Det här att en häst som står stilla eller försöker gå och beta skulle vara stress och inte ovilja, tycker du att det bara gäller för lastning eller för alla situationer? I så fall skulle min häst vara stressad varenda gång hon går im och ut ur hagen, när hon försöker beta vid kanten under tiden jag håller på med grinden (fyra trådar, så det tar några sekunder - tillräckligt många för att hon ska hinna äta några tuggor). Eller varenda annan gång någon av hästarna försöker ta tillfället i akt att äta när vi går/rider/tömkör/etc. Eller så skulle alla tre hästarna jag haft vara stressade när de fastnar på grannstallets gårdsplan och inte vill gå de sista 300 meterna hem (det finns ju massa roliga hästkompisar, folk som kan klappa dem och annat spännande i det stallet).Har gillat många inlägg som är kritiska mot att lyfta in hästar, för det är jag också. Finns även andra inlägg jag egentligen tyckt varit bra men börjar man beskriva hästar som ”envisa” eller ”bara inte vill” eller ”inte rädda eller spända men har bestämt sig för att inte gå in” då är man ute på djupt vatten, tycker jag.
Finns inte ett enda tillfälle där jag har sett en lastning där hästen inte vill gå in och den INTE varit spänd och rädd. Den har inte haft uppspärrade ögon och därmed inte tolkats som rädd - men den har visat massoooor av andra signaler som visat att den varit högst obekväm, men dessa signaler har då tolkats som envishet, ouppmärksamhet, ponnytjurighet, dumhet osv.
Jag menar t ex signaler som högt huvud, att hästen står i princip blickstilla, att den vänder bort/ut huvudet, att den försöker gå och beta, att den halvblundar med öronen lätt bakåt/utåt och/eller att den är spänd runt mulen/ögonen.
Allt detta är tecken på stress, INTE på envishet/plötslig oförklarlig ovilja/dumhet/istadighet/whatever. Hästar har alltid en anledning.
Med det sagt så tycker jag inte att ”lyfta in” är det värsta man kan göra, det brukar gå rätt lugnt till i de fall jag sett det göras och min erfarenhet är att det inte verkar göra hästen mer stressad nästa gång det är dags för lastning.
Det kan ju definitivt handla om stress - en häst jag hade tidigare verkligen frös fast när hon var rädd, eller höll det inom sig, och det var först när det gått alldeles för långt som hon exploderade. I motsatta ände har jag haft en annan häst som stod på bakbenen framför en ramp, träbro, dike eller liknande och tydligt sa att hon inte ville gå dit - men så fort en hov landat på träbron, rampen eller vad det nu var så blev hon totalt chill och gick upp och ner utan problem helt lugnt och allt stressbeteende försvann. Som om hon kom på att "ah, var det bara det här". Och det är definitivt så att det finns hästar som äter vid stress - om min nuvarande tycker något är lite halvläskigt så vill hon gärna hitta något att äta en bit från saken och sedan äta sig närmare och närmare tills hon är framme vid saken och kan lukta på den.
Men måste det alltid handla om stress?
Angående tidigare kommentarer om man vet om man lasttränat sin häst tillräckligt. Jag lastar inte mina så mycket, men en häst jag skulle köpa hade ägaren åkt med till träning varje vecka etc, var väldigt enkel att lasta till vardags etc. Tills vi kom och skulle köpa henne, och tidigare ägare försökte lasta henne då. Hästen läste troligtvis av att det var något annorlunda över situationen och skulle INTE in, utan släpade med ägaren in i stallet. Ägaren kände inte igen sin häst utan var helt handfallen. Så även en häst som normalt sett inte är några problem alls att lasta kan ändra sig utifrån att situationen är lite annorlunda.
Redigerade nog bort den formuleringen.
