ledarskapsproblem!

[mamman]

Sv: ledarskapsproblem!

Har inte läst allt som du har skrivit, bara skummat, så om jag missuppfattat får du ursäkta.

Det är självklart att du inte vet och kan allt. Jättebra att du ber om hjälp (både här och i stallet)!

Men en sak förstår jag inte. Är du ensam i stallet med hästen, utan dina föräldrar? Eller annan som känner ANSVAR för dig och hästen (stallkompis räknas normalt inte hit).

För mig är det verkligen gränsfall att låta en 14-åring sköta och ansvara för en häst själv. Nu kommer kanske en del protestera och tycka att DE var jättekloka etc när de var 14. Och visst finns det både 14-åringar och yngre som är jättebra med hästar. Och ofta går det bra. Men det är inte det som det handlar om. Ett hästägande är alltid vuxnas ansvar.

Jag tycker inte att det är ok av en förälder att lämna en 14-åring "ensam" med en häst. Speciellt om det blir problem. Då är det föräldrarnas/hästagarnas ansvar, inte barnets, att lösa problemen. Av omtanke om barnet. Och hästen.

Det är inte alltid så lätt att äga/ha hand om en häst. Även vuxna, även sådana som har erfarenhet, får ibland problem och måste ta hjälp, om inte annat så för att bryta mönster eller för att få en utomståendes neutrala analys.

Att ha varit medryttare, fodervärd etc innan man köper sin första egna häst är guld värt. Men inte alls lika ensamt som när man står där som den som har det yttresta ansvaret. Är man ung och får sin första häst (som jag gissar att det är) vill man göra allt rätt och tar gärna råd, problemet är att värdera och tolka dem. Inte så lätt. När det blir problem blir man ledsen och osäker (har gått igenom det några gånger). Det var inte så lätt och det blev inte den dröm man tänkt sig.

Har noterat att ungdomar i sin iver att göra rätt lätt blir för "lagiska". "-Så här ska man göra för det har NN sagt" och så gör de bara det, men NN menade kanske att man skulle göra det ibland/tillsammans med annat eller på något annat sätt... Jag menar inte att vara kritisk mot dig - det är så det är att vara ung, hjärnan utvecklas tills man är 25.

Har din pappa erfarenhet av hästar? Oavsett så är det hans ansvar att ta tag i saken. Hovslagaren tror jag, precis som många andra, kan vara en bra kanal för att lösa problemen. För dig blir detta alldeles för tungt, det ska vara roligt att ha häst!

Lycka till!

 

[mamman]

Sv: ledarskapsproblem!

Håller med till fullo.

 

[karamelldrottningen]

Sv: ledarskapsproblem!

Trist att du bor så långt bort för det hade varit kul att få träffa dig och din häst . Det är så himla svårt tkr jag att förklara på vettigt sett på ett forum utan att ha träffat vederbörande.

Just nu är du förvirrad, okonsekvent och ledsen/arg (känslosam på ett negativt sätt). För det första: Andas! Va i harmoni med dig själv först innan du går in till din häst. Tänk efter redan innan vad du vill göra och hur du ska göra. Hur ser du dig själv så som du vill vara?

Och har jag skrivit att det är lätt att vara konstant i harmoni med allt ink sig själv? Nej verkligen inte lätt men kan vi få något sånär så ökar förutsättningarna för ett lyckat samspel. Och detta måste du träna på. Det gör jag själv dagligen i alla möjliga sammanhang. Tänker på hur jag vill vara, vad vill jag få ut och varför.

 

[IngelaH]

Sv: ledarskapsproblem!

vet inte om man får nämna någon här.... eller?

Nej, man får inte göra reklam för tränare i diskussionsforumet, jag har haft tråd om detta nålat överst i både rid och hästhanteringsforumet. Just nu, vet jag inte om de finns kvar. Men det står också i bukefalos regler, som vi alla godkänner att vi har läst och förståt, genom att kryssa i en ruta, när vi blir medlemmar.

Efterlysningar av tränare, eller sökning av tränare kan göras på annonsforumet under Tjänster. http://www.bukefalos.com/r/browsecategory.php?c=4

Med vänliga hälsningar

Moderator

 

[mamman]

Sv: ledarskapsproblem!

Nu har jag läst bättre och det styrker det som jag skrev förut.

Det som du beskriver är/kan bli livsfarligt. Jag förstår att du har ångest, det skulle jag också ha! Du behöver hjälp av en vuxen. Varje dag. Nu.

En del av det du gör är rätt tänkt, men blir ändå fel.

Dina föräldrar var snälla och gav dig en häst, men kunde inte veta vilka problem som kan uppstå eftersom de själva inte är hästvana. Men nu måste de ta det ansvaret.

Du/ni är inte ensamma om denna situation. Har varit med om/sett/ser liknande tendenser. Har ibland undrat vad jag gjort som köpt hästar till mina barn utan att vara superproffs. Å andra sidan, som du kan se här på buke, får ibland vuxna med lång erfarenhet också problem. Min erfarenhet är att när man köpt en ponny så efter en tid testar den vem det är som är ledaren i den nya flocken. En del mer, andra mindre. Om den nya ägaren då inte klarar "provet" kan det nog bli problem som de som du beskriver. Antingen försöker hästen då ta över ledarskapet eller så blir den osäker eftersom den inte vet vem den kan lita på.

Just nu undrar jag om inte det bästa vore att lämna bort hästen en tid till en kunnig person så att ni båda två får en paus. Sedan kan ni börja om från början under vägledning och stöd av en kunnig vuxen, samt ta hjälp av tränare (det har man inte råd med varje dag).

 

[Eliin98]

Sv: ledarskapsproblem!

ja det är bara jag och en lika gammal kompis i stallet (vi har stallet hemma så det är bara två hästar)
mamma och pappa är inte hästintresserad men dom tar ju såklart det största ansvaret med egentligen så kan dom nästan ingenting..
och ja i stallet kan man säga att de bara jag som har ansvar plus lite från kompisen med hon kan inte mer än mig.
det känns inte som om mina föräldrar tar det här riktigt på allvar, dom lyssnar bara på andras råd och säger att jag ska visa riktigt att jag bestämmer.
Om jag säger att hon kan bli/ är farlig så säger dom bara "då kan vi ju inte ha kvar hästen, då säljer vi henne"
nu är de inte så att jag har föräldrar som inte bryr sig för det gör dom!
Men dom tror inte riktigt på vad jag säger, dom tar inte mig på allvar liksom dom tycker att jag gör de till en större grej än vad det är osv.

ja jag är nog väldigt "lagisk" jag har glömt att lita på mig själv och lita på mitt sunda förnuft.
Jag tar absolut inte illa upp, det är ju sant.
Jag är ju bara 14 år

 

[Eliin98]

Sv: ledarskapsproblem!

ja jag ska försöka fixa en tränare men jag vet inte vem..
jag vill helst inte lämmna bort henne plus att då blir den andra hästen i stallet ensam.. och de kan han absolut inte, blir galen.. :/

 

[Eliin98]

Sv: ledarskapsproblem!

men dom som vet någon kan väl pma istället då?

 

[Yrja]

Sv: ledarskapsproblem!

Min uppfattning av detta är att ni totalt missförstått varann. Hennes beteende som du beskriver låter som ett dominant beteende utfört av en ranglåg individ som blivit väldigt missförstådd och försvarar sig. Men med det vill jag inte säga att du är en dålig person eller ska ha dåligt samvete, det kommer du ingenstans med iaf. Hästar har den fina egenskapen att de bryr sig om nuet och lägger mindre vikt vid det som hänt förr. Så om du förändrar ditt beteende, kommer din häst att göra det också.

Efter som att jag tror att du har fått fel uppfattning om din hästs beteende skulle jag rekomendera att du fick hjälp av någon som kan ändra din syn på henne. Men jag kan tyvärr inte rekomendera någon själv för jag har ingen koll på tränare. Och jag är nog mycket misstänksam mot sk "NH-tränare". Det ser man ju även bland "de stora" att dom har helt olika syn på hästar trots att de alla påstår sig göra samma sak.

Men för att ge dig ett konkret råd skulle jag rekomendera dig att jobba med hur du leder henne. Ett misstag som man ofta gör när man har en "opålitlig" häst är att man leder den med kort grimskaft. Detta anser jag är väldigt motsägelsefullt efter som att man då tvingar hästen inpå sig, och sig själv på den. Och det absolut viktigaste när det kommer till respekt är att man respekterar varandras zoner. En häst får aldrig träda in i ens zon och tvärt om, utan att de båda respekterar varandra.

Nu vill jag inte rekomendera dig att göra något som kan vara farligt, jag vet ju inte alls hur stark du är eller hur mycket din häst skulle sätta in för att dra iväg. Därför rekomenderar jag att du gör ledövningar på ridbanan eller annat "tryggt" område, gärna inhägnat, och att du ser till att su kan släppa hästen om du måste.

Ta hästen i grimma och longerlina, eller annan lång lina. Börja med att prova om du kan ta ett par steg ifrån hästen (i vilken riktning du vill) utan att hon följer efter. Bjud henne sen att följa med när du har ett avstånd på minst 1 meter. Prova att leda henne så, på helt slak lina. Dvs linan ska hänga lös medan hon går med dig. Om hon blir för närgången eller går förbi dig, använd linan för att signalera att hon är för nära och måste backa eller på annat sätt gå undan (men aldrig argt eller hotfullt, du ska bara VISA henne vart du vill ha henne). Hon behöver inte följa dig i detta moment utan ska bara "ge plats" för dig. Och hon får gå hur långt hon vill (så långt linan räcker). Stå still tills hon stannat och bjud henne att följa dig igen. Kanske går hon inte alls långt ifrån dig, då räcker det med att hon flyttar vikten rätt och du kan gå vidare. Kommer hon för nära, be henne att respektera ditt utrymme igen. Målet är att få henne att följa dig med mer avstånd så att ni båda visar varandra respekt. Då kommer hon heller inte åt att naffsa efter dig. Om du kan leda henne med längre lina kommer du troligen att lösa många spänningar er imellan eftersom att ni kan respektera varandras utrymme, och dessutom blir du av med naffsandet. Jag leder alltid min häst på lina. Där har du iaf en enkel, relativt ofarlig och naturlig övning som kommer att göra nytta en liten bit.

Bli aldrig, aldrig arg. Känner du att du tappar humöret, tala högt till dig själv och få dig att ändra inställning. Byt ut känslorna mot humor och skratta åt era misstag. Eller knäpp loss linan, sätt dig en stund och lugna ner dig, och börja om igen. Jobba bara korta stunder, kanske 10 minuter, sen räcker det. Avsluta hellre för tidigt. Och glöm aldrig att vara ödmjuk. Din häst äger samma värdighet som du, och ska respekteras lika mycket som du.

Men som sagt tror jag att du behöver tänka om vad gäller orsaken till hennes beteende. Jag tror inte att smärta orsakar såna här beteenden - det kan vara en faktor men det är inte hela orsaken. När det kommer till konkreta situationer som longering så skulle jag kunna göra ett långt utlägg om det med, men om du istället får hjälp att lösa grundproblemet - dvs er relation - så dom där problemen att lösa sig lite av sig självt.

 

[mamman]

Sv: ledarskapsproblem!

Nej är det bara två hästar i stallet så kan du ju inte flytta på den.

Eftersom jag tror att det mest handlar om er relation och mindre om att hon är en "problemhäst" så behöver du kanske inte specialtränare eller vad man ska kalla det. Vanlig normal hästhantering räcker nog ganska långt. Innan du fick henne, red du på ridskola då? Finns det i så fall någon där som du kan få hjälp av, ridlärare, stallpersonal? Din kompis - kan hennes föräldrar något om hästar? (Hur går det för henne förresten? Vad händer om ni byter häst för en dag?)

Har tyvärr inga kontakter i dina trakter. Annars så tyckte jag att du hade svaret själv - hovslagaren! I många år var vår hovslagare vårt stöd när problem av alla möjliga och omöjliga slag dök upp.

 

[mamman]

Sv: ledarskapsproblem!

Be att en av dina föräldrar är med dig i stallet. Då blir du tryggare och lugnare. De kan nog bidra med mer än vad du och de tror. De ser vad som händer "utifrån" och kan ge råd/ingripa utifrån vad de ser. Även om de inte vet så mycket om hästar så känner de ju dig. Din pappa verkar ju också ha en naturlig fallenhet för hästhantering.

Dessutom ser de vad som händer och kan bedöma om du eller de har rätt (tänk om det är så?)

Bli inte missnöjd med dig själv, du gör så gott du kan och jag tycker att du är modig och duktig som på egen hand försöker få hjälp och samtidigt sköter en häst som du är rädd för.

Lycka till - och glöm inte att alltid ha hjälm på dig när du hanterar hästar.

 

[backsippa]

Sv: ledarskapsproblem!

titta hur hovslagaren hanterar hästen, vad gör han som du inte gör och vad gör han inte som du gör. Kan tänka mig att han "inte engagerar" sig så känslomässigt i hästen som du gör.
Min häst har EN favorit i livet och det är hovslagaren (hon har bott i hans stall tidigare) han "duttar inte" med henne, han klappar om henne och sen så är det bra. Jag kan inte så mycket men det känns som att vill hon ha kontakt så är det upp till henne och jag tror hon uppskattar det.
Om du googlar på nh och hälsingland så hittar du kanske nåt bra att ta kontakt med

 

[Korven]

Sv: ledarskapsproblem!

Du skriver att du gosar med henne hela tiden, tror du att hon vill det? Min häst vill absolut inte gosa med mig, men han följer mig som en hund och håller avståndet till mig för att respektera min sfär.
Kanske en tanke

 

[karamelldrottningen]

Sv: ledarskapsproblem!

Kl
Väldigt tjat med hantering dit och hantering hit .

Jag undrar om inte du har nån hästvan vän att vända dig till? Det du behöver är att jobba med dig själv så att du sänder ut rätt signaler. Tror på dig själv. Kan vara bra att du har med nån som kan guida dig på vägen .

 

[Eliin98]

Sv: ledarskapsproblem!

jag tror verkligen inte att hon är ranglåg och osäker, hon är mkt trygg i sig själv, hon har alltid bestämt över andra hästar och hon känns absolut inte som ranglåg.
Hennes förra ägare säger att hon är ranghög också.
Okej tack för tipset.
en fråga bara, vad tycker ni att jag ska göra när hon biter mig?
jag försöker unvika situationer då hon bits så gott de går men det är svårt eftersom hon bits lite då och då hela tiden.
nu så iggar jag om hon inte nuddar, om hon nuddar då ryter jag till lite och om hon har tex grimma på sig så tar jag i den och sen flyttar jag på henne, så sa den förra ägaren att jag skulle göra typ.
I bland har jag även iggnoerat när hon bitit mig och låtit henne stå och bita för att se om hon tröttnar när jag inte ger igen och eftersom jag har tjocka kläder på vintern gör de inte särskilt ont så då behöver jag inte visa mig rädd heller.
Men det känns ganska dumt och stå och igga när en häst biter en, man ska väl inte tolelera vad som helst..
så vad ska jag göra?
och sen när jag flyttar henne ska jag flytta iväg henne på en gång bestämt eller ska jag trycka lite i taget?
kan man trycka lite i taget när man tex ska gå förbi, och trycka bestämt på en gång när hon biter mig?
det är så jävla svårt det här.
Vem ska man lyssna på, det är ju olika från häst till häst vad man måste göra men det är så svårt att veta..
jag förstår mig inte på henne.
Det endå jag har bestämt mig för att göra de är att inte reta henne i onödan jag tror nog på vanlig hästhantering för den här tjejen.
Sen vet jag inte om jag ska ta en paus elr ej, det känns inte som om jag vill det och jag kommer aldrig ta en riktig paus för jag måste endå ta in och ut och fixa.

och en sak till hur ska jag göra för att respektera hennes utrymme när jag ska vara med henne?
då kan jag ju inte vara med henne ?

 

[Yrja]

Sv: ledarskapsproblem!

Som sagt kan jag inte veta vem hon är eller hennes rang. Men en ranghög häst blir inte fysisk. Dessutom tolkar jag hennes beteende som att hon ser dig som ett rovdjur snarare än en flockmedlem. Det är ju varken konstigt eller ovanligt och har isf inget med rang att göra.

Min fråga till dig är nu - vad vill du ha för relation till din häst? Vill du ha en kompis som trivs att vara med dig och vice versa, eller vill du ha en häst som du kan rida och ha kul med på dina villkor. Tyvärr leder mina råd bara till det första, men det kräver också att du respekterar din häst och kan acceptera att du kanske inte alltid kan göra det du vill med din häst - än. Det kräver att du accepterar hennes vilja också och att du tillåter henne att vara fri att uttrycka sig och ha en åsikt. I slutänden kommer du ändå att ha sista ordet, men allt som är hållbart kräver tid.

Vad gäller att bitas så är det ett beteende som du inte tar bort genom att motverka det när det sker. Bett är en signal från hästen och du måste ta reda på varför hon bits och lösa grundproblemet för att bli av med beteendet. Hur man ska bemöta ett bett är olika. Men du ska inte bli arg. Man kan signalera att man inte tolererar att bli biten och det gör du genom att avvisa henne. Men troligen biter hon dig i en situation då du tränger dig på henne - dvs då du inte kan avvisa henne. Då hade jag fortsatt med det jag gjorde och berömt henne när hon var lugn. Varför? För att hon har all rätt att bita dig som en avvisande signal om hon tycker att du tränger dig på. Du kanske måste tränga dig på, men det är inget du kan kräva att hon förstår eller accepterar. Jag hade undvikit situationen i den mån jag kunnat tills jag blivit av med grundproblemet.

Din andra fråga uppfattar jag som att du menar hur du ska avvisa henne när du har henne på lina och hon kommer för nära. Du ska då inte röra vid henne fysiskt alls, utan använda ditt kroppsspråk. Det är viktigt att tänka på att kroppsspråket har stört inflytande på lite avstånd där hon ser dig. Därför är det viktigt att du signalerar att hon ska hålla sig undan innan hon kommer in i din zon. Kommer hon för nära, använd tryck och öka det tills hon ger efter för det. Släpp då genast och gå vidare. Hon behöver inte gå ifrån dig då, bara flytta vikten i rätt riktning så att du får ett försprång när du år vidare och hon automatiskt kommer lite efter dig. Du får prova dig fram, men bli aldrig arg och tänk på att hon aldrig kan göra fel. Det är bara du som kan ändra på ditt sätt att göra saker på.

Din sista fråga är inte så dum. Tvärt om har du helt rätt. Du har ingen rätt att göra inträng på henne precis som hon inte får göra intrång på dig. I vår vardag måste vi dock hantera hästarna på ett eller annat sätt, och då får man göra sitt bästa för att som sagt undvika att tränga sig på hästen i onödan. Tex leda i lina så att ni kan gå med avstånd. Och man kan kommunicera och jobba med sin relation med flera meter mellan sig, så ni behöver inte tränga er på varandra medan ni umgås. Men meningen är ju att ni ska få en relation därni trivs i varandras sällskap och då kommer ni båda att vara bekväma med att vara i varandras zoner. Men ibland, när det är stora problem, behöver man ha lite utrymme för att kunna hitta fram till varann.

Om du inte vill syssla med sånt här så ska jag inte försöka övertala dig för alla måste hitta sin väg med hästarna. Men detta är mitt sätt.

Den allmänna inställningen som jag vill ha när jag är med hästar är att jag är en stark och trygg individ som är positiv och ödmjuk. Jag respekterar min omgivning men om jag möts med disrespekt släpper jag inte den individen inpå mig. När jag möter en häst bemöter jag den med samma respekt som jag förväntar mig av honom. Och i vems intresse ligger det att vi ska mötas alls? Jo mitt, därför är det upp till mig att hitta en väg till honom. Och det måste jag göra utan att kränka, hota eller göra intrång på hans person. Gör jag rätt, kommer han att be om att få vara med mig, därför att jag står för trygghet och harmoni. Hos mig ska hästen vilja vara därför att den hos mig känner sig trygg och tillfreds. Då har jag eliminerat riskerna för problem. För om hästen taooar förtroendet för mig, känner sig hotad eller trängd, så tillåter jag honom alltid att gå sin väg. Vilket han också då väljer att göra istället för att bitas, sparkas, slita sig eller liknande. Han kan bara lugnt vända på klacken och gå åt andra hållet, vilket gör vårt umgänge tryggare för både honom och mig.

 

[Eliin98]

Sv: ledarskapsproblem!

tack så mycket!
men hur ska jag göra när hon tex hugger jättemycket mot mig när jag spänner sadeln eller tar på täcke elr ska hoppa upp elr ngt?
jag kan ju inte bara acceptera det ?
det gör ju ont också..
jag brukar flytta iväg henne elr backa henne med tryck och ibland funkar de och ibland ger hon sig inte så lätt elr ja aldrig.
men tex idag då jag skulle spänna sadelgjorden då hugg hon mot mig men eftersom hon satt fast i gången så kom hon inte åt mig och då gav hon sig efter ett tag och stod lugnt och snällt med öronen frammåt och då berömmde jag såklart henne mkt och sånt
men sen när jag skulle hoppa av och dra bak sadeln (för den glider fram lite för hon är lite tjock) så var jag ju tvungen att lossa gjorden och då när jag skulle spänna så var hon jättedum och stod och hugg för fullt mot mig och hon bet mig flera gånger (men hon bliter våldsamt och ser arg ut med egentligen biter hon inte särskilt hårt.. eller är de kläderna..humm...)
jag röt lite men de igga hon och jag flyttade henne åt alla håll, men det var likadant hela tiden..
jag höll masken och blev inte arg för jag vet att de inte hjälper men jag kan säga att det är jäkligt svårt, jag tror att vem som helst skulle bli jättearg när hon håller på sådär, även den allra lugnaste människan. Jag lovar!
men efter ett tag så slutade väl hon och stog å kolla på något så att jag kunde spänna gjorden, men sen när jag skulle hoppa upp så höll hon på lite också.
Jag vill så gärna göra rätt men vad ska jag göra?
det känns inte spec bra att ignoera så skulle väl aldrig en annan häst göra!!
då känns de ju som om jag är totalt underlägsen, om hon kan stå och hugga i mig utan motstånd.
Det här är svårt, jäkligt svårt.
Jag kan säga att hon ser jättefarlig ut med hon har glimten i ögat jämt och när hon inte håller på är hon världens gulligaste.
Jag har märkt att hon biter mer om jag är osäker såklart eller tänker på att "nu kommer hon bita.." osv, och de är ju självklart.
Men det är så svårt att inte tänka så tex om man ska krypa under repet och gå förbi henne i gången då tänker man ju på det även fast man inte är rädd..
det är svårt att tänka på annat..

 

[Eliin98]

Sv: ledarskapsproblem!

tack så mycket!
men hur ska jag göra när hon tex hugger jättemycket mot mig när jag spänner sadeln eller tar på täcke elr ska hoppa upp elr ngt?
jag kan ju inte bara acceptera det ?
det gör ju ont också..
jag brukar flytta iväg henne elr backa henne med tryck och ibland funkar de och ibland ger hon sig inte så lätt elr ja aldrig.
men tex idag då jag skulle spänna sadelgjorden då hugg hon mot mig men eftersom hon satt fast i gången så kom hon inte åt mig och då gav hon sig efter ett tag och stod lugnt och snällt med öronen frammåt och då berömmde jag såklart henne mkt och sånt
men sen när jag skulle hoppa av och dra bak sadeln (för den glider fram lite för hon är lite tjock) så var jag ju tvungen att lossa gjorden och då när jag skulle spänna så var hon jättedum och stod och hugg för fullt mot mig och hon bet mig flera gånger (men hon bliter våldsamt och ser arg ut med egentligen biter hon inte särskilt hårt.. eller är de kläderna..humm...)
jag röt lite men de igga hon och jag flyttade henne åt alla håll, men det var likadant hela tiden..
jag höll masken och blev inte arg för jag vet att de inte hjälper men jag kan säga att det är jäkligt svårt, jag tror att vem som helst skulle bli jättearg när hon håller på sådär, även den allra lugnaste människan. Jag lovar!
men efter ett tag så slutade väl hon och stog å kolla på något så att jag kunde spänna gjorden, men sen när jag skulle hoppa upp så höll hon på lite också.
Jag vill så gärna göra rätt men vad ska jag göra?
det känns inte spec bra att ignoera så skulle väl aldrig en annan häst göra!!
då känns de ju som om jag är totalt underlägsen, om hon kan stå och hugga i mig utan motstånd.
Det här är svårt, jäkligt svårt.
Jag kan säga att hon ser jättefarlig ut med hon har glimten i ögat jämt och när hon inte håller på är hon världens gulligaste.
Jag har märkt att hon biter mer om jag är osäker såklart eller tänker på att "nu kommer hon bita.." osv, och de är ju självklart.
Men det är så svårt att inte tänka så tex om man ska krypa under repet och gå förbi henne i gången då tänker man ju på det även fast man inte är rädd..
det är svårt att tänka på annat..

 

[Eliin98]

Sv: ledarskapsproblem!

tack så mycket!
men jag vet inte riktigt, jag har nästan tagit en paus förut och jag vet inte om det är det rätta för oss..
jag håller inte på med henne överdrivet mkt jag rider kanske 5 ggr i veckan och pysslar inte särskilt mke just nu, inte tid med skola och allt, ibland gör jag ledarskapsövnngar och leder henne osv, men visst jag kan väl testa det där med paus.
men jag är rädd att det är likadant igen när jag börjar "umgås" med henne..


men vet du hur ska jag göra när hon tex hugger jättemycket mot mig när jag spänner sadeln eller tar på täcke elr ska hoppa upp elr ngt?
jag kan ju inte bara acceptera det ?
det gör ju ont också..
jag brukar flytta iväg henne elr backa henne med tryck och ibland funkar de och ibland ger hon sig inte så lätt elr ja aldrig.
men tex idag då jag skulle spänna sadelgjorden då hugg hon mot mig men eftersom hon satt fast i gången så kom hon inte åt mig och då gav hon sig efter ett tag och stod lugnt och snällt med öronen frammåt och då berömmde jag såklart henne mkt och sånt
men sen när jag skulle hoppa av och dra bak sadeln (för den glider fram lite för hon är lite tjock) så var jag ju tvungen att lossa gjorden och då när jag skulle spänna så var hon jättedum och stod och hugg för fullt mot mig och hon bet mig flera gånger (men hon bliter våldsamt och ser arg ut med egentligen biter hon inte särskilt hårt.. eller är de kläderna..humm...)
jag röt lite men de igga hon och jag flyttade henne åt alla håll, men det var likadant hela tiden..
jag höll masken och blev inte arg för jag vet att de inte hjälper men jag kan säga att det är jäkligt svårt, jag tror att vem som helst skulle bli jättearg när hon håller på sådär, även den allra lugnaste människan. Jag lovar!
men efter ett tag så slutade väl hon och stog å kolla på något så att jag kunde spänna gjorden, men sen när jag skulle hoppa upp så höll hon på lite också.
Jag vill så gärna göra rätt men vad ska jag göra?
det känns inte spec bra att ignoera så skulle väl aldrig en annan häst göra!!
då känns de ju som om jag är totalt underlägsen, om hon kan stå och hugga i mig utan motstånd.
Det här är svårt, jäkligt svårt.
Jag kan säga att hon ser jättefarlig ut med hon har glimten i ögat jämt och när hon inte håller på är hon världens gulligaste.
Jag har märkt att hon biter mer om jag är osäker såklart eller tänker på att "nu kommer hon bita.." osv, och de är ju självklart.
Men det är så svårt att inte tänka så tex om man ska krypa under repet och gå förbi henne i gången då tänker man ju på det även fast man inte är rädd..
det är svårt att tänka på annat..

 

[Trissa]

Sv: ledarskapsproblem!

Jag säger det igen - be någon utbildad kolla att sadeln passar, och ta sedan ut en kiropraktor/equiterapeut.