Min mörka hemlighet

[cili]

Ett alternativ till viss medicin kan vara träning. Men det kanske är svårt med smärtproblematiken?
Det behöver dock inte vara svettig träning. Promenader (gärna ute i naturen) är rekommenderat vid just psykiska problem. Promenader hjälper förmodligen inte mot just mardrömmar, men kan höja välbefinnandet på andra plan (fysiskt och psykiskt) och det i sin tur kanske kan lösa en del av det.
Även avslappningsövningar, yoga och basal kroppskännedom är sånt som används vid psykiska besvär.

Försök även att få ordning på maten om det går. Mår kroppen bra så är det lättare för psyket att följa samma spår.

Håller med @athena_arabians om att vi skulle sakna dig enormt om du försvann. Vi gillar dig

 

[EmmaW]

Väldigt tuff situation du hamnat i. Som jag förstår har du blivit felbehandlad och patientnämnden utreder vad som hänt? Tror du det finns en möjlighet att du kan få ekonomisk ersättning från dem? Jag känner inte alls till det eller om du har ork att reda i något sådant men det kanske du kan få hjälp av din kontaktperson?

Jag tror stenhårt på terapi men ibland verkar det som att man måste ha möjlighet att betala en bra terapeut (eller mental coach som du hade) själv. Men det minsta man kunde begära av dem som behandlat dig fel är ju att de ger dig all världens förtur till det stöd du behöver och vill ha!

Hoppas det reder sig, styrkekramarheart

Jag har ingen kontaktperson så jag vet inte riktigt vad du syftar på där?
Nej jag tror knappast jag får nån ekonomisk ersättning. Dom får nog en knäpp på handen och måste ha en handlingsplan om det händer igen men för min del gör det nog ingen förändring alls tyvärr.

Jag kan med känna att dom borde ta någon form av ansvar och hjälpa mig men det vägrar dom genom att göra sig icke kontaktbara.

 

[akleja]

Jag har ingen kontaktperson så jag vet inte riktigt vad du syftar på där?
Nej jag tror knappast jag får nån ekonomisk ersättning. Dom får nog en knäpp på handen och måste ha en handlingsplan om det händer igen men för min del gör det nog ingen förändring alls tyvärr.

Jag kan med känna att dom borde ta någon form av ansvar och hjälpa mig men det vägrar dom genom att göra sig icke kontaktbara.

Jag kanske missuppfattade när du skrev att du hade en kontakt som försökte reda ut vad som gått fel och ställde en massa frågor. Det var den personen jag menade. Jag tror också att man kan ta kontakt med patientnämnden direkt. Väldigt dåligt av dem som gjorde smärtstudien att inte ta sitt ansvar.

 

[EmmaW]

Jag kanske missuppfattade när du skrev att du hade en kontakt som försökte reda ut vad som gått fel och ställde en massa frågor. Det var den personen jag menade. Jag tror också att man kan ta kontakt med patientnämnden direkt. Väldigt dåligt av dem som gjorde smärtstudien att inte ta sitt ansvar.

Aha, nej jag ringde patientnämnden i samband med att jag inte fick nån hjälp någonstans och då kom hela historien fram. Hon frågade om jag ville gå vidare och anmäla och jag sa att det kvittade mig personligen men om hon ville ta det vidare så fick hon. Tydligen ansåg att det var värt att ta vidare och utreda. Jag kommer inte ens ihåg vem jag pratade med och jag orkar inte reda i det känner jag för det förändrar inget för mig gissar jag i alla fall.

 

[akleja]

Aha, nej jag ringde patientnämnden i samband med att jag inte fick nån hjälp någonstans och då kom hela historien fram. Hon frågade om jag ville gå vidare och anmäla och jag sa att det kvittade mig personligen men om hon ville ta det vidare så fick hon. Tydligen ansåg att det var värt att ta vidare och utreda. Jag kommer inte ens ihåg vem jag pratade med och jag orkar inte reda i det känner jag för det förändrar inget för mig gissar jag i alla fall.

Jag förstår helt att du inte vill reda mer i det men väldigt bra att det som hände dig är känt av patientnämnden, kanske förhindrar det att det upprepas och flerdrabbas. Hoppas du får hjälp nu av någon vettig psykolog som inte enbart är inriktad på mediciner.

 

[EmmaW]

Jag förstår helt att du inte vill reda mer i det men väldigt bra att det som hände dig är känt av patientnämnden, kanske förhindrar det att det upprepas och flerdrabbas. Hoppas du får hjälp nu av någon vettig psykolog som inte enbart är inriktad på mediciner.

Psykologen verkar vettig. Varken hon, läkaren eller sköterskan anser att man ska eller måste ta medicin i behandling men att den kan vara där som stöd om man behöver. Jag gjorde klart min ståndpunkt från första början och dom är helt på min linje. Vill jag och har behov så ska dom försöka hjälpa mig att hitta rätt, vill jag inte ha så behöver jag inte. Det är min kropp, mitt mående och mitt val. Det känns skönt att vi har samma linje där.

 

[akleja]

Psykologen verkar vettig. Varken hon, läkaren eller sköterskan anser att man ska eller måste ta medicin i behandling men att den kan vara där som stöd om man behöver. Jag gjorde klart min ståndpunkt från första början och dom är helt på min linje. Vill jag och har behov så ska dom försöka hjälpa mig att hitta rätt, vill jag inte ha så behöver jag inte. Det är min kropp, mitt mående och mitt val. Det känns skönt att vi har samma linje där.

Låter ju bra! Väldigt respektfullt och klokt.

 

[EmmaW]

Ett alternativ till viss medicin kan vara träning. Men det kanske är svårt med smärtproblematiken?
Det behöver dock inte vara svettig träning. Promenader (gärna ute i naturen) är rekommenderat vid just psykiska problem. Promenader hjälper förmodligen inte mot just mardrömmar, men kan höja välbefinnandet på andra plan (fysiskt och psykiskt) och det i sin tur kanske kan lösa en del av det.
Även avslappningsövningar, yoga och basal kroppskännedom är sånt som används vid psykiska besvär.

Försök även att få ordning på maten om det går. Mår kroppen bra så är det lättare för psyket att följa samma spår.

Håller med @athena_arabians om att vi skulle sakna dig enormt om du försvann. Vi gillar dig

Jag vet att jag borde och jag försöker i mellanåt men det är svårt för när jag väl är hyfsat smärtfri så är jag så trött att jag knappt står på benen. Tyvärr har både hundpromenaderna och ridningen lagts ner helt. Jag red dock igår och det var härligt. I dag kan jag knappt röra mig och orken är obefintlig.
Jag vet ju att jag mår bättre när jag rör på mig men när man inte vill träffa folk och smärtan och orken går om varandra så är det svårt.
Maten jobbar jag på, det är ett måste för magkatarren krånglar värre än någonsin. Men så fort ångesten kommer så kan jag inte äta.

@athena_arabians
Jag har inte skrivit i tråden för jag ville inte tynga ner alla där. Men jag har saknat er. Jag skäms över att jag låtit någon leka runt i mitt huvud i vad som känns som jakten på en massa mörka smaskiga historier. Mitt sätt att hantera blev att jag drog mig undan allt och alla.

 

[dobbis]

Jag vet att jag borde och jag försöker i mellanåt men det är svårt för när jag väl är hyfsat smärtfri så är jag så trött att jag knappt står på benen. Tyvärr har både hundpromenaderna och ridningen lagts ner helt. Jag red dock igår och det var härligt. I dag kan jag knappt röra mig och orken är obefintlig.
Jag vet ju att jag mår bättre när jag rör på mig men när man inte vill träffa folk och smärtan och orken går om varandra så är det svårt.
Maten jobbar jag på, det är ett måste för magkatarren krånglar värre än någonsin. Men så fort ångesten kommer så kan jag inte äta.

@athena_arabians
Jag har inte skrivit i tråden för jag ville inte tynga ner alla där. Men jag har saknat er. Jag skäms över att jag låtit någon leka runt i mitt huvud i vad som känns som jakten på en massa mörka smaskiga historier. Mitt sätt att hantera blev att jag drog mig undan allt och alla.

 

[Teilani]

Jag uttryckte mig nog lite slarvigt i frustration. Mitt tålamod är inte vad det har varit tyvärr. Jag tar oxascand redan till natten för att sova och minska paniken från drömmarna, den håller mig även lugn och fungerande på jobbet dagen efter. Jag kan ta mer och höja dosen vid behov eftersom jag tar en sån extremt liten dos men blir däckad ändå. Kanske skulle jag ändå testa att höja den ändå?
Tankarna finns ändå kvar till viss del som det är nu men paniken och stressen dämpas hyfsat av medicinen.

Jag vill inte gå omkring och bli helt kall eller leva i nån sorts nerdrogad målning verklighet. Jag vill ha mig själv tillbaka.

Det här med medicin är ett svårt kapitel för mig. Jag vet och har sett mycket och avskyr verkligen varenda liten tablett som måste tas.
Det bär mig emot nåt oerhört.

Ledsen att du mår så dåligt och jag vill inte lägga sten på bördan, men mardrömmar är en biverkan på oxascand. Finns det risk att de stjälper mer än hjälper?

 

[Shaggy]

Jag skäms över att jag låtit någon leka runt i mitt huvud i vad som känns som jakten på en massa mörka smaskiga historier. Mitt sätt att hantera blev att jag drog mig undan allt och alla.

Jag började gråta när jag läste din tråd. Fy vilken situation du blivit satt i. Du har inget att skämmas för. Du grep ett halmstrå för att försöka bli smärtfri men den som sträckte fram det var tyvärr en oerhört oprofsig människa. Det var ju inget du kunde veta om, man tror ju på att de som är utbildade och säger sig kunna hjälpa faktiskt har den förmågan och annars skickar en vidare. Att bete sig på det här sättet är något man tror man läser om i romaner inte sådant som händer i verkligheten i Sverige.
Jag kan nog inget göra för dig mer än att skicka en stor kram ta hand om dig och vet att vi saknar dig liksom du saknat oss
Och du skriv här utan att tänka på oss. Om man inte orkar med det du berättar kan man faktiskt låta bli att läsa

 

[athena_arabians]

Jag instämmer helt med @Shaggy @EmmaW, skriv det du vill/behöver skriva och låt oss sortera det vi läser. Kan det lätta din börda något så är det bara bra.

Kan tillägga att jag också grät när jag läste och fick en våldsam lust att göra något olagligt med idioten till psykolog.

 

[EmmaW]

Ledsen att du mår så dåligt och jag vill inte lägga sten på bördan, men mardrömmar är en biverkan på oxascand. Finns det risk att de stjälper mer än hjälper?

Dom hjälper mig med ångesten och gör faktiskt drömmarna lite mildare .jag har bara ätit den kontinuerligt nån vecka. Jag vet om den biverkningen och är uppmärksam om så blir. Tack för påminnelsen.

 

[EmmaW]

Jag instämmer helt med @Shaggy @EmmaW, skriv det du vill/behöver skriva och låt oss sortera det vi läser. Kan det lätta din börda något så är det bara bra.

Kan tillägga att jag också grät när jag läste och fick en våldsam lust att göra något olagligt med idioten till psykolog.

Psykologen som orsakat detta ska vara ha hög kompetens och vara duktig enligt alla inblandade. Det gör på nåt vis att jag ifrågasätter mig själv, vad som är fel på mig som svarar fel på hans behandling fastän jag vet att jag egentligen inte gjort något fel och att han aldrig skulle ha ringt och bett om ursäkt om han inte ansåg sig ha gjort fel. Jag försökte få honom att hjälpa mig vidare, ta sitt ansvar och reda upp det han orsakat men icke. I stället fick jag brevet från Örebro om att jag inte skulle kontakta honom mer.
Någonstans i allt det här känns det som att psykologen har ett större värde än mig i hela sammanhanget.

 

[TinyWiny]

Psykologen som orsakat detta ska vara ha hög kompetens och vara duktig enligt alla inblandade. Det gör på nåt vis att jag ifrågasätter mig själv, vad som är fel på mig som svarar fel på hans behandling fastän jag vet att jag egentligen inte gjort något fel och att han aldrig skulle ha ringt och bett om ursäkt om han inte ansåg sig ha gjort fel. Jag försökte få honom att hjälpa mig vidare, ta sitt ansvar och reda upp det han orsakat men icke. I stället fick jag brevet från Örebro om att jag inte skulle kontakta honom mer.
Någonstans i allt det här känns det som att psykologen har ett större värde än mig i hela sammanhanget.

Jag förstår att du ifrågasätter dig själv men det finns ingen anledning att göra det. Han betedde sig väldigt oproffsigt och det oavsett vad han ska ha för kompetens. Att det hålls bakom ryggen och skyddas förvånar mig inte alls. Misstag ska döljas för hur skulle det se ut annars om sanningen kom fram? Då skulle andra saker ifrågasättas också och ytterligare forskningspengar blir än svårare att få. Istället tystas det ner. Man släpper och låter de som skadats klara sig själva
Era värden är exakt lika. Alla människor har exakt samma värde. Att han skyddas och inte du är rent ut sagt kräkmedel. Det krävs en stor människa för att inse och ta ansvar för sina misstag, för att säga -jag reder inte upp det här, jag lämnar vidare till x eller y så att du får hjälp för det jag har orsakat. Han bad om ursäkt men större än så var han inte. Han ville inte stå för det han gjort inför omvärlden genom att hjälpa dig vidare.

Det finns ersättning att söka https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Regler-och-rattigheter/Ersattning-vid-vardskada/ jag förstår om du inte orkar det nu men jag vill att du iallafall ska veta att det finns.

Ta hand om dig. Du är värdefull. Kramar

 

[Teilani]

Dom hjälper mig med ångesten och gör faktiskt drömmarna lite mildare .jag har bara ätit den kontinuerligt nån vecka. Jag vet om den biverkningen och är uppmärksam om så blir. Tack för påminnelsen.

Hoppas att mardrömmarna försvinner om ångesten går att hålla på en rimlig nivå.

Och ta inte på dig skulden för att det blivit så här, det är inte ditt fel!

 

[Fiorano]

@EmmaW Usch vad ledsen jag blir av att läsa din historia. Ffa på psykologen som verkligen har fuckat upp Jag hoppas verkligen att hen får någon form av konsekvens för behandlingen av dig. Jag har ingen erfarenhet av mediciner osv utan tänkte mer om du själv kan komma på något du gjorde innan psykologen rotade till allt som gjorde att du mådde bättre och fungerade innan? Det kan vara små saker som någon rutin du ändrat på eller att du börjat tänka annorlunda pga psykologen. Jag får känslan av att du tappat dig själv och den kontroll du kände att du hade över livet tidigare. Är såklart apsvårt att "bara ändra tillbaka tänket", men tänkte att du kanske kan hitta nån liten gnutta från förr som gör livet lite lättare .

 

[EmmaW]

@EmmaW Usch vad ledsen jag blir av att läsa din historia. Ffa på psykologen som verkligen har fuckat upp Jag hoppas verkligen att hen får någon form av konsekvens för behandlingen av dig. Jag har ingen erfarenhet av mediciner osv utan tänkte mer om du själv kan komma på något du gjorde innan psykologen rotade till allt som gjorde att du mådde bättre och fungerade innan? Det kan vara små saker som någon rutin du ändrat på eller att du börjat tänka annorlunda pga psykologen. Jag får känslan av att du tappat dig själv och den kontroll du kände att du hade över livet tidigare. Är såklart apsvårt att "bara ändra tillbaka tänket", men tänkte att du kanske kan hitta nån liten gnutta från förr som gör livet lite lättare .

Jag har försök göra såna saker , problemet är att jag känner inte glädje längre på samma sätt och även om jag gör det ibland tex som när jag rider så slås jag ner fort igen av att orken förvinner eller smärtan ökar.

Ta kontroll över dina tankar har jag fått höra, problemet är att jag inte får nån kontroll över dom, dom ploppar upp och innan jag ens hinner reagera har dom tex format om något till en katastrof , slagit på stora alarmet och satt kroppen i beredskap att fly som om ett lejon plötsligt stått framför mig. Även om jag vet att det inte är ett verkligt hot, det kanske inte ens finns nåt hot så upplever kroppen det så för minsta lilla och jag lyckas inte stoppa det. Jag försöker fokusera på positiva saker, det som är bra och tidigare fått mig att må bra men jag får det inte att hjälpa.

Det är det här som får mig att bli så uppgiven, jag kämpar och slåss för min rätt till hjälp, för att nån ska ta ansvar, för att må bra, testar och letar men i slutändan står jag där, lika vilsen ensam och utan framsteg och utan framtid. Med en rädsla som styr mitt liv som jag inte lyckas kontrollera.
Framtiden känns inte speciellt lovande då. Jag har mått dåligt flera gånger i mitt liv men aldrig upplevt ett sånt lidande som nu. Jag vill inte lida mer. Jag vill må bra eller få frid.

 

[Squie]

Jag skäms över att jag låtit någon leka runt i mitt huvud i vad som känns som jakten på en massa mörka smaskiga historier. Mitt sätt att hantera blev att jag drog mig undan allt och alla.

Försök och släppa skulden. Du gjorde vad som just då kändes rätt. Det är alltid lätt att vara efterklok o det är plättlätt o lägga all skuld på sig själv. Men. Försök att släppa den.

 

[EmmaW]

Jag förstår att du ifrågasätter dig själv men det finns ingen anledning att göra det. Han betedde sig väldigt oproffsigt och det oavsett vad han ska ha för kompetens. Att det hålls bakom ryggen och skyddas förvånar mig inte alls. Misstag ska döljas för hur skulle det se ut annars om sanningen kom fram? Då skulle andra saker ifrågasättas också och ytterligare forskningspengar blir än svårare att få. Istället tystas det ner. Man släpper och låter de som skadats klara sig själva
Era värden är exakt lika. Alla människor har exakt samma värde. Att han skyddas och inte du är rent ut sagt kräkmedel. Det krävs en stor människa för att inse och ta ansvar för sina misstag, för att säga -jag reder inte upp det här, jag lämnar vidare till x eller y så att du får hjälp för det jag har orsakat. Han bad om ursäkt men större än så var han inte. Han ville inte stå för det han gjort inför omvärlden genom att hjälpa dig vidare.

Det finns ersättning att söka https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Regler-och-rattigheter/Ersattning-vid-vardskada/ jag förstår om du inte orkar det nu men jag vill att du iallafall ska veta att det finns.

Ta hand om dig. Du är värdefull. Kramar

Jag hålller med dig i allt ovanstående. Jag orkar inte kolla länken nu men tack för att du gav mig den, tar jag mig ur detta kommer den nog till användning. Jag har som sagt ingen koll på den biten alls och orkar inte reda i det just nu.
Tack för dina fina ord