Nu skall jag erkänna en gammal synd. På den tiden jag nätdejtade fick jag inte särskilt många besök på min profil, och de svar jag fick var helt puckade. Då var jag drygt 50, och jag hade skrivit en ärlig och omfattande profil. Jag hade flera bra foton. En kväll hittade jag på en fejk-profil, och skapade i mitt tycke en riktig skräckkvinna. Hon hade ingen bild, var 39 år gammal och hade en presentation som bara handlade om hur snygg hon var. Intressen: sig själv, sina naglar, träning och kungahuset. På ett par dagar fick hon ca 370 mail.
Min slutsats: En majoritet av männen på nätdejtingsajter vill ha någon som iaf inte jag kan ge dem.
Men några månader senare reggade jag mig igen, tänkte utnyttja de tre gratisdagarna och hittade under de tre dagarna min nuvarande man.
En riktig hästgubbe dessutom! Så det finns pärlor, även om de är sällsynta.
