Märkligt beteende hos häst? Hjälp!!

[Gimlan]

Vi hade en storhäst inackorderad på samma ställe som mig som uppför sig som din ihop med ponnyer. Storhästar funkar bra. Visst är han fösig och dominant, men han jagar dem inte.

 

[supersonic]

Min gick med ponnyer när jag köpte honom. Förra ägaren berättade att hon sålde honom dels för att hon inte hade tiden och dels för att det inte fanns tillräckligt med mat till alla hästarna. Det fanns även en äldre travare som sprang längs staketet och skriade på stona konstant (kastrerad sen unga år). Först hade min gått med travaren men blivit så nedtryckt och mobbad att han stod längst ner i en stor skogshage i tre dygn innan han blev hämtad och flyttad till ponnyerna. De i sin tur körde bort honom från all mat (de var alla digivande). Han var inte mycket till häst när jag hämtade honom. I flera år hatade han ponnyer, anföll så fort han fick chansen. Han var extremt osäker på bl a tävlingsplatser med mycket hästar. Han stod och står fortfarande gärna för sig själv och vill bli lämnad ifred. Han avskyr att ha andra hästar inpå sig och markerar direkt. Numera går det att ha honom med andra om de är låga i rang och går undan när han markerar, då är han nöjd. Hästar som mopsar eller inte går undan ger han sig på direkt (vilket jag och en annan hästägare fick erfara fjol, så nu är jag väldigt tydlig om någon vill släppa ihop med min och likadant när jag bytte stall). Med nuvarande hagkamrat slumpade det sig så att kamraten rymde in till min för att han blev rädd för en annan häst och när det upptäcktes verkade det fungera bra så vi testade under vakande ögon och nu har det gått ett år. Det är t o m så att min kan sakna den andra om de är åtskiljda.
När det gäller mat är han fruktansvärt vaktig. Vissa saker har blivit bättre med åren, som att han faktiskt kan gå med andra så länge han får sitt space, andra sitter så djupt rotat att de förmodligen aldrig försvinner. Jag fick efter flera år kontakt med uppfödaren som berättade att han vuxit upp på lösdrift med 11 andra hästar och de här beteendet kände hon inte alls igen. Så förmodligen är han sådan pga traumat som uppstod vid mobbningen. Kanske det har hänt din något tidigare som triggar traumatiska minnen och därför beter han sig som han gör?

 

[Speedway]

Min häst hade liknande anfall innan hon diagnosticerades med PPID. Hon fick ett totalt bryt en kväll och började jaga sin hagkompis så illa så att hon själv gick omkull och höll på att slå ihjäl sig. Detta hände på kvällen precis innan insläpp.
I hennes fall är jag säker på att det var matrelaterat för hon var extremt hungrig hela tiden innan hon började medicineras.

 

[Everglow]

Tack alla för svaren ni ger! Verkar inte bara vara min häst som kan vara lite knasig iaf...
Det finns säkerligen en orsak till hans beteende men vad jag vet har han funkat bra i flock när han var mindre. Hans mamma är en riktig surtant och var det även mot honom emellanåt. Vet också i efterhand att hans pappa inte hade något vidare psyke heller... Han sparkade sönder boxar och grejer. Så kanske inte den bästa kombon detdär.

 

[Everglow]

Min gick med ponnyer när jag köpte honom. Förra ägaren berättade att hon sålde honom dels för att hon inte hade tiden och dels för att det inte fanns tillräckligt med mat till alla hästarna. Det fanns även en äldre travare som sprang längs staketet och skriade på stona konstant (kastrerad sen unga år). Först hade min gått med travaren men blivit så nedtryckt och mobbad att han stod längst ner i en stor skogshage i tre dygn innan han blev hämtad och flyttad till ponnyerna. De i sin tur körde bort honom från all mat (de var alla digivande). Han var inte mycket till häst när jag hämtade honom. I flera år hatade han ponnyer, anföll så fort han fick chansen. Han var extremt osäker på bl a tävlingsplatser med mycket hästar. Han stod och står fortfarande gärna för sig själv och vill bli lämnad ifred. Han avskyr att ha andra hästar inpå sig och markerar direkt. Numera går det att ha honom med andra om de är låga i rang och går undan när han markerar, då är han nöjd. Hästar som mopsar eller inte går undan ger han sig på direkt (vilket jag och en annan hästägare fick erfara fjol, så nu är jag väldigt tydlig om någon vill släppa ihop med min och likadant när jag bytte stall). Med nuvarande hagkamrat slumpade det sig så att kamraten rymde in till min för att han blev rädd för en annan häst och när det upptäcktes verkade det fungera bra så vi testade under vakande ögon och nu har det gått ett år. Det är t o m så att min kan sakna den andra om de är åtskiljda.
När det gäller mat är han fruktansvärt vaktig. Vissa saker har blivit bättre med åren, som att han faktiskt kan gå med andra så länge han får sitt space, andra sitter så djupt rotat att de förmodligen aldrig försvinner. Jag fick efter flera år kontakt med uppfödaren som berättade att han vuxit upp på lösdrift med 11 andra hästar och de här beteendet kände hon inte alls igen. Så förmodligen är han sådan pga traumat som uppstod vid mobbningen. Kanske det har hänt din något tidigare som triggar traumatiska minnen och därför beter han sig som han gör?

Ojdå, det låter inte som en trevlig tid för din pålle dedär! Skönt att det har blivit bättre
Vad jag vet så har det inte hänt något traumatiskt i hans liv, han var liksom 3 år när jag köpte honom och hans uppfödare var väldigt mån om honom! Men det kan ju ha hänt saker som människorna inte sett också så det vet man inte.

 

[Everglow]

Ja det gör jag också, jättetråkigt när det blir så.
Jag försöker tillgodose det sociala behovet så gott jag kan genom att rida ut mycket tillsammans med andra, hälsa och umgås i stallet, beta tillsammans medan jag håller i honom etc. Då kan hans kompis äta det gräset han har i munnen utan att han protesterar.
Jag är aldrig rädd att han ska flyga på en häst vid ridning eller hantering, han är inte oberäknelig.
Så länge jag är där går det jättefint, han ser till mig och frågar hur han ska reagera, typ gör jag rätt nu? Är jag duktig? Men hur ska jag göra nu då? Har gått fantastiskt bra att släppa ihop han med andra så länge jag står utanför staketet och pratar med honom. Men jag kan ju inte bo i hagen...

Skönt att det kan vara så iaf... Min är ofta knäpp med andra hästar när man rider ut så måste han visa upp sig, slår med frambenen så mycket att han inte kan gå ordentligt?! och är jätteintresserad av de andra. Kan inte lita på att han inte flyger ut i diket och visar upp sina konster... Blir knäpp på hans beteende snart. Han kan inte vara sist när man är ute tillsammans med mina 2 ponnyer heller som han ändå känner... En gång förra året när vi var ute med mina ponnys så fick han spel när de travade några meter framför honom och då slängde han sig ut i åkern i ren protest och stegrade så högt han kunde och tappade balansen. Det är INTE okej och där vill man inte sitta! Tycker om honom men vill inte riskera livet varje gång man rider ut med andra...

 

[Nepenthe]

Hur är han när han går själv? Är han lugn och tillfreds?

För som det är nu måste de ändå skiljas på sommaren pga ponnyerna inte ska ha lika kraftigt bete så jag undrar om inte halvblodet kan gå ensam?

Jag har jobbat i stall där de flesta hästarna var köpta för att utbildas och säljas igen och ingen av dem var vana att gå tillsammans med andra hästar. Så även om man själv kanske tycker att det vore bäst med hagkompisar är det ju kanske inte det för hästen. (såklart löser man hagsituationen så de ser varandra)

Annars hade jag flyttat halvblodet till en annan anläggning/stall och sett om det fanns någon flock eller kanske en individ han kunde gå med där.

Frågan är väl om det mest är du som "lider" eller han?

 

[MattiZ]

En häst som visar såhär mkt aggression är ju inte hög i rang utan ofta osäker och behöver hävda den plats de har. Oftast ganska låga i rang, jag hade bytt flock eller testat att byta sällskap iaf vissa hästar tål inte ändra individer och då är helt enkelt hagen förliten för att din häst ska tycka den andra är på "okej" avstånd innan denna är helt accepterad. Vissa kanske aldrig accepterar den andra. De hästar bråkar om är ju resurser som mat, utrymme/område och ston om de är hingstar osv. Mat kunde vi ju utesluta så spontant Känner jag utrymme. För känner han att utrymmet är förlitet för honom och just denna ponnyn så gör han det.