Sv: Markträna + ridning samma dag tillfälle?
/.../
Hästarna ska kunna gå i vilken position som helst, bakom, bredvid eller framför, och naturligtvis är bjudningen jätteviktig. Skillnaden är kanske att vi ALDRIG pressar fram en osäker häst, vi jobbar upp dess självförtroende och därmed vilja och bjudning.
Vilka är
"vi"? Du och de du känner? Alla NH:are?
...och följdfrågan blir, vilka är
"ni" i det här sammanhanget, som alltså då tydligen pressar fram osäkra hästar?
Detta med att hästen vägrar gå framåt är en av de vanligaste frågorna på detta forum känns det som. Den återkommer hela tiden. Uppenbarligen både från "NH"-håll, och "vanlig-hanterings"-håll. Den som säger
"vrid in hästens huvud och dra runt den på volt tills den ger sig" är vanligen från grupp 1 ovan, den som säger rappa till med spöet är vanligen från grupp 2. För att välja de extrema varianterna. Ingen av dem är trevlig, den ena mental (och fysisk) terror, den andra stryk.
Jag blir frustrerad när man anser att straffbackning är en lämplig uppfostringsmetod (
ofta rekommenderat inom NH här, och på detta forum), medan man samtidigt blir jätteupprörd för att en häst får en smäll på nosen. Eller rider med skitskarp repgrimma, men samtidigt ojar sig över att någon rider med kimbelwick... Det blir väldigt dubbelt.
Nu ställer jag mig inte bakom slag på hästnosar, eller oövertänkt användning av kimbelwick. Poängen är att jag inte ser någon direkt skillnad emellan en skarp grimma med punktverkan på nerver, eller ett skarpt bett - och jag tycker verkligen inte att reggrimman är "snällare". Liksom det inte är "snällare" att få en häst att lyda genom mental press - än det är att använda fysisk press.
En duktig hästmänniska märker man ju är duktig, då spelar inriktningen ingen roll. Det syns direkt på hur de hanterar hästarna, agerar på ev lektion, löser ev problem. Etc. Där bryr jag mig inte om ifall det är en VD-tränare, western, CR, eller whatever - så länge jag och hästen får hjälp. Vill man hävda att man är "naturlig" i sin hantering så fine... så länge man är rättvis och tydlig emot sin häst. Precis som alla borde vara, oavsett inriktning.