Min dotter är osäker - hur ska jag göra?

Lycka till och hoppas att det fungerar bra det ni väljer att göra :)!
 
Ja, sälj ponnyn och köp en stabilare, ok utbildad ponny istället.

Jag fick en pigg (iof dåligt utbildad) ponny som förstaponny. Ingen hit alls när man inte visste om man skulle få stopp på den när man red ut :S

Nä, byt ponny även om det säkert är en jättetrevlig ponny!
 
Byt ponny. Jag är själv mamma till en 10-åring som hitills aldrig blivit rädd, men däremot har hon kompisar som blivit det.

Hur utbildad den nu änn må vara, om den är SÅ rädd för bommar så är jag skeptisk till ponnyn. Flickan ska ju kunna trava bommar och börja hoppa också. Det kommer hon ju aldrig att våga med den här ponnyn.

Vi står också inför beslutet att ev sälja b-ponnyn då den inte riktigt räcker till i de högre klasserna, så jag vet hur ont det gör. Dottern har haft sin b-ponny över 3 år och de är bästisar. Både hon och jag snyftar för fullt här hemma, samtidigt som vi försöker komma fram till hur vi ska göra.
 
Jag fick själv en dam med lite udda idér för sig när jag var 10 år gammal. Innan hade mamma och pappa konstaterat att jag skulle ha en säker läromästare på minst 10 år, men vad gör man när hela familjen faller för ett litet isabellfärgat sto med bus i blicken och vild blond lugg? Hur som helst så gick det illa. Philippa tog kommandot och jag åkte i backen varje dag efter våldsamma rodeoliknande uppvisningar. Jag blev livrädd och det gick så långt att jag grät varje gång jag satt upp på henne. Självförtroendet hamnade på minusskalan. Vi hade turen att ta oss igenom det till slut och jag hade en fantastisk tid med henne sedan. MEN det hade lika gärna kunnat gå åt andra hållet. Hade inte vissa detaljer och faktorer spelat in så hade jag aldrig mer satt mig på den ponnyn (jag kommer ihåg att jag väste fram mellan snyftningarna och hulkningarna att jag ville ha en gunghäst istället för Philippa vid ett tillfälle :crazy:) och i och med det hade självförtroendet kanske varit i stort sett omöjligt att få tillbaka igen. Det var nog så svårt ändå. Och det hade kunnat förstöra hela min ponnytid om turen inte varit på min sida.

Erat problem kan gå att lösa alldeles utmärkt, men tänk om det inte gör det? Jag skulle ta det säkra före det osäkra och överväga alternativet att köpa en ponny som kanske är mer lämpad för din dotter. Hade mina föräldrar vetat innan så hade de inte köpt Philippa åt mig, men det är ju som bekant lätt att vara efterklok... :smirk:
 
Hej!
Jag "tränade" min lillasyster en del när hon var mindre (ca tio) och även andra tjejer. Syrran var tuff och duktig och kunde säga i från och "ta konflikter" även med stora hästar i stallet men var lite osäker iblande när hon red.

Hon trodde inte att hon var så duktig som hon var så att säga, det var mycket törs inte och vill inte och måste vi försöka igen? om hästen krånglade.

Jag visste att hon skulle klara det och klara det bra så jag röt till åt henne och sa att nu jäklar rider du tror du vi är på cirkus eller det där är en innerskänkel komigen halvhalt fatta driv du har ett halvt var på dig, skärp dig!

Riktigt arg lät jag och syster svalde tårarna rädade upp sig drev och fattade perfekt galopp på en nyss slängtravande hörnfuskande bockig ponny.

Och jag bara faaan vad fiiiint hon går vad duuuuktig du är jättesnygg fattning, passa skänklarna! Tänker du vinna nästa OS eller!!!

Och jag har aldrig sett en så glad unge som hon när hon lyckats med nått hon var övertygad om att hon inte kunde! Hon hade ju mycket hellre suttit av eller bara skrittat, men hon var räddare för mig när jag var arg så blev hon sur hon också och ville visa att hon visst kunde än vad hon var rädd för att försöka.

Kanske en kontroversiell metod men min syster har fortfarande mycket gott självförtroende i sin hästhantering och är duktig med hästar...
 
Som med allting så finns det en baksida, du kunde faktiskt lika gärna varit tvungen att följa med din syster till sjukhuset om hon misslyckats. Den är ibland en sml knivsägg att vandra på mellan framgång och katastrof.
 
Mmm, håller med dig Lobelia. Den metoden verkade inte helt riskfri och hade definitivt inte fungerat på mig och Philippa när vi hade vår kritiska period.
Fungerar den så är ju det bra, men jag skulle inte våga mig på att skaffa egna erfarenheter av den! :crazy:
 
Nej det vet jag, men om man vet att barnets ridkunskap balans och kapacitet är nog...

Det var ju viktigt att få henne att inse att hon faktiskt kunde, att det gick bra och att hon var duktig!

På paddock med väst och hjälm så borde sjukhusrisken inte varit så överhängande det var ju ingen ovanligt bråkig ponny!!
 
Jag tror att man måste kompromissa lite när det gäller första ponnyn till ett barn.
Att få en högutbildad, känslig ponny samtidigt som den är okänslig (i rätt lägen ;)) och barnsäker är nog ganska svårt. :crazy:
Jag hade satsat på en mer stabil och lugn sak istället och gett lite avkall på ponnyns kvaliteér.

Jag tycker det låter som du har köpt ponny nr 2 på direkten till din dotter.
Risken att hon tröttnar och tappar sugen tror jag finns. :(

Jag hade sålt den här ponnyn.
Jag tycker det är orimliga krav på en åttaåring att de ska vara nervösa och ha ont i magen för att våga rida sin egen ponny.
Ridning ska vara kul och så säkert det kan bli när man bara är åtta bast. :p
 
Du förstod nog inte min poäng. En del människor fungerar nog din metod bra på, men andra är det åt helvete fel sätt, man vet sällan säkert i förväg. Har du någon gång suttit och gråtit efter ridlektionen för att ridläraren tvingade dig till att göra något du inte klarade av och det gick åt helvete? Jag har och hela gruppen visade mig sympati och sa att de tyckte hon var taskig. Det var nog det som fick mig att komma nästa ridlektion + att det var en vikarie så jag slapp se henne mer.

Och du inte ens väst och hjälm skyddar dig från skador, den enda gången jag behövt uppsöka läkare pga ridskada hade jag vridit en tå ur led :angel:
 
Jag tänkte på en sak... Din dotter säger att hon inte vill sälja sin ponny. Skulle det kunna vara så att hon känner sig lite skyldig nu när hon fått en fin ponny och inte törs rida den? Hon kanske känner sig misslyckad som inte klarar av den? Hon kanske inte vill vara till besvär genom att sälja/köpa ny ponny?

Jag hade själv stora problem med min (första) häst alldeles nyligen. Det kändes som ett otroligt misslyckande och jag mådde dåligt av det. Nu löste det sig på bästa sätt, men att stå där helt själv och försöka fatta ett beslut (om man ska sälja, lämna på tillridning, eller vad det nu kan tänkas vara) var himla svårt trots att jag är vuxen. Ett barn ska inte behöva ta det ansvaret.
 
1) Leta upp en trevlig kortare runda i skogen.
2) Ta med dej ponnyn och flickan på promenad på slingan några gånger, så hästen har sett hur där ser ut.
3) Sätt ett handtag på sadeln, låt Ester hålla i det. Så tar du hand om tyglarna istället och leder runt henne på slingan under väldig avslappnade former.
4) Hoppar hon av så ska hon helst sitta upp igen.

Sedan tycker jag att gruppridning är väldigt bra idé, man vill ju inte vara för "mesig" tillsammans med jämnåriga kamrater och så blir det så mycket roligare! Det är ju bara att stå över de gånger det är hoppning, lr att poinnyn får stå med och titta hela lektionen.

jag tycker inte ni ska behöva sälja ponnyn, Ester är väl fäst vid den ändå?
Jag har varit jätterädd för min häst, men fortsatte rida varje dag, och till slut kommer man underfund med hur man ska bära sig åt för att hästen ska göra som man vill. (oftast iaf :smirk:)

Lycka till, jag tror det kommer att lösa sig! :bow:
 
Lånar svarsknapp och svarar alla...

Nu har vi bestämt oss för att pröva med en (liten) tränare, så får vi se se´n. Jag ser ingen som helst prestation i att behålla hästen, och har heller inte begärt att Ester ska ha honom kvar. Vi "behöver" honom inte (som sällskap), och det är inga problem med pengar om vi skulle köpa någon annan. Inte heller har jag några planer för tävlingar, eller har en fin ponny för att skryta. Men jag hoppas att Ester kan komma igenom sin oro för just den här ponnyn, eftersom jag tror att det är bra för henne just för att hon vill det själv.

Tack för alla tips och idéer. :bow: :bow: :bow:

:) Kola
 
Re: Lånar svarsknapp och svarar alla...

Jag tror att en viktig sak är att Du (eller en annan vuxen) alltid är med och kan hjälpa henne att lösa problem med ponnyn. Låt henne inte rida själv - utan se till att du alltid finns tillhands på backen. Och då kan hon få tryggheten i dig så att ni tillsammans kan lösa eventuella problem. Låt det dessutom ta TIIID. Ont i magengår inte över i första taget, men låt henne få vara i trygga situationer och bygg på vartefter.
 
Jodå, jag har också upplevt att ridläraren skällde ut mej för att jag inte klarade ut att få hästen att sluta bocka.
Efter en dryg halvtimme lyckades jag ta mej ner från hästen, lämnade den lös i manegen och kröp upp längst bort på höskullen och stortjöt.
Då var jag övertygad om att nu var det slut med allt som hade med hästar att göra.

Efter någon timma hittade min instruktör mej och bad om ursäkt...
Gissa om jag höll på att trilla omkull.
Det visade sej att hästens skötare skulle ha rastat hästen varje dag under veckan som gått.
Men det hade h*n inte gjort för att hästen hade boskat så mycket.
Så när jag satt upp på en häst som inte blivit riden på en dryg vecka, då exploderade hästen.

Nåja resten av kursen fick jag låna en annan häst, och då fungerade allt igen.

Men jag lömmer aldrig känslan av total panik när jag inte fick hästen att sluta bocka, samtidigt som ridläraren bara skällde på mej.

Och då var jag >25 år...

Vad ska då inte en 8 åring känna.....
 
Byt häst innan ungen helt tappar självförtroendet. Köp en lugn och snäll gammal latmask istället som hon känner att hon klarar av. Gärna en riktigt liten ponny så att hon kan "leka" med hästen.
Det kan vara så att din egen ambitionsnivå styr för mycket när det gäller dotterns ridning.
Låt henne rida lektion på ridklubbens ponnyer och skogsrida hemma på en gammal "snällis". Tids nog lär hon sig och kan då själv avgöra var hon vill lägga nivån.
 
Re: Lånar svarsknapp och svarar alla...

Tycker din inställning är helt rätt.

Tror det kan vara rätt knäckande för ett barn att få känna att hon inte klarade det heller. Bättre att långsamt men säkert få kontroll på sin buse.

En tränare som kan se när hon ska gå på och när hon ska backa och som själv kan sitta upp och korrigera är guld värt. Har själv en sådan som hjälpt mig mycket.

Lycka till! :)
 
Red själv en häst som var mkt välutbildad. Men för den var det tvärtom. Hinder var görkul i dressyren sprang han mest iväg i full galopp utan förvarning och bockade.

Första hopplektionen var en mardröm. Hästen hoppade hindrena fint. Däremot stack den lite innan hindrena och fortsatte att skygga för allting. Sen var hästen sån att man fick knappt ha något kontakt med munnen för då drog dne bara upp huvudet och stack iväg. efter hinderna tvärnitade han alltid och körde huvudet mellan benen och tokbockade ända tills jag fått tag på tyglarna igen som jag oftast tappat. Gissa om jag var förtvivlad :crazy:

Men nästa lektion stack hästen iväg igen och tokbockade efter hindret. Hoppade även ganska högt då och inte hjälpte dte at jag var hopprädd :crazy: Ridläraren stod i mitten och skällde på mig och sa att fick jag inte ponnyn att sluta bocka snart så kastar han snart av mig.
"Som om jag inte märker det" :mad: tänkte jag
Hon hade oss inne på banan en och en för att få mycket tid till att säga saker till oss m.m.Annars fick man gå ner på ett fält och öva upp saker i dressyren. Jag skakade av skräck när jag skrittade ner mot fältet och hästen ville mest sticka iväg. Då gav jag upp allt. Längde på tyglarna till halvlångt och försökte att inte gråta och hålla koll på hästen som mest ville vara någon annan stans och då kuta dit :crazy:. Till slut samlade jag upp tyglarna lite mer och travade lååångsamt runt fältet. Hittade några buskar som jag försökte att rida runt serpentiner med hjälp av vikthjälperna och skänklarna. Gjorde halt ett par gånger, skrittade en bit och travade så långsamt jag kunde igen. Hästen som jag först trodde var omöjlig sökte sig ner på bettet och bakbenen kom verkligen igång och hästen bjöd framåt men lyssnade på min minsta lilla vikthjälp medan tyglarna hängde helt. Då var jag lycklig :) Så tänkte jag att nu ska jag lyckas med hoppningen med. Så jag skrittade upp dit och väntade på min tur. Sen när jag skrittade in på banan och skulle hoppa min runda var jag så bestämd mot ponnyn man kunde bli. Först försökte den dra iväg mot ett hinder men med vikthjälperna och ett lätt tygeltag lyckades jag hindra den. Redan över hindret kände jag hur hästen samlade sig för att tvärnita och sedan bocka. Det enda jag behövde göra då var att trycka till med skänklarna över hindret. Hästen bockade inte och ridläraren berömde. Jag fortsatte runt banan och den ponnyn försökte aldrig mer bocka med mig. Då visste jag hur bra dte kan gå när hästen lyder ens minsta vink. Men om jag inte hade fått vara ensam på fältet och prövat mig fram själv är jag säker på att jag aldrig mer skulle våga hoppa eller ens sitta på en häst. Den ponnyn sänkte mitt självförtroende i botten och stampade på det innan den hjälpte mig upp igen.
Så låt henne få pröva själv vad hon vill. Fråga henne hur hon vill göra och ta med henne ner till ett fält utan att ställa krav på något annat än att hästen ska gå långsamt.

Fråga henne vad hon själv vill.
 
Vet precis hur du känner dig!
Kanske är detta liite för "mkt" häst för din dotter?
Hon kanske vill ha en att bara ha kul med och som du säger, slippa ont i magen vid bara tanken av det?
Jag skulle nog satsa på att leta efter en ny,trygg och mycket säker häst.
Fråga om du får ta den på prov första månaderna?

Lycka till så mycket!!
:)
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
16 115
Senast: Juli0a
·
Ridning Hej! (det kanske är fel tråd men hoppas att det är ok) Min dotter har vid två tillfällen denna termin ramlat av en häst som har...
Svar
17
· Visningar
1 788
Senast: mamman
·
Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
3 968
Senast: Mabuse
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 463
Senast: Ragdoll
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp