Min man är död

[Tualma]

Nu kanske jag svamlar lite. Jag hoppas att du ändå får ut något av det. Annars är det bara sluta läsa och tänka att jag vill väl.

Det känns rimligt att sådana funderingar kommer, men om jag får gissa lite så hade jag sagt att det är en bearbetning av den nya situationen. Ett sätt att släppa in den nya verkligheten och

Nu kan man väl inte så bra säga det från texter eftersom skrivet ord kan misstolkas. Jag känner dig ju inte IRL.
Men det jag får av dina vackra texter är en grundtrygg person med en bra självkänsla. Upplever inte ett bekräftelsebehov här.

Och ärligt talat, vem skulle inte få något slags bekräftelsebehov i en sådan här situation? I alla fall en bekräftelse av att man är klok, en lejonmamma som vakar över barnen eller vad det nu må vara man behöver höra just då.

Jag får ett visst behov när jag kämpar och då har jag ändå inte varit med om en sådan chockartad händelse.

Kram

❤Tänkvärt. Ska läsa några gånger till och ta till mig... Och jag tar tacksamt emot reflektioner om allt i tråden. Jag är så glad (?passar inte in i sammanhanget, kanske, men ändock...) tacksam för det här forumet att ventilera och att ni läser och kommenterar. Vilken ynnest i den här situationen❤!

 

[Cattis_E]

❤Tänkvärt. Ska läsa några gånger till och ta till mig... Och jag tar tacksamt emot reflektioner om allt i tråden. Jag är så glad (?passar inte in i sammanhanget, kanske, men ändock...) tacksam för det här forumet att ventilera och att ni läser och kommenterar. Vilken ynnest i den här situationen❤!

Man får vara glad mitt i att vara ledsen. Jag kan vara glad, ledsen, orolig och tacksam samtidigt för olika delar av en situation .

 

[athena_arabians]

Man får vara glad mitt i att vara ledsen. Jag kan vara glad, ledsen, orolig och tacksam samtidigt för olika delar av en situation .

Jag håller verkligen med @Tualma. Under pappas begravning log jag genom tårarna under griftetalet när prästen bla talade om katten Tassa som verkligen var pappas katt Det var många skratt och leenden under fikat efteråt också när vi mindes så många saker pappa gjort och det var jag glad för, han hade haft ett fantastiskt liv

Klart att en sörjer de som lämnat oss, det ska vi göra, men vi ska inte glömma bort att också fira deras liv.

 

[Tualma]

Jag håller verkligen med @Tualma. Under pappas begravning log jag genom tårarna under griftetalet när prästen bla talade om katten Tassa som verkligen var pappas katt Det var många skratt och leenden under fikat efteråt också när vi mindes så många saker pappa gjort och det var jag glad för, han hade haft ett fantastiskt liv

Klart att en sörjer de som lämnat oss, det ska vi göra, men vi ska inte glömma bort att också fira deras liv.

Så sant så... ❤

 

[Texaz]

Så sant så... ❤

Apropå

❤Tänkvärt. Ska läsa några gånger till och ta till mig... Och jag tar tacksamt emot reflektioner om allt i tråden. Jag är så glad (?passar inte in i sammanhanget, kanske, men ändock...) tacksam för det här forumet att ventilera och att ni läser och kommenterar. Vilken ynnest i den här situationen❤!

Buke var min räddning när min son dog
Fann dessutom två personer som förlorat sin mamma respektive pappa just då, vi har kontakt fortfarande, 8 år senare
När det gäller begravningar håller jag med om att det är fint att kunna ha det personligt numer.
Vi spelade Kapten röds Saknade vänner på sonens begravning då det var hans idoler, prästen log åt låtvalet och sa att det nog var första gången de spelades i kyrkan
Tycker det är viktigt att man får göra avskedet så personligt som man vill, tror det är väldigt avgörande i sorgearbetet

 

[Exit]

@Tualma Det låter som om ni fick precis den begravning ni "ville ha". Återigen skriver du så himla fint och varmt om er familj och din relation med J. Jag har inte det minsta tvivel om hur du ska klara dig vidare med din familj❤

Jag tänker att tiden ni ha framför er kan bli extra jobbig nu när begravningen är över. Fram till dess har man ju liksom ett "mål", nåt att fokusera på. Sen när begravningen är klar blir känslan (iaf jag har upplevt det så när någon nära anhörig gått bort) mer vilsen. Livet runt omkring en går vidare och kvar står man med känslan "Jaha, that's it?". Men J kommer att finnas med er i samtal och tankar❤. Skillnaden är att du nu ensam ska "styra familjen" framåt men med din och J:s nära relation tror jag att du bara kommer behöva stanna upp och känna efter så vet du vad han skulle ha sagt och tänkt om olika saker. På så sätt kanske vardagen i sig kan bli en tröst för er? Att du känner att han i allra högsta grad är med och påverkar, planerar och fattar beslut. Njut av din WE-kurs! Av din beskrivning låter det som om J vore jätteglad att du tar dig iväg på den

 

[tuaphua]

Du skriver så vackert och målande @Tualma ! Vilken fantastiskt kärleksfull tillvaro med mycket glädje ni delat under så lång tid. Självklart inte endast glädje och kärlek. Men ändå fantastiskt fint att haft det i sitt liv. Och du fångar verkligen känslorna, minnen etc med dina ord. Det fina som det fruktansvärda.

 

[cambodia]

Du skriver så vackert och målande @Tualma ! Vilken fantastiskt kärleksfull tillvaro med mycket glädje ni delat under så lång tid. Självklart inte endast glädje och kärlek. Men ändå fantastiskt fint att haft det i sitt liv. Och du fångar verkligen känslorna, minnen etc med dina ord. Det fina som det fruktansvärda.

+1 på den! Visste inte riktigt vad jag skulle skriva men detta sammanfattade det bra

 

[Kilauea]

Håller också med om att det absolut får förekomma leenden och tom skratt på begravning.
Vi hade borgerlig begravning för pappa (som dog samma dag som @Texaz son ). Den blev helt rätt, det sa alla som var där.
Som sista låt spelades en låt han sagt sen innan han blev sjuk att den var ett måste på hans begravning, resten struntade han i - Änglahund av Hasse Andersson. När den startade hördes många skratt.

 

[Marty]

Blir väldigt berörd av dina vackra texter. Skönt att begravningen blev lika fin som ni hoppades på . Du var jättefin i klänningen!

 

[Islandshästryttare]

@Tualma vilken fin begravning ni verkar ha haft, så fin cermenomi och prästen verkar ju ha varit helt mitt i prick rätt i sina beskrivningar av J och hur han genomförde hela ceremonin. .Jag tycker att beskrivningen av kylskåpet på Power meet i backluckan och white russian var helt underbar bild av din J.

Själv tycker jag aldrig det blir tydligare än på en begravning att sorgen och de fina minnena, de ljusa minnena av en person går hand i hand. Minns hur det var på pappas begravning jag grät oändligt mycket men hade också stunder när jag kunde le genom tårarna.

Sorgen och glädjen kommer säkerligen fortsätta gå hand i hand för er i hela familjen . Så har det iallafall varit för mig med min pappa, min älskade pappa som dog i mitt tycke för tidigt och blev defintivt sjuk alldeles för tidigt även om jag var vuxen. Numera minns jag oftast min pappa med glädje och de fina stunderna och bra minnena då det var många år sen han gick bort. Skickar all kärlek och styrka till dig och hela din familj.

 

[Tualma]

@athena_arabians, @Texaz,

Apropå

Buke var min räddning när min son dog
Fann dessutom två personer som förlorat sin mamma respektive pappa just då, vi har kontakt fortfarande, 8 år senare
När det gäller begravningar håller jag med om att det är fint att kunna ha det personligt numer.
Vi spelade Kapten röds Saknade vänner på sonens begravning då det var hans idoler, prästen log åt låtvalet och sa att det nog var första gången de spelades i kyrkan
Tycker det är viktigt att man får göra avskedet så personligt som man vill, tror det är väldigt avgörande i sorgearbetet

Så fint... ❤

 

[Tualma]

@Tualma Det låter som om ni fick precis den begravning ni "ville ha". Återigen skriver du så himla fint och varmt om er familj och din relation med J. Jag har inte det minsta tvivel om hur du ska klara dig vidare med din familj❤

Jag tänker att tiden ni ha framför er kan bli extra jobbig nu när begravningen är över. Fram till dess har man ju liksom ett "mål", nåt att fokusera på. Sen när begravningen är klar blir känslan (iaf jag har upplevt det så när någon nära anhörig gått bort) mer vilsen. Livet runt omkring en går vidare och kvar står man med känslan "Jaha, that's it?". Men J kommer att finnas med er i samtal och tankar❤. Skillnaden är att du nu ensam ska "styra familjen" framåt men med din och J:s nära relation tror jag att du bara kommer behöva stanna upp och känna efter så vet du vad han skulle ha sagt och tänkt om olika saker. På så sätt kanske vardagen i sig kan bli en tröst för er? Att du känner att han i allra högsta grad är med och påverkar, planerar och fattar beslut. Njut av din WE-kurs! Av din beskrivning låter det som om J vore jätteglad att du tar dig iväg på den

Tack för ditt fina svar.
Precis så är det ju. Efter begravningen så är ju "bara" resten av livsresan kvar... utan... Det blir så tomt och hålet efter den älskade i en blir så outsägligt stort och i allt närvarande...
Men det var kul att se på kursen. Såg tre relativt gröna ekipage, varav två av hästarna skulle introduceras på hindren. Det var intressant och en bra mental början för mig som ska starta upp från scratch. Jag har velat rida WE i många år, men inte haft möjlighet. Jag har haft en sådan för mig och min häst, fantastisk dressyrtränare och har prioriterat att rida för hen. Tidsbrist och ekonomin satte stopp för ytterligare träningar. Men nu har min tränare slutat pga. sjukdom , så då tänkte jag att det får bli fokus på WE istället (om jag nånsin kommer upp på hästen igen dvs...).
I fredags lade jag faktiskt ut en medryttarannons. Jag kommer ju att behöva både pengatillakott och hjälp med motionering av hästen om det ska gå vägen. Usch, vad det satt långt inne (hej, kontrollbehov). Men fick flera svar på en gång varav det första från en person som jag känner sedan tidigare och vi bestämde träff nu på tisdag, så får vi se.
Jag är lite stolt över mig själv faktiskt.
Pojkarna har gått på det höga gräset utanför stugan samt vid ena infarten med trimmern i helgen. Lillebror J krattade upp gräshögarna så fint igår. Jag putsade med gräsklipparen runt infarten också. Så lite fick vi gjort.
Ponnytanten var nästan blockhalt h.b. igår efter att ha stått inne några vilotimmar på box, så jag gick upp tidigt idag för att ringa vet. Men när jag lindade av stallbandaget hittade jag ett litet sår på skenan strax under hasen, som vätskar, så tror att det är det som är boven. Hon är väldigt känslig med ålderns rätt. Så tror att jag avvaktar lite och ser om det blir bättre efter rengöring och lite rörelse om tant samtycker till det. Ingen feber och normalpuls. Inte heller någon reaktion i de andra hovarna/benen (fångesten är alltid närvarande...).
Måste till bankerna idag. Det blev inget av med det i förra veckan...
I morgon kommer god kompis och är lite boendestöd. Hoppas att jag får lite gjort då.
På onsdag ska jag träffa prästen för lite själavård... Det blir bra...

 

[Tualma]

Håller också med om att det absolut får förekomma leenden och tom skratt på begravning.
Vi hade borgerlig begravning för pappa (som dog samma dag som @Texaz son ). Den blev helt rätt, det sa alla som var där.
Som sista låt spelades en låt han sagt sen innan han blev sjuk att den var ett måste på hans begravning, resten struntade han i - Änglahund av Hasse Andersson. När den startade hördes många skratt.

Så förlösande med skratt.
Det ger samhörighet och är samtidigt en hyllning. Rörande ❤.

 

[Tualma]

@athena_arabians, @Islandshästryttare, @Marty, @cambodia, @tuaphua, @Cattis_E... mfl...
Ni är så himla fina som svarar... Och... o... Jag vill bara kramas med er allihop! ❤

 

[tanten]

@athena_arabians, @Islandshästryttare, @Marty, @cambodia, @tuaphua, @Cattis_E... mfl...
Ni är så himla fina som svarar... Och... o... Jag vill bara kramas med er allihop! ❤

Det är nog ömsesidigt.

 

[Tualma]

@Tualma vilken fin begravning ni verkar ha haft, så fin cermenomi och prästen verkar ju ha varit helt mitt i prick rätt i sina beskrivningar av J och hur han genomförde hela ceremonin. .Jag tycker att beskrivningen av kylskåpet på Power meet i backluckan och white russian var helt underbar bild av din J.

Själv tycker jag aldrig det blir tydligare än på en begravning att sorgen och de fina minnena, de ljusa minnena av en person går hand i hand. Minns hur det var på pappas begravning jag grät oändligt mycket men hade också stunder när jag kunde le genom tårarna.

Sorgen och glädjen kommer säkerligen fortsätta gå hand i hand för er i hela familjen . Så har det iallafall varit för mig med min pappa, min älskade pappa som dog i mitt tycke för tidigt och blev defintivt sjuk alldeles för tidigt även om jag var vuxen. Numera minns jag oftast min pappa med glädje och de fina stunderna och bra minnena då det var många år sen han gick bort. Skickar all kärlek och styrka till dig och hela din familj.

Måste svara på det här också. Tack. Visst var det en härlig beskrivning av J. Härligt när humorn får ta plats som sagt. Och så fint du skriver om din pappa.
Om någon läser detta och är i liknande situation som oss, så vill jag tipsa om att man under begravningen kan ha avskedet sist. Jag var väldigt bestämd på den punkten, av två skäl; Först och främst värnade jag om mig själv och mina barn. Det var viktigt att vi fick fick vara i vår egen sorg och inte behövde möta alla i bänken efter att de tagit avsked. Det skulle bli för jobbigt. För det andra var min önskan att alla som var där skulle få fokusera på sin relation med J och ha "sin"J ifred. Att möta våra, i egenskap av de närmast anhörigas, blickar, fundera över om man ska krama oss/mig, lägga en hand på axeln, eller hur ska man bete sig(?) stjäl fokus från den egna upplevelsen och det ville jag undvika.
Vi tog vårt avskef först av alla och gick direkt ut och åkte hem... Väldigt skönt. Sedan kom det ju lite folk. Några stannade en liten stund bara, en del blev kvar och vi köpte pizza. Lugnt och fint. Js ungdomsvänner sammanstrålade hos en person och återknöt bekantskaper och festade hela kvällen. Hans närmaste släkt träffades på sitt håll. Det blev bra...

 

[Tualma]

Det är nog ömsesidigt.

Men åh , @tanten!!!

 

[Cattis_E]

Tack för ditt fina svar.
Precis så är det ju. Efter begravningen så är ju "bara" resten av livsresan kvar... utan... Det blir så tomt och hålet efter den älskade i en blir så outsägligt stort och i allt närvarande...
Men det var kul att se på kursen. Såg tre relativt gröna ekipage, varav två av hästarna skulle introduceras på hindren. Det var intressant och en bra mental början för mig som ska starta upp från scratch. Jag har velat rida WE i många år, men inte haft möjlighet. Jag har haft en sådan för mig och min häst, fantastisk dressyrtränare och har prioriterat att rida för hen. Tidsbrist och ekonomin satte stopp för ytterligare träningar. Men nu har min tränare slutat pga. sjukdom , så då tänkte jag att det får bli fokus på WE istället (om jag nånsin kommer upp på hästen igen dvs...).
I fredags lade jag faktiskt ut en medryttarannons. Jag kommer ju att behöva både pengatillakott och hjälp med motionering av hästen om det ska gå vägen. Usch, vad det satt långt inne (hej, kontrollbehov). Men fick flera svar på en gång varav det första från en person som jag känner sedan tidigare och vi bestämde träff nu på tisdag, så får vi se.
Jag är lite stolt över mig själv faktiskt.
Pojkarna har gått på det höga gräset utanför stugan samt vid ena infarten med trimmern i helgen. Lillebror J krattade upp gräshögarna så fint igår. Jag putsade med gräsklipparen runt infarten också. Så lite fick vi gjort.
Ponnytanten var nästan blockhalt h.b. igår efter att ha stått inne några vilotimmar på box, så jag gick upp tidigt idag för att ringa vet. Men när jag lindade av stallbandaget hittade jag ett litet sår på skenan strax under hasen, som vätskar, så tror att det är det som är boven. Hon är väldigt känslig med ålderns rätt. Så tror att jag avvaktar lite och ser om det blir bättre efter rengöring och lite rörelse om tant samtycker till det. Ingen feber och normalpuls. Inte heller någon reaktion i de andra hovarna/benen (fångesten är alltid närvarande...).
Måste till bankerna idag. Det blev inget av med det i förra veckan...
I morgon kommer god kompis och är lite boendestöd. Hoppas att jag får lite gjort då.
På onsdag ska jag träffa prästen för lite själavård... Det blir bra...

Heja dig vad du fixar!
Jag och hästarna håller tummar och hovar för att det lilla såret är det enda problemet och att det redan är mycket bättre.

Glöm inte att det är okej även att ha ofixat, speciellt just nu.
Här börjar gräset växa sig långt, köket ser ut som en virvelvind men jag har bestämt att det faktiskt är helt okej i rådande situation.

 

[Cattis_E]

@athena_arabians, @Islandshästryttare, @Marty, @cambodia, @tuaphua, @Cattis_E... mfl...
Ni är så himla fina som svarar... Och... o... Jag vill bara kramas med er allihop! ❤

Tack själv för att du skriver så öppet och vackert.
Känslan av att vilja kramas är ömsesidig