Kalaspinglan
Trådstartare
Sv: Låta bebis skrika eller?
Sådär, får se om jag hinner svara nu innan Filip vaknar och pockar på min uppmärksamhet...
Alltså, jag vet inte riktigt vad jag vill. Ibland vill jag inget hellre än att han ska somna i egen säng så jag kan få lite tid att göra annat på. Å andra sidan så är det så underbart mysigt att ha honom i famnen, lukta på honom, pussa på honom och bara observera minsta lilla andetag, rörelse, ljud - och när han väl somnar, ha honom kvar i famnen för att fortsätta bara ge omsesidig trygghet och närhet...
Idag så låter jag honom få dåsa till i famnen. Har jag mycket att göra så försöker jag med att lägga honom i sin säng och har öronen öppna och springer till honom så fort jag hör att han börjar vakna till. Har jag inget bättre för mig får han ligga kvar i min famn och sova. Ibland ligger han och sover där i två-tre timmar medans jag ligger och kikar på teve eller bara slappnar av med mysig musik.
Sambon har varit inne på att lära Filip att somna själv, men jag tror att sedan han såg programmet på teve och även därefter läst om det har han ändrat uppfattning och vill istället ge honom all närhet han någonsin kan. Självklart så blir även min sambo stressad och irriterad när bäsingen inte vill somna och man egentligen har hundra miljoner andra saker som MÅSTE bli klara... Tack och lov har vi alltid hjälpts åt mycket, det har vi glädje åt även nu (inte bara med Filip, utan med andra praktiskta saker).
Just nu upplever jag lite av hysteri kring att alla bebisar ska vara så duktiga och sova i sina egna sängar, man ger mjölkersättning så bäsingen ska sova hela natten osv osv... Självklart blir även jag påverkad av att höra "alla" utvilade föräldrar jag möter som har perfekta sovande bebisar, även om jag med mitt sunda förnuft förstår att man inte kan jämföra bebisar...
Sådär, får se om jag hinner svara nu innan Filip vaknar och pockar på min uppmärksamhet...
Alltså, jag vet inte riktigt vad jag vill. Ibland vill jag inget hellre än att han ska somna i egen säng så jag kan få lite tid att göra annat på. Å andra sidan så är det så underbart mysigt att ha honom i famnen, lukta på honom, pussa på honom och bara observera minsta lilla andetag, rörelse, ljud - och när han väl somnar, ha honom kvar i famnen för att fortsätta bara ge omsesidig trygghet och närhet...
Idag så låter jag honom få dåsa till i famnen. Har jag mycket att göra så försöker jag med att lägga honom i sin säng och har öronen öppna och springer till honom så fort jag hör att han börjar vakna till. Har jag inget bättre för mig får han ligga kvar i min famn och sova. Ibland ligger han och sover där i två-tre timmar medans jag ligger och kikar på teve eller bara slappnar av med mysig musik.
Sambon har varit inne på att lära Filip att somna själv, men jag tror att sedan han såg programmet på teve och även därefter läst om det har han ändrat uppfattning och vill istället ge honom all närhet han någonsin kan. Självklart så blir även min sambo stressad och irriterad när bäsingen inte vill somna och man egentligen har hundra miljoner andra saker som MÅSTE bli klara... Tack och lov har vi alltid hjälpts åt mycket, det har vi glädje åt även nu (inte bara med Filip, utan med andra praktiskta saker).
Just nu upplever jag lite av hysteri kring att alla bebisar ska vara så duktiga och sova i sina egna sängar, man ger mjölkersättning så bäsingen ska sova hela natten osv osv... Självklart blir även jag påverkad av att höra "alla" utvilade föräldrar jag möter som har perfekta sovande bebisar, även om jag med mitt sunda förnuft förstår att man inte kan jämföra bebisar...