Lösa hundar

[Grazing]

Så är det ju absolut. Men det är inte det jag diskuterar. Jag diskuterade hurvida hunden som art har den mental förmågan att dra en parallell mellan att en kopplad hund är trygg att passera enbart för att den är kopplad.

Det är som när jag är ute och går med min hund lös, kommer det en annan lös hund så stannar min hund upp, ger mig en blick för att kolla läget, jag ser och känner av att näe detta är inget att bry sig om, det är bara att gå. Då släpper min hund den hunden snabbt och klassar den som säker. Hur han reagerar i det läget beror ju helt på huruvida jag blir nervös eller inte. Kopplar jag honom då, i samband med att jag reagerat på den hunden så kommer min hund förmodligen att också vara vaksam mot den hunden för att jag har ju visat att nej, den känns inte säker. För då har jag kopplat honom med energi som utstrålar rädsla och ängslan.

Lite som hästar, dom tittar på något, vi tittar på samma sak, vi visar att nej det är inget att bry sig om och hästen litar på oss och går oftast vidare.

Jag har faktiskt en hund här i grannskapet som säkert är snäll men han är stor som ett hus, en rottwieler, så ni kan förstå styrkan, och gör rejäla utfall mot min hund och han är så stor att jag är rädd att om ägaren inte kan hålla honom så är det kört. Den hunden reagerar min hund på och det är den enda han reagerar på och det är alla gånger pga att jag faktiskt är väldigt osäker på den hunden och ägaren. Hela jag utstrålar att nej, där kommer den, vi får gå undan. Klart att min hund också då har blivit rädd för den.

 

[hollypolly]

Nä, men ägaren är en mycket stor del av det. Sen finns det helt klart andra miljöfaktorer också.

Men samma hund hos olika förare kan bete sig olika helt enkelt för att vi människor är olika.

Ja hundar beter sig absolut olika beroende på vem som går med dom. Det är rätt.

 

[Lingon]

Det är som när jag är ute och går med min hund lös, kommer det en annan lös hund så stannar min hund upp, ger mig en blick för att kolla läget, jag ser och känner av att näe detta är inget att bry sig om, det är bara att gå. Då släpper min hund den hunden snabbt och klassar den som säker. Hur han reagerar i det läget beror ju helt på huruvida jag blir nervös eller inte.

Lite som hästar, dom tittar på något, vi tittar på samma sak, vi visar att nej det är inget att bry sig om och hästen litar på oss och går oftast vidare.

Jag har faktiskt en hund här i grannskapet som säkert är snäll men han är stor och gör rejäla utfall mot min hund och han är så stor att jag är rädd att om ägaren inte kan hålla honom så är det kört. Den hunden reagerar min hund på och det är den enda han reagerar på och det är alla gånger pga att jag faktiskt är väldigt osäker på den hunden och ägaren. Hela jag utstrålar att nej, där kommer den, vi får gå undan. Klart att min hund också då har blivit rädd för den.

Självklar läser din hund av den andra hunden också om den säger till din hund att den vill attackera så blir ju din hund osäker pga det den andra hunden "sagt" men självklart så påverkar dina känslor för situationen din hund också. Det blir ju mycket svårare för din hund att uppleva trygghet i mötet med en aggressiv hund om du sänder ut signaler av otrygghet, rädsla och osäkerhet än om du tryggt hade ignorerat den.

 

[Fetaost]

Nä, men ägaren är en mycket stor del av det. Sen finns det helt klart andra miljöfaktorer också.

Men samma hund hos olika förare kan bete sig olika helt enkelt för att vi människor är olika.

Men det är inte diskussionen.
Jag fattar verkligen inte varför vi som säger att våra hundar har vissa problem alltid ska nagelfaras och allt vi säger ska plockas i sär, skuldbeläggas och misstros.

Jäklar vilket stöd man känner från andra hundägare. Noooot

 

[hollypolly]

Men det är inte diskussionen.
Jag fattar verkligen inte varför vi som säger att våra hundar har vissa problem alltid ska nagelfaras och allt vi säger ska plockas i sär, skuldbeläggas och misstros.

Jäklar vilket stöd man känner från andra hundägare. Noooot

Du får flytta hit har hittills inte stött på en endaste knäpp hundägare här varken med lös eller kopplad hund. Himla nöjd med att bo här när man läser om andra områden

 

[Grazing]

Självklar läser din hund av den andra hunden också om den säger till din hund att den vill attackera så blir ju din hund osäker pga det den andra hunden "sagt" men självklart så påverkar dina känslor för situationen din hund också. Det blir ju mycket svårare för din hund att uppleva trygghet i mötet med en aggressiv hund om du sänder ut signaler av otrygghet, rädsla och osäkerhet än om du tryggt hade ignorerat den.

Ja, den hunden som jag undviker nu så mycket jag kan gör jag för att det känns ärligt talat ganska kört, han som äger den vill dessutom inte prata om det heller så vi kan inte komma till en lösning så båda hundarna kan slappna av. Eller vill och vill prata, han har svårt för kontakt på nåt vis och jag låter det vara helt enkelt.

Det har blivit tokfel helt enkelt och både min hund och jag har blivit lite rädda men det är ingen hund vi behöver umgås med eller träffa så jag lägger inte så mycket energi på det längre. Det har tack och lov inte påverkat min hund när det gäller andra hundar och möten utan det har bara blivit en jättestor grej med just det ekipaget

 

[Mia_R]

Gasellerna reagerar inte på geparderna för att de är uppfödda i fångenskap och fattar inte bättre eftersom de aldrig blivit lärda att geparder är farliga. Sätt en viltfångad gasell så och den kommer vara väldigt stressad av geparden tills den lärt sig att geparden inte kommer attackera. Men tror inte att den kan föra det logiska resonemanget att det finns ett staket alltså kan inte geparden attackera.

Bytesdjur i det vilda reagerar inte heller på rovdjur när de inte jagar, det har ingenting med att göra om de är födda i fångenskap eller i det vilda. Även tamdjur reagerar starkt när vilda rovdjur stryker utanför inhägnader och byggnader, trots staket/stängsel/väggar.

 

[hollypolly]

Ja, den hunden som jag undviker nu så mycket jag kan gör jag för att det känns ärligt talat ganska kört, han som äger den vill dessutom inte prata om det heller så vi kan inte komma till en lösning så båda hundarna kan slappna av. Eller vill och vill prata, han har svårt för kontakt på nåt vis och jag låter det vara helt enkelt.

Det har blivit tokfel helt enkelt och både min hund och jag har blivit lite rädda men det är ingen hund vi behöver umgås med eller träffa så jag lägger inte så mycket energi på det längre. Det har tack och lov inte påverkat min hund när det gäller andra hundar och möten utan det har bara blivit en jättestor grej med just det ekipaget

Vad skulle lösningen vara? Vad skulle ni kommunicera om? Det här låter bara jättekonstigt tycker jag.

Hade blivit oerhört obekväm om någon ville ta kontakt med mig för att diskutera någon sånt här.

Jag håller ordning på mina hundar så får andra hålla reda på sina.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Jag tror absolut en hund kan se om den andra hunden är kopplad särskilt på den mötande hundens språk.
En kopplad hund kan inte kommunicera eller välja väg själv.

Nej det tycker jag faktiskt inte men jag håller med dig om att dessa nätkatastrofer sällan existerat irl

Jag tycker att dessa nätänglar till hundar som går som ljus och behandlar alla de möter som bakgrundsbrus och enbart föraren som relevant sällan existerar IRL. De finns, absolut, men är ovanliga. Själv har jag endast haft 2 sådana genom alla år.

 

[Lycan]

Vad tycker ni om hundägare som låter sina (väldresserade) hundar gå lösa?

Jag har lagt ner väldigt mycket jobb på att träna min hund att kunna gå lös. Många timmar med långlina har det blivit, och nu är hon så pass duktig att jag känner att hon inte behöver någon lina längre. Hon drar inte på vilt, hon har inget intresse av att springa fram till människor eller hundar. Jag kallar alltid in henne och ber henne gå vid min sida vid möten med andra, och hon har ett stoppkommando.

Ändå känns det som att väldigt många blir triggade för att man säger att man låter hunden gå lös. Min hund skulle inte ha ett bra liv om hon behövde gå kopplad jämt. Hon behöver den friheten som det ger att vara utan koppel. Jag förstår att det finns hundrädda. Men de lär ju vara rädda för kopplade hundar också.

Låter ni era hundar gå okopplade?

Min hund är för det mesta lös. Enda gångerna jag kopplar min hund är efter trafikerade vägar, i samhällen och när jag är i stallet. Det senare för att stallägarens grannes hund är ett osäkert litet kräk som ibland jagar hästarna när vi ska ut och rida och beter sig allmänt svinigt mot min hund när han är med och grannhunden är lös. Så för att mina numera hundarga hästar inte ska trampa ihjäl min hund eller för att min hund inte ska råka i något slagsmål så får han vara kopplad. Annars är han klockren på att vara lös när vi promenerar eller rider ut. Håller sig nära och håller koll på mig. Kommer på inkallning och går att bryta om han ser djur. Hade det inte funkat hade han inte heller fått vara lös.

 

[hollypolly]

Jag tycker att dessa nätänglar till hundar som går som ljus och behandlar alla de möter som bakgrundsbrus och enbart föraren som relevant sällan existerar IRL. De finns, absolut, men är ovanliga. Själv har jag endast haft 2 sådana genom alla år.

Och bryter jakten på en hare så fort ägaren säger nej..

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Och bryter jakten på en hare så fort ägaren säger nej..

Det med, förstås.

Nuvarande hund är väldigt lovande. Vi får se om jag kommer att låta honom gå lös i huvudsak. Återkommer om ett par år då jag vet.

Om den överväldigande majoriteten av alla hundar som sades kunna gå lösa faktiskt hade varit tillräckligt lydiga för att gå lösa, så hade få upplevt det otryggt att möta lösa hundar. Jag konstaterar dock att det finns oerhört många lösa hundar med naiva förare, för annars hade det varit färre tillbud med lösa hundar.

 

[Sel]

Bara för att jag kopplar min hund behöver det inte alls sända ut någon spänd eller nervös signal. För det allra mesta gör jag det för att vara artig (som vid ett möte med en annan kopplad hund. ) eller för att vi ska ut på vägen.

 

[SiZo]

Och bryter jakten på en hare så fort ägaren säger nej..

Min ena hund HAR varit sån. Klockren. Sen hände nåt
Jag har haft en annan hund som var sån också - hela sitt liv.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Det är som när jag är ute och går med min hund lös, kommer det en annan lös hund så stannar min hund upp, ger mig en blick för att kolla läget, jag ser och känner av att näe detta är inget att bry sig om, det är bara att gå. Då släpper min hund den hunden snabbt och klassar den som säker. Hur han reagerar i det läget beror ju helt på huruvida jag blir nervös eller inte. Kopplar jag honom då, i samband med att jag reagerat på den hunden så kommer min hund förmodligen att också vara vaksam mot den hunden för att jag har ju visat att nej, den känns inte säker. För då har jag kopplat honom med energi som utstrålar rädsla och ängslan.

Min förra hund hade med all säkerhet varit mest bekväm med att möta er lös. Hade din hund varit bekväm hade mötet gått bra. Hade din hund blivit osäker hade min blivit det. Detta betyder inte att jag borde låtit min hund gå lös vid vårt imaginära möte.

Lika väl som du kan arbeta med dina osäkerheter med hunden lös, så kan du göra det med hunden kopplad. Lika väl som jag kunde arbeta med att ge min kopplade hund självförtroende att möta hundar utan att kunna springa iväg.

Min målsättning är alltid att min hund ska vara trygg och glad i de situationer jag vill ha honom i. Jag vill kunna välja om han ska vara kopplad eller ej.

Det jag utläser ur ditt inlägg här är att du har hunden lös istället för att jobba med dina och hundens rädslor/ osäkerheter. Har jag missförstått får du gärna berätta hur.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Min ena hund HAR varit sån. Klockren. Sen hände nåt
Jag har haft en annan hund som var sån också - hela sitt liv.

Det kan räcka med att få göra det en gång, alltså jaga en hare, för att dopminruset ska bli kraftigare än vid förtäring av den fetaste kyckling. What to do after that

 

[Grazing]

Min förra hund hade med all säkerhet varit mest bekväm med att möta er lös. Hade din hund varit bekväm hade mötet gått bra. Hade din hund blivit osäker hade min blivit det. Detta betyder inte att jag borde låtit min hund gå lös vid vårt imaginära möte.

Lika väl som du kan arbeta med dina osäkerheter med hunden lös, så kan du göra det med hunden kopplad. Lika väl som jag kunde arbeta med att ge min kopplade hund självförtroende att möta hundar utan att kunna springa iväg.

Min målsättning är alltid att min hund ska vara trygg och glad i de situationer jag vill ha honom i. Jag vill kunna välja om han ska vara kopplad eller ej.

Det jag utläser ur ditt inlägg här är att du har hunden lös istället för att jobba med dina och hundens rädslor/ osäkerheter. Har jag missförstått får du gärna berätta hur.

Du har missförstått mig helt isåfall, jag jobbar hela tiden med att vi ska kunna vara överallt utan att min hund ska känna sig rädd. Han är hur trygg som helst min hund, han litar på mig helt och hållet och är trygg när jag är med. Är han osäker söker han stöd hos mig. Jag har från dag ett med honom aldrig undvikit någon miljö eller hund eller nånting. Han är lös 90% av tiden vi är ute och går. Han är inte rädd för andra hundar ens när dom flyger på honom och är för buffliga, då går han bara och ställer sig bakom mig så kan jag i värsta fall ta tag i hunden som han inte vill hälsa på. Sen är det inget mer med det. Han går lika bra kopplad som lös. Han skulle aldrig springa iväg från mig, det är nog det som jag är mest säker på, blir han osäker kommer han till mig.

Att han är så trygg och säker i sej självt är säkerligen en stor anledning till att vi faktiskt peppar peppar aldrig råkar ut för några hundar som inte är trevliga.

Det är en hund i vårat liv som vi undviker och det ser jag inte som något fel. En situation uppstod och nu är dom hundarna så mot varandra och han som har den hunden kan/vill inte prata med mig så det går inte att lösa. Dessutom så är det inget som hindrar mig i mitt liv, jag träffar så extremt sällan på dom så det spelar ingen roll. Jag tänker inte utsätta min hund för den hunden för det är ingen som han måste ha i sitt liv liksom.

Och som sagt som jag skrivit jag är verkligen inte rädd för någon hund eller situation när jag är ute och går, rädsla existerar inte hos mig då. Jag har jobbat massor med mig själv på det hållet för det är för mig extremt viktigt att jag inte går runt och är rädd eller nervös när min hund är med. Han skulle smittas av det alla gånger isåfall.

 

[Mellanmatskålochladuvägg]

Du har missförstått mig helt isåfall, jag jobbar hela tiden med att vi ska kunna vara överallt utan att min hund ska känna sig rädd. Han är hur trygg som helst min hund, han litar på mig helt och hållet och är trygg när jag är med. Är han osäker söker han stöd hos mig. Jag har från dag ett med honom aldrig undvikit någon miljö eller hund eller nånting. Han är lös 90% av tiden vi är ute och går. Han är inte rädd för andra hundar ens när dom flyger på honom och är för buffliga, då går han bara och ställer sig bakom mig så kan jag i värsta fall ta tag i hunden som han inte vill hälsa på. Sen är det inget mer med det. Han går lika bra kopplad som lös. Han skulle aldrig springa iväg från mig, det är nog det som jag är mest säker på, blir han osäker kommer han till mig.

Att han är så trygg och säker i sej självt är säkerligen en stor anledning till att vi faktiskt peppar peppar aldrig råkar ut för några hundar som inte är trevliga.

Det är en hund i vårat liv som vi undviker och det ser jag inte som något fel. En situation uppstod och nu är dom hundarna så mot varandra och han som har den hunden kan/vill inte prata med mig. Dessutom så är det inget som hindrar mig i mitt liv, jag träffar så extremt sällan på dom så det spelar ingen roll. Jag tänker inte utsätta min hund för den hunden för det är ingen som han måste ha i sitt liv liksom.

Och som sagt som jag skrivit jag är verkligen inte rädd för någon hund eller situation när jag är ute och går, rädsla existerar inte hos mig då. Jag har jobbat massor med mig själv på det hållet för det är för mig extremt viktigt att jag inte går runt och är rädd eller nervös när min hund är med. Han skulle smittas av det alla gånger isåfall.

Ok, då förstår jag bättre. Jag har svårigheter med att förstå andra liksom med att göra mig förstådd, så tack för klargörandet.

 

[Iamia]

……

Att han är så trygg och säker i sej självt är säkerligen en stor anledning till att vi faktiskt peppar peppar aldrig råkar ut för några hundar som inte är trevliga.

Det är en hund i vårat liv som vi undviker och det ser jag inte som något fel. En situation uppstod och nu är dom hundarna så mot varandra och han som har den hunden kan/vill inte prata med mig så det går inte att lösa. Dessutom så är det inget som hindrar mig i mitt liv, jag träffar så extremt sällan på dom så det spelar ingen roll. Jag tänker inte utsätta min hund för den hunden för det är ingen som han måste ha i sitt liv liksom.

Och som sagt som jag skrivit jag är verkligen inte rädd för någon hund eller situation när jag är ute och går, rädsla existerar inte hos mig då. Jag har jobbat massor med mig själv på det hållet för det är för mig extremt viktigt att jag inte går runt och är rädd eller nervös när min hund är med. Han skulle smittas av det alla gånger isåfall.

Jag tror mer du har haft tur. Annars vet jag inte vad du tycker att min russelltant, som inte ens såg berner sennern komma, eller min 6 mån gamla whippet som bara var glad och sa ”Hej! Ska vi leka?”gjorde för att ”provocera” innan de blev näst intill bitna till döds?

Tänk dig att den där hunden som du inte vill låta din hund råka ut för, är lös. (Eller för all del. En annan hund som är i kraftigt fysiskt överläge över din hund.) Den kommer fram från ingenstans till din hund och hugger direkt och flera gånger, innan du på något sätt får bort den. Du ser din hunds tarmar genom hål i buken och märker att den får svårt att andas. Huden över bröstkorgen blåses upp i takt med andetagen. Blodet droppar. Du får bära din hund hem, slänga dig i bilen och köra till veterinär. Det är kritiskt men de lyckas rädda livet på din hund. Flera dagars inläggning och sedan väntar sex veckors konvalescens, mediciner, dålig sömn och oro. Hade du efteråt känt dig lika lugn och säker på att inget någonsin mer kommer att hända din hund efter det?

Helt ärligt så känns det du skriver ganska förminskande.

 

[Grazing]

Jag tror mer du har haft tur. Annars vet jag inte vad du tycker att min russelltant, som inte ens såg berner sennern komma, eller min 6 mån gamla whippet som bara var glad och sa ”Hej! Ska vi leka?”gjorde för att ”provocera” innan de blev näst intill bitna till döds?

Tänk dig att den där hunden som du inte vill låta din hund råka ut för, är lös. (Eller för all del. En annan hund som är i kraftigt fysiskt överläge över din hund.) Den kommer fram från ingenstans till din hund och hugger direkt och flera gånger, innan du på något sätt får bort den. Du ser din hunds tarmar genom hål i buken och märker att den får svårt att andas. Huden över bröstkorgen blåses upp i takt med andetagen. Blodet droppar. Du får bära din hund hem, slänga dig i bilen och köra till veterinär. Det är kritiskt men de lyckas rädda livet på din hund. Flera dagars inläggning och sedan väntar sex veckors konvalescens, mediciner, dålig sömn och oro. Hade du efteråt känt dig lika lugn och säker på att inget någonsin mer kommer att hända din hund efter det?

Helt ärligt så känns det du skriver ganska förminskande.

Ja, all skit kan hända när som helst. Det går att vara rädd hela tiden om man vill det. Jag har inte bara haft tur. Självklart spelar det roll på hundmöten hur hundarna är, om dom är lugna eller inte osv och vad dom utstrålar mot den andra hunden. Det är snarare du som haft otur. Givetvis har jag haft tur som inte råkat ut för dom farligaste också.

Världen är livsfarlig att vistas i. Vad som helst kan hända när som helst, din normala trevliga granne sen flera år kan när som helst få ett ryck och gå ut och knivhugga första bästa person den ser om du har otur. Har du haft tur eller har du haft otur om det händer dig? Har dom som inte råkat ut för det haft tur? Näe, det är snarare så att man haft otur om man råkar ut för något sådant, för det är inte vardagligt som det händer. Oddsen är inte höga men det händer.

Ja, ibland har man otur, det är inget mer med det. Men man skyddar sig inte från oturen genom att gå och vara rädd och misstänksam hela tiden. Det är liksom min största fasa här i livet att något ska hända min hund, tror du på riktigt att jag tror att jag och min hund är immuna mot hundar som inte är friska och är rent aggressiva och vill döda? Nej det är vi inte men oddsen att möta dom är inte stora.