linjeavel

[jenn]

Hur stiger egentligen inavelsgraden i en ras förutom att enskilda individer överanvänds? Är det exempelvis så att om en del uppfödare gör kombinationer med lite högre inavelsgrad så påverkar detta bara deras avkommor, och inte rasens genetiska variation som helhet, utavlar man så bryts ju inavlen säger ju de som inte ser något fel i att linejavla, men är detta sant?

Likadant om de flesta uppfödare strävar efter låg inavelsgrad i varje kull, leder inte detta till att alla blir släkt med alla efter ett tag, isåfall hur ska man bedriva avlen för att inavelsgraden inte ska bli för stor i rasen som helhet?

 

[Sol]

Sv: linjeavel

Om du ser till hela populationen så leder inavel till en total genförlust i genpoolen även om det bara är ett fåtal uppfödare som inavlar. Vi uppfödare av samma ras delar ju på samma "skål med gener" så förr eller senare blir andra uppfödare än bara de som inavlar påverkade av inaveln. Inavel=genförlust=färre gener i skålen vi alla delar på.

Sedan är det så, hur vi än gör så blir våra djur (även människan) för varje generation mer och mer släkt med alla så visst har du rätt i att strategin utavel leder till att alla så småningom kommer bli släkt med alla, men det är ett faktum vi inte kan komma ifrån. Den vägen går vi alla däggdjur.

Det sundaste sättet du kan avla på är att 1) inte inavla 2) bara avla på friska djur 3) inte tillåta någon linje att bli överrepresenterad.

Sedan är det såklart så att vissa raser har för få katter i avel, de har för lite genetisk variation så de måste på sikt få in nya gener i genpoolen genom att para med andra raser.

 

[jenn]

Sv: linjeavel

Ok, skickade dig ett PM innan om just linjeavel men vet inte om det gick fram? Men det är felaktigt att säga att inavlen bryts inom en ras så fort man parar med en obesläktad individ, det enda som bryts är inavlen just i den kombinationen, och inte heller där helt och hållet eftersom man kan anta att det finns gemensamma gener inom en ras, är det korrekt uppfattat?

Frågan blir ju då hur snabbt förloras gener egentligen om ganska många bedriver linjeavel där man utavlar med en mer obesläktad linje när det behövs, jag antar att det beror på hur många olika linjer det finns i en ras, men är förlusten så saktmodig att det kan ta hundratals år och därför få "linjeavlare" som ser det som ett stort problem? Så länge det inte finns klarar regler om hur avlen ska bedrivas är det väl svårt att hålla koll på inavelsgraden i en ras. Om man bara kollar på inavelsgraden i sin egen kull säger ju inte det så mycket om flera parar med samma hanne exempelvis och då får låg inavelsgrad då han är mer obesläktad med andra individer i rasen, men i nästa generation blir det ju då svårt att hitta djur som inte har denna individ och de gamla linjerna i stamtavlan, så iavelsgraden för en viss kombination säger ju inte så mycket hur detta påverkar rasen som helhet, eller hur?

 

[Sol]

Sv: linjeavel

Jag har läst meddelandet du skickade.

Ja, det blir egentligen fel att säga att man bryter inaveln när man utparar inom en sluten population. I regel har ju alla katter inom samma ras ett gemensamt ursprung och är redan genetiskt lika varandra (det är ju lite det som definierar en ras). Uppfödares viktigaste funktion kanske egentligen är att bevara den genetiska variation som finns och att tillföra mer genom utparningar med andra raser om så behövs.

Det är svårt att beräkna hur snabbt gener förloras och vilken direkt verkan det har, men det är ett faktum att varje inavelskombination ger en större genförlust än vi hade fått om vi inte hade inavlat. I vilken grad vi inavlar spelar också roll. Gör du en kombination som får 13% i inavelsgrad får du en större genförlust än om du gör en som ger 7%. Men om många uppfödare inom en ras inavlar så ska vi nog inte räkna med att genförlusterna inte kommer visa sig förrän om hundra år eller längre fram i tiden utan det går gärna snabbare än så om många praktiserar "linjeavel".

Att föda upp sunt innebär självklart inte bara att ha koll på sin egen avel utan på hela rasens utveckling. Det är svårt som enskild uppfödare men det finns idag ganska bra hjälpmedel i form av databaser och mjukvara, men det räcker ju inte till.

Önskvärt vore om alla registrerande förbund förde årlig statistik över hur hela raser ligger till med inavelsgrad (även fullständig inavel) men på kattsidan sker tyvärr inte det. Förbunden släper inte ut informationen till oberoende rasföreningar heller så inte heller de kan göra så mycket (annat än att förlita sig på sina medlemmars kullinrapportering).

Utavlar alla och låter man bli att ge enskilda hanar mycket avelsutrymme sker genförlusterna väldigt långsamt och det är den vägen vi bör gå för att undvika inavelsproblematik i framtiden.

 

[jenn]

Sv: linjeavel

Men vad menas med "genförlust" i praktiken? Parar man två syskon så blir ju inavelsgraden 25%, innebär detta att 25% av avkommans gener har fördubblats och därmed har man fått fler av samma gener via gendubblering men förlorat några andra? Tar man då och para avkomman efter en sån syskonparning med en mer obesläktad individ, om vi säger inga gemensamma släktingar på 5 generationer, kommer då visserligen inavelsgraden bli noll i teorin men samtidigt kan inte det nya blodet som kommit in ersätta de gener som redan gått förlorade via genförlusten som syskonparningen gav? Är det så man ska tänka när det gäller inavel och genförluster i en ras? Så även om en starkt inavlad kull klarar sig utan några negativa effekter på hälsan så har likväl gener försvunnit som inte kan återfås genom att sen göra en utavel, det man får då är isåfall andra gener men inte exakt samma som gått förlorade och hur viktiga de gener som gått förlorade är vet man inte i förväg?

Samtidigt kan man undra, om avkomman blir bra i en inavelskull, gör det då något om vissa gener försvunnit, man kan ju bryta inavlens eventuella negativa effekter genom att utavla och så länge kullen blev bra så spelar det väl inte så stor roll vilken genuppsättning de har? Nu är jag mest intresserad av hundar där man avlar också för mentala egenskaper, men vissa hävdar ju att man via linjeavel kan förstärka vissa egenskaper, även mentala, men borde inte den effekten försvinna så fort man tvingas göra en utavel? Jag menar, då bryter man ju upp inavlen så om det var just inaveln som gav vissa bra mentala egenskaper så är ju inte den effekten kvarstående utan kan uppehållas bara så länge man inavlar, vilket borde göra användandet av linjeavel effektivt bara tills den punkt där man måste utavla och således ingen långsiktig metod för att få fram exempelvis bra jakthundar.

 

[Sassy]

Sv: linjeavel

Nej, man kan inte bryta all effekt av inavel genom att utavla. De mångdubblade anlagen kommer ju alltid till viss del följa med, den förlusten i variation kan aldrig återskapas helt.

Inaveln förstärker ju allt, både negativt och positivt så visst kan man förstärka positivt genom att linjevala på bra djur, men du vet ju aldrig vad de bär i sin dolda genuppsättning. Är det värt att förstärka typ eller arbetsegenskaper i ett par generationer på bekostnad av den genetiska variationen? Det tycker inte jag, hellre en långsam och säkrare väg än kortsiktigt bra resultat.

Negativa efekter av inavel finns alltid, även om individerna som används i sig saknar allvarliga problem. Vid en viss grad av inavel försämras så sakteliga tex fortplantningsförmåga och immunförsvar.

Men vad menas med "genförlust" i praktiken? Parar man två syskon så blir ju inavelsgraden 25%, innebär detta att 25% av avkommans gener har fördubblats och därmed har man fått fler av samma gener via gendubblering men förlorat några andra? Tar man då och para avkomman efter en sån syskonparning med en mer obesläktad individ, om vi säger inga gemensamma släktingar på 5 generationer, kommer då visserligen inavelsgraden bli noll i teorin men samtidigt kan inte det nya blodet som kommit in ersätta de gener som redan gått förlorade via genförlusten som syskonparningen gav? Är det så man ska tänka när det gäller inavel och genförluster i en ras? Så även om en starkt inavlad kull klarar sig utan några negativa effekter på hälsan så har likväl gener försvunnit som inte kan återfås genom att sen göra en utavel, det man får då är isåfall andra gener men inte exakt samma som gått förlorade och hur viktiga de gener som gått förlorade är vet man inte i förväg?

Ja, så kan man beskriva det. Plus att själva den genetiska variationen fyller ett eget syfte för att få "livskraftiga" individer.

Jag har en ras där det totala antalet uppfödare i världen ganska lätt går att räkna, och där antalet nyregistreringar i Sverige ytterst sällan överskrider 10. För oss är det extremt viktigt att samarbeta och planera långsiktigt för att få rasen att hålla, och än sålänge (*peppar, peppar*) har vi klarat av både avelsbas och tidigare sjukdomsanfall utan tragiska konsekvenser.

 

[jenn]

Sv: linjeavel

Inaveln förstärker ju allt, både negativt och positivt så visst kan man förstärka positivt genom att linjevala på bra djur, men du vet ju aldrig vad de bär i sin dolda genuppsättning. Är det värt att förstärka typ eller arbetsegenskaper i ett par generationer på bekostnad av den genetiska variationen? Det tycker inte jag, hellre en långsam och säkrare väg än kortsiktigt bra resultat.
.

Hur menar du att man ska förbättra arbetsegenskaper utan linjeavel isåfall,och hur mycket längre tid skulle det ta?

Det hävdas ju ofta att inavel är farligt men finns det konkret forskning på att arter verkligen dött ut pga inavel? Den svenska vargstammen är ju väldigt inavlad, den härstammat ju från 3 individer vill jag minnas från början av 80-talet, men hittils har ju den klarat sig bra som jag förstått. Finns ju även andra vilda djur som levt länge med väldigt liten genetisk variation så hur mycket är fakta och vad är teorier när det gäller hur farlig inavel egentligen är?
Kan ju vara svårt att övertyga uppfödare om inavelns skadeverkningar om man forskarna faktiskt inte vet exakt hur farligt inavel är i det långa loppet och hur mycket av olika sjukdommar i olika raser som faktiskt beror enbart på inavel.

 

[Sassy]

Sv: linjeavel

Precis på samma sätt som när man linjeavlar, para två individer med de önskvärda egenskaperna.

Det finns ett gäng arter/raser både i det vilda och i människans uppfödning där man kan se negativa aspekter av inavel, tex sjukdomskänslighet pga extremt smal genetisk bredd och inavelsdepression med begränsad fertilitet. Problemet är att många uppfödare bara ser de kortsiktiga vinsterna och inte de långsiktiga förlusterna.

Att det finns risker med inavel finns det väl ingen biolog som bestrider? Frågan är exakt vilka risker och hur stora, om man nu tycker det är viktigt. För mig räcker det med att man vet att inavlade populationer är mer sårbara för att det ska vara något jag inte vill utsätta mina värdefulla djur för, på samma sätt som jag inte frågar efter den exakta riskminskningen med att ha brandvarnare eller använda bilbälte.

 

[Sol]

Sv: linjeavel

Du har hajjat precis vad det handlar om! Inavel dubblerar anlag och eftersom varje förälder bara bidrar med 50% av sina gener innebär det att de alleler som dubbleras konkurrerar ut alternativa alleler. Så vid en helsyskonparning är det hypotetiskt 25% av allelerna som inte förs vidare till framtida generationer, dvs. de förloras.

Det finns jättemycket forskning om inavel och det är väl dokumenterat att stora genförluster leder till försämrat immunförsvar, nedsatt immunförsvar, ökning av defekter och sjukdomar.

Och även fast den inavlade kullen förefaller vara frisk och avkommorna är rastypiska och presterar väl (hundar) är det dåligt med genförluster. Varför? Jo, även immungener försvinner. Ett bra immunförsvar är beroende av variation i immungenerna, om variationen minskar får djuren sämre immunförsvar. De kan ha ett jättestarkt immunförsvar mot enstaka specifika sjukdomar men de har inte ett brett immunförsvar. Den som har variation bland sina immungener har ett väl utrustat medicinskåp med många olika läkemedel som botar det mesta. Den med lite variation har ett medicinskåp fullproppat med Alvedon.

 

[jenn]

Sv: linjeavel

Ok, tänkte det kanske fanns katt/hundraser, eller något annat husdjur där man bevisligen sett att inaveln är problemet till hälsoproblem och där man kunnat rätta till problemen antingen genom att styra upp avlen så man minskar inaveln eller korsat in andra obesläktade raser och därmed fått bukt med sjukdomar orsakade av inavlen.

Har visserligen sett studier som visar på mindre kullstorlekar hos hundar ju mer inavalde de är, men samtidigt verkar det ju som vissa vilda djur kan klara ett "genetiskt stålbad" där de djur som blir sjuka av hård inavel rensas bort och de som blir kvar verkar hittils inte ha fått så stora problem, de har iallafall överlevt lång tid, om de överlever i framtiden återstår ju att se. Man kan ju ha åsikten att det är att skapa onödigt lidande att inavla hårt men i teorin är det ju intressant att veta hur vanligt det är att även hård inavel kan djur på något sätt kompensera för och faktiskt leva länge även om populationen grundats på få djur. Geparden sägs ju vara väldigt inavlad men den har ju likväl överlevt tusentals år som exempel.

 

[Sol]

Sv: linjeavel

Min ras, devon rex, kan väl sägas vara ett bevis på hur illa det kan bli med hård inavel. Rasen härstammar från en individ, så varenda devon är släkt med alla andra devons. Rasen skapades på 60-talet, kom till Sverige -67 och på tidigt 90-tal var inavelsdepressionen ett faktum. Hudproblem, patella luxation, primär myopati (en ärftlig muskelsjukdom) och små kullar. Det påbörjades utparningsprogram lite varstans och man parade in det mesta. 2010 har vi en frisk ras men utparningar behövs fortfarande i viss mån.

I det vilda förekommer absolut inavel. En viss mån av inavel kan tom. vara nödvändig för att en art ska överleva i sitt habitat (specialiserade egenskaper som är nödvändiga för miljön bevaras ju) men ju mer inavlad en population blir, ju mer känslig blir den för miljöförändringar.

 

[jenn]

Sv: linjeavel

Tror du att devon rex hade fått mindre problem om den individ rasen härstammade från kanske burit på friskare gener? Inga djur är väl felfria men vissa kan väl vara mer friska än andra och därför vissa djurslag kan klara sig längre trots få urpsrungsdjur? Intressant det här med rasinkorsningar, har den rasen bevarat sina speciella egenskaper/utseende trots att man korsat in andra raser?

Men det är alltså fel att säga att para man en inavlad hund/katt med en annan inavlad individ i samma ras så bryts inavlen om de inte är besläktade, man brukar räkna på 5 generationer när det gäller hundar tror jag. Är det enbart när man parar två olika raser detta gäller, eller menar genetikerna att så länge inavlen bryts så spelar det inte så stor roll om vissa gener försvunnit, bara det fyllts på med andra? Och har djuren inga gemensamma släktingar på 5 led så är det i praktiken ingen fara om vissa gener försvunnit när inavlen väl bryts. Hade en disskusion med en hunduppfödare som menade att inavlen visst bryts när man korsar två obesläktade linjer och genetikern per-erik sundgren skriver ju förljande,

"All tidigare inavel bryts när två hundar, som är sinsemellan obesläktade men var för sig inavlade, paras med varandra. Inavelsgraden går ned till 0 på en enda generation."

Något förvirrande att veta vem som har rätt, är det bara i teorin ni menar att inavlen inte bryts när man parar två inavlade djur i en ras, i praktiken kan man säga att den gör det och den eventuella genförlust som förekommit hos avkomman från två inavalde djur i en ras spelar oftast ingen roll för dess genetiska variation och hälsa? Därmed blir den största faran med linjeavel att vissa linjer blir för dominerande i en ras?

 

[Sol]

Sv: linjeavel

Tror du att devon rex hade fått mindre problem om den individ rasen härstammade från kanske burit på friskare gener? Inga djur är väl felfria men vissa kan väl vara mer friska än andra och därför vissa djurslag kan klara sig längre trots få urpsrungsdjur? Intressant det här med rasinkorsningar, har den rasen bevarat sina speciella egenskaper/utseende trots att man korsat in andra raser?

Kirlee var vad vi vet en frisk katt. Det finns ingen anledning att tro att han bar på särdeles dåliga gener utan det var den påföljande inaveln som ledde till problem. Eftersom hans lockiga päls nedärvdes recessivt var inavel det enda sätt man kunde befästa hans typ. Han parades med sin mamma, döttrar osv. och sedan fortsatte inaveln i kommande generationer. Det parades visserligen ut med andra raser ibland men inaveln fortsatte.

Visst medför utparningar att typen "förstörs" på kort sikt, men den får vi tillbaks. Dessutom kan vi para ut med raser som förstärker vissa rasdrag. Min äldsta hona är en F4a och hon är IC och har kammat hem både BIVar och NOMar. Det finns F3or som är väldigt fina också. Typen får vi tillbaks ganska snabbt.

Men det är alltså fel att säga att para man en inavlad hund/katt med en annan inavlad individ i samma ras så bryts inavlen om de inte är besläktade, man brukar räkna på 5 generationer när det gäller hundar tror jag. Är det enbart när man parar två olika raser detta gäller, eller menar genetikerna att så länge inavlen bryts så spelar det inte så stor roll om vissa gener försvunnit, bara det fyllts på med andra? Och har djuren inga gemensamma släktingar på 5 led så är det i praktiken ingen fara om vissa gener försvunnit när inavlen väl bryts. Hade en disskusion med en hunduppfödare som menade att inavlen visst bryts när man korsar två obesläktade linjer och genetikern per-erik sundgren skriver ju förljande,

"All tidigare inavel bryts när två hundar, som är sinsemellan obesläktade men var för sig inavlade, paras med varandra. Inavelsgraden går ned till 0 på en enda generation."

Kärnan i det hela blir ju om man kan anse att två individer av samma ras är helt obesläktade med varandra. Vi brukar göra det antagandet men det är teorietiskt. I praktiken är det nästan alltid så att en ras härstammar från en liten population och således är alla släkt med alla inom samma ras. Detta vet jag även att P-E Sundgren förklarar i någon av sina artiklar.

Sedan fylls det aldrig på med nya gener så länge du avlar inom rasen. Det enda du kan göra med en stängd genpool är att bevara den genetiska variationen, du kan inte tillföra nya gener utan att para utanför rasen.

Något förvirrande att veta vem som har rätt, är det bara i teorin ni menar att inavlen inte bryts när man parar två inavlade djur i en ras, i praktiken kan man säga att den gör det och den eventuella genförlust som förekommit hos avkomman från två inavalde djur i en ras spelar oftast ingen roll för dess genetiska variation och hälsa? Därmed blir den största faran med linjeavel att vissa linjer blir för dominerande i en ras?

Nej, det är som sagt resonemanget att inaveln bryts helt som är teoretiskt och det är utefter det teoretiska antagandet vi brukar beräkna inavelsgraden i en kombination. Sedan kan man beräkna den totala inavelsgraden dvs. man räknar på alla individer i stammen ända bak till foundation-katterna. I min ras är det ganska enkelt eftersom det är en ny ras så de flesta katters ursprung kan härledas bak till Kirlee och så räknar vi på den totala inavelsgraden.

Nej, den största faran med linjeaveln är just genförlusten. De gener som förloras kan aldrig återfås. Med lite tur är de inte helt förlorade i genpoolen utan finns hos någon annan individ, men det vet vi ju inte. Genförlusten i sig är den största faran.

För att bevara den genetiska variation man har krävs att man använder så många individer som möjligt i avel och inte tillåter någon individ att lämna oproportionellt många avkommor.

 

[jenn]

Sv: linjeavel

En dum fråga kanske, men hur vet man att vilda djur lider av mindre sjukdomar än de man kan hitta i olika hund/kattraser? Jag menar, det är väl ingen som vet eller kan kontrollera detta om man nu inte har stor kontroll på en population vilda djur där man kan se hur många djur som dör eller är drabbade av olika sjukdomar? Genetikerna brukar ju nämna vilda djurstammar som exempel på sund avel där inga defektgener brukar få stor spridning, men hur vet man hur friska de är om man inte kontrollerar det?

För övrigt när det gäller linjeavel, skulle man kunna skapa en ras med ett visst utseénde och egenskaper utan att använda inavel/linjeavel ,eller är detta ett måste för rasavel om "skapandet" av rasen ska ske inom en rimlig tid?

 

[Sol]

Sv: linjeavel

En dum fråga kanske, men hur vet man att vilda djur lider av mindre sjukdomar än de man kan hitta i olika hund/kattraser? Jag menar, det är väl ingen som vet eller kan kontrollera detta om man nu inte har stor kontroll på en population vilda djur där man kan se hur många djur som dör eller är drabbade av olika sjukdomar? Genetikerna brukar ju nämna vilda djurstammar som exempel på sund avel där inga defektgener brukar få stor spridning, men hur vet man hur friska de är om man inte kontrollerar det?

För övrigt när det gäller linjeavel, skulle man kunna skapa en ras med ett visst utseénde och egenskaper utan att använda inavel/linjeavel ,eller är detta ett måste för rasavel om "skapandet" av rasen ska ske inom en rimlig tid?

Vilda djur är inte alltid friskare, det varierar ju från population till population men ofta är det just inavel som knäcker en vild population så att den blir "sjuklig/känslig". Det är ju inte så ofta man vet hur de vuxna individerna mår utan det man kan göra är att obducera funna kroppar samt mäta kullstorlekar och dödligheten hos ungarna. Det är hyfsat bra mått på generell hälsa.

Det går att skapa raser utan linjeavel (alla raser som uppstått pga. rasbladning är tex. exempel på sådana möjligheter) men problem uppstår när någon av de karaktäristiska dragen nedärvs recessivt eller polygent. För att man ska undvika inavel då krävs att anlaget uppstått oberoende i en obesläktad population och det händer nästan aldrig.

 

[jenn]

Sv: linjeavel

Men om många uppfödare inom en ras inavlar så ska vi nog inte räkna med att genförlusterna inte kommer visa sig förrän om hundra år eller längre fram i tiden utan det går gärna snabbare än så om många praktiserar "linjeavel".

Utavlar alla och låter man bli att ge enskilda hanar mycket avelsutrymme sker genförlusterna väldigt långsamt och det är den vägen vi bör gå för att undvika inavelsproblematik i framtiden.

Angående detta citat. Är det inte lättare att hålla den genetiska variationen i rasen om man har exempelvis 10 olika linjer som inte är alltför närbesläktade och ägnar sig åt lätt linjeavel i säg 5 generationer, sedan utavlar man med en utav de mer obesläktade linjerna och återgår sedan till sin linje ytterliggare några generationer. Blir det inte svårt att hitta obesläktade hundar inom 5 generationer i varje parning om alla uppfödare sträva efter detta och utavla hela tiden, sitter man inte likväl där då efter några generationer med djur som är kusiner och dylikt även om man har bredd i sitt användande av avelsdjur? Eller leder likväl avel inom olika grupper/linjer i en ras till snabbare total genförlust i rasen jämfört med alternativet parningar med så låg inavelsgrad som möjligt?

En del uppfödare resonerar ju så att avel inom varförsig obesläktade linjer(beroende på den genetiska variationen vid rasskapandet förståss) i en ras leder till bredare genpool än att blanda hundar hit och ditt, då menar de att det blir svårt att hitta obesläktade individer efter ett tag, alla blir släkt med alla. Tycker det är knepigt att se detta framför sig i praktiken, hur låga inavelskombinationer bevarar mer av den genetiska variationen om man nu inte har tillgång till mycket stora hund/kattstammar att välja och vraka i.

 

[Sol]

Sv: linjeavel

Genförluster sker snabbare vid linjeavel. Om man stöter på problem att finna obesläktade individer att "utavla" med är det ett tecken på att avelsbasen är för liten. Något som tyvärr är ett faktum för många hund- och kattraser. Då behöver man para utanför rasen, något jag tror att vi är mer öppna för och faktiskt gör i större omfattning på kattsidan än på hundsidan. Ibland finns även möjlighet att mönstra in foundation-katter (eller hundar) i naturraser.

Sedan är det väl så att de flesta av oss accepterar låga inavelsgrader. Det är ju mycket som spelar roll när man väljer att göra olika kombinationer men jag tror de flesta accepterar inavelsgrader på iaf under 4% (räknat på 5 generationer) så visst... en låggradig linjeavel accepteras nog av de flesta och anses inte göra någon större skada.

Vad gäller att man ska sitta och linjeavla på sina linjer för att inte alla kockar ska sitta med samma soppa till slut... jag vet inte om man påstå att en ras som består av 20 olika hyfsat inavlade linjer är friskare och sundare än en ras med en jämn röra. I den jämna röran är sannolikheten att man bevarar så många alleler som möjligt större. När du inavlar vet du inte vilka alleler det är du förlorar.

 

[jenn]

Sv: linjeavel

OK, tack för du reder ut begreppen, börjar känna mig tjatig Ok, tänkte först att du menade under 4% per kull hos varje uppfödare per generation, men du tänker som du skrev på 5 generationer antar jag. Sundgren skriver ju helst inte mer än 2-3 % på 5 generationer och det blir ju ca 0,5% per generation, då får ju inte alltför många parningar ligga över den gränsen. Dubblar man upp på en samma hund exemplevis en gång i 4e generationen på ena sidan och den 5e på andra sidan så hamnar man ju vid ca 0,5, även om någon av avkommans föräldrar i sig kan vara mer inavlad på andra hundar, men jag antar att när man räknar inavelsgrad så är det samma hund på båda sidor som betyder något. Nu vet jag inte hur de som använder linjeavel tänker, om de tycker samma hund 4-5 generationer tillbaka är för litet släktskap för att ge någon direkt effekt ändå?

En sista undran bara om det nu är så som vissa hävdar att man via linjeavel kan stärka en mental egenskap, säg bra jaktlust hos en jakthund, kommer inte denna egenskap likväl försvinna när du utavlar, om det nu var inaveln som befäste egenskapen i en hund? Inavel dubblerar ju anlag så dessa slå igenom lättare, men dessa gendubbleringar kan väl ändå inte föras vidare när du bryter inavlen med utavel med mer obesläktad individ? Därav är det väl bara delvis sant att inavel kan förstärka mentala som hälsomässiga egenskaper?

 

[Sol]

Sv: linjeavel

Nu vet jag inte hur de som använder linjeavel tänker, om de tycker samma hund 4-5 generationer tillbaka är för litet släktskap för att ge någon direkt effekt ändå?

Jag kan inte tala för de som linjeavlar, jag tillhör inte den skaran, men som jag har observerat rör det sig sällan om så låga inavelsgrader. Ofta handlar det om att rutinmässigt para tillbaks på mor- eller farföräldrar samt para med kusiner eller så inavlar man på ett par olika individer så att kombinationen landar på en inavelsgrad om 6-8% (räknat på 4 generationer). Sedan kör man kanske en utparning enbart för att para tillbaks de utavlade individerna på släktingar.

En sista undran bara om det nu är så som vissa hävdar att man via linjeavel kan stärka en mental egenskap, säg bra jaktlust hos en jakthund, kommer inte denna egenskap likväl försvinna när du utavlar, om det nu var inaveln som befäste egenskapen i en hund? Inavel dubblerar ju anlag så dessa slå igenom lättare, men dessa gendubbleringar kan väl ändå inte föras vidare när du bryter inavlen med utavel med mer obesläktad individ? Därav är det väl bara delvis sant att inavel kan förstärka mentala som hälsomässiga egenskaper?

Du kan absolut förstärka mentala genetiskt ärftliga egenskaper med linjeavel men du måste inte linjeavla för att förstärka dem. Du kan lika gärna para med en "obesläktad" individ som besitter egenskaperna. Det är bättre. Det du rent praktiskt gör med inavel är att dubblera egenskaper, både bra och dåliga. Du får som uppfödare inte privilegiet att välja vilka egenskaper (alleler) det är som kommer dubbleras utan du får hoppas på det bästa när du väl parat.

Vi kan ta en så banal sak som blå färg hos katt som exempel. Anlaget nedärvs enkelt recessivt. För att etablera blått i dina linjer kan du antingen inavla på individer du vet eller misstänker bär på blått och öka sannolikheten för att få blå avkomma och ta riskerna det även medför (dubblering av negativa egenskaper samt minskat variation bland immungenerna). Eller så parar du med obesläktade katter som är blåa eller som bär på blått. Vissa kommer invända och säga att du inte vet vad för nya egenskaper du då får med för du kan ju få in negativa egenskaper med nytt blod självklart, men de flesta skadliga alleler nedärvs recessivt eller polygent så risken att du kommer dubblera skadliga alleler om katten inte uppvisar tecken på dem är liten.

Vissa föredrar av någon outgrundlig anledning att ta riskerna med inavel.

 

[jenn]

Sv: linjeavel

Du kan absolut förstärka mentala genetiskt ärftliga egenskaper med linjeavel men du måste inte linjeavla för att förstärka dem. Du kan lika gärna para med en "obesläktad" individ som besitter egenskaperna. Det är bättre. Det du rent praktiskt gör med inavel är att dubblera egenskaper, både bra och dåliga. Du får som uppfödare inte privilegiet att välja vilka egenskaper (alleler) det är som kommer dubbleras utan du får hoppas på det bästa när du väl parat.

Men tror du man har lika stor chans att få de mentala anlagen man vill genom att para med en obesläktad individ som att göra en inavelskombination på säg kusinnivå eller något högre inavelsgrad? Man kan ju se på en obesläktad hund att den är av den mentalitet man önskar, ju mer man vet om hans familj och släktingar i övrigt så ökar väl chanserna men samtidigt kan man ju inte veta om den nedärver det man önskar innan man gjort parningen, ökar den chansen med linjeavel?

Som du sa, det är liten risk att skadliga gener dubbleras men hur stor är risken att de mentala egenskaperna i kullen blir mer ojämt om man parar obesläktat, om man nu inte måste linjeavla för att förstärka även mentala egenskaper.