AnnaJL
Trådstartare
Länge har jobbat på att hundmöten ska ske utan utfall, och fram tills igår hade jag och Douglas verkligen kommit långt. Vi kunde gå förbi hundar helt utan utfall (dock inte utan lite spattighet), jag kunde även stanna och få honom att helt ignorera den andra hunden och ha fokus på mig.
MEN, igår gick vi en sen promenad hos min mamma på landet. Douglas gick i löst koppel och jag var rätt trött och slö. Helt plötsligt när vi går förbi ett hus så kommer en STOR svart hund i full fart ut från mörkret och låter som en hel björn. Jag blir livrädd och likså Douglas, jag skriker och drar Douglas tätt intill mig av ren reflex. Tur som är så sitter hunden i lina och når bara precis fram till tomtgränsen. Jag står kvar några meter bort från hunden och försöker lugna Douglas som bara har mord i blicken, lyckas dock efter några minuter få honom att sitta ner relativt lugn.
Efter detta så blir Douglas väldigt spänd när han ser en annan hund, reser ragg och är svårt att få kontakt med, dock har han inte gjort nåt utfall ännu. Men vi har heller inte mött någon större svart hund än som är Douglas (och min) största skräck.
Jag vet att detta enbart beror på mig, att han inte helt och fullt litar på att jag klarar av möten med andra hundar. Men jag blir så jäkla less på att allt jobb ska förstöras av sådana här saker (det är inte första gången nämligen)
Mitt förtroende för andra hundägare/hundar är totalt i botten och därför spänner jag mig också och då blir det ganska svårt att få Douglas att slappna av...
Slut på gnäll.
Tips på hur jag ska kunna slappna av och vara en bra ledare för min hund vid hundmöten mottages tacksamt...
MEN, igår gick vi en sen promenad hos min mamma på landet. Douglas gick i löst koppel och jag var rätt trött och slö. Helt plötsligt när vi går förbi ett hus så kommer en STOR svart hund i full fart ut från mörkret och låter som en hel björn. Jag blir livrädd och likså Douglas, jag skriker och drar Douglas tätt intill mig av ren reflex. Tur som är så sitter hunden i lina och når bara precis fram till tomtgränsen. Jag står kvar några meter bort från hunden och försöker lugna Douglas som bara har mord i blicken, lyckas dock efter några minuter få honom att sitta ner relativt lugn.
Efter detta så blir Douglas väldigt spänd när han ser en annan hund, reser ragg och är svårt att få kontakt med, dock har han inte gjort nåt utfall ännu. Men vi har heller inte mött någon större svart hund än som är Douglas (och min) största skräck.
Jag vet att detta enbart beror på mig, att han inte helt och fullt litar på att jag klarar av möten med andra hundar. Men jag blir så jäkla less på att allt jobb ska förstöras av sådana här saker (det är inte första gången nämligen)
Slut på gnäll.
Tips på hur jag ska kunna slappna av och vara en bra ledare för min hund vid hundmöten mottages tacksamt...