enkelt inte få chans att bli "koko". Och har ett rejält ligg, låter honom tänka och jobba när jag ser att han börjar bli spänd. Dvs innan han nått kulmen.

Tack för ditt svar

 

[Brandgul]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Jepp. Det är det enda raka.

 

[Jolanta]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Hur menar du att han blir av främmande människor? Blir han för glad, eller blir han osäker?

Har lite problem med min, så det här var en bra tråd!

 

[Aliide]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Hur menar du att han blir av främmande människor? Blir han för glad, eller blir han osäker?

Har lite problem med min, så det här var en bra tråd!

Han blir låst för att han är rädd. I sådana lägen kan det pluppa upp lite allt möjligt. De få gångerna han lyckas komma i ett sånt stadie så är det otäckt. Han är ingen livsfarlig hund, men en rädd hund är en farlig hund. Han kan inte sluta skälla och glo fastän att personen varit i närheten hur länge som helst.

Om han lyckas dämpa sig och hälsa och tillslut busa med denna personen så glömmer han det fort. Dvs går personen bakom hörnet och kommer tillbaka efter 5 sekunder så blir det en lika stor reaktion igen. Det är som om att hjärnan stänger av helt när han hälsar och ska vara go. Konstig hund..

Jag brukar skämtsamt kalla honom dement.

 

[Skogstrollet]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Tar henne ur situationen. Lika omöjligt som det är att avleda så är det omöjligt att korrigera bort. Hon kan gå lös och få tokutfall om hon t.ex. ser en annan hund apportera och hon inte får vara med, det behöver alltså inte vara någon "farlig" situation. I ett sådant läge när hon är "upprörd" så har jag korrigerat henne utan resultat. Det tog lång tid innan jag fattade vad jag höll på med och jag har fått jobba länge på vår relation efter det Om man är helt fullpumpad med adrenalin så känner man knappt smärta och samma sak är det med hunden, hur ska den kunna sortera?

Så det är att jobba förebyggande. Försöka att lägga så mycket lydnad som möjligt på hunden. Undvika situationer som man (för tillfället) inte klarar av och jobba sig framåt. Vissa saker har jag helt släppt, det orkar jag inte lägga ned energi på. T.ex. skulle jag aldrig låta henne sitta och titta på när andra hundar leker, det har jag skippat (tidsödslande, det finns viktigare saker att fokusera på) Varför provocera fram ett utbrott?

Men sen finns det ju livsälskare som också kan blockera sig T.ex en glad hund som älskar folk (Sån är min.)Men det är ju inte alls samma sak och det är svårt i skrift att avgöra vad envar hund är för typ... Men ibland känner man att inte något "stämmer"...

Sen är det att ligga steget före. Inte låta hunden stissa upp sig. Vet jag att det kommer att bli något hon inte klarar av så komenderar jag ligg (vårt sätt) och är hård att hon t.ex. inte får titta på det hon inte gillar, hon får inte börja dra upp öronen utan det är ligg och titta på matte som gäller. Förebyggande alltså...

Detta skriver jag under på vilken dag som helst i veckan. Gör likadant och det fungerar, men det är ingen quickfix utan kräver ett långsiktigt och tålmodigt tänkande.

 

[Jolanta]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Det där låter som min Birk ja!

Jag har nu helt slutat låta folk hälsa, han vill ändå inte bli klappad av dem. Om folk kunde sluta böja sig över honom, och klappa/dunka honom i huvudet, så tror jag inte han skulle tycka att det var så obehag. Men nu gör folk så, fast man säger till dem, så nu är det slut på det.

Det har blivit en enorm skilland på honom, sen jag slutade låta folk hälsa. Innan morrade han bara jag stannade och pratade med någon, nu tar han det lugnt (oftast).

Birk är inte heller farlig, men som du skrev, en rädd hund kan ju bli farlig!

 

[Brandgul]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Många hundar lugnar ned sig när de slipper det eviga hälsandet... Men man blir ju ovän med typ halva kvarteret också för att man säger nej...

 

[Aliide]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Många hundar lugnar ned sig när de slipper det eviga hälsandet... Men man blir ju ovän med typ halva kvarteret också för att man säger nej...

Amen! Här i grannskapet är man en riktig "surfitta" för att barnen inte får komma i närheten. Undrar just hur populär man skulle vara OM dom fick komma i närheten och fick en bortbiten näsa?

Det är enkelt att fostra hundar, folk där emot...

 

[Jolanta]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Händer mig dagligen nu. Birk har ju ett väldigt gulligt utseeende enligt de flesta, och därför måste han automatiskt älska barn, vuxna, handikappade osv.

Senast idag fick jag arga blicken av en gubbe som ville klappa Birk. Han började gå mot Birk, jag sa att han inte ville bli klappad. Gubben stannar, står å pratar lite med mig. Sen börjar han gå mot Birk igen. Jag säger igen att han inte vill bli klappad. Till sist måste jag gå därifrån, och verka jätte otrevlig, eftersom han fortsatte att smyga sig på Birk...

Varför kan folk inte förstå att ett nej är ett NEJ!?

 

[Jolanta]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Det är enkelt att fostra hundar, folk där emot...

Mitt nya favorit citat!

 

[Turali]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Det där känner jag igen...
Dalmatiner har alla sett på film, och de var jättesnälla. Så då är min hund säkert också det. Kommentarer är något som haglar över en dagligen, men jag börjar vänja mig.
Det jobbiga är alla föräldrar som uppmuntrar sina barn att gå fram och hälsa på den prickiga hunden. I vintras höll jag på att ta ut pengar när en pojke i 3-årsåldern går fram och slänger sig runt halsen på min hund. Pappan står i bakgrunden och ler. Jag blir ofta så paff i såna lägen att jag inte kommer på något att säga...
Visst, om folk frågar och om det passar kan de få hälsa på henne. Men det ska vara om jag tillåter det. Det finns inget värre än folk som bara tränger sig på. Det är ju lustigt att de inte fattar att alla hundar inte är snälla!
Jag själv skulle aldrig komma på tanken att slänga mig över någon annans hund.
Har som tur inte problem med främlingar+ hund, utan hon tar det med ro. Oftast blir de ignorerade då hon ska iväg på nya äventyr.

 

[Skogstrollet]

Sv: Misslyckat ledarskap!

Samma sak med golden, föräldrarna puttar fram barnen som ska "hälsa på den snälla hunden..."

Min blir hysteriskt glad och hoppar, slickar och skrämmer även vuxna karlar ibland. (Själv fladdrar jag som en vante kopplet om jag inte är förberedd.) Små barn står max en halv minut på benen.

Ja sen följer det alltid en kommentar om att jag "nog borde uppfostra hunden lite..."

 

[Hyacinth]

Sv: Misslyckat ledarskap!

*kl*

Gud vad glad jag är över att bo där jag bor. Det är ingen som vill hälsa på oss, trots tämligen söt hund.
Måste vara grinpåsen till matte som verkar avskräckande.

För övrigt gillar jag Brandguls förslag om hur det ska hanteras.