Men den kommer ju ALDRIG????

[Mirraya]

Nu är jag så in i h***vete less så jag vet inte var jag ska ta vägen!!

Är gravid med vårt 3:e barn och har nu gått över 10 dagar...!!!

Första barnet gick jag över 9 dagar, sedan tog det 3 dagar till innan hon var född så totalt 12 dagar.
Andra barnet var en "raketbebis" som kom en dag före beräknat datum och vi han knappt in, hon föddes 40 min efter att parkeringsbiljett betalats för!
Så, nu med barn nr 3 hade jag räknat med något liknande förlossning nr 2 som var fantastik! Så emotionellt har jag nu gått över34 dagar då jag inte hade en tvekan om att denna bebis skulle komma MINST 2 veckor innan... Å här vankas det nu - inte ett enda tecken på att något är på g... eller jo, slemproppen hag gått och jag har haft 4 värkar... utspridda på 3 dygn... här går det undan... känns helt overkligt....

 

[Snurrfian]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Åh vad jag känner igen känslan... Min äldsta är född 20 dagar efter BF och då efter igångsättning, min andra är född 17 dagar efter BF. Någon tredje tänker jag inte ens försöka mig på!

Men svägerskan, och hennes kusin som båda har tre barn var fick sina två första före BF och gick över tiden rejält med tredje båda två, så det verkar vara något slags mönster. Även om det inte är någon tröst för dig.
Det är fruktansvärt tröttsamt att bara gå och vänta, andra gången planerade jag in saker för att inte ha ett tomrum.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Jag gick över tiden 10 dagar med min första men tyckte inte att det var så jättejobbigt, jag behövde det för att förbereda mig och kände mig inte riktigt redo innan dess. Men jag har full förståelse för att du tycker det är jobbigt.

Men själva förlossningen kan ju fortfarande bli jättebra eller hur? Du kan ju gå över tiden och ändå få en snabb förlossning.

 

[uva]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

De där sista dagarna kan verkligen vara långa , lite märkligt med tanke på att man ändå vet (i mitt landsting i alla fall) att det blir igångsättning v 42+0 - vilket var precis vad det blev med vår lilla. Mina bästa knep som jag tillämpade för att hålla modet uppe:

1) ha fått en extremprematur tidigare. I jämförelse med det är de där 14 dagarna en baggis

2) ta hjälp av ett årsskifte - hellre ett januaribarn än en decemberbebis, så det är bara att knipa sig genom mellandagarna

3) finn tröst i att ungen utvecklas lika bra inne i magen som utanför den, och räkna med att de här allra första utvecklingsstegen - typ leenden - kommer att komma två veckor "tidigare" jämfört med om den kommit på BF.


Alla mina tips är kanske inte helt tillämpbara , men kämpa på nu på slutet!

 

[Mirraya]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Ja.. har hört fler som säger att just 3:e kan lura en med värkar som sätter igång, stannar av osv... att det inte riktigt blir som man tänkt helt enkelt - å än så länge verkar det stämma! Har värkar på nätterna, kanske 3-4 st, men sen händer det inge mer.... *suck*!

Sen är det ju alla samtal och sms "har den kommit än??" "Har den INTE??" "Men NU måste den väl ha kommit?" "Du svarade inte nyss, gissar att ni åkt in - lycka till!"
Nu är vi inne i stadiet att jag inte kan ringa någon heller för då möts jag ju omedelbart av ett "har det ÄNTLIGEN kommit nu??"

...nej, det har ju inte det...

 

[Mirraya]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Första gick jag över med 12 dagar, det var på något sätt mer ok - framförallt var jag mer rörlig då. Med 2.a vart jag större än med 1:an och nu med 3:an så är HELA magen lixom framför kroppen och vart så rätt tidigt så jag är fruktansvärt klumpig och orörlig å så lite foglossning på det. Det sätter ju sitt till humöret när jag i stort sett bara kan sitta och trumma i bordsskivan och stirra ut genom fönstret istället för att promenera osv.... Nu gör jag ju det i alla fall... men får ju ta det lugnt för att inte få jätteont. Så nog längtar jag efter att få tillbaks min kropp nu... eller ja, om sådär 9 månader när amning är klar iaf !

 

[Mirraya]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Tack för tips! Får knipa till efter jul då !! Hi hi...

Tack för era svar, jo det hjälper att få skriva av sig och att nåon/några känner igen sig, faktiskt

Imorgon kl 08 ska jag in på första "överburenhetskontrollen" så då få jag väl något datum för ev igångsättning... men jag vill ju att det ska igång av sig själv, vill inte alls ha värkstimulerande dropp och blippar och bloppar och bli kollad stup i kvarten. 30 min var aldeles lagom lång tid att spendera i en förlossningssal

Men som sagt, förossningen kan ju gå bra och snabbt även om starten är trög...

första barnet låg vänstervridet(jag kände barnets rygg med min högra hand och ansiktet är vänt åt min vänstra sida) och min BM förklarade då att när barnet föds så brukar det vara med ansiktet "frammåt" för att få plats i kanalen. Så, för att komma dit har barnet "trekvarts varv" avv vrida sig då de oftast roterar medsols. De barnen brukade vara lite bökigare - de förlossningarna kunde börja med vattenavgång och overksamma värkar osv. Medans om de ligger med ryggen på min vänstra sida så har de bara "ett kvarts varv" att vrida till sig och då brukar det gå betydligt mer snabbt och problemfritt.

Andra barnet var "högervridet" och det satte igång - fortskred och ut kom barnet bara sådär.

Denna bebis är också vänstervriden som första och.... fortskrider ungefär likadant. Spridda värkar, händer inget direkt, värkar börjar och slutar... hoppas inte denna förlossning också ska ta 3 dagar med "overksamma" värkar....

De förklarade det med att när bebisen ligger rätt så trycker den på vissa punkter och samspelet mellan "punkttryckningarna" och kroppens gensvar för det hela frammåt och bebisen kommer ned ordentligt i födelsekanalen. Men om de ligger "fel" så kommer inte rätt signaler till kroppen och därför blir det lite "av och till" när kontakterna inte "klickar" typ... känns lite logiskt på något sätt.

Försöker stå frammåtlutad osv för det ska vist hjälpa bebisen att vilja ändra läge - men denna bebis vill inte alls ändra läge. Men faktiskt - de gånger jag stått frammåtlutad och sedan lägger mig på vä. sida är de gånger värkarna har börjat. Men.. så lägger bebis tillbaks sig igen och då slutar det...

Intressant tycker jag Mitt i allt....

Min tidigare BM på Vidarkliniken(antroposof), å vad jag saknar henne nu

 

[Freyja_bus]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Kl

Jag har precis fått mitt tredje barn. Med första barnet hade jag förvärkar i säkert tio veckor, fick bromsa förlossningen i v 35 och gick sedan över tio dagar innan det satte igång och tog ca 13 timmar. En vanlig första förlossning med andra ord, men det var segt att gå över när man trott att det kunde satt igång så mycket tidigare.

Andra barnet hade jag inte en enda förvärk förrän det satte igång. Hade då regelbundna värkar i två dygn innan vi åkte in och då var jag 3cm öppen och var på förlossningen i nästan 12 timmar innan hon äntligen kom ut. Även om förlossningen i sig tog längre tid än första så var slutskedet betydligt snabbare och enklare; två krystvärkar och sen var hon ute, jämfört med en timmes krystning med första.

Nu tredje barnet hade jag regelbundna värkar varje natt under en veckas tid! Slemproppen släppte i omgångar med start en vecka innan hon kom ut, och det var sjukt frustrerande att det aldrig satte igång på allvar (även om jag inte gick över (hon kom på 39+5). Men plötsligt efter en veckas hemska nätter med värkar från ca kl 18-11, fortsatte värkarna under dagen. Hyfsat regelbundna men hanterbara under hela dagen fram till kvällen. Vid 20 tiden började det kännas lite mer och strax innan 21 satte det plötsligt igång med starka, kraftiga värkar. 21:10 satte vi oss i bilen och 21:53 är hon född. Vi hann vara på förlossningen i 14 minuter, jag var öppen 8 cm vid undersökningen och värken efter det kom hon ut. Gick galet fort, så misströsta inte! Även om det är segt nu kan det ju gå snabbt ändå när det väl drar igång!

Lycka till, snart har du din bebis!

 

[Fibusen]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Jag skriver av mig lite jag också,fast åt andra hållet! Våran bebis var beräknad till 18 Januari,dagen innan julafton började jag få värkar,tack och lov så lyckades jag knipa så han kom först på juldagen!

Men,det var en rejäl chock,var ju inte alls beredd,ingenting var förberett just då,vi hade inte ens hundvakt till ena hunden där över jul för dom var bortresta,så min stackars mamma fick ha tre hundar!

BB-väskan var inte klar på långa vägar,vi hade inte instalerat babyskyddet i bilen,inte tvättat alla kläder,inte köpt hem allt vi behövde. Jag skulle ju göra allt sånt då när jag hade gått hem från jobbet.

Plus att vi var mitt i flytt också.

Jag känner att jag vart lite snuvad på det där att gå hemma och vänta på värkar osv när datumet närmat sig. Hade verkligen sett fram emot det,den där sista tiden,BF-datumet och allt,men,men..Får se om det blir fler barn,får hoppas på att gå tiden ut då istället!

Nu förstår jag såklart att det säkert är skitjobbigt att gå över tiden också,men jag tyckte att det var minst lika jobbigt att bebis kom en månad för tidigt också!

 

[Snurrfian]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Ja.. har hört fler som säger att just 3:e kan lura en med värkar som sätter igång, stannar av osv... att det inte riktigt blir som man tänkt helt enkelt - å än så länge verkar det stämma! Har värkar på nätterna, kanske 3-4 st, men sen händer det inge mer.... *suck*!

Sen är det ju alla samtal och sms "har den kommit än??" "Har den INTE??" "Men NU måste den väl ha kommit?" "Du svarade inte nyss, gissar att ni åkt in - lycka till!"
Nu är vi inne i stadiet att jag inte kan ringa någon heller för då möts jag ju omedelbart av ett "har det ÄNTLIGEN kommit nu??"

...nej, det har ju inte det...

Det där kommer jag ihåg, och så den där "anklagande" tonen; "Hur länge har du tänkt att gå och knipa?" Gahh aldrig har jag väl varit så nära att slå till folk.
Men om du provar lite och så lite så kanske det känns bättre och förhoppningsvis får bebisen att lägga sig till rätta och vilja komma ut!

 

[Segelflygarinnan]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Haha, vad jag känner igen mig! Nu har jag bara gått fyra dagar över tiden än, men det tjatas hela tiden från folk... Sa precis till en kompis på Facebook som undrade varför jag inte var och födde.. "Jaaaa, inte vet jag?"
Och sambons släkt, som ringer varje dag och frågar... "Vi lovar att ni ska få veta när det har kommit nån!"

Det är ju inte lättare att gå över tiden när folk tjatar och frågar hela tiden...

 

[movgli]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Vågar nästan inte fråga men, hur har det gått?
Är ju alltid så spännande med "bukebarn"

 

[emindy]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Jag gick över prick en vecka med bägge barna. Första barnet var jag helt coollugn tills BF, då saktade tiden verkligen ned och det var min dittils längsta vecka!
Andra barnet var jag så stor och hade så mycket förvärkar, foglossning och skit att jag verkligen VILLE ha ut ungen redan tre veckor innan BF! Tji fick jag! Sen höll ju kroppen på att luras med halvt regelbundna förvärkar ett ANTAL gånger så jag var in på koll på förlossningen flera gånger och ringde desto oftare för att prata med en vänligt sinnad barnmorska. (kände mig lite nojig, men men...)
Men när det äntligen blev åka av var det så tydligt och gick så fort så vi hann knappt med och nu såhär efteråt kan jag knappt ens komma ihåg hur jobbigt den där sista månaden var.
Pepp pepp, det kommer gå bra för dig med

 

[Korven]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Haha, vad jag känner igen mig! Nu har jag bara gått fyra dagar över tiden än, men det tjatas hela tiden från folk... Sa precis till en kompis på Facebook som undrade varför jag inte var och födde.. "Jaaaa, inte vet jag?"
Och sambons släkt, som ringer varje dag och frågar... "Vi lovar att ni ska få veta när det har kommit nån!"

Det är ju inte lättare att gå över tiden när folk tjatar och frågar hela tiden...

Därför vågar jag inte fråga min kompis som gått över 14 dar nu

 

[Mirraya]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Nä det är inte kul med tjatet! Av någon anledning kände jag mig som en "dålig människa" som det är något fel på eftersom barnet aldrig kom! Tillslut stängde jag av min mobil och min man fick säga till "tjatarna" som ringde att sluta med det - vi lovar att meddela när barnet kommer och min fru kommer att kasta ut telefonen om ni fortsätter, å den kan vi behöva för att ringa till förlossningen..." Han sa det lite skämtsamt sådär, men det gick fram tilslut! Det var vid barn nr 2 så nu denna gång var det ingen av "telefontjatarna" som vågade ringa - alls !

Men faktiskt, man FÅR säga ifrån!

Lycka till nu och för varje dag som går så är du en dag närmare bebis - oavsett när den tänker komma

 

[Mirraya]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Tänkte jag skulle uppdatera med hur det gick !! Jo, trots att jag tvivlade så VART det en bebis tillslut!!

Jag skrev inlägget den 19:e och den 20:e kl 13.51 föddes vårt tredje barn, en liten pojke

På kvällen den 19:e och under natten så hade jag värkar, men de kom rätt så spritt, kanske 2 i timmen och ibland en var 15:e minut.... sen inget på ett par timmar osv.. De värkar som kom var rejäla men inte så onda. Tänkte jag skulle be dem kolla på Gävle på morgonen då vi skulle in på överburenhetskontroll. Men... då vi var där så var det rätt lugnt så jag tyckte det var onödigt... det beslutet skulle jag gärna ha gjort ett annat val på idag..

Allt såg bra ut med bebisen, fostervatten osv, så vi åkte därifrån och lämnade barnen hos dagmamman och sedan hem... värkarna kom plötsligt tillbaks och 3 st kom med 10 min mellanrum. Vid fjärde värken kände jag ett litet "knäpp" och jaha.. nu kom lite fostervatten... då har vattnet gått....

Värkarna kvarstod och var nu regelbundna så vi bestämde oss för att ringa till Gävle och be att få åka in. Då får vi det där beskedet man INTE vill ha:
"Vi har fullt här ni får åka till Uppsala"
Det är 8 mil dit och tar 50 min hur vi än gör... jag kände direkt at "det hinner vi inte".
Vi lade på luren och skulle sätta oss i bilen, skulle bara gå på toaletten - DÅ slog det om till krystvärkar och jag känner att den här bebisen kommer NU, inte en chans att vi hinner till Uppsala, troligtvis inte till Gävle heller.

Ut i bilen, inger Gävle igen och säger att "bebisen kommer nu, vi hinner inte till Uppsala - jag vill till Gävle!" Dit har vi 25 min...
Svaret är "Stanna bilen, ring ambulans"

Så, ringer 112 frustar fram mellan krystvärkarna att "Jag håller på att föda barn i en bil!!" "Är du säker... trycker det på?" "Det här är mitt tredje barn och det tänker komma NU!"
Åkte i ilfart ut till E4 där ambulans kom och mötte oss, över till båren och in i ambulansen och här var det som en dålig komedi då de tjongar in båren och den fastnar inte... så ut igen och tjonga in den... fastnar inte... vi tar i lite extra nu, TJONG - fastnar inte.... precis vad jag vill vara med om som försöker hålla emot krystvärkar och känner huvudet som snart är på väg...
Ut med båren, något har fastnat på skenan, in igen och iväg...

Vid ett tillfälle säger jag till sköterskan att "nu kommer den" "ska jag känna efter?" "Gör så.." Jag känner att hon känner precis ovanför huvudet och säger att "nej, den är inte där än" "jo, för nu kommer den!" säger jag(läs skriker). Hon tittar efter och säger till föraren att stanna, han stannar till vid vägkanten och ut kommer huvudet. Här hade jag så gärna haft en mer erfaren person med mig som sagt till när halva huvudet var ute och kanske hållit emot lite, hon hjälpte istället hela huvudet att komma ut och för en sekund kändes det som att värkarna då skulle avta. Jag hade inte lust att ha fött fram ett huvud och sedan att värkarna skulle försvinna!! Så jag bestämde mig för att vid nästa värk - då får jag ta i (annars hade jag ju bara andats och låtit värkarna göra jobbet för att slippa spricka förhoppningsvis). Värken kom och jag tog i allt vad jag hade, och ut kom han....

Vi kom till straxt efter den berömda Eken på väg in mot Uppsala.

Rullade lugnt vidare in mot sjukhuset och alla mådde och mår bra.

Jag kan dock inte rekommendera att föda i en ambulans - britsen gick lixom upp lite under knäna... jag föredrar förlossningspall så detta var inte alls min melodi. Men, ut kom bebis och direkt så kan man äntligen slappna av...!

Så 4240 g vägde vär "lille" kille....

Nu är vi hemma och gosar hela familjen !!

Lycka till alla ni andra som väntar där ute och är det andra eller tredje barnet så åk in kanske tidigare än ni tror... för det kan slå om SNABBT!!

Jag hade ju gärna haft hemförlossning om vi fått välja i detta län, men det får vi inte. Hade ju hellre fött hemma planerat än i en ambulans på väg in till Uppsala för att det plötsligt var fullt i Gävle... är glad att detta inte var första barnet och att även andra föddes snabbt så jag var med på ett annat sätt i vad som skedde.
Man ska vara försiktig med vad man önskar - för det kan slå in brukar jag säga och det gjorde det verkligen i detta fall. Nog för att jag ville ha en snabb förlossning och gärna slippa EDA/andra smärtstillande preparat och jag ville absolut inte sättas igång. Men, jag hade ju gärna hunnit in

 

[Snurrfian]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Vad skönt att han har kommit men fy sjutton vilken förlossning! Lycka till nu med lilleman!

 

[hljomalind]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Stort grattis! Så skönt att det gick bra trots allt!

Har själv bf om 3 veckor, första barnet, och är livrädd för den där situationen då vi har 50 min till bb (5 mil på ganska slingrig väg). Inte för jag tror barnet kommer komma utan förvarning, utan snarare tvärtom, att det blir värkar som kommer och avtar, att vi åker in och sen blir hemskickade ett par ggr fram och tillbaka, drar oss för att åka in igen, och sen när det väl tar fart så hinner vi inte... och denna nervösa och fumliga pappan är nog inte rätt man att hantera den situationen.
Men jag hoppas att de på förlossningen tar lite hänsyn till restiden när de ger sina råd.

 

[sassiball]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Grattis till den lille pågen!

Jag väntar också mitt tredje barn och andra kom rätt snabbt. Har inte hunnit med EDA någon av mina förlossningar men tänkte jag skulle hinna det den här gången

 

[Soapbubble]

Sv: Men den kommer ju ALDRIG????

Grattis!

Vet någon om de oplanerade förlossningar utanför sjukhuset har ökat pga försämringarna i förlossningsvården?

Mitt andra barn föddes hemma oplanerat i januari. En av orsakerna var att personalen på förlossningen inte hade tid att lyssna och ställa frågor utan bara sa stanna hemma tills ni har 3 värkstarter på 10 minuter under en timmes tid när vi ringde.