Märklig och kanske känslig fråga

[Hiddeous]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Nu förstår jag att du blir upprörd. Att gå till polisen och påstå att någon har gjort något brottsligt, bara för att man tror det, är försås helt fel.

Tack! (Ska försöka skruva ner mitt tonläge lite, märkte att jag gick igång väldigt på det här )

 

[Björk]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Ja, men det är stor skillnad - då finns det ju uppenbarligen vittnen till ett brott.

I TS fall finns inget mer än en "känsla". Rätt eller fel, men det räcker inte.

Jag tror alla former av anmälningar har berörts i tråden, men soc verkar ju som ett lämpligare alternativ. (men, som jag skrivit tidigare, även där är det ju bra om det finns handfasta saker att gå på - det kan göra mer skada än nytta att skicka in myndigheter utan att veta mer).

Vittnen? Du är väl inte vittne till ett brott som någon berättar för dig att den utsatts för?
Edit: du kan bli kallad som vittne i en rättegång pga att du kan vittna om vad personen sa och hur du bedömde trovärdigheten vid tillfället. Men du har ju inte bevittnat brottet som sådant.

Soc är det alternativ som är det självklara för mig.

 

[Björk]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Ja, men hur hade du velat att andra skulle reagera om det var ditt barn? Och traumat inte var orsakat av dig? Visst hade du velat att någon frågade dig först? (jag bara spekulerar här)

Om de misstänkte att det var någon/något trauma utan att ha någon specifik misstanke om vad så är det klart jag önskar de frågar mig först. Men om de av någon orsak tror att JAG är problemet så hoppas jag de anmäler mig. Jag vet ju att jag inte gjort något, såklart skulle jag bli sårad, förnärmad, irriterad om jag fick veta att någon anmält just MIG. Men det är ju mitt "ego" som talar.

Men om jag nu vore pedofil så vore det ju istället himla smidigt om någon frågade mig rätt ut först (trots att de misstänker just mig själv) .. då kan jag ju se till att dölja det ännu bättre och/eller ha tid att hitta på någon historia kanske om "någon annan" som gör ngt mot mitt barn....

 

[unforgiven]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Alla har olika åsikter vad som anses vad okej antar jag, speciellt efter ha läst ett par konstiga artiklar på Aftonbladet. Jag tycker då att detta har passerat gränsen för vad som är ok, jag skulle om jag vore förälder inte tycka att detta var okej.

 

[schelin_j]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Hur kan man polisanmäla någon för ett brott som man inte har bevittnat, och samtidigt vara sanningsenlig? Hade jag blivit polisanmäld och uthängd för att någon hade "haft en känsla" om mig hade jag stämt den personen blå och gul för förtal!

Förtal skulle en sådan anmälan förvisso kunna innebära, men det är högst osannolikt att du skulle hållas ansvarig för förtal så länge du lämnat sanna uppgifter. Oavsett om du vänt dig till polis, socialtjänst eller annan vettig och rimlig instans.

BrB 5:1

1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

För att det skall vara aktuellt med förtal skall du alltså ha utpekat någon som brottslig eller klandervärd. Har du gått till polis eller socialtjänsten för att berätta om något som du iakttagit - utan att själv lämna några slutsatser av dina iakttagelser har du näppeligen utpekat någon.

Om du ändå skulle anses ha gjort det så är det ändå svårt att fälla dig för förtal då du hållit dig tilll sanningen och du har syftet att söka skydda ett barn.

Så stäm du bara, jag tror att du får svårt att vinna framgång såvida inte personen i fråga gått in till soc och skrikit att "den där hiddeous är en pedofil för jag har sett h*n** bada med sitt barn" eller liknande.

 

[schelin_j]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Och vilka små indicier skulle det vara? Skulle du vilja att andra gjorde så mot dig, utan att ha en minsta aning om ditt förhållande till dina barn?

Jag känner vare sig TS eller den person TS talar om. Det KAN finnas andra saker som inte framgår här. Det vet vare sig du eller jag så därför kan vi inte yttra oss om dem. Det TS skriver om att barnet framstår som oerhört otryggt kan vara en sådan sak till exempel. Blir det tillräckligt många sådana "parenteser" så måste man ju börja fundera lite över varför alla dessa saker förekommer.

Det är väl klart att INGEN vill vara föremål för en utredning. Och speciellt inte om incest eller pedofili. Men å andra sidan vill väl inget barn utsättas för att vräkas över på mage av pappa/mamma/annan släkting/vän till familjen och utsatt för sexuella övergrepp med de smärtor och den psykiska påverkan det innebär heller?

Jag har aldrig sagt att man skall springa och anmäla allt man iakttar. Däremot att det kan finnas situationer där man bör anmäla/kontakta myndighet och berätta om sina iakttagelser bara för att ge barnet en chans OM barnet är utsatt för övergrepp.

Avvägningen är svår. Den måste göras från fall till fall och den måste göras utifrån vad man faktiskt har iakttagit rörande barnet. Stora eller små tecken...

 

[schelin_j]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Jag trodde att det var kontakt med soc man tar om man har några misstankar om att ett barn far illa?
Och då är det i och för sig en anmälan; en anmälan till de sociala myndigheterna som säger att "Jag har en känsla av att...". Och sen utreder ju soc saken. Det är ju inte så att de kan slänga någon i fängelse eller ta in för polisförhör på enbart misstankar. Tackolov.

Precis så!

 

[schelin_j]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Då bör man nog vända sig till någon annan instans än polisen först. Det är en otäck utveckling om människor tycker sig ha rätt att utsätta andra för enorma kränkningar om de inte har betydligt mer än så på fötterna. Vi talar ändå MYCKET grova anklagelser och brottsmisstankar.

1 tråden handlar huvudsakligen om anmälan till socialtjänsten.

2. det är ingen större skillnad ur perspektivet att båda myndigheterna faktiskt UTREDER brottet.

3. Hur mycket tycker du att man ska behöva ha på fötterna? Måste man ha bevittnat sexuella övergrepp? Den kränkning barnet utsätts för/kan utsättas för då? Spelar den ingen roll alls?

Missförstå mig rätt, jag tycker inte heller att man ska anmäla allt möjligt i tid och otid! Men om man har en stark känsla av att något är fel och den känslan baseras på ett antal iakttagelser av saker som är konstiga så tja... kanske bör man gå vidare på något sätt med dessa känslor och iakttagelser. Det betyder ju inte att någon sätts bakom lås och bom utan mest att soc. får en chans att försöka undersöka och utreda.

 

[Snubbelfot]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

*KL*
Här kommer ytterligare en skvätt bensin till brasan...
Om jag hade varit övertygad bortom allt tvivel att en anmälan till socialtjänsten om misstanke om missförhållanden alltid resulterade i en alltigenom objektiv och rättssäker undersökning med barnets bästa i fokus, så hade det inte varit mycket att diskutera tycker jag. Men jag för min del är inte övertygad om att det alltid är så.
Jag har ett intryck av att bedömningar och beslutsgrunder kan variera stort mellan olika socialtjänster och olika handläggare, vilket gör att jag har svårt att utifrån vara övertygad om att tagna beslut verkligen gagnar barnet. Mitt intryck är förstås färgat av mediarapportering, säkert inte alltid helt objektiv, om olika fall där olika socialtjänster utmärkt sig genom att antingen handla anmärkningsvärt radikalt eller anmärkningsvärt passivt. Det gör att mitt förtroende för instansen som sådan är begränsat, även om det rimligen finns väldigt många tjänstemän där med gott omdöme och som gör precis vad som förväntas av dem.
Den osäkerheten gör att jag själv förmodligen skulle behöva se tydligare och mer uppenbara tecken på missförhållanden innan jag anmälde till socialtjänsten, än jag hade behövt se om mitt förtroende för dem varit större. I slutänden skulle det kunna leda till att missförhållanden kan pågå längre än annars, vilket förstås vore väldigt olyckligt. Samtidigt skulle jag själv i mitt eget samvete behöva väga riskerna för att å ena sidan faktiska missförhållanden kan fortgå, och å andra sidan den uppenbara skada för alla berörda - inte minst barnet - som ett radikalt och kanske långvarigt ingripande från socialtjänsten skulle göra om misstankarna visade sig varit obefogade.
Frågan är alltså inte så enkel som jag skulle önskat att den var.

 

[schelin_j]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Det däremot håller jag med om. De beslutsfattare etc. som får uppgifterna i sina händer är inte perfekta alla gånger. De är människor... ibland bra människor, ibland dåliga och rätt ofta mediokra.

DET är en riskfaktor. En stor.

 

[Hiddeous]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Om de misstänkte att det var någon/något trauma utan att ha någon specifik misstanke om vad så är det klart jag önskar de frågar mig först. Men om de av någon orsak tror att JAG är problemet så hoppas jag de anmäler mig. Jag vet ju att jag inte gjort något, såklart skulle jag bli sårad, förnärmad, irriterad om jag fick veta att någon anmält just MIG. Men det är ju mitt "ego" som talar.

Men om jag nu vore pedofil så vore det ju istället himla smidigt om någon frågade mig rätt ut först (trots att de misstänker just mig själv) .. då kan jag ju se till att dölja det ännu bättre och/eller ha tid att hitta på någon historia kanske om "någon annan" som gör ngt mot mitt barn....

Om ryktena går om att du eller din man är pedofil - så skulle du bara bli sårad och irriterad? Jag vågar påstå att det är den värsta kränkning en förälder kan bli utsatt för (finns det någon värre anklagelse?) och att den kan krossa familjer sönder och samman - särskilt om det redan finns andra problem i grunden. Inte särskilt många barn skulle må bättre av det. Soc ställer frågor, ryktena går på dagis, grannarna överväger att flytta för att "skydda sina barn". Givetvis behöver det inte bli så, men det finns en rätt stor risk för det.

Och att fråga om någon är pedofil är väl det mest kränkande och korkade man kan göra, så det får man väl hoppas att ingen gör! Det är väl barnets välmående som ska vara kärnan i en sådan utfrågning, inte föräldern?

OBS igen att inget brott har begåtts - TS undrar över en människas läggning eller relation till sitt barn, och det är inte samma sak som att utreda en brottsmisstanke. Om man inte har ganska starka indikationer (så som barnpedofilbilder, vittnesmål från barnet osv) skulle väl i stort sett vem som helst kunna bli utredd för något sådant. Säkert finns det människor som skulle tycka att min familj är konstig. Att begära utredning för att någon är "creepy" och i mina ögon beter sig konstigt kan lika väl vara ett uttryck för mina egna fördomar om hur människor bör vara.

 

[Hiddeous]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

1 tråden handlar huvudsakligen om anmälan till socialtjänsten.

2. det är ingen större skillnad ur perspektivet att båda myndigheterna faktiskt UTREDER brottet.

Vilket brott? Talade vi inte objektiva iakttagelser utan att dra slutsatser av dem alldeles nyss?

Hur mycket tycker du att man ska behöva ha på fötterna? Måste man ha bevittnat sexuella övergrepp? Den kränkning barnet utsätts för/kan utsättas för då? Spelar den ingen roll alls?

Mer än en känsla, och definitivt mer än att barnet " är otryggt" - särskilt om det finns en skilsmässa i bakgrunden. Det är inget bevis för pedofili. Och givetvis mer än att pappa och barn badar tillsammans.

Att barnet själv vittnar om övergrepp, att någon bevittnar märklig berör över könsorgan, barnpedofilibilder, den typen av bevis. Då skulle jag inte tveka.

 

[Hiddeous]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Förtal skulle en sådan anmälan förvisso kunna innebära, men det är högst osannolikt att du skulle hållas ansvarig för förtal så länge du lämnat sanna uppgifter. Oavsett om du vänt dig till polis, socialtjänst eller annan vettig och rimlig instans.

Förtal bör jag kunna hävda om jag utpekas som pedofil och det ryktet sprids eller publiceras utan att det finns en tråd av bevis. Det kan ödelägga min tillvaro helt.

Att däremot ta diskussionen om hur barnet mår kan jag inte se något problem med, men för mig är det något helt annat.

 

[schelin_j]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Att däremot ta diskussionen om hur barnet mår kan jag inte se något problem med, men för mig är det något helt annat.

Det här tror jag är hela kärnan i din och min väldigt olika uppfattning. Jag menar, och har aldrig menat att jag som privatperson skall stolpa in till en myndighet vilken det vara månde och skrika ut att en person är pedofil. Däremot menar jag och hävdar med bestämdhet att om jag känner stor oro för ett barn så kan jag kontakta till exempel socialkontoret och påtala min oro för barnet och vad jag baserar oron på. Till exempel att barnet verkar otryggt och att en förälder eller barnet gjort märkliga uttalanden som är svårtolkade.

Sedan är det upp till soc. att välja att gå vidare med en undersökning eller inte.

BROTTET som jag skriver om tidigare är det misstänkta brottet. Alla förundersökningar hos polisen syftar ju till att utreda OM ett brott begåtts och i sådant fall av vem. Vet inte hur man rubricerar det hos soc. men jag förmodar att även där torde det vara av synnerlig vikt att fastställa huruvida ett barn har utsatts för ett brott eller inte. Dock förmodar jag vidare att soc. också engagerar sig i frågor som inte direkt rör brottsmisstanke.

 

[schelin_j]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Förtal bör jag kunna hävda om jag utpekas som pedofil och det ryktet sprids eller publiceras utan att det finns en tråd av bevis. Det kan ödelägga min tillvaro helt.

Om jag vänder mig med farhågor rörande ditt barns hälsotillstånd till till exempel soc. har jag inte spridit ett rykte. Soc. kan eventuellt genom klumpighet sprida det du kallar för ett rykte dock. Det torde du ha svårt att lasta mig för i det läget.

 

[schelin_j]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Att barnet själv vittnar om övergrepp, att någon bevittnar märklig berör över könsorgan, barnpedofilibilder, den typen av bevis. Då skulle jag inte tveka.

I det fallet skulle väl ingen (nåja nästan ingen i alla fall) tveka?

Det vi diskuterar här är väl just de mer svårbestämda fallen... de inte så uppenbara?

 

[Hiddeous]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

BROTTET som jag skriver om tidigare är det misstänkta brottet. Alla förundersökningar hos polisen syftar ju till att utreda OM ett brott begåtts och i sådant fall av vem. Vet inte hur man rubricerar det hos soc. men jag förmodar att även där torde det vara av synnerlig vikt att fastställa huruvida ett barn har utsatts för ett brott eller inte. Dock förmodar jag vidare att soc. också engagerar sig i frågor som inte direkt rör brottsmisstanke.

Ja, men i de allra allra flesta fall finns det ett konkret brott att utreda, och någon som anmäler som har konkreta uppgifter. Det saknas helt här. Det finns misstankar om att ett barn far illa och läggningen hos en anhörig. Att vara pedofil är inte ett brott i sig, så det bör vi kunna avskriva. Brottet är om pedofilen agerar på sin läggning och antastar sitt barn. Jag tycker i alla fall att det är ganska stor skillnad jämfört med att jag anmäler en våldtäkt för mig själv eller någon annans räkning, som Björk drog paralleller med. Där har vi något att väcka åtal mot, eventuellt. Det finns inget sådant här. Och jag har inte heller någon aning om hur soc agerar men exakt vad förväntas de göra åt en sådan känsla?

 

[Hiddeous]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

I det fallet skulle väl ingen (nåja nästan ingen i alla fall) tveka?

Det vi diskuterar här är väl just de mer svårbestämda fallen... de inte så uppenbara?

Jag kan inte skriva något generellt. Men i det här fallet kan det lika gärna röra sig om missuppfattningar, andra trauman och kanske olika uppfattningar om hur föräldrar bör förhålla sig till barn - i alla fall som jag har tolkat saken. Men är man osäker kan man väl ringa någon psykolog/soc/bris och rådfråga?

 

[Hiddeous]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Om jag vänder mig med farhågor rörande ditt barns hälsotillstånd till till exempel soc. har jag inte spridit ett rykte. Soc. kan eventuellt genom klumpighet sprida det du kallar för ett rykte dock. Det torde du ha svårt att lasta mig för i det läget.

Nej, precis. Men att hoppa till slutsatser om pedofili är något annat - och handen på hjärtat, det verkar några personer ha gjort redan...

 

[Björk]

Sv: Märklig och kanske känslig fråga

Och att fråga om någon är pedofil är väl det mest kränkande och korkade man kan göra, så det får man väl hoppas att ingen gör! Det är väl barnets välmående som ska vara kärnan i en sådan utfrågning, inte föräldern?

OBS igen att inget brott har begåtts - TS undrar över en människas läggning eller relation till sitt barn, och det är inte samma sak som att utreda en brottsmisstanke. Om man inte har ganska starka indikationer (så som barnpedofilbilder, vittnesmål från barnet osv) skulle väl i stort sett vem som helst kunna bli utredd för något sådant. Säkert finns det människor som skulle tycka att min familj är konstig. Att begära utredning för att någon är "creepy" och i mina ögon beter sig konstigt kan lika väl vara ett uttryck för mina egna fördomar om hur människor bör vara.

Det är klart jag skulle reagera med bestörtning om att bli anklagad för det. Nu pratade du inte om "ryktena går" från början utan frågan du ställde var:

Ja, men hur hade du velat att andra skulle reagera om det var ditt barn? Och traumat inte var orsakat av dig? Visst hade du velat att någon frågade dig först? (jag bara spekulerar här)

Och jag svarade så gott jag kunde hur jag tycker de bör göra.

Men varför behöver vi diskutera hur jag skulle reagera?

Det intressanta är väl hur man ska/bör göra i ett läge där man misstänker något? Hur menar du att den/de som ev misstänker mig eller någon annan ska göra då? Låta bli att anmäla mig för att de "säkert har fel" och riskerar göra mig illa? Fråga mig rätt ut om sina misstankar?

Det var du som skrev "visst hade du velat att någon frågade dig först?". Och jag skrev:

Om de misstänkte att det var någon/något trauma utan att ha någon specifik misstanke om vad så är det klart jag önskar de frågar mig först. Men om de av någon orsak tror att JAG är problemet så hoppas jag de anmäler mig.

och vidare:

Men om jag nu vore pedofil så vore det ju istället himla smidigt om någon frågade mig rätt ut först (trots att de misstänker just mig själv) .. då kan jag ju se till att dölja det ännu bättre och/eller ha tid att hitta på någon historia kanske om "någon annan" som gör ngt mot mitt barn....

För övrigt kan jag inte förstå hur du tolkar mig (och andra) till att vi förordar att anmäla alla som verkar "annorlunda" överlag?!
Jag förordar att anmäla om man har starka misstankar om att något inte står rätt till. Vad som sen kan anses vara tillräckligt starka misstankar kan vi ju diskutera till döddagar. Och det är svårt att säga exakt när de är "tillräckliga". Vi får väl lita på att de allra flesta vuxna människor kan bedöma det själva antar jag? Hur ska vi annars göra?
Vad är det DU tycker någon ska göra om de får en känsla av att något inte står rätt till med ett barn?