Lite uppdatering efter att veterinären varit här idag:
Hon mår generellt mycket bättre sen drygt ett dygn. Feberfri sen typ 3 dygn. Veterinären tycker att hon rör sig normalt, inte har någon ökad puls, allmänt pigg och vaken.
Han har tagit nya blodprover för att jämföra med de som togs förra veckan. Men kommer också skicka in för att kolla selen (jag fick tips om det från min hovis samt en här på Buke). Annars är teorin fortsatt lindrig fång till följd av toxiner och hon kommer behandlas utifrån det. Förhoppningsvis får vi proverna (förutom selen som tar längre tid) på fredag.
En annan sak han noterade angående att hon inte vill äta från marken… När distriktet var här och behandlade med dropp hade han problem med kanylen. Han grejade ett tag medan droppet var igång, flyttade påsen högre osv. Han fick inte till flödet. Till slut bytte han sida.
Hon är nu svullen där han uppenbarligen stack fel, och om det varit natriumdropp hade det kanske hade varit lindrigare men nu fick hon nåt med glukos. Det är tydligen frätande. Nuvarande veterinär tror alltså att hon har ont av den anledningen och inte vill sänka huvudet helt (han jämförde med hästar som fått mycket penicillin och blivit svullna, som inte heller vill äta från marken/böja sig framåt). Hon kommer troligtvis ha svullnaden länge, kanske för alltid, och han tycker inte hon ska stickas på den sidan i framtiden.
Det är klart att sånt kan hända. Men det känns ganska pissigt, dels att det orsakat onödig smärta men också att det är ett symptom som vi tolkat in i hela bilden och gjort det svårare att hitta rätt diagnos.
Jag jobbar som sjuksköterska och går ett glukosdropp subkutans dvs utanför kärlet pga att nålen hamnat i fel läge är det inte kris och katastrof. Man blir svullen ja, får ont och det kan ta tid innan kroppen tagit hand om vätskan som hamnat i vävnaden, i stället för blodbanan.
Men man får inte bestående men. Inte vad jag hört i allafall.