Min man är död

[athena_arabians]

Det är nog ömsesidigt.

Det är det @Tualma

 

[athena_arabians]

Måste svara på det här också. Tack. Visst var det en härlig beskrivning av J. Härligt när humorn får ta plats som sagt. Och så fint du skriver om din pappa.
Om någon läser detta och är i liknande situation som oss, så vill jag tipsa om att man under begravningen kan ha avskedet sist. Jag var väldigt bestämd på den punkten, av två skäl; Först och främst värnade jag om mig själv och mina barn. Det var viktigt att vi fick fick vara i vår egen sorg och inte behövde möta alla i bänken efter att de tagit avsked. Det skulle bli för jobbigt. För det andra var min önskan att alla som var där skulle få fokusera på sin relation med J och ha "sin"J ifred. Att möta våra, i egenskap av de närmast anhörigas, blickar, fundera över om man ska krama oss/mig, lägga en hand på axeln, eller hur ska man bete sig(?) stjäl fokus från den egna upplevelsen och det ville jag undvika.
Vi tog vårt avskef först av alla och gick direkt ut och åkte hem... Väldigt skönt. Sedan kom det ju lite folk. Några stannade en liten stund bara, en del blev kvar och vi köpte pizza. Lugnt och fint. Js ungdomsvänner sammanstrålade hos en person och återknöt bekantskaper och festade hela kvällen. Hans närmaste släkt träffades på sitt håll. Det blev bra...

Det är verkligen så sant. En ska göra det som passar en själv och ens familj.

Själv bet jag ihop på pappas begravning. Han var traditionell och hade starka gammaldags bondevärderingar när det gällde sådant här. Jag gick upp först, satt längst fram under hela personliga avskedet (tack och lov gick inte alla upp!) och stod sedan i vapenhuset när alla gick ut. Det gick för jag var förberedd på det och visste att pappa hade velat ha det så.

Men ja... jag är glad att jag inte behöver göra det igen.

 

[Cattis_E]

Måste svara på det här också. Tack. Visst var det en härlig beskrivning av J. Härligt när humorn får ta plats som sagt. Och så fint du skriver om din pappa.
Om någon läser detta och är i liknande situation som oss, så vill jag tipsa om att man under begravningen kan ha avskedet sist. Jag var väldigt bestämd på den punkten, av två skäl; Först och främst värnade jag om mig själv och mina barn. Det var viktigt att vi fick fick vara i vår egen sorg och inte behövde möta alla i bänken efter att de tagit avsked. Det skulle bli för jobbigt. För det andra var min önskan att alla som var där skulle få fokusera på sin relation med J och ha "sin"J ifred. Att möta våra, i egenskap av de närmast anhörigas, blickar, fundera över om man ska krama oss/mig, lägga en hand på axeln, eller hur ska man bete sig(?) stjäl fokus från den egna upplevelsen och det ville jag undvika.
Vi tog vårt avskef först av alla och gick direkt ut och åkte hem... Väldigt skönt. Sedan kom det ju lite folk. Några stannade en liten stund bara, en del blev kvar och vi köpte pizza. Lugnt och fint. Js ungdomsvänner sammanstrålade hos en person och återknöt bekantskaper och festade hela kvällen. Hans närmaste släkt träffades på sitt håll. Det blev bra...

Så klokt att lägga upp det så. Ska försöka komma ihåg det om jag någonsin hamnar i en sådan situation.

 

[Tualma]

Det är verkligen så sant. En ska göra det som passar en själv och ens familj.

Själv bet jag ihop på pappas begravning. Han var traditionell och hade starka gammaldags bondevärderingar när det gällde sådant här. Jag gick upp först, satt längst fram under hela personliga avskedet (tack och lov gick inte alla upp!) och stod sedan i vapenhuset när alla gick ut. Det gick för jag var förberedd på det och visste att pappa hade velat ha det så.

Men ja... jag är glad att jag inte behöver göra det igen.

Vilket eldprov, @athena_arabians! Men du visste ju att det var din pappas önskan och då går det ju... ❤.

 

[Tualma]

Heja dig vad du fixar!
Jag och hästarna håller tummar och hovar för att det lilla såret är det enda problemet och att det redan är mycket bättre.

Glöm inte att det är okej även att ha ofixat, speciellt just nu.
Här börjar gräset växa sig långt, köket ser ut som en virvelvind men jag har bestämt att det faktiskt är helt okej i rådande situation.

Tack för pepp och hållda tummarna...
Hm. Här är det aldrig någon risk att det blir FÖR välstädat... Men det blir ju aldrig brist på saker som behöver tas i tu med ändå... Fortfarande krångel med köksavloppet, men H fick ut en rörmokare i torsdags, som tittade på den trasiga vattenpumpen och ska fixa det åt oss. Jag blev nog 30 kg lättare när den stenen lyftes av axlarna... Har fått iväg festinbjudan idag (ska ha fest i augusti i J:s anda tänkte jag) och knåpar med inbjudan till barnkalas (pandemin satte p så hon har inte fått ha något riktigt barnkalas ännu så det SKA bli av i år!). Egentligen är pappershavet viktigare, men det snurrar bara jag tar upp bibban av brev och anteckningar. Tar med allt till banken idag och får förhoppningsvis fixat med ränta och amortering till mig istället för till J samt förmyndarspärr på barnens konton inför försäkringsutbetalningar. Det får räcka för idag... Och så lite i morgon när kompis är här... phu.
Tur att jag blev sjukskriven två veckor till... därefter ska jag smyga igång på 25% är det tänkt...

 

[Cattis_E]

Tack för pepp och hållda tummarna...
Hm. Här är det aldrig någon risk att det blir FÖR välstädat... Men det blir ju aldrig brist på saker som behöver tas i tu med ändå... Fortfarande krångel med köksavloppet, men H fick ut en rörmokare i torsdags, som tittade på den trasiga vattenpumpen och ska fixa det åt oss. Jag blev nog 30 kg lättare när den stenen lyftes av axlarna... Har fått iväg festinbjudan idag (ska ha fest i augusti i J:s anda tänkte jag) och knåpar med inbjudan till barnkalas (pandemin satte p så hon har inte fått ha något riktigt barnkalas ännu så det SKA bli av i år!). Egentligen är pappershavet viktigare, men det snurrar bara jag tar upp bibban av brev och anteckningar. Tar med allt till banken idag och får förhoppningsvis fixat med ränta och amortering till mig istället för till J samt förmyndarspärr på barnens konton inför försäkringsutbetalningar. Det får räcka för idag... Och så lite i morgon när kompis är här... phu.
Tur att jag blev sjukskriven två veckor till... därefter ska jag smyga igång på 25% är det tänkt...

Inte här heller.
Jag blev trött av att läsa det där...
Heja er!!

 

[tanten]

Tack för pepp och hållda tummarna...
Hm. Här är det aldrig någon risk att det blir FÖR välstädat... Men det blir ju aldrig brist på saker som behöver tas i tu med ändå... Fortfarande krångel med köksavloppet, men H fick ut en rörmokare i torsdags, som tittade på den trasiga vattenpumpen och ska fixa det åt oss. Jag blev nog 30 kg lättare när den stenen lyftes av axlarna... Har fått iväg festinbjudan idag (ska ha fest i augusti i J:s anda tänkte jag) och knåpar med inbjudan till barnkalas (pandemin satte p så hon har inte fått ha något riktigt barnkalas ännu så det SKA bli av i år!). Egentligen är pappershavet viktigare, men det snurrar bara jag tar upp bibban av brev och anteckningar. Tar med allt till banken idag och får förhoppningsvis fixat med ränta och amortering till mig istället för till J samt förmyndarspärr på barnens konton inför försäkringsutbetalningar. Det får räcka för idag... Och så lite i morgon när kompis är här... phu.
Tur att jag blev sjukskriven två veckor till... därefter ska jag smyga igång på 25% är det tänkt...

Jösses så mycket du orkar mitt i detta. Du har all min beundran.
Det kanske inte känns så just nu men du är stark. Väldigt stark.

 

[Tualma]

Alltså, jag känner mig rätt stark och fokuserad idag. För det mesta gör jag det inte... Och även när jag inte är i sorg så har jag svart bälte i prokrastinering komplett med efterföljande ångest...
Virrig och disträ har jag alltid varit dessutom. Men jag försöker vara schysst mot mig själv när jag missat något och påminna mig själv om hur många saker jag faktiskt kommit ihåg i vardagen och hur många saker som faktiskt blev gjorda trots allt, istället för att slå på mig själv för det som blev bortglömt/ogjort.
Jag är nog av typen som får mer gjort när jag ändå är i gång, lite av bara farten... Men många dagar händer det absolut ingenting också... även i vanliga fall...

Nu i den här situationen är det verkligen helt sjukt hur mycket man förväntas ta i tu med mitt i bedövande sorg... Alltså det är GALET! Men jag har försökt göra två små saker varje vardag. De dagar jag har misslyckats har jag klappat mig på axeln ändå och tänkt att barnen och djuren har fått mat, hunden har fått komma ut, hästarna har blivit vattnade (och eventuellt även blommorna), vi har varit och badat när det varit fint. Handlat. Haft två födelsedagar och en student. Jag är rätt bra ändå liksom.... Och så har jag fantastiska ungar och fantastisk släkt och tillika vänner som hugger i och stöttar inte att förglömma...

 

[Tualma]

@Tualma det finns en väldigt fin grej man kan säga till andra och det är att man ska tänka på ringarna och alltid vända sig utåt. Den som är närmast drabbad, dvs. du och dina barn i det här fallet, ska enbart behöva ta hand om dig och dina minderåriga barns sorg och ni får alltid vända er utåt men de som är utanför den innersta ringen får aldrig vända sig inåt. Jag menar alltså att din familj är en ring i det här fallet. Hans vänner, släkt, din släkt osv. är i nästa ring eller nästa ring igen beroende på hur nära de var och de bör aldrig vända sig till dig eller någon annan i den inre ringen och lämpa över sin sorg på dig och dina barn utan de får vända sig till de som inte stod riktigt så nära som de själva gjorde/gör eller till någon som stod lika nära. Tänk en sten som faller i vattnet, likt ringarna på vattnet får man tänka. Det här gäller oavsett vad den drabbade råkat ut för, sjukdom, olycka, dödsfall eller annat sorgligt som drabbar oss. Man vänder sig aldrig inåt utan alltid utåt med sin sorg för den som är hårdast drabbad ska aldrig behöva bära andras sorg ovanpå sin egen.

Ta hand om dig

Missade ju att svara på det här, @TinyWiny.
Jätteviktigt inlägg. Jag tänker att mina nära (här menar jag mina föräldrar först och främst) vill ju inget hellre än att stötta mig, men dels har de ju sin egen sorg efter J och dels har de sina egna problem, sorger och bedrövelser att hanskas med. Båda har t ex. sina egna gamla, skruttiga ❤(sagt med största ömhet) föräldrar i livet... Ibland har det därför pyst ut, svämmat över och det har påverkat mig. Men de vill ju inget illa.
Efter att jag läst ditt inlägg och tagit till mig detta så har sagt till, inte i situationen, men lite på omvägar, s.a.s.
Min ena förälder mådde mycket dåligt förra veckan, vi hördes helt kort i lördags och hen berättade då att hen valt att inte besöka mig under veckan för att det skulle innebära för stor negativ påverkan för mig... Så... Tack ❤!

 

[TinyWiny]

Missade ju att svara på det här, @TinyWiny.
Jätteviktigt inlägg. Jag tänker att mina nära (här menar jag mina föräldrar först och främst) vill ju inget hellre än att stötta mig, men dels har de ju sin egen sorg efter J och dels har de sina egna problem, sorger och bedrövelser att hanskas med. Båda har t ex. sina egna gamla, skruttiga ❤(sagt med största ömhet) föräldrar i livet... Ibland har det därför pyst ut, svämmat över och det har påverkat mig. Men de vill ju inget illa.
Efter att jag läst ditt inlägg och tagit till mig detta så har sagt till, inte i situationen, men lite på omvägar, s.a.s.
Min ena förälder mådde mycket dåligt förra veckan, vi hördes helt kort i lördags och hen berättade då att hen valt att inte besöka mig under veckan för att det skulle innebära för stor negativ påverkan för mig... Så... Tack ❤!

Nej det är sällan någon vill illa i ett sådant läge (vill jag tro iallafall!) men det kan dels vara bra att som du skriver säga det lite på omvägar men framförallt att man bär det med sig och faktiskt kan känna att man gör rätt som tar hand om sin egen sorg först och att man har rätt att säga stopp när någon vräker sin sorg över en.

 

[yamyam]

Jag blir så berörd av hur du beskriver, ja, allt @Tualma
Att få följa dina tankar, reflektioner, känslor och upplevelser genom det här.. Jag vill säga tack för det. Du skriver så ärligt och öppet på ett så vackert sätt - det går rakt in i hjärtat.

Du har satt igång väldigt mycket (väldigt bra) tankar hos mig kring så mycket, kring livet och kring döden. Kring relationer, vänner, familj. Vad som är viktigt och vad som inte är så viktigt. Att få följa den enorma empati och kärlek som finns i dig och runt dig är så fint. Och alla berättelser och kloka ord från andra som delar med sig i den här tråden.

Det märks så väl att du är en person som så oegoistiskt värnar om och ger mycket till andra. Lika imponerad som jag är av de egenskaperna blir jag när du nu skapar mer utrymme för din egen sorg. För oj vad gränssättning kan vara svårt.

Jag skriver inte så mycket i tråden för du får så mycket klokheter redan från personer som är mycket bättre på att uttrycka sig än vad jag är. Men jag ville bara skriva det här, i alla fall.

 

[athena_arabians]

Tack för pepp och hållda tummarna...
Hm. Här är det aldrig någon risk att det blir FÖR välstädat... Men det blir ju aldrig brist på saker som behöver tas i tu med ändå... Fortfarande krångel med köksavloppet, men H fick ut en rörmokare i torsdags, som tittade på den trasiga vattenpumpen och ska fixa det åt oss. Jag blev nog 30 kg lättare när den stenen lyftes av axlarna... Har fått iväg festinbjudan idag (ska ha fest i augusti i J:s anda tänkte jag) och knåpar med inbjudan till barnkalas (pandemin satte p så hon har inte fått ha något riktigt barnkalas ännu så det SKA bli av i år!). Egentligen är pappershavet viktigare, men det snurrar bara jag tar upp bibban av brev och anteckningar. Tar med allt till banken idag och får förhoppningsvis fixat med ränta och amortering till mig istället för till J samt förmyndarspärr på barnens konton inför försäkringsutbetalningar. Det får räcka för idag... Och så lite i morgon när kompis är här... phu.
Tur att jag blev sjukskriven två veckor till... därefter ska jag smyga igång på 25% är det tänkt...

Tänk på att det faktiskt inte så vansinnigt hysteriskbråttom med alla papper. Det går att beta av en sak i taget så det inte blir för övermäktigt. Företag som har abonnemang, försäkringar odyl är vana vid sådana här situationer så de har förståelse.

Sedan är Skatteverket ett enormt bra stöd vad gäller bouppteckningen så använd deras expertis. Jag gjorde pappas till viss del själv och mammas helt själv och det är inte så komplicerat

 

[Cattis_E]

Jag blir så berörd av hur du beskriver, ja, allt @Tualma
Att få följa dina tankar, reflektioner, känslor och upplevelser genom det här.. Jag vill säga tack för det. Du skriver så ärligt och öppet på ett så vackert sätt - det går rakt in i hjärtat.

Du har satt igång väldigt mycket (väldigt bra) tankar hos mig kring så mycket, kring livet och kring döden. Kring relationer, vänner, familj. Vad som är viktigt och vad som inte är så viktigt. Att få följa den enorma empati och kärlek som finns i dig och runt dig är så fint. Och alla berättelser och kloka ord från andra som delar med sig i den här tråden.

Det märks så väl att du är en person som så oegoistiskt värnar om och ger mycket till andra. Lika imponerad som jag är av de egenskaperna blir jag när du nu skapar mer utrymme för din egen sorg. För oj vad gränssättning kan vara svårt.

Jag skriver inte så mycket i tråden för du får så mycket klokheter redan från personer som är mycket bättre på att uttrycka sig än vad jag är. Men jag ville bara skriva det här, i alla fall.

@Tualma Läs detta en gång till för jag håller verkligen med.

Och @yamyam detta var väldigt bra uttryckt ju!

 

[Sonic76]

@Tualma du är så stark.
Men det är ok att känna sig svag, förvirrad, glömma saker och framförallt ha dagar när saknaden är i fokus.
Man får skratta, man får gråta och man får göra saker för sig själv.
Det är så man orkar.
Min hjärna stängde av sorgen då och då för att jag skulle orka.
Man fixar inte att vara ledsen hela tiden .
Och det finns inga rätt eller fel under den här tiden.
Alla gör på sitt sätt
Massa kramar till dig.

 

[Tualma]

Jag blir så berörd av hur du beskriver, ja, allt @Tualma
Att få följa dina tankar, reflektioner, känslor och upplevelser genom det här.. Jag vill säga tack för det. Du skriver så ärligt och öppet på ett så vackert sätt - det går rakt in i hjärtat.

Du har satt igång väldigt mycket (väldigt bra) tankar hos mig kring så mycket, kring livet och kring döden. Kring relationer, vänner, familj. Vad som är viktigt och vad som inte är så viktigt. Att få följa den enorma empati och kärlek som finns i dig och runt dig är så fint. Och alla berättelser och kloka ord från andra som delar med sig i den här tråden.

Det märks så väl att du är en person som så oegoistiskt värnar om och ger mycket till andra. Lika imponerad som jag är av de egenskaperna blir jag när du nu skapar mer utrymme för din egen sorg. För oj vad gränssättning kan vara svårt.

Jag skriver inte så mycket i tråden för du får så mycket klokheter redan från personer som är mycket bättre på att uttrycka sig än vad jag är. Men jag ville bara skriva det här, i alla fall.

Jag har inte klarat att svara på detta, men läst det flera gånger. Var tvungen att processa det först...
Jag hittar inte orden, mer än, att jag känner värme och glädje i hjärtat. Att du känner så, @yamyam, tillför någon sorts mening för mig mitt i allt det här. Och lite KASAM, kanske...
❤❤❤❤❤❤❤

 

[Tualma]

Har Minsting på fritids idag för att ta ett djupdyk i pappershavet.
Jag har lite panik för jag börjar jobba nästa vecka. Visserligen bara 25%, men jag är orolig att all extra energi kommer gå åt till det och att jag inte ska orka med några papper alls. Och det går inte fort som det är nu. Förra veckan hade jag en härlig vän här som lekte boendestödjare en dag och då tog vi hand om tolv brev (hon räknade) och skickade iväg tre, tror jag att det var. Och ändå är högen lika stor...
Nyss ringde jag kyrkogårdsförvaltningen och bokade urnsättning. Nu känns det inte som om jag klarar av att göra något mer idag... Luften gick ur, kan man väl säga...
Skulle behöva skicka in uppgifter till juristen, men då måste jag leta på mailet med adressen först... och så skulle jag behöva betala några räkningar och öppna post. Helst ringa till några företag och ställa över fakturor på mig alt. avsluta dem. Men det känns övermäktigt.
Har röjt undan disk i köket och grovköket nu på förmiddagen iaf och igår lyckades jag och Lillebror J få någotsånär bukt med stoppet i köksavloppet. Hurra!
Helgen spenderades jag på bästa sätt hos världens bästa @Gandalf. Åkte ifrån barn, hus, halt häst, hund och allt. Lilla v sov hos H för första gången (hon har längtat efter det sedan förra sommaren, men då var hon för liten) och det hade gått jättebra. Inte illa att ha en trygg "extrapappa"...
Stora V fick lite mer ansvar än tänkt på halsen. Istället för hund och två hästar på bete fick hon ta sig an hund och två hästar på box, varav en med arbetshypotes hovböld. Det innebar liiite merjobb iform av mockning två ggr per dag, fodringar, medicingivning, hagmotion av storhästen m.m. men hon klarade det galant. Min rediga vän var hit på lördagen och la om ponnyns hov och på måndagen när jag la om den så hade bölden spruckit upp i kronranden.
Så skönt att det VAR en böld och att vi slapp utreda vidare.
Nu går hon ute med fossingen i paket och är en mycket gladare liten ponnytant.
Djupt andetag och en kopp kaffe så får vi se... Har lovat Stora V en tripp till IKEA under eftermiddagen också för att köpa grejer till vårt sovrum. Vi ska nämligen återta rum för rum med start i sovrummet enligt direktiv från prästen. Berättar mer om det samtalet nästa gång.
Over and out!

 

[tanten]

Har Minsting på fritids idag för att ta ett djupdyk i pappershavet.
Jag har lite panik för jag börjar jobba nästa vecka. Visserligen bara 25%, men jag är orolig att all extra energi kommer gå åt till det och att jag inte ska orka med några papper alls. Och det går inte fort som det är nu. Förra veckan hade jag en härlig vän här som lekte boendestödjare en dag och då tog vi hand om tolv brev (hon räknade) och skickade iväg tre, tror jag att det var. Och ändå är högen lika stor...
Nyss ringde jag kyrkogårdsförvaltningen och bokade urnsättning. Nu känns det inte som om jag klarar av att göra något mer idag... Luften gick ur, kan man väl säga...
Skulle behöva skicka in uppgifter till juristen, men då måste jag leta på mailet med adressen först... och så skulle jag behöva betala några räkningar och öppna post. Helst ringa till några företag och ställa över fakturor på mig alt. avsluta dem. Men det känns övermäktigt.
Har röjt undan disk i köket och grovköket nu på förmiddagen iaf och igår lyckades jag och Lillebror J få någotsånär bukt med stoppet i köksavloppet. Hurra!
Helgen spenderades jag på bästa sätt hos världens bästa @Gandalf. Åkte ifrån barn, hus, halt häst, hund och allt. Lilla v sov hos H för första gången (hon har längtat efter det sedan förra sommaren, men då var hon för liten) och det hade gått jättebra. Inte illa att ha en trygg "extrapappa"...
Stora V fick lite mer ansvar än tänkt på halsen. Istället för hund och två hästar på bete fick hon ta sig an hund och två hästar på box, varav en med arbetshypotes hovböld. Det innebar liiite merjobb iform av mockning två ggr per dag, fodringar, medicingivning, hagmotion av storhästen m.m. men hon klarade det galant. Min rediga vän var hit på lördagen och la om ponnyns hov och på måndagen när jag la om den så hade bölden spruckit upp i kronranden.
Så skönt att det VAR en böld och att vi slapp utreda vidare.
Nu går hon ute med fossingen i paket och är en mycket gladare liten ponnytant.
Djupt andetag och en kopp kaffe så får vi se... Har lovat Stora V en tripp till IKEA under eftermiddagen också för att köpa grejer till vårt sovrum. Vi ska nämligen återta rum för rum med start i sovrummet enligt direktiv från prästen. Berättar mer om det samtalet nästa gång.
Over and out!

Tack för att du skriver när du orkar.
Känns fint att läsa att ni tar er framåt.

Varma tankar
/tanten

 

[Cattis_E]

Har Minsting på fritids idag för att ta ett djupdyk i pappershavet.
Jag har lite panik för jag börjar jobba nästa vecka. Visserligen bara 25%, men jag är orolig att all extra energi kommer gå åt till det och att jag inte ska orka med några papper alls. Och det går inte fort som det är nu. Förra veckan hade jag en härlig vän här som lekte boendestödjare en dag och då tog vi hand om tolv brev (hon räknade) och skickade iväg tre, tror jag att det var. Och ändå är högen lika stor...
Nyss ringde jag kyrkogårdsförvaltningen och bokade urnsättning. Nu känns det inte som om jag klarar av att göra något mer idag... Luften gick ur, kan man väl säga...
Skulle behöva skicka in uppgifter till juristen, men då måste jag leta på mailet med adressen först... och så skulle jag behöva betala några räkningar och öppna post. Helst ringa till några företag och ställa över fakturor på mig alt. avsluta dem. Men det känns övermäktigt.
Har röjt undan disk i köket och grovköket nu på förmiddagen iaf och igår lyckades jag och Lillebror J få någotsånär bukt med stoppet i köksavloppet. Hurra!
Helgen spenderades jag på bästa sätt hos världens bästa @Gandalf. Åkte ifrån barn, hus, halt häst, hund och allt. Lilla v sov hos H för första gången (hon har längtat efter det sedan förra sommaren, men då var hon för liten) och det hade gått jättebra. Inte illa att ha en trygg "extrapappa"...
Stora V fick lite mer ansvar än tänkt på halsen. Istället för hund och två hästar på bete fick hon ta sig an hund och två hästar på box, varav en med arbetshypotes hovböld. Det innebar liiite merjobb iform av mockning två ggr per dag, fodringar, medicingivning, hagmotion av storhästen m.m. men hon klarade det galant. Min rediga vän var hit på lördagen och la om ponnyns hov och på måndagen när jag la om den så hade bölden spruckit upp i kronranden.
Så skönt att det VAR en böld och att vi slapp utreda vidare.
Nu går hon ute med fossingen i paket och är en mycket gladare liten ponnytant.
Djupt andetag och en kopp kaffe så får vi se... Har lovat Stora V en tripp till IKEA under eftermiddagen också för att köpa grejer till vårt sovrum. Vi ska nämligen återta rum för rum med start i sovrummet enligt direktiv från prästen. Berättar mer om det samtalet nästa gång.
Over and out!

Håller med @tanten. Så trevligt att få en rapport när du orkar.
Skönt att det var en böld, även om jag tycker det är lite orättvist att ni ska behöva hantera en sådan just nu också.
Kram

 

[Tualma]

Röjer i sovrummet nu. Kan nästan inte andas. Det gör så jävla ont. Men vi har köpt ny bäddmadrass, sängkläder och gardiner så vi SKA återta rummet ikväll!
Men det känns ju som ett svek också. Att plocka undan hans kläder och saker. Men litar på prästen där, att vi måste göra det för att gå framåt (och för att vi behöver kunna sova i sängen och ha ett skönt tryggt rum, jag och tjejerna).
Jag slänger ingenting nu, annat än lite gamla strumpor, bara stuvar undan. Men ändå...

 

[Tualma]

I sovrumsfönstret.
En av kepsarna låg här också. Men den lade lilla v på kistan.
Ska jag låta det ligga kvar såhär? Känns dubbelt. Både fint och att vi kan bli ledsna när vi ser det. Det är lättare med kläder och föremål vi kan använda , upplever jag. Böra en tröja, använda en kökskniv, skruvdragare, vad som. Skyddsglasögon ligger det utspritt lite överallt. Det känns liksom mysigt.
Men att ha hans kläder och allt framme i sovrummet känns fel. Men kanske ska låta solglasögonen ligga kvar... Vi tände ljuset där varje gång vi var här uppe i början.