Min man är död

[Islandshästryttare]

Du finns i mina tankar idag @Tualma

 

[Cattis_E]

Du finns i mina tankar idag @Tualma

Mina med

 

[Fjordfrälst]

Hoppas ni får en fin ceremoni som både ni och er älskade och saknade anhörig blir nöjda med

 

[yamyam]

Tänker på dig

 

[Tualma]

Tack, tack till er som skrivit stöttande inlägg och skickat en tanke. Ni var mig igenom dagen i fredags.
Begravningen blev allt som jag önskat... Så vacker ceremoni. Så mycket J. All släkt, alla vänner från förr och nu. Färglatt. Vackra blommor, vackra ord, FANTASTISK musik.
Veckan efter har varit så jävla jobbig. Jag kan inte ens försöka beskriva....
Men igår eller, snarare i förrgår-i torsdags alltså, så vände det. Då bokade jag in besök på en WE-kurs med en vän till nu i helgen. Jag hade tänkt vara med på kursen... Men nu ska jag åka som åskådare istället. Vännens häst har en svullen sena, så hon ska inre heller rida. Men vi åker och kollar! Och jag har bestämt att göra något för MIG. Och skaffat barnvakt. Och plötsligt finns förtröstan och tillförsikt. Det kommer att gå. Det kommer att bli bra.
Jag har bara bomull i huvudet, men skrev detta nyss. Orden kommer till fingrarna när jag väl börjar skriva... De vill väl och behöver väl, få komma ut...

https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=8834282179930899&id=100000476138500

 

[Tualma]

Före. Äldsta sonen hade sin pappas skjorta. Yngste sonen valde ut och bar en av sin pappas (sparsamt använda) slipsar. Jag hade den rosa, prickiga klänningen som jag beställde inför A:s student. Jag skickade ett foto till J på mig när jag provade den, när paketet kommit på morgonen efter mitt nattjobb. Han hann aldrig se den på förutom på fotot...
Prästen och kantorn var beyond this world! Så bra de gjorde det! Och kyrkvärden var så omtänksam när vi kom, en timme innan för att känna in rummet. Bjöd barnen på festis och kakor och mig på kaffe (som jag spillde ut), (ingen hade kunnat äta innan). När jag skulle dela ut paketen med pappersnäsdukar, hejdade jag mig; o nej! Jag har räknat fel! Det är ju ett för lite! -Jag hade räknat rätt från början -till fem. Men i kyrkan räknade jag till sex. Så brutalt smärtsam händelse i all sin banalitet...
Svåger hade lovat att se till att det blev filmat. Det gjorde han också. Men verkligheten han nog ikapp där i kyrkan. Hans älskade lillebror lillebror!!! Han bara skakade...

 

[Tualma]

Efter...

 

[Tualma]

Blommorna fick flytta hem på kvällen, så att vi kunde se, dofta, läsa, ta in ännu en stund...

 

[Tualma]

Så vackra allihop...

 

[Tualma]

De ligger kvar än... enligt moster dom är präst är rådjuren bortskämda
med delikatesserna, "de börjar äta redan vid andra ringningen om de får ligga kvar vid kyrkan...".

 

[Tualma]

Mamma tog ett kort på mig och hunden under våra lindar på kvällen...

 

[Tualma]

Den här bilden skickade jag till J. Osminkad. Lite tjock, utan formande underkläder. Trött på morgonen efter nattjobb.
Vad tror ni jag fick för respons?
"Rrr. Ska inte du sova? Vad du är vacker min kvinna". Alltså! Den mannen!
Jag har tänkt lite, eller mycket, på det där med bekräftelsebehov och bekräftelse. Tänkt att vad skönt att inte längre ha det där stora bekräftelsebehovet jag hade som ung. Vad trygg och lugn jag blev efter 30, och ÄNDÅ mer efter 40. Men tänk om det är kvar! Jag kanske bara HAR blivit bekräftad hela tiden... Jag tror inte att det har gått en dag utan att jag fått höra hur fin, snygg, smart och rolig jag är...
Men nu har hela Buke sett den här bilden (fast ni är snälla, så det gör inget) och hela bygden har sett mig i morgonrock (för jag orkar inte klä på mig när jag går ut med hunden på morgnarna), så jag jobbar i alla fall på självkänslan och grundtrygghet på egen hand... Ha!

 

[Tualma]

De här fotona låg vid välkomsbordet i kyrkan. Så mycket J!

 

[Tualma]

Mina prinsessor! Ångrade mig. Foto på J i prinsesskrona med barnen...

 

[Tualma]

Med lillebror J (alias "Kapten Melonhuvud" (se Facebookinlägg) för 17 år sedan...

 

[athena_arabians]

@Tualma: Du skriver så fint om alla er, det går verkligen att känna din kärlek till familjen (både blodsfamiljen och den utökade)

 

[Texaz]

Härligt att det blev en fin dag
Dina texter berör mig oerhört, tårarna rinner när jag ser/känner den otroliga kärlek ni verkar ha haft till varandra.
Du skriver enormt vackert

 

[Myzan87]

Tänk vad begravningar har förändrats. Från att vara svart och mörkt till att bli ljust och fint. Att man kan välja musik som påminner om den bortgångne, dikter och minnen som läses upp och att det kan få en att le mitt i allt

 

[Tualma]

Tänk vad begravningar har förändrats. Från att vara svart och mörkt till att bli ljust och fint. Att man kan välja musik som påminner om den bortgångne, dikter och minnen som läses upp och att det kan få en att le mitt i allt

Ja, det är underbart.
Jag tror nog att alla skrattade till när prästen beskrev hur de, J med vänner, meckade in en kyl i chevan under ett Power meet. Så att det gick att göra White russian direkt från bakluckan...
Och så vände sig prästen direkt till barnen och till mig flera gånger.
B la. när hen beskrev hur hen tror att Js personliga himmel är och vad som finns där. Och att tiden inte är densamma. Att det bara är ett ögonblick tills vi får mötas igen... så fint ❤. Tillägger att hen tog fasta på att J kallade sina barn för "Kärlekens riddare". Det kändes väldigt starkt att höra det under griftetalet... ❤
Såg prästen igår. Hen var med och höll drive in vigslar på Summer meet. Helt rätt person för J:s begravning, således...

 

[Cattis_E]

Den här bilden skickade jag till J. Osminkad. Lite tjock, utan formande underkläder. Trött på morgonen efter nattjobb.
Vad tror ni jag fick för respons?
"Rrr. Ska inte du sova? Vad du är vacker min kvinna". Alltså! Den mannen!
Jag har tänkt lite, eller mycket, på det där med bekräftelsebehov och bekräftelse. Tänkt att vad skönt att inte längre ha det där stora bekräftelsebehovet jag hade som ung. Vad trygg och lugn jag blev efter 30, och ÄNDÅ mer efter 40. Men tänk om det är kvar! Jag kanske bara HAR blivit bekräftad hela tiden... Jag tror inte att det har gått en dag utan att jag fått höra hur fin, snygg, smart och rolig jag är...
Men nu har hela Buke sett den här bilden (fast ni är snälla, så det gör inget) och hela bygden har sett mig i morgonrock (för jag orkar inte klä på mig när jag går ut med hunden på morgnarna), så jag jobbar i alla fall på självkänslan och grundtrygghet på egen hand... Ha!

Nu kanske jag svamlar lite. Jag hoppas att du ändå får ut något av det. Annars är det bara sluta läsa och tänka att jag vill väl.

Det känns rimligt att sådana funderingar kommer, men om jag får gissa lite så hade jag sagt att det är en bearbetning av den nya situationen. Ett sätt att släppa in den nya verkligheten och

Nu kan man väl inte så bra säga det från texter eftersom skrivet ord kan misstolkas. Jag känner dig ju inte IRL.
Men det jag får av dina vackra texter är en grundtrygg person med en bra självkänsla. Upplever inte ett bekräftelsebehov här.

Och ärligt talat, vem skulle inte få något slags bekräftelsebehov i en sådan här situation? I alla fall en bekräftelse av att man är klok, en lejonmamma som vakar över barnen eller vad det nu må vara man behöver höra just då.

Jag får ett visst behov när jag kämpar och då har jag ändå inte varit med om en sådan chockartad händelse.

Kram