Mera dejting

[monster1]

Självklart. Eftersom diskussionen vandrar på en egg befann jag mig också i den utkanten.

Själv drar jag paralleller till när jag och exet efter andra barnet och en längre osexig sexfrånvaroperiod åkte till köpenhanmn och checkade in på hotell. Höhö...här skulle det liggas! Inga barn! Lång tids asexuell vardag. Nuuuuuu skulle vi passa på!
Men nä, vi låg på varsin säng och stirrade upp i taket, gick ut på stan och åt middag sen bokade vi ett tidigare flyg hem.

DEN känslan tycker jag nätdejtingen har också. Man ska känna så förbenat mycket, och så är det ofta bara pannkaka.
Jag tror chanserna är way much bigger att den där attraktionen med magpirr infinner sig, i verkliga livet än vad den gör via nätdejtingen. Det känns krystat.
men det är ju så jag upplever det, det behöver inte vara en absolut upplevelse för alla andra.

Jag tror att nyckeln till framgång (för det mesta) ligger i att inte titta så långt framåt. Försöka ta lite lättare på saker och fundera mer på hur saker känns just nu snarare än hur de kommer att kännas i framtiden. Tyvärr är det ju så jäkla svårt att inte galoppera i väg i tanken långt i förväg. För man kan ju inte se en hel människa på ett enda tillfälle, tänker jag. Dessutom har ju tidigare relationer inte gått bra därmed är det bra för mig att ta mig an det hela på ett annat sätt. Jag är själv ganska knepig att lära känna och behöver tid på mig för att veckla ut mig för andra så därför brukar jag låta andra få den tiden med.

 

[honung]

Jag tror att nyckeln till framgång (för det mesta) ligger i att inte titta så långt framåt. Försöka ta lite lättare på saker och fundera mer på hur saker känns just nu snarare än hur de kommer att kännas i framtiden. Tyvärr är det ju så jäkla svårt att inte galoppera i väg i tanken långt i förväg. För man kan ju inte se en hel människa på ett enda tillfälle, tänker jag. Dessutom har ju tidigare relationer inte gått bra därmed är det bra för mig att ta mig an det hela på ett annat sätt. Jag är själv ganska knepig att lära känna och behöver tid på mig för att veckla ut mig för andra så därför brukar jag låta andra få den tiden med.

Tja, alla funkar vi olika. Får jag inte spontant en känsla av att den här människan skulle jag kunna äta upp här och nu så tror jag att det är svårt att hålla liv i en obefintlig låga.

Men så är jag singel också. Men det är också en sida av nätdejtingen, precis som din - alla har olika förväntningar och det är apsvårt att synka det över skriftliga profiler och en solselfie.

 

[mandalaki]

Skulle man kunna få önska sig att du slutade läsa mina inlägg, på ungefär samma grunder som du gör nu?

Den smidigare lösningen vore nog den jag rekommenderade honung: sätt mig på ignore. Då slipper du se vad jag skriver t ex som kommentarer till dina inlägg.

Vilka jag själv läser resp ignorerar har du dessvärre inget inflytande över.

 

[Borttaget konto]

Att som 50-åring söka efter 28-35-åringar med motiveringen att han vill ha barn - det tvivlar jag på att så många kvinnor finner attraktivt. Inte många vill bli utvalda på kriteriet att de fortfarande är fertila.

Skulle de 28-35-åringarna se det lika krasst skulle de ju också konstatera att de har bättre chans att få barn med en yngre man, helst under 30 eftersom kvaliteten på mannens spermier försämras efter det - vid 30 ökar genetiska mutationer i könscellerna, vid 40 sjunker fertiliteten, så vid 50... ja då är du inte så attraktiv ur skaffa-barn-synpunkt även om du är man och därmed inte tar riskerna vid en graviditet.

Vill de dessutom att han aktivt ska ta del i föräldraskapet och vara frisk och överleva tillräckligt länge för att liksom finnas där i barnens liv så är 50 inte det optimala.

Men de bör förstås inte resonera på samma sätt som han - för vem ska då 50-åringen föröka sig med? Va?! Vem ska då ta ansvar för hans spermier?!


Sen är ju inte ens en viss ålder garanti för fertilitet, men för att framstå som lite mer sympatisk kanske man hellre chansar än kräver att den potentiella partnerns kollar upp sin reproduktiva hälsa innan det blir något seriöst? Å andra sidan, har man verkligen tid att oroa sig om att framstå som sympatisk när man är 50+ och söker någon med användbara organ?

(Aahh känns så skönt att inte vilja ha barn, ligger inte i riskzonen att bli del av någons avelsprojekt.)

 

[mandalaki]

Skulle de 28-35-åringarna se det lika krasst skulle de ju också konstatera att de har bättre chans att få barn med en yngre man, helst under 30 eftersom kvaliteten på mannens spermier försämras efter det. Vid 30 ökar genetiska mutationer i könscellerna, vid 40 sjunker fertiliteten, så vid 50... ja då är du inte så attraktiv ur skaffa-barn-synpunkt även om du är man och därmed inte tar riskerna vid en graviditet.

Vill de dessutom att han aktivt ska ta del i föräldraskapet och vara frisk och överleva tillräckligt länge för att liksom finnas där i barnens liv så är 50 inte det optimala.

Men de bör förstås inte resonera på samma sätt som han - för vem ska då 50-åringen föröka sig med? Va?! Vem ska då ta ansvar för hans spermier?!


Sen är ju inte ens en viss ålder garanti för fertilitet, men för att framstå som lite mer sympatisk kanske man hellre chansar än kräver att den potentiella partnerns kollar upp sin reproduktiva hälsa innan det blir något seriöst? Å andra sidan, har man verkligen tid att oroa sig om att framstå som sympatisk när man är 50+ och söker någon med användbara organ?

(Aahh känns så skönt att inte vilja ha barn, ligger inte i riskzonen att bli del av någons avelsprojekt.)

Ja, håller med rakt av. Att väga in "få barn tillsammans" redan bland de tidigaste urvalskriterierna låter som dömt att misslyckas.

Någonstans vid 34-35 började jag tänka att träffar jag någon nu så kommer det ändå inte att bli några barn för man kan inte BÖRJA ett förhållande med det, jag vill först ha de där sköna åren då man bara är tillsammans och gör roliga saker, utan påfrestningen som ett barn oftast utgör för ett förhållande.

Att ha med från start att man ska barn ihop verkar - svårt. Minst sagt.

 

[sjoberga]

Att ha med från start att man ska barn ihop verkar - svårt. Minst sagt.

Eller lätt. Om båda parter ser det som huvudsyftet med relationen är det ju inte så viktigt att göra roliga saker, ha sköna år tillsammans eller ens trivas tillsammans. Barn kan bli till ändå.

Allt beror på vad man vill få ut av förhållandet. Antingen ser man barn som huvudsyftet, eller inte barn alls som syfte, eller så ser man barn som den eventuella frukten av ett långvarigt fungerande förhållande. Jag vågar nog inte sätta mig till doms över vad som är svårt eller lätt - men tycker att det är ganska befriande att människor är tydliga och ärliga med sina avsikter. DET gör det ju åtminstone lättare för alla parter.

 

[mandalaki]

Eller lätt. Om båda parter ser det som huvudsyftet med relationen är det ju inte så viktigt att göra roliga saker, ha sköna år tillsammans eller ens trivas tillsammans. Barn kan bli till ändå.

Allt beror på vad man vill få ut av förhållandet. Antingen ser man barn som huvudsyftet, eller inte barn alls som syfte, eller så ser man barn som den eventuella frukten av ett långvarigt fungerande förhållande. Jag vågar nog inte sätta mig till doms över vad som är svårt eller lätt - men tycker att det är ganska befriande att människor är tydliga och ärliga med sina avsikter. DET gör det ju åtminstone lättare för alla parter.

Fast tror du att förhållandet funkar om det främsta som det baseras på är barnet?

Det är ju just under småbarnsåren som många skiljer sig. För att man ska klara omställningen som ett barn innebär tror jag att man måste ha rätt många parametrar som håller en ihop.

 

[monster1]

Fast tror du att förhållandet funkar om det främsta som det baseras på är barnet?

Det är ju just under småbarnsåren som många skiljer sig. För att man ska klara omställningen som ett barn innebär tror jag att man måste ha rätt många parametrar som håller en ihop.

Jag har ioförsig en teori om att det kanske ibland vore bättre barn utan att ha en relation. Man kan ju vijla bli förälder utan att leva i en relation. Har man inte de där komplicerade "kärlekskänslorna" så kan det bara lättare att komma överens om fostran och annat. Jag tror jag läste lite artiklar om det för länge sedan, vänner som skaffat barn tillsammans vilket fungerade jättebra både för dem och för barnet . Men då är det ju inte en relation man är ute efter utan ett barn och att dela ansvaret för barnet med en annan person. Vilket också är helt ok, men man bör ju vara tydlig med att det är det man vill ha.

 

[mandalaki]

Jag har ioförsig en teori om att det kanske ibland vore bättre barn utan att ha en relation. Man kan ju vijla bli förälder utan att leva i en relation. Har man inte de där komplicerade "kärlekskänslorna" så kan det bara lättare att komma överens om fostran och annat. Jag tror jag läste lite artiklar om det för länge sedan, vänner som skaffat barn tillsammans vilket fungerade jättebra både för dem och för barnet . Men då är det ju inte en relation man är ute efter utan ett barn och att dela ansvaret för barnet med en annan person. Vilket också är helt ok, men man bör ju vara tydlig med att det är det man vill ha.

Det kan du nog ha en poäng i. Fast dejtingsajterna verkar ju oftast gå ut på den traditionella pojke-möter-flicka-tu-blir-ett-för-att-sen-bli-tre-varianten.

 

[sjoberga]

Fast tror du att förhållandet funkar om det främsta som det baseras på är barnet?

Det är ju just under småbarnsåren som många skiljer sig. För att man ska klara omställningen som ett barn innebär tror jag att man måste ha rätt många parametrar som håller en ihop.

Jag tänker bara lite motvals. Om barnet är tillräckligt för att "hålla ihop förhållandet" slipper man ju ha en massa andra krav och parametrar, barnet är tillräckligt för att man ska hålla ihop och klara föräldrarollerna tillsammans. Om exempelvis det enda som håller ihop förhållandet är att man har fantastisk sex varje dag - lär ju förhållandet gå i kras så fort barnet är fött.

 

[monster1]

Jag tänker bara lite motvals. Om barnet är tillräckligt för att "hålla ihop förhållandet" slipper man ju ha en massa andra krav och parametrar, barnet är tillräckligt för att man ska hålla ihop och klara föräldrarollerna tillsammans. Om exempelvis det enda som håller ihop förhållandet är att man har fantastisk sex varje dag - lär ju förhållandet gå i kras så fort barnet är fött.

Fast då är det ju inte ett förhållande, inte mer än det förhållande som jag har med min chef där vårt "förhållande" går ut på att jag arbetar och hen administrerar eller förhållandet jag har med min hovslagare där han skor och jag betalar osv. Jag antar att vi för det mesta talar "kärleksrelation" här och det är lite det som är grejen med dejtingen? Sen som sagt tror jag att det där med att skaffa barn med någon som man inte har en kärleksrelation med kan vara en vinnare med som sagt det är ju något annat .

 

[sjoberga]

Jag tänkte bara att ett förhållande kan vara så extremt olika definierat. Måste man bo ihop för att få barn ihop? Vad "måste" man vara beredd att göra enligt gällande norm för att en dejtingsida ska få användas?

 

[mandalaki]

Jag tänker bara lite motvals. Om barnet är tillräckligt för att "hålla ihop förhållandet" slipper man ju ha en massa andra krav och parametrar, barnet är tillräckligt för att man ska hålla ihop och klara föräldrarollerna tillsammans. Om exempelvis det enda som håller ihop förhållandet är att man har fantastisk sex varje dag - lär ju förhållandet gå i kras så fort barnet är fött.

Ja ... Fast det är ju den där kärleken som vi är så itutade ska finnas där. Det finns ju kulturer som inte är lika indränkta med kärleksbilden som vi är, där man har t ex resonemangsäktenskap istället. Jag är inte säker på att jag tycker att det är fel.

 

[sjoberga]

Ja ... Fast det är ju den där kärleken som vi är så itutade ska finnas där. Det finns ju kulturer som inte är lika indränkta med kärleksbilden som vi är, där man har t ex resonemangsäktenskap istället. Jag är inte säker på att jag tycker att det är fel.

Nej, i de fall där det vore ett resonemangsäktenskap där de två ingående parterna är de som resonerar med varandra tycker inte jag heller det. Men det är inte den bilden jag har av hur resonemangsäktenskap fungerar i de olika kulturer jag har en bild av. Alltså, det måste vara ett jämlikt, frivilligt resonerande.

 

[monster1]

Jag tänkte bara att ett förhållande kan vara så extremt olika definierat. Måste man bo ihop för att få barn ihop? Vad "måste" man vara beredd att göra enligt gällande norm för att en dejtingsida ska få användas?

Jag tänker att för att det ska kännas relation/förhållande så bör det nog finnas mer än en gemensam nämnare alltså något som handlar om "att tycka om". Mer än något proffessionelt där man i princip bara accepterar och respekterar varandra utan att ha något mer utbyte än den specifika frågan.

 

[Basilika]

Fast jag fattar inte att ett par sockar o fula skor kan vara en orsak till diss? Han kanske har ont i fötterna o måste ha de skorna om han vill promenera? Och får skavsår om han har dem barfota?
För min del är det karisma, intelligens, fysik och humor som är det som intresserar mig.

Det var ju så klart inte bara tubsockarna. De fick liksom illustrera mannens uppenbarelse. Det klickade helt enkelt inte för mig. Vill du jag ska introducera Claes för dig?

 

[Basilika]

De här koderna, där höga klackar kan varaven, har hängt med så länge. Förr, i kontaktannonserna, skrev en del om "yttre och inre stil". Det ansågs betyda borgerliga värderingar.

Men jag tvivlar på att det hänger med idag, ens i kontaktannonserna.

Jag har iaf varit lyckligt ovetande om dolda koder i dejtingsammanhang. I min profil har jag med info om klackar som motvikt till vandrarkängor och bl a seglarskor så att jag inte framstår som en total friluftsnörd.

 

[stjarnhimmel]

Jag behöver hjälp. Har börjat mailar med en man som ser ut som Mr Bean. Varje gång jag ser hans bild tänker jag på det och fnittrar lite.
Hur ska jag sluta tänka på det? Tycker synd om honom om jag går på dejt och skrattar åt honom.

 

[honung]

Jag har iaf varit lyckligt ovetande om dolda koder i dejtingsammanhang.

Finns det något facit någonstans? Jag har aldrig hört talas om några dolda koder i dejtingsidesammanhanget, annat än kaffe då. Men det är ingen dejtingsidespecifik kod, snarare ett amerikanskt uttryck som adapterats i svenskan som vanligt.

 

[stjarnhimmel]

Jag kan inget om koder... Behövs ett lexikon..
Det enda jag märkt är att frågan vill du följa med mig hem efter krogen och dricka te? Kan betyda ngt annat.