Människor som ger dubbla budskap?

[Thaliaste]

Sv: Människor som ger dubbla budskap?

Du förstår inte problemet och du har heller inte någon tanke om hur man kan förklara beteendet utan vill mest bara ifrågasätta mitt omdöme?

Jag beskrev min tolkning, att det är vad ni pratar om när ni pratar som verkar göra dig brydd, och gav sedan några andra förslag på vad du kanske menade var förvirrande i hans beteende om det nu inte var som jag uppfattat det. Eftersom du inte svarar på frågan efter flera försök, utan hela tiden besvarar med "är det så svårt att förstå?" undrar jag vad du vill med tråden egentligen? Om det är att försöka reda ut om det är "normalt" eller vad som ligger bakom så behöver du ju förklara problemet. Men om du inte vill något med tråden får du förstås bestämma dig för vad du vill. Det är din vän, din förlust i så fall.

Själv är jag egentligen inte så extremt intresserad av att detaljanalysera olika händelser med Anders utan mer som sagt ute efter att förstå hur människor som beter sig motsägelsefullt och inkonsekvent socialt sett kan tänkas resonera.

Vilket jag gärna ger min syn på, OM du ger ett exempel på vad du menar är att bete sig motsägelsefullt och inkonsekvent. Annars blir ju mitt svar helt taget ur luften och handlar kanske om något helt annat än det du menar.

 

[tanten]

Sv: Människor som ger dubbla budskap?

Men möjligheten finns ju att det är du som uppfattar det som motsägelsefullt, och att många andra inte skulle uppfatta det så. Och att Anders själv inte alls ser det så.

Och i så fall finns det kanske inte något resonemang att förstå, utan det är helt enkelt så att man ibland vill dela de där sakerna som gör relationen nära och ibland mest sällskapa och prata strunt.

För mig låter det som att du beskriver något av ett normalfall. Det är väl inte många relationer där man befinner sig "på det djupa" hela tiden?

Jag tror mig förstå.

Jag har mött människor som ena dagen delar djupa förtroende, koncentrerar sin uppmärksamhet på mig - vi är nära vänner. Skrattar och nojsar. (både kvinnor och män)

Någon annan dag knappt hälsar hen.
Lite som om man skulle möta nån från samma gata. Man hälsar men har inget att prata om och ingen anledning att stanna till och säga nåt. Kort i ton och verkar aldrig funnits någon relation med närhet

 

[Santa]

Sv: Människor som ger dubbla budskap?

Det här är ett bra exempel även om det inte i Anders fall är riktigt så drastiskt att han inte hälsar (detta är så pass konkret att det hade man i alla fall kunnat påpeka). Och det är inte jämförbart med att man kan prata ytligt även med nära vänner som någon ovan trodde, utan snarare handlar det om att det växlar mellan kontaktsökande och avvisande. Ofta när vi ses så känner jag det som att vi börjar om från noll.

Och för mig är det här beteendet så ologiskt, varför anstränga sig för att skapa närhet för att sen inte känna sig bekväm med den (eller vad det nu är han känner)? Jag upplever också det hela som godtyckligt när han har lust att bjuda på sig själv och inte (det finns ingen koppling till situation eller sällskap). Jag har många andra vänner med olika intimitetsgrader men med dem känner jag inga tvivel om var vi står. Det är det jag menar med att jag tycker att beteendet känns socialt omoget, det normala som vuxen (den här människan är 50+) är att man närmar sig folk man tycker om, punkt. Det finns ingen riktigt sund anledning att hålla vänner på sträckbänken. Och nu innan någon antar det: nej det är inte så att jag är efterhängsen eller klängig och att det är därför han känner att han måste avvisa mig. Snarare tvärtom, som det har utvecklat sig.

 

[Santa]

Sv: Människor som ger dubbla budskap?

Fast ett enskilt exempel kommer inte att säga någon särskilt mycket. Det jag har beskrivit är ett mönster som blivit tydligt genom en rad händelser över tid. Om du behöver exempel för att kunna bedöma själv så kanske det beror på att du helt enkelt inte har erfarenhet av problemet? Det är tack och lov inte särskilt vanligt att normalmående människor växlar mellan kontaktsökande och undvikande.

 

[Grazing]

Sv: Människor som ger dubbla budskap?

Är man undvikande bara för att man inte ropar hej och pratar varje dag? Otroligt glad att jag inte behöver vara så social varje dag mot folk som jag känner. Ibland vill man prata och ibland inte, det gäller även dom närmsta vännerna kan man ibland hälsa lite ytligt på bara. Och vad jag vet så är mina vänner och jag normalbegåvade.

 

[tanten]

Sv: Människor som ger dubbla budskap?

Är man undvikande bara för att man inte ropar hej och pratar varje dag? Otroligt glad att jag inte behöver vara så social varje dag mot folk som jag känner. Ibland vill man prata och ibland inte, det gäller även dom närmsta vännerna kan man ibland hälsa lite ytligt på bara. Och vad jag vet så är mina vänner och jag normalbegåvade.

Det handlar inte - i de fall jag mött - om frekvens eller intensitet. Vänskap handlar inte om att man klänger på varann. Det handlar om samhörighet och trygghet, åtminstone tycker jag det.

Men visst medger även du att du beter dig annorlunda mot en nära vän respektive en främling när ni möts?

 

[Grazing]

Sv: Människor som ger dubbla budskap?

Det handlar inte - i de fall jag mött - om frekvens eller intensitet. Vänskap handlar inte om att man klänger på varann. Det handlar om samhörighet och trygghet, åtminstone tycker jag det.

Men visst medger även du att du beter dig annorlunda mot en nära vän respektive en främling när ni möts?

Det beror på situationen, vart man möter främlingar och inte. Tex i stallet eller på jobbet om det är en främling där så ler jag och hälsar, är det en vän i stallet som jag känner men kanske inte är så otroligt pratsugen och social för dagen så hälsar jag likadant. Uppmärksammar att jag sett personen helt enkelt. Ibland på uteritter så pratar vi om djupare saker medan vi dagen efter knappt säger ett ord till varandra. Det är ju så olika.

Eller hur är det man ska bemöta folk? Vad är skillnaden, vart går "vängränsen" för när man ska ändra sitt sätt att bemöta personen?

Sen så kan det ju vara lättare också att prata om mera personliga saker med folk som inte står så nära en, vad händer då? Hur kategoriseras det och hur ska man vara med personen sedan?

Menar bara att jag inte tycker det finns riktigt någon regel i hur man ska bemöta folk på beroende på hur man känner personen.

 

[Santa]

Gammal tråd men jag ville bara berätta hur det har gått ifall någon får upp den här tråden som har samma problem som jag hade.

Av en slump läste jag nämligen hur narcissister drar människor till sig, genom att härma deras beteende och intressen under idealiseringsfasen vilket gör att man blir charmad och tror att de vill vara ens bästa vän. Sedan, när man går dem till mötes så börjar devalveringsfasen och man hamnar "i kylan" och så håller det på fram och tillbaka utifrån hur tillmötesgående man är. Växlingen sker enbart i syfte att få fram olika reaktioner som narcissisten använder som bekräftelse på den egna sociala överlägsenheten. Jag vill inte gå in på för många detaljer men exakt så funkar Anders, han är som ett skolboksexempel. Han växlar mellan (spelad) empati och totalt oempatiska och känslokalla uttalanden. Framställer sig hela tiden som överlägsen sina närmaste. Otroligt stolt. Kan sprida en oerhört stark olustkänsla och känsla av att man har gjort fel utan att man förstår hur det går till.

Jag har aldrig trott att jag är den typen som dras in i manipulatörers nät eftersom jag har litat till min analysförmåga, men här har jag verkligen fått mig en rejäl tankeställare. Anders är så fruktansvärt skicklig att jag länge har tvivlat på mitt eget omdöme (också ett typiskt fenomen med manipulatörer, sk gaslighting). Och i de "goda" faserna så har han framstått som att han genuint verkligen tycker att jag är det bästa som har hänt sen skivat bröd. Det har varit omöjligt att se tecknen om man inte vet vad man ska leta efter. Men nu har jag förstått att de goda sidorna är en del av ett maktspel som inte har med mig att göra och äntligen behöver jag inte längre tvivla på att det kanske är jag som tänker fel och är elak när jag avvisar honom. Så mitt råd till alla som råkar ut för någon som sänder dubbla budskap är att läsa mer om narcissism! Känns det fel i magen så lita på din känsla även om bevisen är diffusa!

 

[avslutat medlemskap]

Jag kan fylla på med att narcissisten också gärna tror sig stå över lagen och ljuger a´la "jag har nu tagit reda på blablabla och det måste du rätta dig efter" för att sen vända dig ryggen om du inte gått på lögnerna.

Jag har just haft med en narcissist att göra som vänt mig ryggen och tom. nu gått så långt att h*n plundrat postboxen i föreningen vi båda är med i (h*n är den "allsmäktige" ordföranden) och slängt-mörkat en inlaga som skulle tagits upp på förra styrelsemötet samt ljugit för styrelsen som h*n skrämt till tystnad.

Just nu knallar h*n ovetande omkring i ett klaver då inlagan med VERKLIG fakta utan lögner når både styrelsemedlemmarna personligen inför nästa möte, samt att kommunen (som äger anläggningen) är informerade och kommer att hålla räfst och rättarting om inte styrelsen gör det.

En narcissist är inte vidare smart, tror att lögner, svek och mörkanden fungerar på alla, samt gärna bröstar upp sig och höjer rösten och skrämmer folk till tystnad för att i nästa stund klappa folk på axeln. Nu går det ju inte med alla men dom är för självcentrerade för att ha en hum om vilka krig dom inte kan vinna och en vacker dag möter dom en värdig motståndare som inte viker ner sig för hoten. I grunden är dom fega och gärna mobbare också, därav mörkandet då sanningen ska tystas ner till varje pris.

 

[Jules]

Jag har alltid haft lätt för att ha nära och djupa vänskapsrelationer. Men för tillfället har jag en person i min närhet (kallar honom Anders) som jag inte begriper mig på eftersom jag upplever att Anders ger mig så dubbla budskap. Det jag kan konstatera är att Anders kommer till mig och vill prata om djupt personliga och privata grejer men i nästa stund vill Anders liksom inte att vi ska låtsas om vi att har såna prat. För mig blir detta väldigt konstigt att jag får "nära relations"-signaler i ena situationen och "casual bekantskaps"-signaler i nästa. Jag känner också att för mig känns inte helt bra att ha en nära relation med allt vad det innebär till en sådan person, jag har inget behov av att ha nära relationer till alla utan det kräver ett visst mått av tillit. Dessutom märker jag att jag själv tar efter Anders beteende och slarvar med honom på ett sätt som jag egentligen inte vill göra, det är inte så jag vill bete mig mot folk. Till min tolkning av den här situationen hör också att jag tror att Anders är så här, det har alltså inte med mig att göra. Det finns heller inget som kan misstas för kärlek direkt i detta, så det kan heller inte vara förklaringen. I mina nuvarande tankar kring det här så lutar jag emot att släppa Anders som vän, vilket är synd eftersom vi egentligen har mycket att ge varandra.

Det jag skulle vilja veta är om någon kan förstå logiken i det här beteendet och kanske rent av kan känna igen sig i viljan att erbjuda en nära relation men samtidigt inte vilja att någon riktigt ska ta erbjudandet på allvar. Hur resonerar såna människor, för mig är det ett helt ologiskt beteende. Det är svårt att prata om det direkt med Anders eftersom det mer handlar om nyanser än tydliga händelser. Men jag skulle gärna vilja förstå det på ett rent mänskligt plan. Finns det kanske andra sätt att hantera en sån relation än att ge upp den helt?

Det är länge sedan du skrev inlägget.
Jag känner igen "Anders" på pricken men det är en hon i mitt fall. Men osäker på om hon är narcissist, lutar mer åt nåt åt låg känslighet hållet. Annars kan dina ord vara vara mina förutom ditt sista inlägg från Nov 2014.
Jag funderar på hur det skulle kunna bli i framtiden.
Vad har hänt? Du är ju flera år framför mig. Hur är din och Anders relation idag? Har han fortfarande inte lärt sig vara lagom som "Tanten" säger? Har ni brutit?

 

[Eli]

Åh jag har också råkat ut för en. Blev så otroligt manipulerad och stod tillslut där när hon dragit och fattade inte vad som hänt. Skämdes nåt så otroligt för jag hade ju berättat massor om mitt innersta för henne och som hon sedan spred vidare visade det sig. Hon hade mig som en liten spelbricka som hon flyttade precis som hon ville. Samma där att hon var kylig och otroligt charmig om vartannat och hon hade ett fruktansvärt humör. Usch jag mådde så otroligt dåligt när jag insåg att hon hade använt mig som någon smutsig trasa som hon tillslut bara slängde bort. Så många såg vad hon var men inte jag, och jag brukar heller inte vara naiv och lita på folk hur som helst.