Sv: mammor vinter 2010/2011
Här kommer en liten förlossningsstory!
Natten till fredagen så fick jag en lite mer rikligare blödning än vad jag haft dagarna innan. Jag ringde till förlossningen & dom tyckte att jag skulle komma in & undersöka saken. Det visade sig att av mina sammandragningar som jag haft två nätter innan så var jag öppen 4 cm. Jag som trodde att jag skulle få något smärtstillande & få åka hem igen & sova trodde fel. Jag fick välja mellan att få smärtstillande för att få sova lite eller ta hål på hinnorna. Vi valde att köra rätt på!
04.45 avgår fostervatten med hjälp utav bm & en skalp ctg-reg sätts på bebisens huvud.
05.40 Har jag 4-5 sammandragningar per minut som jag inte har ont av, känner mig trött & försöker sova. Får även i mig en portion lasange för att ladda batterierna lite.
06.45 Upptäcker jag tunt mekoniumfärgat fostervatten = bebisen har bajsat i fostervattnet.
07.35 Prövar TNS som smärtlindring, lite halvläskigt men funkar ganska bra med ström i kroppen.
8.50 Får frukost, torra smörgåsar som inte äts upp
Får istället lite fil & flingor tror jag?!
9.35 Öppen 5 cm, här går det inte fort som sagt. Börjar känna av värkarna mer & mer. Den värkstimulerande droppen ökar dom på hela tiden under hela förlossningen.
10.20 Tar jag en varm dusch, sammandragningarna försvinner nästa helt under den tiden.
10.55 Får jag börja med lustgas/syrgas 60/40 som ger bra effekt.
12.40 Är jag öppen 6 cm & bebis är strax ovanför spinae. Har inget vidare tryck under värkarna. Värkarna är täta men korta. Fortsatt höjning av dropp trots täta värkar.
18.30 Andas med fin teknik i lustgasen & får massage under värkarna
20.15 Huvudet strax nedanför spinae, jag kräktes aldrig
! Kommer ihåg att jag tyckte det var konstigt.
21.30 Fortfarande sega värkar, beslut om att ett laktatprov ska tas, men visar fel svar.
21.57 Nytt laktatprov tas, visar dåliga värden. Beslut om att sugklocka ska användas tas, funkar inte detta så blir det akut kejsarsnitt.
22.02 Extraktionen påbörjas, 3 dragningar & sista gången får jag krysta ut han utan sugklocka.
Hade ett par stycken olika barnmorskor/ uskor under den 18,5 timmars förlossning jag hade, alla var toppen.
Under den mest aktiva fasen så skulle jag byta ställning hela tiden kändes det som, blir dom aldrig nöjda med en ställning tänker jag. Gåstol, pilatesboll, sittandes, ståendes på knä i sängen. Pilatesbollen var nog bäst tycker jag. Dom ställningarna jag gillade, gillade inte bebis då hjärtljudet sjönk. Andades på riktigt duktigt med lustgasen & alla frågade ifall jag hade gått någon profylaxkurs. Sanningen är den att koncentrationen som jag hade på att andas in djupt & ut gjorde att man fick fokus på något.
Man är ju rätt mycket själva även fast bm kikade in rätt ofta för att kolla läget. Jag & H hade rätt roligt till & från. Han lekte doktor & jag dansade runt till radion som vi satte på. H servade allt vad han kunde med cola & vatten. När dom frågade om jag ville ha en smoothie så tacka jag strängt nej, men ändrade mig sedan i en paus mellan värkarna & frågade helt groggy "hmmm vad är det i den". Den innehöll en massa gott & smakade milkshake *mums*.
När värkarna blev som jobbigast så masserade H mig i ryggslutet som en tok. På toppen av varje värk så tryckte han ihop höfterna allt vad han kunde. Stackarn, tyckte lite synd om han. Men han höll tyst & gjorde ett jäkligt bra jobb. Jag bad om epidural ett par två gånger men både jag & barnmorskorna såg att jag klarade mig alldeles utmärkt med bara lustgas. Försöka duger typ, tänkte jag. Men hade jag tagit Eda så hade det funnits en stor risk att förlossningen hade blivit ännu mer utdragen.
Då ett laktatprov visat dåliga värden på syre i blodet så beslutade man att göra ett försök med sugklocka. Lustgasmasken fick jag inte längre använda & jag väntade på att få en värk. kände av krystvärkarna mycket dåligt, fick verkligen ligga & känna efter. Många har säkert hört en del skräckhistorier med sugklocka men jag upplevde det inte som dåligt för mig själv. Den gjorde varken ont eller gjorde så jag gick sönder massor. Fick sy två stygn som inte det heller kändes något.
Eftersom att Leon var lite tagen så sprang teamet som hade funnits mellan mina ben på slutet ut & hjälpte honom att få ut diverse fostervatten ur lungorna & gav lite tryck med syrgas. En kvart senare rullades han in en snabbis för att läggas upp på mitt bröst. Hans ögon gick i kors & jag frågade var det var för fel på han :P.
Vi blev kvar på förlossningen över natten för att flyttas till BB morgonen därpå. Jag fick sedan komma upp till Neo för att kika på han, H var redan där.
Kort & gott så upplevde jag min förlossning som jäkligt bra trots kaoset. Det var värre för min stackars prins som ni vet var lite tom på energi de första timmarna. Och han fick ligga på Neo för att återhämta sig efter att ha varit med om ett riktigt tufft marathonlopp med massa mjölksyra. Föda barn skulle jag kunna göra varje dag, det är tiden efter som jag upplevt som tuff om något. Med hormoner & sånt