Olyckor med häst

[medryttarinnan]

Sv: Olyckor med häst

För 15år sen.
Red in en travare. Skyggade för vita staket på ridbanan, drev på... stegra sig ... tappa balansen..

Hästen föll över mig, jag tuppa av.. vakna upp och hästen var fast ett par hundra meter bort. Reste mig o sprang dit med yrsel.
Gick hem med hästen. När vi kom hem var dom sura för att jag inte "orka" rida en häst till

 

[medryttarinnan]

Sv: Olyckor med häst

För 20 år sen. Red in i sommarhage o skulle hämta en häst.

En med gräsbroddar kom o anföll hästen jag red. Sparka o träffa mitt smal ben med gräsbrodd... Har ett mycket djupt ärr i muskeln

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Olyckor med häst

Jag fick ansiktet insparkat, tänderna utraderade till största delen, ena ögat sitter inte där det borde och skallen spräckt plus skador i nacke och halsrygg när vi skulle byta hage åt hästarna på sommarbetet (inte mina hästar) och det har resulterat i att jag aldrig kommer att bli återställd igen. Bär jag något för tungt eller långt så riskerar jag att hamna i rullstol.

Efter det bestämde jag mig för att aldrig hålla på med hästar igen och det höll 3-4 månader och sen "dumpades" det en häst här som jag inte visste ett skit om, jag visste inte ens att hon skulle komma. Högdräktig, folkilsken, kan det bli bättre? Vi "slogs" och retade varann i 17 år, min älskade Madam och jag, och hon var det bästa som hänt mig för hon lärde mig att ett bett betyder inte att nån kroppsdel tar skada, eller en spark träffar fel för den donnan visste precis var hon satte sin bakfot eller sina tänder, och vad jag tålde. Älskad, och saknad, för hon finns inte längre men blev 25 år gammal.

 

[Linnea F]

Sv: Olyckor med häst

Läskigt! Men även djur kan bli sjuka och få psykiska problem. Tur att han fick vandra vidare.
Det påminner mig dock om när jag bevittnade en fribetäckning på den gamla goda tiden. En travhäst som var världens snällaste hingst, han gick ihop med andra valacker och gjorde verkligen aldrig en fluga förnär.
En dag när stallägaren hade fått reda på att hennes sto inte hade tagit sig med den hingsten hon hade valt så bestämde hon sig för att betäcka med den här snälla hingsten som hon hade på gården.
Hon släppte helt sonika in stoet i hagen till hingsten som först i början bara fortsatte att beta. Han visade inget intresse för stoet över huvud taget.

I hagen intill gick dock en annan hingst som började visa intresse för stoet och då plötsligt vaknade hingsten till. Från att ha varit helt lugn blev han plötsligt helt galen. Han rusade fram till stoet och började bita henne över hela kroppen. Hon som i vanliga fall var ett väldigt dominant sto visade total underkastelse och lät honom bita och jaga henne runt i hela hagen!

Jag blev helt chockad! Jag brukade rida den här hästen barbacka med grimma och kunde göra vad jag ville med honom för han var så underbart snäll. Jag älskade honom helt enkelt. Så jag rusar in i hagen medan ägaren står och skriker -Nej gå inte in han är galen!
Han var helt svart i blicken så jag gav honom en örfil på riktigt! Jag var tolv år och hade väl en tendens att förmänskliga djuren.
Då blev han plötsligt lugn igen och direkt började han betäcka...
Dagen efter fick de gå tillsammans i en annan hage långt bort från andra hingstar och elva månader senare föddes ett underbart stoföl...

 

[Alexandra28]

Sv: Olyckor med häst

Haha ja det är knäppt att man verkligen kan se saker snurra runt framför ögonen a la disney! Usch landa på nacken...

Den här tråden är läskig men förhoppningsvis lärorik, det är lätt att glömma hur illa man kan göra sig på en sekund.

 

[Zuzzi]

Sv: Olyckor med häst

* Red en "problemhäst", kallblodskorsning. Han blev dominant och försökte ha av sin ryttare men vi funkade bra ihop, lite diskutioner blev det på uteritterna ibland. Jag och en kompis som red på ett varmblodssto var ute och red och var på väg hem, det var emot vårkanten och vi hade varit uppe i skogen där det fortfarande låg massor med djupsnö som vi gått omkring i och därefter tagit en galopp hemåt. Vi skrittar på långa tyglar hem på våra trötta och nöjda hästar och sen bara smäller det till. Min häst skenar iväg och jag åker av i princip direkt i accelationen och tippar snett bakåt till höger och slår i med höger höft före men slits med hästen eftersom jag fastnar lite men ändå tillräckligt med foten i stugbygeln, hänger med i 2-3 galoppsprång till innan jag kommer loss och slår upp blicken och precis när jag ramlar i backen laddar hästen för att sparka hysteriskt bakut säkerligen 50 meter innan dom försvinner runt en kurva. Grusvägen vi red på hade delvis tinat fram så jag hade såklart blivit släpad på grusdelarna och skrapar upp höft och ena armen, har fina ärr men annars klarar jag mig bra.

* Samma häst börjar ta sig ur hagarna hur de än gjorde så han började stå inne på box mer och mer. Fortsatte att rida honom. Red i paddocken som i princip bestod av bara is men hästen var duktigt broddad. Skrittar på halvlånga tyglar och gör samma sak igen och bara rivstartar iväg snett in emot mitten av paddocken men jag hänger bara lite på sniskan till höger och samlar ihop tyglarna, då gör han en tvärnit och kör ner huvudet åt andra hållet så han skickar mig med full fart och kraft ner i isen med höger axel före. Vet inte vad jag fick för problem men något muskulärt, det hände runt 2003. Får fortfarande fruktansvärt ont i en muskel i axeln när jag har ansträngt mig för mycket, kan periodvis inte lyfta något tyngre högre upp för det hugger till som om man har stuckit en kniv i mig. Slutade rida han strax därefter för han började med mera otyg. Sedan såldes han till min kompis och återtog ridandet där efter ett tag, underbara och fina Prinsen

* Klätterbacken på jobbet (ca 40% lutning, höga kanter där man måste vika bak skänklarna för att inte hamna mellan hästen och kanterna, träd och rötter m.m.). Skrittar en häst uppför en vinter och längst upp stummnar hon till i bakdelen och faller handlöst bakåt men håller sig på benen trots allt tills hon ramlar in i ett träd som står i en skarpare sväng och går halvt omkull och jag ramlar på något sätt på sidan om henne, under och sedan ställer jag mig upp bakom rumpan på henne. Det är världens klokaste travare så hon ruskade på sig lite och vände huvudet och tittade på mig och såg väldigt frågande ut hade ingen chans i världen att ta mig förbi henne så hon fick gå upp själv. Själv klarade jag mig undan med lindriga skador, hade kunnat blivit mos.

* Samma backe med en herre som bara har gått på banan. Han går in med vänster bog i kanten och ramlar jävlar anamma som om någon slagit undan alla 4 ben på honom, lyckas också på något sätt ramla av bredvid honom och undvika ben och allt men då lyckades jag ta mig upp på kanten på något vis. Hade en häst bakom också med en praktikant som blev livrädd och försökte kasta sig helt om, satte sig med baken på den höga kanten och upp med frambenen på andra sidan så praktikanten satt på hästens rumpa emot kanten men hästen lyckades vända sig neråt och praktikanten blev kvar på kanten så det slutade väl för oss alla.

* Det värsta känslomässiga är när systers gamle farbror råkade ut för en otäck olycka hemmavid. Vi skulle köra in trästolpen från sommarbetet som han tyckte var en rolig uppgift, jag tömkörde honom bredvid rockarden och syster gick bredvid hans huvud, skulle runda en hög med stolp varav en låg lite avsides så han klev över den, dock snuddades den trubbiga änden av rockarddäcket och stolpen låg på en tuva så stolpens "vassa" ände for upp precis bakom hans skap, han reagerade på att han plötsligt fick nånting där mellan med att knäa och spetsade sig själv i skinnet mellan bakbenen ut mellan skinkorna kom den bak. Syster som just hade gått framför honom kunde ha blivit överkörd av både häst och vagn om han inte hade varit så klok, istället för över henne så kastade han sig runt henne så hon blev omkullknuffad av skakeln, sen sparkade han hysteriskt bakut och fick vänster bakben över skakeln, gick omkull och knäckte skakeln samtidigt som han slet bort stolpen.

Selen gick sönder på andra sidan så han kom lös från vagnen innan han skenade förbi stallet och in emot byn i panik, syster sprang och hämtade bilen och jag sprang efter och när jag ropade hans namn slog han av på farten, vände sig om och väntade. Han slet upp skinnet ända bakifrån skapet upp till ändtarmen i slutet av september men återhämtade sig otroligt fort och efter 2 månader var han helt återställd, tömkörd och satt för vagn och lyckligare häst fanns inte han är precis som han alltid har varit, snart 22 år gammal.

Album med bilder, inget för den känslige!
http://s23.beta.photobucket.com/use... sjukis?&_suid=135646106683407704741861955264

Den senaste riktigt otäcka händelsen var ifjol när kompisens arbetsgivare skulle iväg och starta en 3-årig kbl travare. De ställde in honom på hästbussen (2-hästars, mercedes). Han hade aldrig åkt det tidigare men av ren automatik så ställdes han in och det var inga problem, dock var det en liten häst som var nervöst lagd så när de skulle ställa in sulkyn i båset bredvid fick han panik. Kastade sig och sparkade ut mellanväggen som var fäst i metallbrickor, när han väl fått ut mellanväggen så gick han omkull och ramlade ut genom ramen och spetsade sig på ett metallfäste på ramen så hela tarmpaketet ramlade ut genom det lilla hålet, det var inte stort alls men träffade så illa. Vi kämpade över en timme att hålla honom på benen, försökte binda upp det som hängde ut med trasor och gjordar tills akutveterinären kunde komma som tog sån tid på sig... det slutade med att vi fick överge hästen som ramlade omkull på stallgången och stänga dörrarna, det var totalt livsfarligt att vara nära honom då han hamnade i chock och höll på att självdö, sparkandes och i dödsångest till slut kom vet. och kunde göra slut på hans fruktansvärda lidande... en mycket lovande 3-åring... så tragiskt och något jag hoppas jag aldrig, aldrig någonsin får uppleva igen!!!

 

[Olivia_locke]

Sv: Olyckor med häst

Jag har nog åkt av XXX gånger men har aldrig fått mer än blåmärken och lite ömhet. Har blivit biten ganska rejält i armen så att jag hade ett stort blåmärke i ett halvår, blivit trampad på några tår och andra småsaker. Mina hästar som jag haft på foder har varit friska och krya, bortsett från en fästninginfektion (troligtvis, gick inte helt att bestämma) som var över på 1,5 månad inkl. igångsättning. Dock så gick min medryttarponny omkull på en asfaltsväg för någon månad sedan och drog på sig en hel del skrubbsår och ett av dem gick in i en muskel :S .

Har inte varit med om så mycket skador som rört mig direkt, men många hästar på stallet jag rider har blivit avlivade (närmre 10 stycken de senaste 1-2 åren).

 

[LindgrenV]

Sv: Olyckor med häst

Usch vad ont det där måste ha varit! Fina pojken! Tur att han blev bra!

Angående 3-åringen, hemskt

 

[hellboy]

Sv: Olyckor med häst

Den 10 juni 2009 va jag med om en ridolycka .

Jag red en kompis här som jag hjälpte till lite med , ett halvblod sto på 17 år .
Ägaren va rädd för att rida och väldigt osäker .
Så red ute på en äng och tränade dressyr ,
När jag skulle öka galoppen och låta henne sträcka ut sig i lite högre tempo så började hon bocka och spralla och som vanligt så börja jag skratta och sitter kvar ett tag .
Sen flyger jag över huvudet på hästen och gör en volt och landa på bröstkorgen och huvudet ,
Och där ligger jag och ha panik och det ända jag säger är att bli jag förlamad så ta jag livet av mig .
Dom som är med vid olyckan är hästägaren och min bror och min dotter på 2 år ..
Det bli full fart på alla . Hästägaren ringer 112 och min bror springer tillbaka med hästen till stallet och slänger in hästen i boxen och sen tillbaka till ängen för att ta hand om min dotter , dom ringer även min sambo och säger att jag ha varit med om en olycka och är på väg till sjukhuset i ambulans . Så han slänger sig i bilen och kär som en dåre till sjukhuset , där vi få veta att jag ha brutit 5 kortan i bröstryggen och är förlamad från bröstet och neråt .
Blev akut ambulans vidare till Linköping där dom opererade mig och stelopererade mig .
Låg där uppe i 5 månader och fick lära mig ett nytt liv i rullstol .

Nu är det ca 3,5 år sen olyckan hände och det va ingen hård smäll , landade bara fel .
Så va fullt medveten av att ryggen va av och kände hur all känsel försvann från mina ben .

Men jag lever ett fullt och roligt liv ändån i min racer .
Är hästägare igen och kör även häst , men rider gör jag inte .

Så tänk på säkerheten när ni rider en olycka händer så lätt och det behöver inte vara en hård smäll för att det ska gå så mycket fel

 

[Riley]

Sv: Olyckor med häst

Runt 8 år:
Fick rida ridklubbens avkastarkung på en nybörjarlektion. Föga förvånande stack han, bockade och tvärnitade, varpå jag flög av och bröt armen. Blev ridrädd och höll inte på med hästar på kanske ett halvår, men kom tillbaka genom att börja med ponnytrav istället, trots att jag bara grinade av panik de första lektionerna.

Runt 20 år:
Skulle köra min egen häst i ett provlopp på travet, varpå hon blev lite för pigg och glad och började bocka. Jag satt i sulky och blev jätterädd, vilket ledde till att hon också blev stressad och började slå på riktigt. Hon träffade mig i bröstet och jag kastades ur, innan hon skenade något varv runt banan och fortsatte ut i centrum och ner till ortens tågstation. Jag fick en spricka i ett revben, men hästen klarade sig mirakulöst helt oskadd. Det dröjde två år efter den incidenten innan jag satte mig bakom min häst igen, och jag tycker än idag att det är lite obehagligt när hästar i vagn visar tendenser till att studsa, även om jag kör i långvagn.

22 år:
Var i Danmark på provjobb i ett travstall och skulle rida intervaller på en häst. Den hade haft problem med munnen tidigare, men skulle nu vara åtgärdad, så jag hoppade upp och... hästen drog. Första gången bockade hon bara av mig, så det var bara upp igen, men då stack hon och skenade "på riktigt". Jag hade ingen kontroll och fick ingen reaktion, trots att jag sågade och slet. Det bar ut på en åker där hon började bocka innan hon kastade sig åt sidan, och jag flög som en vante. Spräckte hjälmen, slogs medvetslös och fick åka ambulans till akuten (fast jag minns ingenting förrän jag vaknade i sjukhussängen långt senare), där man konstaterade en rejäl hjärnskakning. Gick väl två månader innan jag mådde helt okej igen.

Den sista olyckan var klart den värsta, rent psykiskt sett. Det tog en månad innan jag vågade sitta upp på min egen häst igen, då med ledare på ridbana och i skritt, och jag satt och grät och hade så svår ångest att jag glömde att andas och bara skakade. Det dröjde ytterligare tre månader innan jag vågade trava, och ett och ett halvt år senare är jag fortfarande galopprädd och känner verkligen hur dödsångesten hugger tag när det går lite för fort eller att hästen blir lite för pigg. Nya, främmande hästar galopperar jag absolut inte på.

Annars har det förstås varit en del småolyckor/skador genom åren: Skenturer som dock inte satt spår varken hos mig eller hästen, sparkar och bett, rena klantavramlingar, en omkullridning, några intryckningar i boxdörrar och dylikt. Jag är ganska obrydd när det sker saker på marken, då blir jag bara förbannad på häst, men tyvärr har jag blivit väldigt spak och nervös på hästryggen. Som tur är känner jag min häst så väl att jag åtminstone inte är rädd för henne och vågar ta duster med henne, men nya hästar på jobbet har jag väldigt svårt för och jag vill inte rida/köra förrän någon annan har testat först och vet att den inte gör några dumheter. Enormt pinsamt efter ett helt liv i stallet, men shit happens. Jag kan inte göra något åt reaktionerna som blivit, bara jobba på att bli tuffare.

 

[Yrja]

Sv: Olyckor med häst

Jag har sällan gjort mig illa vid avramlingar, trots att jag alltid fick bjuda på tårta på ridskolan pga att jag åkt av på ett eller annat sätt. Jag tyckte att det var himla kul att åka av om jag ska vara ärlig. Lärde mig bla att ta emot mig vid fall och att sitta kvar vid bocksprång under mina timmar på hästryggen. Det hade jag nog nytta av när jag i tonåren blev påkörd av en bil när jag gick (hrm.. sprang) över en bilväg. Jag kastades ut på en äng många meter bort. Folk trodde att jag bröt båda benen för jag var så avslappnad där i luften - för det är man ju när man är van att just flyga genom luften. Jag gjorde inte illa mig alls och ville helst fortsätta till skolan. Dock hade jag fått hjärnskskning visade det sig på akuten, men jag hade ju inte hjälm vid påkörningen vilket jag alltid har när jag ramlar av hästar.

Till häst har jag gjort mig illa i svanskotan en gång när jag i godan ro skrittade av min häst o han blev skrämd så att jag ramlade av honom baklänges. Men det var inte värre än att jag gick till kiropraktorn. Snäppet värre var det när han gick omkull under en lugn, samlad galopp på en åkerkant. Tummen fick sig en törn. Jag red vidare i 2 timmar, men hade ont i tummen i över ett år efter det. Värsta avramlingen skedde för ca 1 år sen när min häst blev skrämd när jag precis suttit upp på honom. Åkte av riktigt illa, kunde faktiskt inte resa mig och instruerade genast mitt ridsällskap hur hon skulle hämta hjälp för jag trodde att jag skulle tuppa av. Men det gjorde jag inte och dom lyckades baxa in mig i en bil till slut - jag kunde inte röra mig för mitt bäcken var helt mörbultat. Att jag dessutom var gravid i v 25 gjorde nog sitt till. Blev ett besök på förlossningen där dom fick köra in mig i rullstol för jag kunde fortfarande inte röra mig, men bebisen mådde bra. Dom rekomenderade mig att gå vidare till akuten för min egen del men jag hade så förbannat ont att ingen fick undersöka mig. Gubben fick ta ledigt några dar, sen kunde jag ta mig fram på kryckor så pass att jag kunde klara mig och dottern själv.

Vid hantering har jag en gång också blivit halvt invalid när jag skulle tvätta ett sår på min hästs bakben. Det sved till för honom så han flög framåt, snubblade på mig och slog sina båda bakhovar ovanför mina båda knän när han skulle hoppa över mig istället för att trampa ner mig. Fick kräla mig upp på moppen och rulla hem, och sen kunde jag inte räta ut benen på några dar. Har fortfarande gropar i vävnaden ovanför knäna som syns om man vet vart man ska titta. Men det var ingen större fara.

Några allvarliga olyckor har jag inte varit med om tack och lov. Aldrig har jag varit rädd heller. Förrän nu, när jag har fått barn. Plötsligt är jag mycket medveten om min dödlighet. Det har inget med mitt forna hästliv att göra, det är bara det att jag har en väldigt viktig uppgift i livet och det är att finnas till för mina barn.

 

[angsmark]

Sv: Olyckor med häst

Ja det har nog slått snurr i huvudet på han på äldre dar.
Hörsägen; sades att han fick vara ensam på framhoppningen när han tävlades. Säger ganska mkt om honom.
Dessa hästar avlas fram till våra barn.

 

[Wera]

Sv: Olyckor med häst

Jag har inte ridit enormt mycket trots att jag hållt på till och från i snart 10 år. (Haft uppehåll på grund av bristande intresse och studier, men ridit då och då på andras hästar).

11 år, red shettis som bocka och kasta av mig hårt och jag landade på huvudet (hjälmskärmen blev krökt) men jag satte mig upp igen så det var inte så allvarligt. Ännu en gång kastade han av mig på exakt samma vis. Red en ponny och en annan ryttare kom för nära mig på sin osäkra (fd vanvårdade/rädda) ponny och han sparkade mot min ponny men jag fick smällen på foten. Stålhätta och kraftigt läder så det var lugnt.

Tja sen har jag bara ridit på en annan ridskola inomhus där har inget hänt. Efter det har jag bara ridit min egna häst ute på landet utan trafik och han gjorde aldrig något hyss (aldrig ramlat av han). men på grund av min ovana vet jag istället inte hur jag ska bete mig och jag blir mer rädd. Hade jag varit mer van hade jag ju varit mer erfaren och lärt mig - kanske blivit tuffare som ryttare - vilket jag önskar. Men nu är jag inte det på grund av för lite erfarenhet. Ridit andras hästar men då har inget hänt mer än då ett varmblod bocka av mig och skena hem.
Sist var väl nyss när jag provred, då bocka han tre gånger tills jag föll av men det var mjukt i snön (tur för på nå vis landade jag på rygg och kände hur huvudet "slog" i snön)

 

[HotrodKitten]

Sv: Olyckor med häst

Måste ha varit en fruktansvärt hemsk känsla att veta att man brutit ryggen!
Men det var skönt att läsa att du trots olyckan är nöjd med livet idag, all heder till dig!

Själv har jag farit av till höger och vänster, men aldrig slagit mig speciellt allvarligt. Ramlade av hästen i våras och slog i axeln, kan fortfarande inte riktigt ha armen rakt upp utan lite smärta, men det är absolut ingen fara egentligen och det är nog det värsta jag varit med om.

Däremot har min 1,5 år äldre faster varit med om en hel del;

Hon gick omkull med en lånehäst då hon och hästen missade ett dike - hästen gjorde kullerbytta och landade på henne. Hon krossade bäckenet, punkterade urinblåsan och fick ryggkotorna ihoptrycka/flyttade, tror även det var något med mjälten också.. Tror hon gick i nian då.

Efter det så passade hon på att bryta foten när en häst gick omkull i stallgången och slå i ryggen en gång till när hon ramlade av en skenande häst rakt ner i asfalten.

Ytterligare några år efter det var vi och provred en ev foderhäst vi skulle dela. Faster och hästen kommer lite fel på hinder, hästen hoppar av stort och faster ramlar av. Ingen big deal, egentligen. Ingen hemsk vurpa alls. Men hon sa att det inte kändes bra, att jag skulle ringa ambulans. Så det blev ambulans och resultatet var en bruten ryggkota ganska långt ner på ryggen. Antagligen för att när hon landade på rumpan typ, gick det vibrationer/tryck upp genom ryggraden och denna kotan låg lite fel efter tidigare avramlingar och gick då i två delar. Men hon hade sån förbannad tur att ingen ryggmärg skadades och hon blev sjukskriven i ett år eller så men har, vad jag vet, inga större men av det idag.
Hennes läkare berättade att veckan innan faster kom in med ambulansen, hade det varit inne en tjej i ungefär samma ålder och med en fraktur på samma kota. Skillnaden var att hon blev förlamad, och hon hade snubblat på en telefonsladd på jobbet.

Så, precis som hellboy skrev; det krävs egentligen ingen större olycka för att de ska sluta illa. Ibland blir det bara så.

 

[Jen80]

Sv: Olyckor med häst

Mängder med olyckor...men de två värsta kan jag ju ta upp .

För 12 år sen vaknade jag upp i en ambulans! Vete tusan vad som hänt, men förmodligen hade jag tuppat av på hästryggen och ramlat av, en som gick förbi hittade mig tydligen. Bröt skulderbladet, som gav mig nerv- och muskelskador som jag fortfarande inte blivit bra av och kommer aldrig att bli. Pga det sistnämnda fick jag en sk vingscapula (när jag rör armen ställer sig skulderbladet "utåt") som i sin tur gnagde sönder axelleden som några år senare fick åtgärdas med operation genom att ta bort en del av nyckelbenet. Hade 50% chans att bli frisk, men jag föll på mållinjen sas, gick inget vidare . Har bara 60% styrka kvar i höger arm, men fixar livet bra trots allt!

För 5 år sen gick jag bakom världens snällaste valack. Det slutade med 4 månaders flytande kost och 18 besök hos tandläkare. NU ser jag ljuset på det hela, jag ska äntligen få implantat i överkäken! Har varit hos tandläkaren 11 gånger till i år...puh!
Denna olyckan har verkligen satt spår i mig, trots att jag redan dagen efter började hantera hästar igen så är det jobbigt att lyfta bakbenen på hästar. I det nya stallet fick jag frågan om jag kunde hjälpa till med en ettåring som man inte kan lyfta bakbenen på utan att hon sparkar för glatta livet (hovslagaren har fått flyga lite) och jag sa Visst kan jag det! Hur fan tänkte jag där?! Men det går superbra och man kan nu lyfta ena bakbenet på henne. Både jag och hästen är duktiga

Så här fin var jag en vecka efter sparken..med gips och blå suturer, jag var så svullen att läpparna sprack.


http://4.bp.blogspot.com/_-8YFdMP8Hl8/TPEP3zKZejI/AAAAAAAAAQ0/CtZfC6YsJyc/s1600/huvvaigeigen.jpg

 

[corzette]

Sv: Olyckor med häst

Så här fin var jag en vecka efter sparken..med gips och blå suturer, jag var så svullen att läpparna sprack.


http://4.bp.blogspot.com/_-8YFdMP8Hl8/TPEP3zKZejI/AAAAAAAAAQ0/CtZfC6YsJyc/s1600/huvvaigeigen.jpg

Så såg jag ut när jag började högstadiet. Klarade mej undan med "bara" en död tand som nu sakta gulnar lite.

Det va den första "riktig" olyckan, skulle leda en connnemara förbi en transport (han va livrädd för transporter) så han stack och jag hängde kvar i grimskaftet efter och fick en bakhov på munnen. (Nu släpper jag alltid om jag inte tror jag kan få hästen lugn igen)

Tävlade fälttävlan, kommer runt en sväng så kom ett "illgrönt" hinder, varvid min häst kastar sej in i skogen, åker av, landar på fötterna men vrickar/stukar höger fot så jag grina i två nätter för de gjorde så ont (nej vi kollade inte med sjukhuset) , kan ibland känna av "stukningen" nu ca 15 år sen.

"Hurru skurry" på ridskolan en lucia, ponnyn bockar, jag glider av tar emot mej med händerna, bryter höger handled. Inga men.

2002 Åker av vid en uppsittning, BRA ont i ryggen i flera dagar, men vårdcentralen jag ringde till efter ca 2 dagar tyckte inte det behövde kollas upp , smeta på smärtstillande salva va deras rekommendation.
Ingen aning om jag egentligen gjorde mej illa ordentligt...

Julen 2007 Galopperar 3åringen som är lite spänd, trycker på lite på långsidan då han bockar till, landar (enligt mej på sidan) på ryggen, ligger i säkert några min innan jag kommer upp, pappa börjar bli orolig men jag kan vifta på tår osv.
Reser mej iaf upp, "krokig" och det gör ju ont, men med "2002 avramlingen" i minnet så vet man ju att det går över. Åker och julhandlar (alla vet ju att man blir bättre av att röra på sej så man inte blir stel) dagen efter sitter upp på märren som är känd för att va "svår att sitta kvar på" (som jag aldrig hade såna problem med) men det gjorde ont i ryggen när det blev "skumpigt". Natten mot julafton kunde jag dock inte sova alls pga ryggen, åkte in till akuten på morronen, och de undrade varför jag inte kommit tidigare.
Slapp korsett, men kotkompression mellan L5 och 6 (har jag för mej) , ridförbud i 2-3 månader, inte bära tungt osv (ja tjena med 2 hästar hemma i kallstall utan vattenkoppar) ... Inga direkta problem mer än att iom att musklerna tog så mkt stryk av avramlingen behöver jag ibland massage/naprapat för att mjuka upp min rygg då jag antagligen använder "fel" muskler istället som då blir överansträngda och stenhårda...

Åkte av igen innan de 3 månaderna gått och även några månader efter det igen (häst"jäveln" hoppade ju så stort på hindret) bröt lillfingret, gjorde inte ens ont däremot e de krokigt och kan inte räta ut det helt.

Så jag har väl klarat mej turligt bra ändå...

Syrran har brutit benen i handen nedanför lillfingret mot manken vid hoppning några gånger. Det är det enda hon har gjort som är "värre" , eller ja hon har blivit "översprungen" några gånger
Och när hon va liten blev hon biten (och upplyft) i bröstkorgen av en ponny på ett luciatåg.

Pappa har blivit rejält biten i axeln, man såg alla tänderna (i axeln) och sen blev han blå på båda sidorna , typ halva "bålen" från axeln å neråt.
Han skulle slå till vår första häst med handen , slog dock på hennes höftknöl = operation av lösa benbitar i handen.
Sen har han varit nära att bli sparkad vid lastning.

 

[HeleneK]

Sv: Olyckor med häst

När jag var runt 17 och inte red alls, utan bara avgudade hästar var jag på cirkus med min dåvarande pojkvän, BARA för att jag ville se de vackra hästarna som var med.

När de hade gjort sitt nummer och jag var alldeles salig talade de om att de nu skulle ta ner tre personer ur publiken som skulle få vara med. Givetvis blev det vi båda och en annan man.

De började med den andra mannen, spände fast honom i ett sele kopplat till en lina som gick rakt upp i tälttaket och sedan ner till ett gäng clowner som höll i andra ändan.
Mannen skulle ta sats och springa fram till en av hästarna och försöka hoppa upp på den och ställa sig upp på hästen.
När han sprang fram till hästen och precis skulle ta avstampet så ryckte de till i repet lite lätt, så han hamna ur balans och mer eller mindre ramlade in i hästen.
Sen fick han försöka på riktigt.

Sen var det min killes tur och han fick exakt samma "behandling".

Sist var det min tur.
Det började exakt likadant för mig.
Men när sen alla inkl jag trodde att jag skulle få försöka på riktigt så gjorde de istället så att när jag tar avstampet för att försöka hoppa upp på hästen, så drar de ordentligt i repet, så jag flyger rakt över hästen. Och sedan kommer jag ju tillbaka i en väldans fart, rakt mot en klunga med clowner som jag slår rakt in i som ett bowlingklot. Vi alla faller till marken och alla skrattar, inklusive jag.
Bortsett från denna roliga historia jag fick med mig att berätta, fick jag även en spricka i svanskotan, vilket skapade smärta i minst ett år efter händelsen.

Kanske mer clownrelaterat än hästrelaterat, men jag tänkte ändå att det kunde vara kul att dela med mig

 

[Hepzheba]

Sv: Olyckor med häst

Men guud, får man göra så på cirkus??? :O Jag tycker det verkar jätteläskigt!

kl

Jag har farit av både till höger och vänster, fast mest rakt fram, men har bara fått en hjärnskakning efter att jag landade på huvudet (när jag läser era inlägg här så inser jag att jag lika gärna kunde ha blivit förlamad... )

När jag red på ridskola i runt 11-årsåldern var det en tjej som åkte av en häst och slog i ridhusväggen med ryggen eller bäckenet. Vi var inte nära kompisar så vet inte exakt vad som hände men vet att hon fick ha med sig en speciell stol att sitta på i säkert ett halvår efter olyckan. Förutom den olyckan var det ett par underarmsfrakturer som jag vet om på ridskolan. Nu i efterhand kan jag känna att det var konstigt att det inte hände värre olyckor med tanke på vissa av hästarna som fanns där (den värsta olyckan hände dock på världens snällaste häst...)

 

[Lydis]

Sv: Olyckor med häst

Jag var 6 år jag red mitt ett gotlandsruss på ridskolan jag gick på.
Ponnyn var ganska busig och allmänt bråkig och så helt plötsligt gör han världens skutt och jag flög som en vante :P
Det första jag kände när jag landade var
-vilken idiot gräver en grop mitt i ridhuset??
Det kändes precis som att armen låg över en grop..
Min pappa kom in och hjälpte mig upp och armen bara hängde så vi åkte till sjukhuset och där visade det sig att jag hade brytit armen precis över armbågen.. På det lassarettet röntgde dom och la på ett tillfälligt gips men dom kunde inte göra mer så då fick vi åka vidare.
När vi kom dit så fick jag massor med sprutor och dropp och allt möjligt.
Dagen efter blev två spikar inopererade i armen som stack ut ur armen :S Sen fick jag ett gips.
Sen fick jag komma in och byta gips två gånger och sista gången drog dom även ut spikarna. Så fick jag ett tunnare gips medans hålen läkte.

Sedan 2 år senare red jag den hästen på ridlägret och vi funkade super tillsammans!
Sen när jag skulle rida honom på en lektion så satt jag och tänkte på det som hade hänt och hur bra vi har det nu!
Och just då i samma hörn började han bocka och jag blev hängandes i stigbygeln och när jag kunde få ur foten så släppte jag taget om manen och så ramlade jag av och hörde ett knak..
Handleden var av... Men det är en annan historia som ingen orkar lyssna på

Iallafall nu efter 6 år så är ärret kvar men jag rider fortfarande men med ännu mer respekt för hästar.

 

[hesttjej]

Sv: Olyckor med häst

har inte hållt på så länge, men i sommras rymde min ponny från transporten och det var ganska skrämande och en otäck syn. Mer än så har det inte hänt, trillat av några gånger men aldrig skadat mig. Jag tror det beror på att jag har en sån gammal och säker häst (d-ponny). I sommras levde jag och min kompis djävulen med hästarna, hittade på massa hyss och galopperade på raksträckorna med unghästen (opps).. Juste nu kom jag på en sak.. Ganska roligt faktiskt. Jag och min kompis var hemma ensamma en gång och hade just hållit på med unghästen i hagen och för några dagar sen hade jag sagt " tänk att sitta på henne, barbacka , inget träns i full galopp". Iaf, vi var inne i huset och lagade lunch till oss, när min kompis sa: Kom vi går ut till Nova och säger Hej, vi gick ut och hon frågade ifall jag kunde hoppa upp på Hästen. Jag sa Nej och att jag inte ville. Men efter ett tag hjälpte hon mig upp på henne och hästen stod alldeles stilla till en början och jag låg planka på henne. Benen vid rumpan och armarna vid halsen. och hon Började i Full galopp!! Jag låg där och skrev "ceeeeliiiinneee!!" hahha hon hon stod och asgarvade, sen ramlade jag av och stukade foten bara. sen när mamma kom hem sa vi att jag ramlat av från studsmattan. Sen sa min kompis: Jaa, nu fick du testa på hur det var att sitta på henne i fullgalopp.. sen brast vi ut i as garv igen.