"Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

[Blueberry]

Låt oss diksutera!
I senaste numret av Härliga hund har Memea Mohlin fått ganska mycket utrymme att diskutera och debattera kring den här rubriken.

Här på Buke kryllar det av rasvalstrådar med tips och råd och förmaningar - men alla valpköpare är ju tyvärr inte användare här...

Enligt Memeas empiriska undersökning (visserligen småskalig, men hon har i alla fall slängt ut frågan och fått svar) är blandrasägare allra sämst raskunskaper, och till exempel "inte verkade vara insatta i att samtliga raser som deras hund har i sig påverkar hundens drifter och behov".

Nyblivna hundägare vet mer om olika träningsmetoder än tidigare och har en bestämd åsikt om hur de vill träna med sin hund - men de har inte läst på tillräckligt mycket om rasen de har valt att köpa.

Jag vet själv hur lite jag faktiskt visste om dvärgpinscher när jag fastnade för rasen - men jag googlade mig skelögd och tog reda på så mycket som möjligt. Och i efterhand kanske det gick lite väl fort från beslut om ras till att faktiskt köpa en hund (cirka två veckor ), men det var helt enkelt extremt bra timing att uppfödare hade en kull precis just då. Å andra sidan skulle jag inte välja en annan ras om jag hade fått göra om och göra helt och hållet prakträtt.

Och hur lätt är det att hitta rätt info? Många valptips och köpa-hund-guider är ju knappast anpassade efter ras.

Vad tänker ni kring det här?
Hur påläst behöver man vara på sin ras?

 

[lulski]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag kan tycka det är rätt viktigt att veta vad man köper, oavsett om det är renrasigt eller inte. Man bör ju veta vilka egenskaper man kan förvänta sig att hunden kommer att ha som vuxen och vilken typ av träning eller dylikt hunden troligtvis kommer att kräva. Om man av okunskap har helt felaktiga förväntningar och krav på hunden riskerar man ju att det går fel. Tyvärr ser man många gånger människor som valt "fel" ras för just dem och det är inte alltid som hundägandet blir en trevlig upplevelse. Hade de bara tagit sig tiden och välja hundras efter dess egenskaper istället för utseende eller prestige så kunde det blivit mycket bättre.

Nu förtydligar jag, efter som vi är på Buke, att givetvis är alla hundar individer och en individ från en ras som inte borde passa till ditt eller datt visst kan fungera trots det osv.

 

[Misiaczek]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag önskar verkligen att fler hade varit ordentligt pålästa om sin ras innan de skaffade den. Det hade inneburit betydligt mindre olyckliga hundar OCH ägare, mindre olyckor, mindre omplaceringar osv.
Jag tycker nog det är lika viktigt att vara påläst om sin ras som att vara påläst om vad det innebär att ha hund.

Tycker inte det är så väldans svårt att hitta info om en ras faktiskt. Visst, alla kanske inte är lika duktiga på att söka info, men det finns alltid någon man kan fråga som vet vart man kan vända sig osv. Tror på att bara man vill så kan man.. Som sagt så hade det underlättat hundägandet betydligt, och hade absolut varit värt att lägga ner flera timmars "arbete" bakom att leta info istället för att se lägga ner kanske t.o.m flera års arbete för att få en nöjd, lydig och harmonisk hund, om det nu är så att man kanske valde "fel" ras i början.

 

[squarepants]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag håller med att många är vansinnigt okunniga. Och precis som Memea tycker jag framför allt blandrasägare är det. "Hjälp, min hund drar i kopplet så han nästan stryps, jagar cyklar, katter och barn och morrar på mina vänner". Huskey/Rottweiler som lever som sällskapshund.

Utan att på något sätt tala illa om blandraser i det stora hela, tror jag att många idiotiska korsningar handlar om ren okunskap. Man tänker snäll hund + snäll hund = snälla hundar, inte BC + Labrador = vallidioter som inte vet hur man vallar, men ändå har ett enormt behov av det. Och när "uppfödarna" tänker att föräldrarna i första hand är snälla, i andra hand fina och i tredje hand sin ras är det givetvis det som förmedlas till valpköparna. Och vem vill inte ha en snäll, fin hund?

Jag tycker det är olika hur insatt man behöver vara om sin ras. Rashistoria, utseende etc tycker jag är helt oväsentligt, och kanske till och med specifikt om rasen i sig så länge man vet VAD FÖR TYP AV HUND man har. Man ska veta om man har en jakthund och vad den används till, om man har en vakthund och hur den ska vakta, om man har en sällskapsras etc. Många köper ju t ex vinthundar för att dom är "såå lugna och lätta" utan att ha en aning om att det egentligen är en jakthund som i grunden är avlad för att trava långa sträckor och jaga ikapp olika djur. Senast i november eller oktober träffade jag en tjej med två vinthundar, en greyhound (Raceavlad) och en whippet. Whippeten bet sönder ALLT när den lämnades ensam, greyhounden var riktigt otrevlig mot folk. Jag frågade lite försynt vad hon brukar göra med hundarna och fick till svar att hon brukar gå långpromenader i koppel på minst en mil fyra fem gånger i veckan och träna lydnad. Det enda tipset jag gav var att hon tre dagar i veckan ska åka till en stor rastgård i grannstaden och låta hundarna springa och jaga varandra tills dom självmant slutade springa. Tre veckor senare var whippetens problem som bortblåsta! Och hon hade valt dom raserna för att "alla" säger att dom är perfekta sällskapshundar - men ingen hade sagt att dom behöver SPRINGA, inte bara motionera mycket.

 

[Carolininen]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag håller med om att de flesta är dåligt insatta i sin ras när de köper hund. Och min erfarenhet är att blanrasköparna generellt är sämre insatta (har själv varit en). En stor anledning till det tror jag är att blandrasupofödare oftast ställer mycket lite krav på valpköparna. Detta förekommer naturligt vis bland renrasuppfödarna också.

MEN det är inte lätt när man ska köpa sin första hund, särskilt om man inte har någon med hundkunskap i sin närmaste krets.

När jag skaffade staffen tyckte jag att jag hade lärt mig min läxa och nu skulle vara ytterst noggrann när jag/vi valde valp. Visst prickade jag rasvalet bra men hade jag känt till det jag vet om rasen idag hade jag varit mer noggrann med uppfödare. Man lär sig ju hela tiden.

Förr trodde jag att om man köper från en skk-ansluten kennel så är man "safe". Men så enkelt är det ju inte. Man måste förlita sig på sin egen kunskap och har man inte den så måste man veta var man ska hitta rätt kunskap.
Det är ju säkert fler än en som gått in på skk:s hemsida, läst om rasen och tänka " ja men det låter ju bra, den tar vi".

Jag vet inte hur man ska komma åt problemet dock. De flesta hundägare i vår bekantskapskrets har "fel" ras och skrämmande lågt hundintresse.

 

[DanTheMan]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Den som köper sin första hund kommer att stöta på olika åsikter om vilka egenskaper hundrasen har samt ta del av olika uppfattningar om vilken roll egenskaperna spelar för ägandet av hundrasen. Överlag tror jag att det är svårt att skapa sig en bra bild vid köpet av den första hunden utifrån den information som finns tillgänglig.

Personligen tycker jag att kunskap om hundar och om rasbundna egenskaper är viktigt, speciellt om det handlar om hundraser med lite mer drifter i sig än genomsnittet. En Schäfer är kanske inte idealisk om man bara vill ha en hund att gå promenader med ibland och en Pitbull är inte idealisk om man vill ha en hund man vill kunna släppa i hundrastgårdar med andra hundar hur som helst.

 

[Blandrastik]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tycker det är svårt att hitta adekvat information, läser man t ex om Jack Russel kan man hitta texter som "robust och trevlig familjehund i lagom format".

När sen den robusta familjehunden morrar på svågern och jagar grannens katt p ga av understimulans blir nog många förstagångshundägare förvånade.

I våras hade jag en as-häftig riesen på valpkurs, förstagångsägare. Hela hunden var en turboråtta som gnagade på mesta och for runt som en duracelkanin. Många gråa hår på matten. Vid nåt tillfälle så sa jag "ni har väl rustat er för könsmognaden?" Mest på skämt, då frågade matten "vaddå, händer det nåt särskilt när de blir könsmogna?"

Det vore enklare om man hittade information om att hunden kan bli ett monster vid könsmognad.

 

[lady_vip]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Det är tyvärr jättevanligt att folk inte vet vad de har i snöret, speciellt på senare år när "alla" ska ha hund.

Jag har haft en del valpkurser och första hemläxan brukar vara att kortfattat berätta om sin ras. Massor kommer då med fusklappar och berättar saker i stil med "Ja, border collie är ju tydligen en vallhund, det är också den rasen Turbo var..." eller "Vår hund är då tax/drever och det ska vara jakthundar enligt hundraser.se, men vi tänkte ha Ludde till sällskap"

Sen står de där och är olyckliga för att Ludde aldrig tar upp nosen från gräsmattan och inte går att ha lös.

 

[Lejonelle]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

blandrasägare allra sämst raskunskaper, och till exempel "inte verkade vara insatta i att samtliga raser som deras hund har i sig påverkar hundens drifter och behov".

Ja, jag har ju två blandraser så jag antar att jag är dubbelt så dåligt insatt då

Men skämt åsido, en grov schablon, skulle jag säga. Snarare är det väl en fråga om att ha planerat sitt hundköp och att vara beredd på att det kommer en ny levande varelse i familjen som kommer att påverka familjens liv under lång tid.

Mest fel tycker jag det verkar bli när människor köper sin första hund utifrån utseende eller valp till barnen eller just nu har jag tid att ha hund. Inte utifrån att man vill leva med hund och vet vad det innebär. Kanske sådana människor är mer benägna att köpa blandras i konstiga kombinationer, den som vet lite om raser väljer nog hellre en renrasig hund.

En liten sällskapshund anpassar sig lättare till det liv den råkar få, och därför blir det inte så stora problem kanske. Medan den större hunden med inslag av bruksraser har större behov och det blir större problem om det blir fel.

Och påfallande många människor verkar inte kunna se längre än ett halvår in i framtiden - kanske det speciellt gäller unga människor eller när man köper en valp till barnen? För visst kan livet ändra sig men det kommer väl inte som en komplett överraskning att barn blir äldre och går ut skolan och får längre skolväg och längre skoldag? Eller att den som blivit arbetslös får jobb och plötsligt inte har tid med hunden?

Sen är det väl också en fråga om att bli accepterad som valpköpare på den seriösa kenneln om man inte verkar ha tänkt igenom det ordentligt. Enklare då att köpa nånstans där man inte får så svåra frågor.

 

[lady_vip]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag håller med där också. Och uppfödarna kunde kanske vara lite mer homogena. Jag ser bara på min lilla ras där vissa uppfödare jaktmeriterar avelshundarna, men sen säljer de ändå till kreti och pleti - för att sälja helt enkelt. Kvantitet.

 

[Garaget]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

*KL*

Jag är helt enig i det ni skriver.
Jag är född och uppvuxen med olika hundar, och har 1 hund nu. Min ras kan jag bra, och jag vet att jag skulle kunna ha rasen för resten av livet. Men på grund av olika omständigheter är jag intresserad av att "byta ras". Min dröm är nu att få ha en Welsh Corgi Cardigan.
Mitt beslut om att vilja ha en WCC är att det är en mycket mindre ras än den jag har i dag = lättare att skaffa hundvakt.
Det verkar vara en liten, alert, trevlig hundras som man kan använda inom många olika områden, trots att det är en vallhund i grund och botten.
Men jag kommer förmodligen inte att skaffa mig någon WCC än på bra länge, jag vill vara så ordentligt insatt i rasen som jag är i min nuvarande ras innan jag skaffar en hund. Och DET kan ju ta hur många år som helst... ?!

Jag vill vara påläst för att göra det enklare för mig själv, den dagen jag skaffar mig en ny hund.
Är det så svårt att tänka så? Gemene man verkar bara tänka: Åh, en hund. Perfekt. Klart.

Det verkar vara svårt för folk att tänka hela vägen ut? Jag skaffar en ny familjemedlem när jag skaffar hund, inte nåt slit-och-släng som man bara kan göra sig av med för att man inte orkar/kan/vill fixa ev. problem...
Det känns som om det är mer "slit-och-släng-mentalitet" nu är för bara 10-20 år sedan?!

 

[Hyacinth]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tycker fler borde inse att det är en sällskapshund de eg borde ha.
En hund som inte har så stora krav, men ändå kan träna lite av det man tycker är kul.

 

[sportyscorpion]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tycker att det är viktigt att veta vilka drifter rasen har. Att utgå från att man har en metod man vill använda är ju inte särskilt verksamt om inte rasen passar för just den metoden. Alltså är det viktigare att först ta reda på vad vill jag göra med hunden? Vad kräver hunden för aktiviering? och sedan anpassa metoderna efter det.

För oss tog det över ett år från tanke till köp. Vi förberedde oss genom att träffa flera kunniga inom rasen och läsa på. Då kom inga överraskningar så att säga, trots att detta är vår första hund. Vi hade även hunnit knyta lite kontakter innan köpet vilket underlättade när frågor väl dök upp.

Så att vara förberedd innebär ofta enklare vägar till lösningar. Att vara oförberedd behöver inte nödvändigtvis innebära att det blir fel, men det kan komma många fler överraskningar på vägen. Är man flexibel och lyhörd så löser man det, är man fast i sin tro och inte vill ändra sin uppfattning, ja då uppstår ganska snart problem.

 

[Red_Chili]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tycker fler borde inse att det är en sällskapshund de eg borde ha.
En hund som inte har så stora krav, men ändå kan träna lite av det man tycker är kul.

Verkligen!

Jag vet att det många gånger skrivits i tidningar om att tex antalet brukshundar minskat och "åh det är så tråkigt". Själv tänker jag bara "f*n vad bra, då kanske folk köpt sig sällskapshundar istället".

Jag har länge varit övertygad om att det borde satsas mer på köpa hund-kurser, där folk helt enkelt innan de köper hund får lära sig generella skillnader mellan olika typer av hundar, lära sig vad man bör kolla upp, hur man hittar en bra uppfödare osv.

Men ja, många är läskigt omedvetna om vad de har för hundar och många köper sig nog "för mycket" hund. För mig är det inte bra om hunden bara nöjer sig med sitt liv, för mig är det bra först när hunden är lycklig med sitt liv. Hur många hundar idag är faktiskt lyckliga i sina familjer och hur troligt är det att en mindre krävande hund kunnat bli mer lycklig?

 

[Garaget]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag har länge varit övertygad om att det borde satsas mer på köpa hund-kurser, där folk helt enkelt innan de köper hund får lära sig generella skillnader mellan olika typer av hundar, lära sig vad man bör kolla upp, hur man hittar en bra uppfödare osv.

 

[nordsvensken]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tycker fler borde inse att det är en sällskapshund de eg borde ha.
En hund som inte har så stora krav, men ändå kan träna lite av det man tycker är kul.

Ja verkligen. Tyvärr vill många, jättemånga (av för mig okänd anledning) ha en hund som är avlad för arbete av något slag (gärna modell lite större också.) Men det de erbjuder den i form av stimulans och fysisk motion motsvarar knappt ens en mindre sällskapshunds krav på tillvaron. Och så undrar hundägarna varför de har sådana problem med sin hund.

Är det fult att ha en sällskapshund? eller vad är det som gör att folk köper en aussie, en rotweiler eller en labrador (osv osv) istället för en cavaljer eller liknande, när de faktisk främst vill ha en gosig kompis i soffan, en familjehund som barnen kan kasta lite boll med i trädgården, när de anser att 4 km (gärna kopplad och i elljusspåret...) är en regäl långpromenad och tycker att det är tillräcklig träning att gå valpkurs och därefter hålla efter vardagslydnaden vid behov... Det är ju inte konstigt att problemen blir massiva med de förutsättningarna!

 

[squarepants]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Är det fult att ha en sällskapshund?

Jag tror faktiskt det!

Det är häftigare med en stor, krävande hund som man "kan hantera". Sällskapsraser är ofta små och kan tyckas se "töntiga" ut. Och kanske anses man vara lat när man köper en mindre krävande ras? Och om det nu kan spela roll, så är ju faktiskt dom storvuxna sällskapsavlade raserna ofta mycket sjuka, Berner Sennen t ex.

 

[Philosophia]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tror att i princip alla förstagångsvalpköpare hade kunnat vara mer välinformerade om sin ras av den enkla anledningen att de inte förstår vikten av att vara det. Jag menar, det ser ju väldigt enkelt ut att ha hund - särskilt om man tittar på riktigt samspelta bruks- eller agilityekipage. Hur svårt kan det vara, liksom?

Samtidigt tror jag ändå att fler läser på mer idag än för bara 20 år sedan. Visserligen var det färre som skaffade hund, men informationen om olika hundraser är betydligt mer tillgänglig idag med tanke på internet. Å andra sidan kanske tillgängligheten gör att folk i större utsträckning googlar och läser om raserna istället för att kuska runt till uppfödare för att träffa dem i verkligheten.

 

[dobbis]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Om mina valpköpare vet för lite om sin ras,så är det ju inte dom som är okunniga utan jag som misslyckats som uppfödare och som deras informations källa.

 

[Garaget]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Det är ett fint tankesätt, som jag önskar att MÅNGA fler med dig hade...