Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Mamma är äldre och hon har nu tyvärr blivit väldigt osäker på sin hund. Äntligen gick hon till läkare och fick stelkramp samt penicillin eftersom såret var inflammerat.
Det uttalandet visar förvånansvärd brist på kunskap om hundar och deras egenskaper.Att hunden inte biter även om den blir rädd.
Återigen - de allra flesta sällskapshundar biter aldrig någon människa trots att de sannolikt blir rädda ett antal gånger i sitt liv. Det är alltså fullt möjligt att ha en hund som inte biter. Varför ska vi då ha kvar de som biter?
Hemma har vi haft hundar som haft allt från lätt till att bita till att sitta så långt inne att det troligen krävts att mota i huden i ett hörn och stå lutad över den samtidigt som den får en utskällning.
Som jag skrev så har jag 40 års erfarenhet av stort antal diverse raser, och ingen har resursbitit någon i familjen, Maremman högg mannen när han satt illa fast i ett staket och skulle bändas loss, fullt förståeligt. Självklart kan hundasr bitad i extrema situationer. Men vid resursvakt, inte ok i min värld, inget mina har försökt med eller behövts tränas på. Som sagt, cocker den gammelgubben, var lite grumpyÄr det bara jag som har en hund som verkligen aldrig skulle bita? Jag skulle nog kunna göra precis vad som helst med henne och hon skulle aldrig komma på tanken att bita. Ovan nämnda situation skulle bara göra att hon blev ledsen, men inte utåtagerande/aggressiv.
Nu säger jag absolut inte att jag skulle avliva henne om hon i extrema situationer skulle kunna bita/markera, jag bara reflekterar över att det finns hundar som man kan vara 100 % säker på aldrig biter, vilket jag i alla fall tycker är skönt när man har små barn. Dock (och det här är väldigt viktigt!) gäller det ju främst att skydda hunden i den miljön, små barn kan vara jäkligt jobbiga på hundar och säger hunden inte själv ifrån (min går undan in den mån hon kan, annars finner hon sig i situationen men man verkligen ser hur hon lider om dom är jobbiga på henne så det stoppar jag alltid) är det husses och mattes plikt att skydda den känner jag.
Varje gång jag läser den här typen av trådar så blir jag lika förundrad över hundägare som tycker att 'har man hund så får man ta att man blir biten ibland'. Jag förstår det inte helt enkelt. Sällskapshundar ska väl inte bitas eller morra mot människor under normala och vardagliga omständigheter - syftet med en sällskapshund är ju att den ska vara ett trevligt sällskap till människan.
Till TS vill jag säga att om din mamma har tappat tilliten till hunden och vill avliva den, så hade jag gett henne fullt stöd i detta.
Nu kommer ett antal av er idiotförklara mig - det vet jag på förhand. Låt oss dock redan på förhand inse att vi troligen aldrig kommer bli överens i denna fråga.
Nej, det är du absolut inte. Jag har hundar som hellre skulle dö än lägga tryck på mig. Men det betyder inte att jag inte förstår att andra hundar fungerar annorlunda.Är det bara jag som har en hund som verkligen aldrig skulle bita? Jag skulle nog kunna göra precis vad som helst med henne och hon skulle aldrig komma på tanken att bita. Ovan nämnda situation skulle bara göra att hon blev ledsen, men inte utåtagerande/aggressiv.
Sådant har hänt mig också Hund som egentligen bara var tokglad och ville leka, jag tog upp för liten pinne och hade plötsligt ett blodbad från tummen (fick en huggtand precis vid nagelbandet).Bett kan ju också ske under en missbedömning.
I dag råkade Mamma Mu bita min brorson lätt i handen. Jag släppte ut hundarna på tomten och i början är de rätt ystra och for runt i glädjefnatt. Då plockar killen upp en pinne av någon anledning. Jag stod med ryggen emot så jag hörde bara aajjj!
Där stod brorsonen och så sur ut.
Mamma mu hade kommit bakifrån för att ta pinnen, trodde väl de skulle leka, missat och naffsat till i handen.
Inget allvarligt med hon kunde ha gjort en värre miss.
Hon är 10 år och har aldrig bitit någon utöver figuranter med vilje.
Men allt kan hända.
Har man glada och ivriga hundar händer det inte allt för sällanBett kan ju också ske under en missbedömning.
I dag råkade Mamma Mu bita min brorson lätt i handen. Jag släppte ut hundarna på tomten och i början är de rätt ystra och for runt i glädjefnatt. Då plockar killen upp en pinne av någon anledning. Jag stod med ryggen emot så jag hörde bara aajjj!
Där stod brorsonen och så sur ut.
Mamma mu hade kommit bakifrån för att ta pinnen, trodde väl de skulle leka, missat och naffsat till i handen.
Inget allvarligt med hon kunde ha gjort en värre miss.
Hon är 10 år och har aldrig bitit någon utöver figuranter med vilje.
Men allt kan hända.
Sådant har hänt mig också Hund som egentligen bara var tokglad och ville leka, jag tog upp för liten pinne och hade plötsligt ett blodbad från tummen (fick en huggtand precis vid nagelbandet).
Har även blivit biten för att jag gått mellan bråkande hundar, och där får jag ju verkligen skylla mig själv
Är det bara jag som har en hund som verkligen aldrig skulle bita? Jag skulle nog kunna göra precis vad som helst med henne och hon skulle aldrig komma på tanken att bita. Ovan nämnda situation skulle bara göra att hon blev ledsen, men inte utåtagerande/aggressiv.
Nu säger jag absolut inte att jag skulle avliva henne om hon i extrema situationer skulle kunna bita/markera, jag bara reflekterar över att det finns hundar som man kan vara 100 % säker på aldrig biter, vilket jag i alla fall tycker är skönt när man har små barn. Dock (och det här är väldigt viktigt!) gäller det ju främst att skydda hunden i den miljön, små barn kan vara jäkligt jobbiga på hundar och säger hunden inte själv ifrån (min går undan in den mån hon kan, annars finner hon sig i situationen men man verkligen ser hur hon lider om dom är jobbiga på henne så det stoppar jag alltid) är det husses och mattes plikt att skydda den känner jag.
Är det bara jag som har en hund som verkligen aldrig skulle bita? Jag skulle nog kunna göra precis vad som helst med henne och hon skulle aldrig komma på tanken att bita. Ovan nämnda situation skulle bara göra att hon blev ledsen, men inte utåtagerande/aggressiv.
Varje gång jag läser den här typen av trådar så blir jag lika förundrad över hundägare som tycker att 'har man hund så får man ta att man blir biten ibland'. Jag förstår det inte helt enkelt. Sällskapshundar ska väl inte bitas eller morra mot människor under normala och vardagliga omständigheter - syftet med en sällskapshund är ju att den ska vara ett trevligt sällskap till människan.
Till TS vill jag säga att om din mamma har tappat tilliten till hunden och vill avliva den, så hade jag gett henne fullt stöd i detta.
Nu kommer ett antal av er idiotförklara mig - det vet jag på förhand. Låt oss dock redan på förhand inse att vi troligen aldrig kommer bli överens i denna fråga.
Det är väl just här synen skiljer sig. Jag menar att vi har ett väldigt stort ansvar för att behandla en hund väl och med hänsyn till att den är just en hund. Däremot menar jag att en hund aldrig kan tillåtas ha en ’åsikt’ som får till följd att dess beteende skadar en människa.
Att hunden inte biter även om den blir rädd.
Återigen - de allra flesta sällskapshundar biter aldrig någon människa trots att de sannolikt blir rädda ett antal gånger i sitt liv. Det är alltså fullt möjligt att ha en hund som inte biter. Varför ska vi då ha kvar de som biter?
Nu bet han ju faktiskt inte dig. Hade han bitit dig och du hade varit mitt barn så hade jag avlivat hunden, ja.
Men verkligen!Bett kan ju också ske under en missbedömning.
Pratade med mamma idag och det är flera personer som tycker att det är dags för en enkel resa till veterinären. Så hon är lite inne i den tanken och kollar min reaktion. Men det är hennes beslut.
Pratade med mamma idag och det är flera personer som tycker att det är dags för en enkel resa till veterinären. Så hon är lite inne i den tanken och kollar min reaktion. Men det är hennes beslut.