Mera dejting

[Pepson2]

Varför är det så viktigt att känna sig OK med sin egen kropp?

Därför att du har inget annat val... om du vill må bra.

 

[Mia_R]

Varför är det så viktigt att känna sig OK med sin egen kropp?

För man får dras med den hela livet och det är ju tråkigt om man själv inte tycker om sig. Hur ska man kunna lita på någon annan som säger att den tycker om en ifall man själv vet att man inte är ok?

 

[hestmannen]

Därför att du har inget annat val... om du vill må bra.

Jag anser mig må bra och jag trivs med livet och jag dejtar en del, men jag kan helt ärligt säga att jag har aldrig sett mig i en spegel och varit nöjd med det jag ser.

 

[mandalaki]

@sjoberga OT men fin avatar

 

[tanten]

Skönhetsaspekten kommer väl in när någon säger att den inte kan ligga med någon som är "perfekt" för att den skulle känna sig så ful då. Och till och med använder ordet äcklig för att beskriva hur denne skulle känna sig.

Jag tänker att det inte alls är viktigt att känna sig vacker men nog så viktigt att inte känna sig äcklig tillsammans med andra som är "perfekta".

Du har helt klart en poäng. Fast om de enda omdömen som män gett om min kropp är väldigt negativa så är det svårt att inte se det genom deras ögon när jag tänker på mig själv. Objektivt är min kropp inte ens i närheten av något skönhetsideal, varken nutida eller äldre.
Om jag ser någon som helt uppenbart lägger omsorg på sitt utseende och sin kropp så är det väldigt långt bort att tro att den personen skulle uppskatta något så bortom dennes egna preferenser.

Fast - som exet sa - jag är bra på att klä mig så det inte syns....


Jag har svårt att begripa den äldre överviktiga man i min närhet som glatt säger sig vilja komma mellan benen på de vackra smala, vältränade kvinnor han ser. (fast det är inte det enda jag har svårt att begripa när det gäller den kategorin män)

 

[Pepson2]

Jag anser mig må bra och jag trivs med livet och jag dejtar en del, men jag kan helt ärligt säga att jag har aldrig sett mig i en spegel och varit nöjd med det jag ser.

Jag tror att här kan vi vara något kvinnligt/manligt på spåren... Du är kanske inte nöjd, men förmodligen tycker du att det du ser är OK, eller att du gillar läget, helt enkelt...

En fråga: Du som är man... Hur ofta vaxar du bort varenda hårstrå på din kropp? Går på ansiktsbehandling? Andra kroppsbehandlingar? Använder shaping underkläder? Klämmer in dina fötter i skor som gör ont? Går på spray tan? Listan kan göras oändlig över vad kvinnor anses behöva göra för att passa in i idealet. Jag anklagar inte männen, som grupp, för att ha skapat idealet.

Jag anklagar reklamindustrin, mode- och skönhetsindustrin, som trummar in budskapet att "du kan inte vara lycklig, om du inte använder våra produkter", "om du inte passar i mallen är du olycklig".

 

[mandalaki]

Du har helt klart en poäng. Fast om de enda omdömen som män gett om min kropp är väldigt negativa så är det svårt att inte se det genom deras ögon när jag tänker på mig själv. Objektivt är min kropp inte ens i närheten av något skönhetsideal, varken nutida eller äldre.
Om jag ser någon som helt uppenbart lägger omsorg på sitt utseende och sin kropp så är det väldigt långt bort att tro att den personen skulle uppskatta något så bortom dennes egna preferenser.

Fast - som exet sa - jag är bra på att klä mig så det inte syns....


Jag har svårt att begripa den äldre överviktiga man i min närhet som glatt säger sig vilja komma mellan benen på de vackra smala, vältränade kvinnor han ser. (fast det är inte det enda jag har svårt att begripa när det gäller den kategorin män)

Har män gett dig negativa omdömen om din kropp så säger det mer om dem än om hur du ser ut. Usch vad arg jag blir

 

[Jeffery]

Bara allmänt tyckande och allmän erfarenhet av människor. Jag tror helt enkelt inte att din modell är speciellt generellt applicerbar, på det sätt som jag tolkar den.

Som jag beskrev i mitt långa kopierade inlägg från en tidigare tråd, så är min erfarenhet och numera också tro, att just nätdejting är svårare än vad det kan se ut vid en första anblick. Detta beror då, enligt vad jag tror - och då baserat på min erfarenhet av sagda företeelse - på att människor som nätdejtar tror att de är mycket längre fram i urvalsprocessen än vad de egentligen är på riktigt.

Det är möjligt att jag har fel, det är möjligt att det bara passar på en del fall som jag råkat bli överrepresenterad i, och mycket annat är också möjligt.

Men jag köper inte att såga det rätt av, genom att göra det enkelt för sig med följande motivering: "...inte alls är särskilt överensstämmande med en generell verklighet." Ty nätdejting är mycket långt bort från någon generell verklighet. Nätdejting är inte som att krocka med någon i tvättstugan, inte som att råka tvingas dela bord på en trång restaurang, inte som att spontant börja tala med sin säteskamrat på kollektivtrafiken. Nätdejting är i den första dejtens första ögonblick något båda parter vet är en fullständig konstruerad händelse - som båda tror att de har fuskat sig fram en bra bit i den se'n årtusenden nedärvda mänskliga urvalsprocessen. Men det har de inte alls. För den börjar just här, just nu, just i detta ögonblick.

(PS. Denna gång kursiverade jag ingenting, läsbarheten har försämrats, men det är av rena integritetsskäl. Det blir nu svårare för Bukefaliser att se vilken sorts människa jag är.)

 

[Mia_R]

Fast - som exet sa - jag är bra på att klä mig så det inte syns....


Jag har svårt att begripa den äldre överviktiga man i min närhet som glatt säger sig vilja komma mellan benen på de vackra smala, vältränade kvinnor han ser. (fast det är inte det enda jag har svårt att begripa när det gäller den kategorin män)

Vilka jävla kommentarer!

Till både dig och @hestmannen, det måste ju finnas någonting med er själva som ni är nöjda med? Jag är definitivt inte nöjd med mitt utseende, men jag har även mycket jag är glad för när det gäller mig själv.

 

[hestmannen]

Jag tror att här kan vi vara något kvinnligt/manligt på spåren... Du är kanske inte nöjd, men förmodligen tycker du att det du ser är OK, eller att du gillar läget, helt enkelt...

En fråga: Du som är man... Hur ofta vaxar du bort varenda hårstrå på din kropp? Går på ansiktsbehandling? Andra kroppsbehandlingar? Använder shaping underkläder? Klämmer in dina fötter i skor som gör ont? Går på spray tan? Listan kan göras oändlig över vad kvinnor anses behöva göra för att passa in i idealet. Jag anklagar inte männen, som grupp, för att ha skapat idealet.

Jag anklagar reklamindustrin, mode- och skönhetsindustrin, som trummar in budskapet att "du kan inte vara lycklig, om du inte använder våra produkter", "om du inte passar i mallen är du olycklig".

Nej, det jag ser är inte OK och jag gör vad jag kan för att ändra på det.

Det jag gör för att försöka passa in i idealet är att träna på gym t.ex., det är en träningsform som jag egentligen inte tycker är så rolig, det finns andra former av träning som jag gör för att jag tycker att de är roliga och för att jag mår bra av dem. Jag rakar naturligtvis även bort håret på ryggen och ansar håret i näsan, för att nämna några saker.

 

[hestmannen]

Vilka jävla kommentarer!

Till både dig och @hestmannen, det måste ju finnas någonting med er själva som ni är nöjda med? Jag är definitivt inte nöjd med mitt utseende, men jag har även mycket jag är glad för när det gäller mig själv.

Det är klart att det finns mycket som jag är väldigt nöjd med när det gäller mig själv, men det är saker som rör min hjärna, inte resten av min kropp.

 

[Mia_R]

Det är klart att det finns mycket som jag är väldigt nöjd med när det gäller mig själv, men det är saker som rör min hjärna, inte resten av min kropp.

Ingenting alls med din kropp som du gillar?

 

[hestmannen]

Ingenting alls med din kropp som du gillar?

Den är ganska slitstark eller vad man ska kalla det, jag har inga besvär med leder och sådant och ingen form av värk vilket är positivt, men utseendemässigt kan jag nog inte påstå att min kropp följer några skönhetsideal. Mitt ansikte ser nog ganska OK ut i och för sig, jag vet inte om jag skulle säga att jag gillar det, men det känns helt OK iallafall.

 

[sjoberga]

Som jag beskrev i mitt långa kopierade inlägg från en tidigare tråd, så är min erfarenhet och numera också tro, att just nätdejting är svårare än vad det kan se ut vid en första anblick. Detta beror då, enligt vad jag tror - och då baserat på min erfarenhet av sagda företeelse - på att människor som nätdejtar tror att de är mycket längre fram i urvalsprocessen än vad de egentligen är på riktigt.

Det är möjligt att jag har fel, det är möjligt att det bara passar på en del fall som jag råkat bli överrepresenterad i, och mycket annat är också möjligt.

Men jag köper inte att såga det rätt av, genom att göra det enkelt för sig med följande motivering: "...inte alls är särskilt överensstämmande med en generell verklighet." Ty nätdejting är mycket långt bort från någon generell verklighet. Nätdejting är inte som att krocka med någon i tvättstugan, inte som att råka tvingas dela bord på en trång restaurang, inte som att spontant börja tala med sin säteskamrat på kollektivtrafiken. Nätdejting är i den första dejtens första ögonblick något båda parter vet är en fullständig konstruerad händelse - som båda tror att de har fuskat sig fram en bra bit i den se'n årtusenden nedärvda mänskliga urvalsprocessen. Men det har de inte alls. För den börjar just här, just nu, just i detta ögonblick.

(PS. Denna gång kursiverade jag ingenting, läsbarheten har försämrats, men det är av rena integritetsskäl. Det blir nu svårare för Bukefaliser att se vilken sorts människa jag är.)

Ok, jag vänder mig inte emot observationen att man tror att man är längre fram i urvalsprocessen än vad man egentligen är när man nätdejtar. Det låter rimligt, att man genom textstudier tror sig ha bildat en bra uppfattning om en människa - som kanske inte alls innehåller det avgörande och viktiga för att en relation ska vara intressant.

 

[Pepson2]

@hestmannen Jag skulle säga att du ska vara nöjd! Känna dig nöjd! Du gör ditt bästa med det "råmaterial" du har Förmodligen är du helt OK! Om du dessutom duschar, byter kläder och luktar gott, så har du gjort ett bra jobb! Ingen kan ju kräva av någon att den ska göra mer än sitt bästa, för att duga! (Dvs jag är inte så utseendefixerad... Jag tycker att alla jag träffar, vanligtvis, har något positivt Inte bara i dejtingsammanhang, då...)

 

[Sleepy]

kanske inte alls innehåller det avgörande och viktiga för att en relation ska vara intressant.

Det beror ju på vad man anser vara det avgörande och viktiga. Även på hur väl man känner sig själv och sina behov och vilken förmåga man har att uttrycka sig och att förstå den andre.

Ibland träffas man först och stämmer av resten sen. Ibland stämmer man av resten först och träffas sen. Slutresultatet är detsamma, så som jag ser det.

 

[Jeffery]

Ok, jag vänder mig inte emot observationen att man tror att man är längre fram i urvalsprocessen än vad man egentligen är när man nätdejtar. Det låter rimligt, att man genom textstudier tror sig ha bildat en bra uppfattning om en människa - som kanske inte alls innehåller det avgörande och viktiga för att en relation ska vara intressant.

Just det här sista är min clou.
För människors gener är egentligen konstruerade för att skapa ett djur som springer på savannen och ska i bästa fall klubba en gnu, utan att hyenorna därborta får upp vittringen på verksamheten.
Att de tre sista generationerna människor har fått leva under en fantastisk teknisk utveckling, varav den sista har fått växa upp i informationssamhället betyder inte att våra underliggande och outtalade magkänslor har hängt med i svängarna; nej, de är fortfarande kvar på savannen och fattar just nu ingenting.

Så att sortera bort männsiskor för att de har fel ålder, fel intressen, fel längd, fel husdjur, fel bostadsort, fel kroppsform, fel ögonfärg, fel frisyr, fel stjärntecken, fel klädstil, fel politisk hemvistelse, fel bil, fel bostad, fel musiksmak är oerhört kontraproduktivt. Anser jag.

Istället tycker jag man ska träffa så många människor som möjligt - jag har bara ett krav idag: tobaksfri, ty jag kräks då jag kysser en rökare, och det upplevs av motpartern som osexigt - och när man så finner i ömsesidigt intresse i denna rad av människor man träffar, då får man kolla vidare om det är en människa som man kan och vill leva vidare med.
Precis som jag sagt tidigare:

 

[stjarnhimmel]

Just det här sista är min clou.
För människors gener är egentligen konstruerade för att skapa ett djur som springer på savannen och ska i bästa fall klubba en gnu, utan att hyenorna därborta får upp vittringen på verksamheten.
Att de tre sista generationerna människor har fått leva under en fantastisk teknisk utveckling, varav den sista har fått växa upp i informationssamhället betyder inte att våra underliggande och outtalade magkänslor har hängt med i svängarna; nej, de är fortfarande kvar på savannen och fattar just nu ingenting.

Så att sortera bort männsiskor för att de har fel ålder, fel intressen, fel längd, fel husdjur, fel bostadsort, fel kroppsform, fel ögonfärg, fel frisyr, fel stjärntecken, fel klädstil, fel politisk hemvistelse, fel bil, fel bostad, fel musiksmak är oerhört kontraproduktivt. Anser jag.

Istället tycker jag man ska träffa så många människor som möjligt - jag har bara ett krav idag: tobaksfri, ty jag kräks då jag kysser en rökare, och det upplevs av motpartern som osexigt - och när man så finner i ömsesidigt intresse i denna rad av människor man träffar, då får man kolla vidare om det är en människa som man kan och vill leva vidare med.
Precis som jag sagt tidigare:

Och det sade ju en hel del om mig - eller hur @Sleepy?

Så du menar att man bara ska gå på magkänsla och inte de saker du rabblade upp?
Men är det verkligen någon som avvisar ngn på att den har fel ögonfäg eller fel stjärntecken? Det har jag aldrig hört.

Och sen handlar det ju om praktiska saker. Jag avvisar personer pga fel bostadsort om personen bor i utlandet eller andra änden av Sverige om de personerna inte vill flytta i framtiden. För jag förstår inte hur man ska få ihop det rent praktiskt.
Jag har tex haft kontakt med en man sedan jag skrev in mig på dejtingsidan, han vill väldigt gärna träffa mig. Men han bor i Skåne, jag i Sthlm. Vi kommer ev ses i höst om han är uppe med jobbet då. Men med honom skulle det behöva bli kompromisser som varken funkar med mig eller honom. Dvs om vi ska inleda ngt så innebär det att någon måste hela tiden resa till den andra ett par dagar vilket är svårt för både mig och honom. Och efter ett tag så kommer man hamna i läget där ngn måste flytta om det ska bli ngt mer seriöst och man vill ha en framtid ihop. då är det lättare med ngn som finns närmare.

Dessutom säger du att du väljer bort rökare. För det funkar inte för dig. Men på samma sätt känner ju folk med andra saker tex som du nämnde politisk hemvist. Där känner jag på samma sätt som du gör med rökare tex med en Sverigedemokrat. Nej det funkar inte ens att vi ses.

 

[tanten]

Min kropp har burit min själ, mitt "jag", i en väldig massa år. Vi har inte haft en lätt resa tillsammans, både kroppen och själen har fått sig sina smällar, av Livet. Min kropp är inte perfekt, enligt reklamens och samhällets syn, men min kropp fungerar, den orkar fortfarande bära omkring på mig... Det är jag väldigt glad och tacksam för!

När jag fixar till mig för att gå ut, gör jag så bra jag kan. Jag klär mig så att jag känner mig fin, avslappnad, glad och bekväm. Om inte omgivningen tycker lika, så bekymrar jag mig inte. Jag går på känslan jag bär inom mig!
Känslan är inte att jag är vacker. Men jag har gjort mitt bästa, med de förutsättningar jag har just nu. Jag brukar tänka "Helt OK!"

Snälla @tanten , jag är helt övertygad om att du är helt OK, ingen är perfekt! (Inte ens sexpacksmänniskorna, de har också fel och brister... De är också mänskliga!) Om du inte kan känna dig vacker, visst kan du känna dig helt OK? Snälla...

läs inlägg #1385. Jag har redan svarat.

 

[Pepson2]

läs inlägg #1385. Jag har redan svarat.

Jo, förvisso... Men kan det inte vara dags att förändra de gamla, invanda tanke-looparna? (Lättare sagt än gjort, jag vet! Men, om du gör dig själv medveten om "att det där är en gammal, tråkig tanke, som jag inte tycker om", så kan du välja att byta ut den tanken mot något lite mer positivt... Det är det som är det fina med tankar, om de inte är trevliga kan man byta ut dem , de är ju, trots allt, bara tankar och inget konkret.)