Vaken tid med energi att göra något en vardag = potentiell arbetstid, för min del. Med det sagt så rider jag dagtid delvis, och det tar jag ju från arbetstiden, men jobbar igen andra tider. Inte för arbetsgivarens skull, min arbetsgivare kunde bry sig mindre om när jag jobbar. Jag är inte anställd, utan jobbet är i form av olika projekt jag tackar ja till eller skapar, det är upp till mig hur många jag jobbar i, och hur mycket jag således har att göra - samtidigt som man förstås inte vill tacka nej för mycket, då är risken att folk slutar fråga. En del av det jag gör är överbetalt (jag får betalt för fler timmar än vad arbetsuppgiften tar), en del är underbetalt eller obetalt (men ger erfarenhet, eller möjlighet att be någon annan om en tjänst en annan gång), det jämnar ut sig på ett ungefär.
Barnen är 2 och 4, de har inga kompisar som följer med hem än. Men eftersom de flesta har det som vi, samma sorts jobb och samma restider, så tvivlar jag på att det är särskilt många som äter middag halv fem. De flesta av mina vänner, med barn, äter middag ungefär samma tid som vi. Sju är den normala middagstiden, att äta redan kl 17 är supertidigt, och innebär att man har nån sorts specialdeltidsjobb med ovanliga arbetstider. Kom det hem nåt barn som var van att äta massor kl 16:30 och blev grinig fick de väl en extra macka eller så, och om föräldrarna blev arga för att deras barn inte fått en fullskalig varm middag innan kl sex skulle jag nog tycka de var lite märkliga, är barnet hos andra får man väl räkna med att det kanske inte blir exakt som hemma.
Jag skulle säga att 17.30 ( dvs innan kl 18) är den normala middagstiden, barn åker ju oftast hem vid kl 19. Att de inte skulle ha fått en middag innan dess hade nog upplevts som väldigt underligt snarare än inom facket " inte riktigt lika som andra". Men har resten av barnens umgänge samma tider som er är det väl inte ett problem.
Vaken med energi att göra något en vardag är väl för alla med någorlunda reglerade arbetstider själva grädden på moset, att inte vara så slut och utarbetad att man bara orkar hälla sig själv ner i soffan