Red själv en häst som var mkt välutbildad. Men för den var det tvärtom. Hinder var görkul i dressyren sprang han mest iväg i full galopp utan förvarning och bockade.
Första hopplektionen var en mardröm. Hästen hoppade hindrena fint. Däremot stack den lite innan hindrena och fortsatte att skygga för allting. Sen var hästen sån att man fick knappt ha något kontakt med munnen för då drog dne bara upp huvudet och stack iväg. efter hinderna tvärnitade han alltid och körde huvudet mellan benen och tokbockade ända tills jag fått tag på tyglarna igen som jag oftast tappat. Gissa om jag var förtvivlad
Men nästa lektion stack hästen iväg igen och tokbockade efter hindret. Hoppade även ganska högt då och inte hjälpte dte at jag var hopprädd
Ridläraren stod i mitten och skällde på mig och sa att fick jag inte ponnyn att sluta bocka snart så kastar han snart av mig.
"Som om jag inte märker det"
tänkte jag
Hon hade oss inne på banan en och en för att få mycket tid till att säga saker till oss m.m.Annars fick man gå ner på ett fält och öva upp saker i dressyren. Jag skakade av skräck när jag skrittade ner mot fältet och hästen ville mest sticka iväg. Då gav jag upp allt. Längde på tyglarna till halvlångt och försökte att inte gråta och hålla koll på hästen som mest ville vara någon annan stans och då kuta dit
. Till slut samlade jag upp tyglarna lite mer och travade lååångsamt runt fältet. Hittade några buskar som jag försökte att rida runt serpentiner med hjälp av vikthjälperna och skänklarna. Gjorde halt ett par gånger, skrittade en bit och travade så långsamt jag kunde igen. Hästen som jag först trodde var omöjlig sökte sig ner på bettet och bakbenen kom verkligen igång och hästen bjöd framåt men lyssnade på min minsta lilla vikthjälp medan tyglarna hängde helt. Då var jag lycklig
Så tänkte jag att nu ska jag lyckas med hoppningen med. Så jag skrittade upp dit och väntade på min tur. Sen när jag skrittade in på banan och skulle hoppa min runda var jag så bestämd mot ponnyn man kunde bli. Först försökte den dra iväg mot ett hinder men med vikthjälperna och ett lätt tygeltag lyckades jag hindra den. Redan över hindret kände jag hur hästen samlade sig för att tvärnita och sedan bocka. Det enda jag behövde göra då var att trycka till med skänklarna över hindret. Hästen bockade inte och ridläraren berömde. Jag fortsatte runt banan och den ponnyn försökte
aldrig mer bocka med mig. Då visste jag hur bra dte kan gå när hästen lyder ens minsta vink. Men om jag inte hade fått vara ensam på fältet och prövat mig fram själv är jag säker på att jag aldrig mer skulle våga hoppa eller ens sitta på en häst. Den ponnyn sänkte mitt självförtroende i botten och stampade på det innan den hjälpte mig upp igen.
Så låt henne få pröva själv vad hon vill. Fråga henne hur hon vill göra och ta med henne ner till ett fält utan att ställa krav på något annat än att hästen ska gå långsamt.
Fråga henne vad hon själv vill.