Lastbil har kört in i folkmassa i centrala Stockholm

[Mia_R]

Hur många har legat sömnlösa efter fredagens attentat? Marginellt fler?

Jag förstår vad du menar men reagerar inte själv på det viset. Ett barn är ett barn, en människa är en människa oavsett var i världen skiten inträffat just den dagen. Det är ju lätt att inse att även om inte jag har kopplingar till området så har mängder av medmänniskor det.

Av Stockholmarna är det nog mer än marginellt fler som sovit sämre senaste helgen än vad de gjort av striderna i Raqqa. För mig personligen är jag mer berörd om en olycka drabbar någon jag känner än när det händer en okänd i en annan världsdel, oavsett om det är barn eller inte.

 

[Lena Furberg]

Av Stockholmarna är det nog mer än marginellt fler som sovit sämre senaste helgen än vad de gjort av striderna i Raqqa. För mig personligen är jag mer berörd om en olycka drabbar någon jag känner än när det händer en okänd i en annan världsdel, oavsett om det är barn eller inte.

Och det är en livsnödvändighet i livet. Skulle vi beröras precis lika starkt av allt som händer människor ute i världen, som om det hänt en älskad närstående, skulle livet bli absolut outhärdligt.

 

[Petruska]

Vi kanske kan låna Spetsbergen av norrmännen o bygga vårt eget Guantanamo? Kanske ett gemensamt EU projekt?

On topik:
Han använde en annan identitet när han sökte asyl här från början.

Norr om Dalälven borde det finnas gott om plats.

 

[Nebraska]

Norr om Dalälven borde det finnas gott om plats.

Vi kan ju använda halva Söllerön?

 

[Mia_R]

Och det är en livsnödvändighet i livet. Skulle vi beröras precis lika starkt av allt som händer människor ute i världen, som om det hänt en älskad närstående, skulle livet bli absolut outhärdligt.

Det behöver ju inte ens vara en älskad närstående, jag är mer berörd om det är grannens ungar än ett barn i Mosul.

Norr om Dalälven borde det finnas gott om plats.

Jag antar att det var ett skämt? Annars så har vi ju Hammarkullen så kan de känna sig som hemma.

 

[vallhund]

Av Stockholmarna är det nog mer än marginellt fler som sovit sämre senaste helgen än vad de gjort av striderna i Raqqa. För mig personligen är jag mer berörd om en olycka drabbar någon jag känner än när det händer en okänd i en annan världsdel, oavsett om det är barn eller inte.

Så fungerar vi människor, tyvärr. Jag minns när några astronauter blev fast i rymden i någon av Appolo kapslarna, det var sida upp o sida ner om dem o deras familjer o allt som hade med dem att göra i flera dagar. Samtidigt så var det en liten notis på sidan sjuttioelva om slakten i Song My, där amerikanska soldater dränkte, sköt över 500 personer i den lilla byn i Vietnam, vill minnas att de brände ner byn också. Så småningom om blev det stora nyheter, flera fälldes för krigsbrott/mord o händelsen bidrog förmodligen till att kriget upphörde.

 

[mandalaki]

Hur många har legat sömnlösa efter fredagens attentat? Marginellt fler?

Du kan nog vara fullständigt viss om att det är många. Inte ens från din horisont kan du väl ha missat bilderna från blomsterhavet i Sthlm och manifestationen på Sergels torg? Det visar hur djupt berörda många är. Att många också låg sömnlösa är ingen vågad slutsats att dra. Jag mådde själv skit ett par dagar trots att jag inte bor i Sthlm.

Jag förstår dessutom inte varför du anstränger dig för att förringa det som hände.

 

[Petruska]

Själv har jag i alla fall bildligt talat legat sömnlös av ungefär de skäl som Athena Farrokhzad uttrycker:

Jag vill skriva att det inte finns några platser utanför historien, att ingenting, inte ens sorg befinner sig utanför diskursens ordning, särskilt inte den sorg som manar till nationella styrkemanifestationer, som med Stefan Löfvén vill utvisa alla papperslösa, jag vill skriva att om sorg står utanför politik kan de göra vad som helst emot oss, jag vill skriva att i sorgens namn, i vilket annat namn, har den israeliska regeringen i en livstid försökt utrota Palestinas befolkning, jag vill skriva kan det finnas sorgesånger som inte är svanesånger, som inte får alla att tappa koncepten, jag vill skriva om Migrationsverket som i sin telefonväxel meddelar att ”det kan vara lite svårt att komma fram klockan tolv eftersom vi håller en tyst minut för att hedra offren i fredags", jag vill skriva om Marams familj som precis har fått avslag efter åtta års kamp, jag vill skriva något om arbetsvillkoren på svenska byggen, jag vill skriva att identifikationen med staden börjar bli lika problematisk som identifikationen med nationen, att jag blir rädd när de som i vanliga fall ser igenom nationalistisk retorik plötsligt omfamnar en romantisk bild av en öppen stad, som om Stockholm någonsin varit allas, jag vill skriva om staden som ställföreträdare för nationen, som med samma figur påstår öppenhet och styrka samtidigt som den producerar utestängning och svaghet, jag vill skriva att #shutdownstockholm är verklighet varje dag, för de proletära, de papperslösa, de psyksjuka, jag vill skriva vad är huvudstadens enhet för något och vilka ingår däri, jag vill skriva är det inte den perfekta lösningen, att ju mer ”de” anfaller ”oss” desto öppnare kan vi hävda oss vara, och därmed utvisa fler eftersom vi framstår som så öppna, jag vill skriva att jag får hjärtklappning av ensamhet så fort Linn eller Ylva eller Felicia lämnar chatten efter att vi räknat våra kamrater som man räknar en annalkande svensk sommars soliga dagar, jag vill skriva om att Dagens Nyheter frontar med en bild på den misstänkte gärningsmannen och skriver att han ”saknade skyddsbehov och ljög om sin identitet”, återger Migrationsverkets avslag som om det vore sanningen om hans, och mellan raderna andra asylsökandes liv, jag ville skriva att jag inte vågar skriva detta av rädsla för att bli betraktad som ett relativiserande monster, jag vill skriva att också mitt hjärta omfattar tragedier, jag vill skriva att jag lever i Sverige till följd av fascistisk terror i islams namn, jag vill skriva att det socialistiska svaret aldrig kan vara det samma som det liberala svaret, att det feministiska svaret aldrig kan vara detsamma som det nationalistiska svaret, jag vill skriva var är vår antifascism när vi behöver den, är det bara vi migranter som vet hur många ansikten fascismen verkligen har, jag vill skriva vilken ideologiproduktion pågår här och i vems händer spelar den, jag ville skriva att alla texter om attentat i islams namn som inte förstår terrorn i relation till krigen, militärkupperna och fascismen i Asien och Afrika, orsakade av inhemska och västerländska makter går högerns ärenden, jag vill skriva herregud vad hände med antiimperialismen efter Irak-kriget, det är som att Operation Enduring Freedom normaliserats så till den grad att den flyttat in i allas mentala vardagsrum, jag vill skriva att inför alla händelser som aktualiserar vår rädsla och vår sorg måste vi ställa frågor om vilka liv vi har sörjt för och vilka liv vi kommer att sörja över, jag vill skriva att jag tvekade när den akademiska vänstern började ägna sig åt frågan om sörjbarhet för det kändes som att vi resignerat inför möjligheten att förändra sårbarhetens orsaker, men att det nu framstår som den mest akuta av frågor, jag vill skriva att ingenting gör så ont som när vänstern reproducerar högerns retorik, jag vill skriva vad är det för sjuk tankefigur, att terrorattacker inträffar för att vi släpper in främlingar i våra hem från första början, att om staden ska förbli öppen måste vi acceptera att leva med ett visst mått av bräcklighet, men för i helvete det är ju jag som är främlingen och ni sa ju att hemmet var vårt gemensamma, vad hände med våra radikala samhällsanalyser, för vem är det öppet och vem har det bräckligt, varför har vänstern slutat prata om kriget om oljan, jag vill skriva som Aslan att de ni utvisar flytt från en tusen gånger värre verklighet än den ni bevittnade i fredags, jag vill skriva att sorg visst går att ställa bredvid sorg, det är klart att en död elvaårings anhöriga har förlorat hela världen, men om vi inte ställer frågor om vilken sorg som angår oss och inte är det nog ute med oss på riktigt, jag vill skriva som Linn att ingen egentligen väntade sig att den solidaritet som uppstod en liten stund när människor inte kunde ta tunnelbanan hem till Bagarmossen eller Hägerstensåsen skulle inbegripa människor som inte bara är strandsatta en eftermiddag utan för all överskådlig framtid, jag vill skriva som Kristian att ingen ska skrämma mig till mod, som Ylva att sluta klappa den härskande klassen medhårs för att mota era mardrömmar om deras eventuella reaktioner på fredagens dåd i grind, jag vill skriva som Forough att jag är rädd för den tid som gått miste om sitt hjärta, jag vill skriva som Césaire att Europa är så jävla omöjligt att försvara, jag vill skriva att medelklassens förmåga att installera sig själv som alltings subjekt är helt ofattbar, jag vill skriva leve alla impulser till solidaritet, men detta undantagstillståndsbeteende ställer medvetet eller omedvetet upp på beskrivningen att just detta är ett undantagstillstånd, en anomali som måste mobilisera vår solidaritet, till skillnad från annat våld mot andra kroppar, som bara får pågå, som ingen öppnar sin dörr för, jag vill skriva att det inte var åtta år sedan det senaste terrorattentatet, jag vill skriva kommer ni ihåg Ahmed Hassan som dödades i en svärdattack i Trollhättan, han var också ett barn, var är hans nations tysta minut, jag ville skriva något om hur jag kastar bort mina arbetsdagar på att samla anteckningar till en text jag aldrig kommer att skriva, att mitt hår är smutsigt och min mejlkorg full, att mitt barn är litet och mitt tvivel stort, att min resväska luktar surkål som läckt under hemresan, jag ville skriva något om att jag är trött på den här stilfiguren nu, på att mitt enda sätt att kunna skriva är att berätta om allt jag ville men inte kunde skriva om, att jag är trött på den här samtiden, trött på den här samtiden som gör mig stum, och då tillhör jag ändå jordens privilegierade elit som fått alla möjligheter att tala och handla.[/QUOTE)

 

[athena_arabians]

Norr om Dalälven borde det finnas gott om plats.

 

[Petruska]

Hur många har legat sömnlösa efter fredagens attentat? Marginellt fler?

Långt fler än riktigt rimligt, är mitt gissningsvisa svar.

Poängen med ett sådant dåd på en sådan plats är ju så klart att så många har koppling till det. Jag som bor typ 50 mil därifrån, passerar tex flera gånger i månaden. Och spridningen på de dödas geografiska hemvist visar ju ungefär det.

Med tanke på att det framstår som att den misstänktes integrationsprocess har gått minst sagt dåligt (och då ska vi hålla i huvudet att it takes two to tango, and to integration as well), håller jag öppet för att han kanske inte ens var särskilt klar över hur många som har kopplingar till den platsen.

 

[Alexandra_W]

Norr om Dalälven borde det finnas gott om plats.

Ledsen, förvaret i Gävle är proppfullt trots att det byggdes ut förra året.

 

[vallhund]

Norr om Dalälven borde det finnas gott om plats.

Fast det verkar vara något visst med öar. Grekland kör ju med det, liksom Australien (vars immigrationsprocess någon i tråden hyllade), de lämpar av alla flyktingar o asylsökande på en ö långt ut i havsbandet.

 

[Petruska]

Fast det verkar vara något visst med öar. Grekland kör ju med det, liksom Australien (vars immigrationsprocess någon i tråden hyllade), de lämpar av alla flyktingar o asylsökande på en ö långt ut i havsbandet.

Nåja, en av de vissa sakerna med öar är väl att de tenderar att vara det första av tex Europa som man stöter på om man kommer åkande i en sjöoduglig båt. (Ja, även om båten är sjöduglig.)

 

[mandalaki]

Långt fler än riktigt rimligt, är mitt gissningsvisa svar.

Poängen med ett sådant dåd på en sådan plats är ju så klart att så många har koppling till det. Jag som bor typ 50 mil därifrån, passerar tex flera gånger i månaden. Och spridningen på de dödas geografiska hemvist visar ju ungefär det.

Med tanke på att det framstår som att den misstänktes integrationsprocess har gått minst sagt dåligt (och då ska vi hålla i huvudet att it takes two to tango, and to integration as well), håller jag öppet för att han kanske inte ens var särskilt klar över hur många som har kopplingar till den platsen.

Men vem avgör vad som är rimligt? Man behöver väl inte ligga sömnlösa av skräck för att någon ska aptera en sprängladdning på ens ytterdörr, man kan väl få lov att ligga sömnlös för att man tycker att det är så jävla ledsamt, utan att någon annan ska tala om för att det inte är rimligt? Eller dra att det är farligare att köra bil eller vad det nu är som är så populärt i de här sammanhangen.

 

[athena_arabians]

Fast det verkar vara något visst med öar. Grekland kör ju med det, liksom Australien (vars immigrationsprocess någon i tråden hyllade), de lämpar av alla flyktingar o asylsökande på en ö långt ut i havsbandet.

Öland och Gotland då, fast vi får riva Ölandsbron först.

*nej, jag är inte seriös*

 

[Petruska]

Men vem avgör vad som är rimligt? Man behöver väl inte ligga sömnlösa av skräck för att någon ska aptera en sprängladdning på ens ytterdörr, man kan väl få lov att ligga sömnlös för att man tycker att det är så jävla ledsamt, utan att någon annan ska tala om för att det inte är rimligt? Eller dra att det är farligare att köra bil eller vad det nu är som är så populärt i de här sammanhangen.

Var och en avgör så klart det. Det är väl inte konstigt? Somliga tycker att det är fullt rimligt, andra tycker annat.

Det verkar konstigt om de som oroar sig liksom har rätt och vi andra har fel och därför bör hålla tyst. Det ÄR något djävligt obekvämt med vad man måste känna och uttrycka här.

Jag kan inte se att någon har hindrat någon från att ligga sömnlös, och det är med min ganska gedigna erfarenhet av insomnia mycket svårt att se hur det ens skulle gå till.

 

[mandalaki]

Var och en avgör så klart det. Det är väl inte konstigt? Somliga tycker att det är fullt rimligt, andra tycker annat.

Det verkar konstigt om de som oroar sig liksom har rätt och vi andra har fel och därför bör hålla tyst. Det ÄR något djävligt obekvämt med vad man måste känna och uttrycka här.

Jag kan inte se att någon har hindrat någon från att ligga sömnlös, och det är med min ganska gedigna erfarenhet av insomnia mycket svårt att se hur det ens skulle gå till.

Nej, du kan förstås inte hindra någon. Men du talar om vad som är rimligt, du tycker alltså att andras reaktioner är orimliga.

 

[Petruska]

Nej, du kan förstås inte hindra någon. Men du talar om vad som är rimligt, du tycker alltså att andras reaktioner är orimliga.

Du tycker att @sjoberga förringar. Jag tycker att orimligt många verkar vara orimligt rädda. Jag ser inte den stora skillnaden.

Rädda människor är farliga, och här står vi i en situation där jag inte kan se annat än att vi i princip uppmuntrar varandra att vara rädda. Rädda nog att mer konsekvent utvisa papperslösa. Rädda nog att allt hårdare stänga våra gränser. Rädda nog att älska nationen och dess poliser. Rädda nog att ... jag vågar inte ens föreslå fler saker pga risken att någon blir inspirerad.

De uttryck den här rädslan tar sig är vad som skrämmer mig. Rimligt eller inte.

 

[mandalaki]

Du tycker att @sjoberga förringar. Jag tycker att orimligt många verkar vara orimligt rädda. Jag ser inte den stora skillnaden.

Rädda människor är farliga, och här står vi i en situation där jag inte kan se annat än att vi i princip uppmuntrar varandra att vara rädda. Rädda nog att mer konsekvent utvisa papperslösa. Rädda nog att allt hårdare stänga våra gränser. Rädda nog att älska nationen och dess poliser. Rädda nog att ... jag vågar inte ens föreslå fler saker pga risken att någon blir inspirerad.

De uttryck den här rädslan tar sig är vad som skrämmer mig. Rimligt eller inte.

Vem är rädd?

Edit Alla som samlades på Drottninggatan och Sergels torg visade väl i högsta grad att de inte var rädda.

 

[Breaktown]

Var och en avgör så klart det. Det är väl inte konstigt? Somliga tycker att det är fullt rimligt, andra tycker annat.

Det verkar konstigt om de som oroar sig liksom har rätt och vi andra har fel och därför bör hålla tyst. Det ÄR något djävligt obekvämt med vad man måste känna och uttrycka här.

Jag kan inte se att någon har hindrat någon från att ligga sömnlös, och det är med min ganska gedigna erfarenhet av insomnia mycket svårt att se hur det ens skulle gå till.

Varför ska var och en över huvud taget tala om ifall alla de som inte kunde sova efter attentatet gjorde något orimligt? Vad vill man ha sagt med det?

Jag hade som tur var ingen nära som blev direkt drabbad. Men jag fick uppleva kaoset och ovissheten innan man visste vad som hade hänt, innan man fått tag på sina anhöriga som skulle kunna vara där, ryktena om skottlossning här och där, och svårigheterna att ta sig hem. Båda mina bröder hade varit precis där på Drottninggatan om det hela inträffat en halvtimme senare.

Jag var ordentligt skakad efteråt och hade verkligen svårt att komma till ro och kunna sova. Att någon då ska sitta och säga att min reaktion (som jag vet att jag delade med många många andra) är orimlig är ju inget annat än oförskämt. Det är en himla stor skillnad på att ha rätt att inte må dåligt (vilket man såklart har och inte ska kritiseras för) och att anse att de som mådde var orimligt många.

Hur man sedan går vidare och låter det påverka ens framtida vardag är ju någon annan sak och en mycket viktig debatt. Men det är ju något annat.