- Men ni har ju bara en

[Miks]

- Men ni har ju bara en!

Ord jag får höra dagligen. Både förvånat, nedlåtande, uttröttat, glatt. Av kompisar, kollegor, föräldrar, random people.

Ja vi har bara ett barn, kanske självvalt, kanske inte. Ibland känns det som att jag spyr på alla som påpekar att vi bara har ett barn. Några exempel:

Jag: jisses vad trött jag är, Sonen har varit vaken 3 gånger i natt!
Kompis: Ja men du har ju bara en, då skulle du se hur det är när två vaknar om varandra.

Jag: Nu känns det verkligen som att träningen gett resultat. Min mage har aldrig varit så platt!
Annan kompis: Ja men sen har ju du bara fått ett barn också. Lite skillnad för mej som fått tre.

Jag: Alltså flygbiljetterna blir ju ganska dyra. Det är ju de som kostar liksom.
En tredje kompis: Ni är ju bara tre, vi är ju en till!

Jag: Jo men det känns som att Sonen är ganska lugn. Han har inte haft någon direkt trots period.
Ytterligare annan kompis: Men så är ju han själv också. Sjukt stor skillnad med två. Believe me!

Gaaaah! Som att det är så j-a enkelt att ha ett barn! Som om inte jag kämpar med träningen! Som om inte våra flygbiljetter är dyra! Som om inte sonen kan vara av den lugna typen! Exemplena är bara en bråkdel av det jag får höra. Dagligen kommenterar folk i närheten hur enkelt vi har det och hur jobbigt de har det som har fler barn. Men vad f-n det var väl deras val att ha två, tre, eller fyra ungar.

Och såklart, i nästa andetag frågar folk: Och när ska ni ha en till då!?!

Är det någon som känner igen sig? Kanske är på andra sidan? Kan tipsa om hur jag ska slippa vräka ur mej något taskigt tillbaka för snart spricker jag!

Mvh Miks

 

[Lobelia]

Sv: - Men ni har ju bara en

Bara ett råd, sluta ta åt dig och ta det personligt, det spelar liksom ingen roll vad man gör/har det finns alltid någon som har kommentarer, för det mesta är det inte illa ment utan mest något att prata om.

 

[Miks]

Sv: - Men ni har ju bara en

Tack för svar!

Ja egentligen vet jag men det är svårt att inte ta personligt. Vad vi än pratar om kan folk bottna det i att vi bara har ett barn. Att vi jobbar heltid, att vi har ok ekonomi, att vi varit hemma med sonen länge, att vi inte vabbat på ett år, att vi har två fina välskötta bilar, att vi reser utomlands. Vad vi än pratar om så kan folk helt appropå (stavas det så?) klämma in - Men ni har ju bara en!

Ingenting får vara jobbigt, ingenting får vara bra, ingenting får vara på grund av något annat än att vi bara har ett barn. Det är svårt att inte ta det personligt när vi kämpar som as med träning, går upp vid 5 för att hinna jobba heltid, jobbar som galningar för att ha bra lön och kunna leva gott och resa utomlands, har en ganska frisk son och möjlighet att jobba hemma.

Mvh Miks

 

[voltis]

Sv: - Men ni har ju bara en

Vad jobbigt det låter! Vi har bara ett barn men har aldrig stött på det du beskriver!

Det enda jag känner igen är den eviga frågan: när kommer tvåan då?
Mitt svar blir alltid: det blir ingen tvåa!
Då ser folk antingen förvånade eller besvärade ut. För de vet ju inte varför vi bara valt att ha ett barn, eller om det är ofrivilligt.
Jag brukar dock tillägga: det räcker så bra med den vi har. Så de vet att det är självvalt, och nu har frågorna om tvåan faktiskt börjat avta

 

[Brandgul]

Sv: - Men ni har ju bara en

Ha ha! Två ska det vara! En av varje!
När vi fick en flicka och en pojke fick vi höra hur bra det var för då behövde vi inte skaffa fler barn.

Hör med dem som har tre barn. När de annonserar ut det tredje barnet är det inte många släktingar som säger: GRATTIS! Jubel och champagne ;-)

Nä två ska det vara.

Och tja... Irriterande eller inte, men visst är det för de flesta mer med två barn än ett. Och dyrare. Men när vi hade ett tyckte jag att det var lika jobbigt som nu med två, så det går ändå inte att jämföra!

Och ingen ska behöva leva upp till någon norm. Folk ska sluta tjata på andra hur många barn de nu fått.

 

[Brandgul]

Sv: - Men ni har ju bara en

Alltså utifrån jobb, ekonomi, logistik osv är det jäkligt smart att ha ett barn ;-)

 

[Lobelia]

Sv: - Men ni har ju bara en

Skaffa dig två barn och du lär få samma kommentarer men med 2 som utgångspunkt. Vissa kan inte låta bli , eller så kan du skaffa dig nytt umgänge som har intressantare samtalsämnen

 

[lewellyn]

Sv: - Men ni har ju bara en

Kl
Min dotter är bara sex veckor gammal, men jag har redan fått höra en del liknande jag med -om hur lätt det är att bara ha en, vänta bara tills hon blir *valfri ålder* samt förstås frågan om när det är dags för nästa. Det blir inget nästa, och jag försöker strunta i de andra kommentarerna. Det var likadant även innan hag blev gravid - ni har ju i alla fall inga barn, DET kan vara jobbigt, slitsamt osv...

Har man inga barn, eller "bara ett", osv verkar man inte ha rätt att tycka i vissa kretsar. Oavsett om man har det jobbigt, är glad över måt eller undrar hur andra hör. Jag har mest stött på det runt om på nätet men även bland bekanta. Just nu svarar jag bara om nån undrar nåt, annat googlar jag istället för att fråga nån eller ta del i diskussioner eller samtal.

 

[Miks]

Sv: - Men ni har ju bara en

Svarar alla

Det verkar vara ett känt fenomen som även några av er andra råkat ut för! Kan det ha något att göra med att folk alltid tycker mer synd om sig själva, vill vara värre, bräcka den andra? Lite som fiskare och deras fiskehistorier?

Men det jag inte förstår är ju att jag aldrig slänger det i ansiktet på folk hur många barn de valt eller inte valt att skaffa. Typ -Ja men du har ju två, vad hade du väntat dig!?!
Varför är det ok för andra?!?

Mvh Miks

 

[Teilani]

Sv: - Men ni har ju bara en

Första läkarbesöket med lilla färska sonen, svarade jag på frågan "är det första barnet?" "Ja, första och enda". Varpå en sköterska som var med genast ojjar sig att har jag redan bestämt det, och jag skulle säkert ändra mig. Jag blev så paff att hon ens hade mage och pådyvla mig en hel skock ungar när jag precis sagt att jag var nöjd. Vad hade denna människa som jag varken träffat förr eller senare med det att göra???

Nu fräste jag inte nåt oartigt, vilket jag önskar att jag hade gjort, utan sa istället nåt lamt om att det kanske jag gör, men då är jag nog för gammal. Varpå både sköterska och läkare börjar svamla om vilken hjälp man kan få och ålder på mödrar äldre än mig.

Minst 2 ska det uppenbarligen vara, onormalt av mig att redan från början önska och planera 1 barn...

 

[Lillagoajag]

Sv: - Men ni har ju bara en

Är det någon som känner igen sig? Kanske är på andra sidan? Kan tipsa om hur jag ska slippa vräka ur mej något taskigt tillbaka för snart spricker jag!

Jag har inte ens barn men får ändå höra liknande när jag säger att jag bara vill ha ett barn (ja, när den dagen kommer kan jag ändra mig men det är inte relevant nu). Min favoritkommentar är nog "åh, jag tycker så synd om ensambarn" Som att en lycklig barndom hänger på antal barn!

Nej, vissa människor behöver en hobby.

 

[Mabuse]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag tror kommentarerna helt enkelt är ett utslag av att föräldrar med flera barn är rätt slut och har väldigt lite tid för sig själva, och då är risken att man blir lite som den där gamla HasseåTage-sketchen med spik i foten. Jag har två småbarn, och om någon klagade över att en natt blivit väckt tre gånger, så skulle jag nog få bita mig i tungan för att inte kläcka ur mig något i stil med Ha! EN natt, TRE uppvak? Jag har inte sovit åtta timmar i sträck på ett år! Inte för att man inte kan tro att nån är trött efter en sån natt, utan för att man har sån sömnbrist att de enda semestrar man drömmer om är såna som kan tillbringas ostörda i en hotellsäng. Samma sak med träningen, med ett barn lyckades jag klämma in sånt, nu med två orkar jag inte, vilket såklart är jättetråkigt.

Så se det som ett utslag av trötthet och slitenhet, som egentligen har rätt lite med dig att göra.

 

[Mabuse]

Sv: - Men ni har ju bara en

Alltså, om ni ofta pratar om hur bra ni har det, med fina bilar, välartat och friskt barn, vältränade, god ekonomi, roliga resor etc, då kan jag nog förstå om omgivningen ledsnar lite. För det blir ju lätt lite "Titta vad duktiga vi är! Jobbar och sköter träningen och vårdar bilen och är dessutom superföräldrar till vår välartade son! Nämnde jag att han aldrig får utbrott eller är sjuk, som andra barn?" Menar inte att du säger så, men det kanske låter så i en utarbetad småbarnsförälders öra.

 

[imzork]

Sv: - Men ni har ju bara en

Tack för svar!

Ja egentligen vet jag men det är svårt att inte ta personligt. Vad vi än pratar om kan folk bottna det i att vi bara har ett barn. Att vi jobbar heltid, att vi har ok ekonomi, att vi varit hemma med sonen länge, att vi inte vabbat på ett år, att vi har två fina välskötta bilar, att vi reser utomlands. Vad vi än pratar om så kan folk helt appropå (stavas det så?) klämma in - Men ni har ju bara en!

Ingenting får vara jobbigt, ingenting får vara bra, ingenting får vara på grund av något annat än att vi bara har ett barn. Det är svårt att inte ta det personligt när vi kämpar som as med träning, går upp vid 5 för att hinna jobba heltid, jobbar som galningar för att ha bra lön och kunna leva gott och resa utomlands, har en ganska frisk son och möjlighet att jobba hemma.

Mvh Miks

Jag påstår ibland att folk som tjatar om barn gör det för att de ska slippa känna sig så ensamma i helvetet de befinner sig i. Detta verkar vara vad ni har råkat ut för. Dessa människor står helt enkelt inte ut med att det finns människor som inte befinner sig i samma helvete som dem.

Glada och nöjda föräldrar hade antagligen haft den goda smaken att inte stoppa näsan i andras högst personliga val.

 

[Petruska]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag känner igen det där (jag har ett barn) och jag kan gott tänka mig att det kan ligga något i Mabuses tolkning.

Det som förvirrar mig, men som jag också känner igen, är det här:

Och såklart, i nästa andetag frågar folk: Och när ska ni ha en till då!?!

Som jag minns det var de där kommentarerna alltid kopplade till något slags "uppmaning" att skaffa ett barn till, eller åtminstone att jag borde uttala en önskan om att få ett barn till.

Det fattar jag inte riktigt. Jag vill ju helst inte tro att det är som Imork är inne på, att folk som har två barn eller fler tycker att det är så gräsligt att de vill att jag ska ha det lika jobbigt av ren bitterhet.

 

[Miks]

Sv: - Men ni har ju bara en

Alltså, om ni ofta pratar om hur bra ni har det, med fina bilar, välartat och friskt barn, vältränade, god ekonomi, roliga resor etc, då kan jag nog förstå om omgivningen ledsnar lite. För det blir ju lätt lite "Titta vad duktiga vi är! Jobbar och sköter träningen och vårdar bilen och är dessutom superföräldrar till vår välartade son! Nämnde jag att han aldrig får utbrott eller är sjuk, som andra barn?" Menar inte att du säger så, men det kanske låter så i en utarbetad småbarnsförälders öra.[/QUOTE]

Men jag är ju också en utarbetad småbarnsförälder!?!

Eller försvann min rätt att må dåligt/vara stolt/vara stressad/ha det gott bara för att jag inte klämt ut mej fler ungar än en? Jag förstår faktiskt inte?

Mvh Miks

 

[Miks]

Sv: - Men ni har ju bara en

Svarar alla

Jag tror det ligger lite i det som Imzork säger. Typ kom och joina mej i helvetet så ska du få se på jobbigt innan du klagar.

Det som är konstigt är ju att många av kommentarerna är från mina bästa vänner. Som jag känns i 10-15 år. Vi som känt varann långt innan barnen ens var påtänkta. Vi som kunnat beklaga oss, diskutera, bry oss om, peppat, berömt varann förrut. Nu hamnar jag alltid i underläge på grund av antal barn vilket är frustrerande.

Ett annat fenomen är att folk gärna delar familjevis. Senaste exemplet var när vi hyrde hus med några vännen och deras barn. Huset delade vi i två fastän de var fler än oss. Eller middagar eller bensin eller födelsedagspresenter.
Även om vi är färre delar vi rakt av. Då är det inget snack om att de är fler och egentligen borde ta större del av kostnaden. Underligt!

Mvh Miks

 

[em-pirre]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag tror på Mabuses gissning. Om man tar nåt annat, istället för barn. Låt oss ta hästar!

Person 1 :"Åh vilken tung vecka, jobbat hela dagen och sen ridit och mockat varje dag"

Person 2 "Och då har du bara en häst. Jag har ridit tre varje dag och har fått skav i fiffi"

Typ. Jag tror ingen skulle tänka att person tycker person ett är dålig eller borde skaffa en till häst. Det är bara en diskussion där man jämför sina liv.


Dock förstår jag att man blir störd på "När ska ni skaffa ett till barn?", eller i mitt fall "När ska du studera vidare?"

 

[Mabuse]

Sv: - Men ni har ju bara en

Jag tror inte det är konstigare än att det finns en stark norm om att ha två barn, och många människor utgår från att man tänker leva enligt normen. Samma sak som när singlar får frågor om de inte har träffat nån, barnfamiljer i lägenhet får frågan om att skaffa hus, osv.

Jag tror inte alls att det är någon särskilt genomtänkt reaktion, utan det är folk som säger vad som far genom huvudet på dem: Jaså, du är trött? Det är inget mot hur trött jag är. Oj, du har bara ett barn, ska du inte ha två som alla andra? Utan att nödvändigtvis koppla det ena till det andra.

 

[em-pirre]

Sv: - Men ni har ju bara en

Nä precis. Inte som flerbarnsfamiljerna skulle se snett och tänka "Usch, alltså dom har bara ETT barn... Vilka losers"