Man verkligen pendlar mellan en positiv känsla av att inte längre vara gravid och börja blicka framåt emot att kunna göra allt det som man inte kunnat som gravid.Beklagar verkligen vad som hänt.
Någonstans tror jag att det är bra att tillåta sig att känna alla känslor. Att känna sig snuvad på hela grejen är inte alls konstigt och helt normalt, ni har ju ändå väntat på ett barn - inte en stor sorg.
Det blir kanske aldrig "bra", men förhoppningsvis lite lättare att minnas med tiden.
Kram!
Det är klart du känner dig snuvad. Tillåt dig känna alla känslor som kommer, det finns inga rätt eller fel i hur man ska känna. Hon ÄR en del av er familj, men på ett annat sätt än ni hade tänkt att det skulle bli.
Vad fint du skriver mitt i all den mörka sorgen. Kan inte förstå vad ni måste gå igenom, här rinner tårarna bara jag läser vad du skriver, men önskar er all styrka som behövs för att ta er igenom det här och att ni har det stöd i varandra och andra för att orka känna alla känslor som kommer. Ta hand om er och krama storasyster extra hårt!
Vilken fruktansvärd upplevelse. Och orättvist är bara förnamnet...
Nu var inte frågan riktad till mig men kan ändå nämna att i "mitt" fall gjordes en obduktion och inga fel hittades. I alla mätbara avseenden var han en frisk pojke. Jag tror att det varit både på gott och ont att veta det.
Så förstod jag det också - att man troligen inte skulle hitta något konstigt. Jag vet inte om jag velat veta heller egentligen.
