Macka i stället för mat

[Mabuse]

Så kan det absolut vara.
Men om någon annan lagar maten åt dig, äter du väl även om du kanske hade valt något annat den dagen?
Inte begär du väl att den som lagar maten, ska servera dig med egen mat?

Japp, jag blir inkonsekvent i mina inlägg: i grund tycker jag att just mat är en dum sak att göra krig om, till ett barn som äter bra på dagis och därmed får i sig tillräckligt med näring. Eftersom krig runt mat är så ångestskapande för föräldern.

Men jag tycker absolut inte att barnen ska bestämma en massa i familjelivet, särskilt inte så små barn som 2½ år. De har inte förmågan att förstå konsekvenser av det de vill och inte vill.
Barnen testar vem som bestämmer.
Många gånger måste det finnas regler, utan att förklara varför. Regel: man har vantar på vintern (för annars kan man bli sjuk).
Regel: man går på trottoaren, inte på vägbanan (för annars kan man bli påkörd; finns det ingen trottoar så går man på vänster sida, för då är bilister mer beredda).
Regel: man går inte ut på vägen själv (för då kan man bli påkörd).
och så vidare, inklusive
Regel: den som lagar maten för dagen, fixar menyn (där man rimligen är skapligt enig från affären om vad som är acceptabel mat). De vuxna bestämmer vilken mat som serveras för dagen, hemma precis som på förskolan.

Kan man bli sjuk av att inte ha vantar på vintern? Menar du förfrysningsskador och kallbrand då?

Det troliga tänker jag är väl att man fryser om händerna om man inte har vantar, inte att man blir sjuk.

Är heller inte riktigt med på varför man inte behöver förklara varför regler finns?

 

[Imogen]

Men jag tycker absolut inte att barnen ska bestämma en massa i familjelivet, särskilt inte så små barn som 2½ år. De har inte förmågan att förstå konsekvenser av det de vill och inte vill.
Barnen testar vem som bestämmer.
Många gånger måste det finnas regler, utan att förklara varför. Regel: man har vantar på vintern (för annars kan man bli sjuk).
Regel: man går på trottoaren, inte på vägbanan (för annars kan man bli påkörd; finns det ingen trottoar så går man på vänster sida, för då är bilister mer beredda).
Regel: man går inte ut på vägen själv (för då kan man bli påkörd).
och så vidare, inklusive
Regel: den som lagar maten för dagen, fixar menyn (där man rimligen är skapligt enig från affären om vad som är acceptabel mat). De vuxna bestämmer vilken mat som serveras för dagen, hemma precis som på förskolan.

Varför skulle man inte behöva förklara varför dessa regler finns?

Jag tycker tvärtom att självklart finns det många regler i familjelivet som de vuxna måste bestämma. Men om det är en regel som man inte kan förklara eller motivera för barnet så är det en regel för mycket. Det blir ju dessutom betydligt svårare för barnet att förhålla sig till det och följa regeln om de inte förstår varför regeln finns. Sen kanske inte barnet håller med alla gånger (utan kanske anser att det är bäst att gå på höger sida om vägen) men det är ju en annan sak.

 

[Badger]

Kan man bli sjuk av att inte ha vantar på vintern? Menar du förfrysningsskador och kallbrand då?

Det troliga tänker jag är väl att man fryser om händerna om man inte har vantar, inte att man blir sjuk.

Är heller inte riktigt med på varför man inte behöver förklara varför regler finns?

A skulle nog få hemska eksem (kallas det eksem iofs, ok sårig hud) om han inte hade vantar, han får det redan runt munnen och om han glömmer vantar. Så jag skulle nog inte vilja bara strunta i det i alla fall.

 

[Mabuse]

A skulle nog få hemska eksem (kallas det eksem iofs, ok sårig hud) om han inte hade vantar, han får det redan runt munnen och om han glömmer vantar. Så jag skulle nog inte vilja bara strunta i det i alla fall.

Har man känslig hud så kan förstås vantar behövas.

Men om det bara är så att man blir kall så brukar jag låta barnen bestämma själva, iaf när det gäller sånt man lätt kan ta på sig ute. Det enda jag verkligen tar en fight om är skor, man får inte gå ut i strumplästen. Resten tar jag med mig i värsta fall, så kan man klä på sig ute om man ändrar sig.

 

[Badger]

Har man känslig hud så kan förstås vantar behövas.

Men om det bara är så att man blir kall så brukar jag låta barnen bestämma själva, iaf när det gäller sånt man lätt kan ta på sig ute. Det enda jag verkligen tar en fight om är skor, man får inte gå ut i strumplästen. Resten tar jag med mig i värsta fall, så kan man klä på sig ute om man ändrar sig.

Ok vi är nog lite olika, jag skulle glatt låta ett barn springa till brevlådan barfota (men inte i strumplästen såklart, smutsigt och blött.) känns svårt att glömma bort kalla ömma fötter. Men jag låter barn välja själva med vantar om vi går ut tillsammans på promenad, men ensam ut så vantar på om det är snö ute i alla fall.

 

[kryddelydd]

Kan man bli sjuk av att inte ha vantar på vintern? Menar du förfrysningsskador och kallbrand då?

Det troliga tänker jag är väl att man fryser om händerna om man inte har vantar, inte att man blir sjuk.

Är heller inte riktigt med på varför man inte behöver förklara varför regler finns?

Ja, små barn kan bli skadade av att förfrysa händerna. Små barn har inte samma typ av marginaler som större barn och vuxna.

Små barn har inte mognaden för att förstå behovet av regler - om vi nu pratar om barn i den ålder som det handlar om i den här tråden.
Barn i den åldern har inte mognad nog att förstå konsekvenstänkande.

 

[kryddelydd]

Varför skulle man inte behöva förklara varför dessa regler finns?

Jag tycker tvärtom att självklart finns det många regler i familjelivet som de vuxna måste bestämma. Men om det är en regel som man inte kan förklara eller motivera för barnet så är det en regel för mycket. Det blir ju dessutom betydligt svårare för barnet att förhålla sig till det och följa regeln om de inte förstår varför regeln finns. Sen kanske inte barnet håller med alla gånger (utan kanske anser att det är bäst att gå på höger sida om vägen) men det är ju en annan sak.

Det beror på ålder och mental mognad.
Små barn förstår inte konsekvenstänkande, och därmed nyttar det till väldigt lite att försöka förklara.
Självklart kommer det med tiden, att man förklarar varför.

För att använda exemplet med att gå på vänster sida: en 2½-åring kan som regel inte skillnaden på höger och vänster och förstår inte alls vad som händer om man blir påkörd av en bil.
Alltså kan man som förälder till en 2½-åring ta barnet i handen och säga att "vi går på vänster sida vägen". Visserligen förstår rimligen inte barnet skillnaden mellan höger och vänster, men får följa med ändå.
Barnet lär sig sedan.

 

[Badger]

Men om mat och motivering. Jag är nog lite gammaldags, umgåtts för mycket med mormor och farmor som var unga under och efter krigsåren. Mat var liksom inte riktigt så värdelöst för dem som det är för oss och värdinnan/kocken förtjänade i deras ögon respekt eller i alla fall medkännande och de andra gästerna också.

Jag har kommit ifrån den biten med att äta upp allt på tallriken, det tror jag inte är nyttigt, speciellt inte med dagens portioner och ohälsa. Men jag har inte kommit ifrån den biten med att slänga mat och det känns ju som att den biten blir mer aktuell nu med miljön också (för att inte tala om slitaslänga kläder förresten) trots allt. Så vräka på, ångra sig, äta lite slänga resten, slänga resterna, beställa barnpizzan, ångra sig, slänga den, beställa annat. Istället för tänka efter och ta lagom.

Så jag tycker inte det är jättesvårt att motivera att just idag var det den här rätten, som vi alla tycker om, som serveras och inte det där andra. Tycker inte heller det är konstigt att inte äta allt det godaste och inget annat (dvs har man X köttbullar och Y potatis och har ätit köttbullarna men ingen potatis så får han inte mina köttbullar också, om han inte i alla fall testar potatisen. För jag vill också få köttbullar.) eller aldrig smaka (tänk om det är det godaste du någonsin smakat) osv. Eller konstigt att på en middag ta bara sin andel av laxen trots att man hatar sallad (för de andra blir ju utan om man tar massor och de kanske också gillar laxen bäst).

Dvs jag är som vanligt lite mittemellan. Gillar inte reglera, men vill gärna inte betrakta mat som slit och släng av föga värde och gärna uppmana till empati gentemot kock eller värdinna eller andra vid bordet.

Men så är ju de flesta iofs, tycker bara det är en aspekt till på ätande.

 

[Mabuse]

Ok vi är nog lite olika, jag skulle glatt låta ett barn springa till brevlådan barfota (men inte i strumplästen såklart, smutsigt och blött.) känns svårt att glömma bort kalla ömma fötter. Men jag låter barn välja själva med vantar om vi går ut tillsammans på promenad, men ensam ut så vantar på om det är snö ute i alla fall.

Barfota är ok, men om vi t ex ska gå hem från dagis i november, så är det inte läge att gå ut barfota för att man inte vill ha skor. Även om man vill ha skor sen när man kommer ut så har man fått smutsiga blöta fötter först, känns inte jättebra att dra strumpor och skor på det. Är man på landet och det är sommar så absolut, gå barfota.

Men barfota i stan i höstrusket, nä. Det får de inte, det är för opraktiskt.

 

[Mabuse]

Det beror på ålder och mental mognad.
Små barn förstår inte konsekvenstänkande, och därmed nyttar det till väldigt lite att försöka förklara.
Självklart kommer det med tiden, att man förklarar varför.

För att använda exemplet med att gå på vänster sida: en 2½-åring kan som regel inte skillnaden på höger och vänster och förstår inte alls vad som händer om man blir påkörd av en bil.
Alltså kan man som förälder till en 2½-åring ta barnet i handen och säga att "vi går på vänster sida vägen". Visserligen förstår rimligen inte barnet skillnaden mellan höger och vänster, men får följa med ändå.
Barnet lär sig sedan.

Fast jo, visst förstår en tvååring vad smärta är, och man kan göra illa sig? Att det finns saker som är farliga, för att man kan göra illa sig?

Sen kanske de inte håller med, men mina barn har definitivt förstått vad jag menar när jag har sagt att det är farligt på gatan för man kan bli påkörd och det gör jätteont och är farligt när de varit två. Sen har de inte impulskontrollen har kunna avstå alltid, där får man förstås hjälpa till genom att t ex hålla i handen.

Givetvis får man anpassa förklaringen till barnets förmåga att förstå, men så är det ju alltid. Enda undantaget är väl om man har en svårt handikappat barn som inte har något språk och inte kan förstå någonting, men det torde väl ändå höra till ovanligheterna. Annars kan man alltid förklara. Sen kanske barnet inte håller med, men man måste inte vänta tills barnet själv inser konsekvenser innan man börjar ge förklaringar.

Jag själv hatar att få regler utan anledning, bara för att, och jag tror väl inte barn har lättare för det. Jag vill inte ens att de ska ha lätt för det, jag vill att de ska få in vanan att fråga sig själva varför något är som det är.

 

[Badger]

Barfota är ok, men om vi t ex ska gå hem från dagis i november, så är det inte läge att gå ut barfota för att man inte vill ha skor. Även om man vill ha skor sen när man kommer ut så har man fått smutsiga blöta fötter först, känns inte jättebra att dra strumpor och skor på det. Är man på landet och det är sommar så absolut, gå barfota.

Men barfota i stan i höstrusket, nä. Det får de inte, det är för opraktiskt.

Mjo onekligen, det är ju från situation till situation. Jag menar att jag inte skulle förbjuda honom springa runt huset barfota mitt i vintern på prov tex. Barfota på sommaren beror på omständigheter, i stadsparken tex är det tvärnej, de slänger så mycket glas. Vi brukar inte ta på jacka på väg till bilen heller. Däremot kör jag på lämplig klädsel vid tillfällen som inte är hm tillfälliga så att säga.

Jag brukar förklara regler, jag är hopplös, går inte att få tyst på mig. Överförklarar också för den delen.

 

[Mabuse]

Ja, små barn kan bli skadade av att förfrysa händerna. Små barn har inte samma typ av marginaler som större barn och vuxna.

Små barn har inte mognaden för att förstå behovet av regler - om vi nu pratar om barn i den ålder som det handlar om i den här tråden.
Barn i den åldern har inte mognad nog att förstå konsekvenstänkande.

Det beror väl på hur smällkallt det är, ska man ut i -30 grader kanske man hinner förfrysa händerna även om man sätter på vantar efter någon minut.

Men om det är -15 eller mindre, och barnet är stort nog att kunna prata, så är min erfarenhet att barnet rätt snabbt kommer börja frysa om händerna, men att man inte hinner förfrysa sig på den minuten eller så det kan ta att få på sig vantar. Givetvis skulle jag ju råda barnet att ta på sig vantar om det är så kallt, men vill hen inte så får hen prova utan om de vill, hur ska man lära sig vad poängen är med vantar om man aldrig får prova utan?

 

[Mabuse]

Mjo onekligen, det är ju från situation till situation. Jag menar att jag inte skulle förbjuda honom springa runt huset barfota mitt i vintern på prov tex. Barfota på sommaren beror på omständigheter, i stadsparken tex är det tvärnej, de slänger så mycket glas. Vi brukar inte ta på jacka på väg till bilen heller. Däremot kör jag på lämplig klädsel vid tillfällen som inte är hm tillfälliga så att säga.

Jag brukar förklara regler, jag är hopplös, går inte att få tyst på mig. Överförklarar också för den delen.

Vi bor i lägenhet, och jag skulle faktiskt säga nej till att springa barfota runt kvarteret på vintern. Eller på sommaren, för den delen.

Vill man prova när vi är på landet så fine, men inte om det vore så att vi är på väg till dagis eller ska iväg, eftersom det tar för lång tid då att ta av sig strumporna, gå ut, märka att det är för kallt, gå in igen, tvätta och torka fötterna, sätta på sig strumpor och skor, och gå ut igen.

Jämfört med vantarna som man helt enkelt kan ta med sig ut och ta på sig när man fryser så blir det mycket omständligare att gå ut barfota.

 

[Hyacinth]

Intressant! Efter år av ätstörningar delvis orsakade av min ena förälder är jag dock väldigt försiktig vid just matsituationer.

Edit. Jag inser att vi gör lite lika ändå. Till exempel när det serveras gele eller lingonsylt till maten. Då slinker det ner direkt och sen vill hen ha mer. Då nekar jag med orden "magen mår inte bra av bara gele, ät lite av det andra så får du mer gele sen".

Jag tror att vi som har/har haft ätstörningar är extra försiktiga.
Har man ett naturligt sunt förhållande till mat kan man kravställa utan att samtidigt vara orolig för att skapa sig problem.

 

[Mabuse]

Jag tror att vi som har/har haft ätstörningar är extra försiktiga.
Har man ett naturligt sunt förhållande till mat kan man kravställa utan att samtidigt vara orolig för att skapa sig problem.

Kanske. Jag har aldrig haft några ätstörningar, men ogillar skarpt tvång kring mat. Så länge barnen växer som de ska får de äta så lite de vill, och rätt ensidigt också om de vill. Kasta mat däremot gör jag ogärna, vanligtvis är det jag eller maken som äter upp om det finns kvar på barnens tallrikar.

Iofs, halvätna mackor stör oss, beställer man en macka man sen bara tar några tuggor av tvingas man inte äta upp den, men lite bannor får man oftast. Mest är det väl kanske för jag är måttligt sugen på barnens gamla mackor, så de kastas oftast.

 

[Kattennizze]

Jag tycker att ditt resonemang här är absurt.
Ja, smörgås kan vara ypperlig mat.
Men det är det enda jag håller med om i inlägget.

I övrigt: ett barn på 2 och ett halvt år har inte mognad att förstå vad som är bra eller dåligt för det.
Mat till barn i den åldern handlar INTE om integritet och värdighet.
Barn i den åldern är inte mogna för nyanserade resonemang.
Att hjälpa barnen att ge dem ramar, är INTE att kränka dem.

Men kära nån, en macka hit eller dit spelar väl ingen större roll? Vilka ramar pratar du om? Tvångssittning vid bordet tills de tuggar leverkorv t ex? Att erbjuda barn olika maträtter så att de får prova frivilligt är vettigt, att tvinga i dem är fel. Jag tänker såhär med mina barn, vi har fasta måltider och då serveras mat. Sen är det inga sötsaker, glass, mackor eller annat mellan målen alls. Nada. Sen vid måltiderna om någon vill ha en macka en dag är inte det hela världen eller att nån vill ha pasta i stället för potatis och jag redan har det i kylen så det bara är att värma så är det ingen big deal alls för mig. Vill de gå från bordet utan att äta så är det också ok, jag bråkar inte ett skit om det heller. Däremot är det bara vissa tider som mat serveras, och de får inte småäta mellan målen. Funkar bra för mig och mina barn och jag slipper att tvinga dem som jag fick göra som barn och det glömmer jag aldrig. Snacka om att jag kände mig kränkt. Så det tänker jag ALDRIG göra med mina egna barn, punkt. Dessutom drog jag på mig en ätstörning som jag ff lever med.

 

[Imogen]

Det beror på ålder och mental mognad.
Små barn förstår inte konsekvenstänkande, och därmed nyttar det till väldigt lite att försöka förklara.
Självklart kommer det med tiden, att man förklarar varför.

För att använda exemplet med att gå på vänster sida: en 2½-åring kan som regel inte skillnaden på höger och vänster och förstår inte alls vad som händer om man blir påkörd av en bil.
Alltså kan man som förälder till en 2½-åring ta barnet i handen och säga att "vi går på vänster sida vägen". Visserligen förstår rimligen inte barnet skillnaden mellan höger och vänster, men får följa med ändå.
Barnet lär sig sedan.

Vi kanske bara har olika definition av det här med att "ha regler", men jag tycker ju att just eftersom små barn inte har något konsekvenstänkande så är regler de inte kan förstå meningslösa.

Att "ha regler" är för mig att man har en uttalad princip som barnet förväntas leva upp till. (Även om de när de är mindre kanske ständigt behöver bli påminda). Men det är ändå information som de kan ta till sig. Att man ser till att sin 2,5-åring som inte förstår konceptet alltid går på vänster sida av vägen är för mig inte att ha en regel som man inte förklarar. Om däremot ett barn som ifrågasätter promenaden på vänster sida antingen får svaret "för att jag säger så", eller ett svar som barnet inte förstår, då har man en regel som man inte förklarar.

 

[Badger]

Vi bor i lägenhet, och jag skulle faktiskt säga nej till att springa barfota runt kvarteret på vintern. Eller på sommaren, för den delen.

Vill man prova när vi är på landet så fine, men inte om det vore så att vi är på väg till dagis eller ska iväg, eftersom det tar för lång tid då att ta av sig strumporna, gå ut, märka att det är för kallt, gå in igen, tvätta och torka fötterna, sätta på sig strumpor och skor, och gå ut igen.

Jämfört med vantarna som man helt enkelt kan ta med sig ut och ta på sig när man fryser så blir det mycket omständligare att gå ut barfota.

Skulle du min mamma gav tillåtelse när jag var liten och bodde i lägenhet mitt inne i stan, runt huset. Jag kan säga att jag inte gjorde om det, halkgrus är väldigt hårt och kantigt, is är väldigt kallt, jag minns det än. (Jag ville veta hur det var med barnen som gick barfota om vintern i någon bok.)

Varför jag nu skulle ge tillåtelse till det på väg till dagis eller skolan är däremot en gåta. Jag har väldigt lite tid över i de situationerna. Då skulle han få springa på sin "lediga tid" såklart. Han har inte bett om det dock, han brukar bara gå barfota på sommaren.

 

[Badger]

Vi kanske bara har olika definition av det här med att "ha regler", men jag tycker ju att just eftersom små barn inte har något konsekvenstänkande så är regler de inte kan förstå meningslösa.

Att "ha regler" är för mig att man har en uttalad princip som barnet förväntas leva upp till. (Även om de när de är mindre kanske ständigt behöver bli påminda). Men det är ändå information som de kan ta till sig. Att man ser till att sin 2,5-åring som inte förstår konceptet alltid går på vänster sida av vägen är för mig inte att ha en regel som man inte förklarar. Om däremot ett barn som ifrågasätter promenaden på vänster sida antingen får svaret "för att jag säger så", eller ett svar som barnet inte förstår, då har man en regel som man inte förklarar.

Jo exakt, för om regler är per defenition strikta och rigida då har jag inga regler alls om någonting.

Men det har vi ju, för oss själva och för andra. Det är ju bara det att de är normalt flexibla och anpassningsbara för situationen man är i. Det är mer av, såhär brukar vi göra, oftast.

 

[Imogen]

Jo exakt, för om regler är per defenition strikta och rigida då har jag inga regler alls om någonting.

Men det har vi ju, för oss själva och för andra. Det är ju bara det att de är normalt flexibla och anpassningsbara för situationen man är i. Det är mer av, såhär brukar vi göra, oftast.

Ja det är väl ingen som säger att regler inte kan vara anpassningsbara och flexibla. Det lät kanske på mig som något oruckbar skrivet i sten och det menade jag inte.