Det där med identiteten reder sig när livet går vidare. Tillåt dig bara att sörja. När jag avlivade min sista häst för tio år sedan (hjälp!) så sörjde jag ett bra tag. Gjorde mig av med hästsakerna över flera år. Provade att rida en del efter tre år men insåg att jag inte tyckte det var så roligt längre, hade fullt upp med barn. Har ett stående erbjudande att rida en toppenfin häst men har fortfarande inte känt mig sugen. Jag hittade ju andra saker att brinna för. Kommer säkert skaffa häst igen när jag blir äldre, men det är helt okej att inte vara hästtjej nu. Det känns fortfarande felvilt att de flesta människor som finns i mitt liv nu INTE ser mig som hästtjej, inte ens vet att jag haft hästar i många år och spenderade hela tonårstiden med att jobba med hästar, det var min identitet så himla länge. Men det är inte jobbigt.
Det är förresten väldigt skönt också, på sina sätt. Allt blir ju lättare. Varje gång det är storm på gång blir jag jättetacksam att jag inte har en häst att oroa mig för. Varje gång det är halt och kramsnö tackar jag min lyckliga stjärna för att jag slipper försöka lösa ridningen på något sätt, för att slippa halka och packad snö under hovarna. Nu när jag ser hur mycket priset har gått upp på hö och strö (och el!) känner jag bara att hjälp, vad skönt att ha de tusenlapparna till annat.
Men som sagt, ge dig tid att sörja och ”sadla om”. Och fundera över vad du ska göra med åtminstone en del av pengarna du sparar, något roligt som bara är för dig. Kanske försöka hitta något annat roligt att göra, någon hobby du varit sugen på eller vad som helst. Eller bara njut av att ha en buffert.
Babbligt och krasst kanske. Förlåt i så fall. Jag har läst i tråden och har liksom inga ord för vad du har gått igenom. Har gråtit för dig, det gör jag aldrig åt trådar annars. Orättvist och… ja, så jävligt att det inte går att hitta ord. Jag hoppas verkligen att det ska bli en lättnad för dig att avveckla hästarna ett tag.
. Det värmer. Det är så sorgligt bara... Kanske just den förlorade identiteten som känns värst... Men det går ju inte. Hästen bara står. Sällskskapshästen närmar sig 28 och jag vill ta bort henne innan det blir något akut. Det känns helt fel att leta ny häst när jag inte orkar med de jag har... hovis sa samma sak nu -ut på foder!
. Synd att hon bara står, säger ju många. Jag tar inte åt mig så mycket av det, jag vet att mina hästar har det bra. Dock kostar de så mycket tid och pengar och just nu även energi. Men rätt medryttare kanske kan göra susen. Att få dela med någon...
